Våga vara lycklig, du fixar det

En lätt euforisk vind sveper in i rummet, griper tag om de sista smutskornen i min själ och mitt hjärta, drar med all skit ut, ut ur huset, ut ur jorden för att fullkomligt lösas upp i tomma intet. Alla gångar som leder intill mitt hjärta är fria, enligt min andliga tro är mitt hjärtchakra upplöst från blockeringar. Jag har ett starkt band till varenda känsla, som jag skrev på SHEDO för ett par månader sedan "För att verkligen få känna den berusning du känner av ett innerligt skratt, måste du våga omfamna det som skrämmer dig mest. Du måste öppna dig och släppa rädslan, för att verkligen våga beröras" - och nu släpper jag in alla känslor. Jag har tillåtit mig falla, jag har tillåtit mig att gråta, jag har tillåtit mig smälla igen en visuell dörr av ren vrede. Och i och med att jag öppnar alla dörrar, lyckas jag också öppna mig för ren glädje. För lycka.


En fras som varit väldigt viktig för mig kommer jag strax skriva. Den har varit viktig, för att den är realistisk. När du befinner dig i ett tillstånd där du vågar släppa in lycka, behöver du inte alls vara "frisk" eller "bra". Om du antar att du måste vara helt fri från sjuhelvetes symptom och sjuka tankar för att kunna kalla dig lycklig, kommer du aldrig våga släppa in lycka. Tillåt dig själv att falla, det är kontrasten mellan mörker och ljus som gör ljuset så bländande. Däremot tycker jag inte du ska se mörkret som en enda väg ut - tillåter du dig själv att falla, måste du även tillåta dig att känna lycka, glädje.

Jag kan känna tårar av en klump i halsen. Tårar kan få klumpen att lösas upp - men tårar kan även rinna då väl klumpen löses upp. Det jag menar är att jag gråter. Ofta. För att jag har tillåtit mig att känna lycka och sorg. För sorg är lika viktigt som lycka, här i livet. Två rena känslor du bör känna för att kalla dig frisk. Att gråta kan vara ett tecken på själslig sjukdom - men oftast är den ett tecken på ren friskhet. Vad är en människa som ständigt är glad? Jag tänker aldrig mer ha siktet inställt på fullkomligt välmående. Att alla delar av livet jämt är i ordning. Det livet existerar inte, för någon. Att aldrig känna sorg är inte ett tecken på ett bra liv - det är snarare ett tecken på att du är död, kaputt, fini.

Jag läser ofta texter av människor som inte vågar ta steget att känna lycka. Det kan handla om tankar som "jag förtjänar inte", tankar som "jag vet inte hur man gör" eller "vem är jag om jag är lycklig?" Jag meddelar nu fullständigt genuint att jag tagit steget närmare. Steget där jag fortfarande kan känna att jag inte förtjänar, men jag accepterar den tanken och låter den få vara där. Steget där jag inser att jag aldrig kan lära känna mig själv, om jag inte även tillåter mig att känna lycka. Det gäller att lita på att du finner dig själv även i ljuset, annars kommer du aldrig ta nästa steg. Lyckan väntar på dig, men lyckan kanske inte alltid kommer rycka dit dig. Det är upp till dig att våga gå dit.

En fras som talar för äkta frihet, för realism som inte är bitter. En fras där jag meddelar att jag ser mig själv som en frisk människa som äger en viss, rätt svår problematik där jag hamnar i sjuka tillstånd. Något jag har. Jag har en sjukdom. Men jag är inte sjuk. Jag är inte "fröken OCD" eller något i den stilen, jag lider av tvångssyndrom och det är ibland väldigt dåligt, ibland rätt bra. Kontraster. Jag har varit i den värsta stormen, men det är bara efter den jag vet vad verkligt lugn innebär. Jag är tacksam. Jag kan till och med tacka dig, för utan din terror hade jag inte varit så stark som jag är idag. Så lycklig. Du visade mig vad lycka var, när du visade mig hur bokstavlig smärta var. Utan smärtan du orsakade, hade jag aldrig varit så här tacksam. Tack, för att du räddade mitt liv, när du nästan var på vippen att ta det.

Jag överlevde. Jag överlevde och lever, och kommer alltid leva, tills jag inte lever längre. Den dagen kommer jag finna äkta frid, för jag har levt. Hade jag dött någon av de här gångerna jag varit snudden inpå döden, hade jag osaligt försökt finna frid utan att lyckas. Jag är tacksam att jag inte dog. Dö kommer jag göra en dag. Men då vill jag dö med vinsten i handen. Jag vill dö med vetskapen att jag ägt livet. Jag räknar till tre.

Ett... jag vill

Två... jag vågar

Tre... jag lyckas

"Jag mår inte alltid bra, men jag är lycklig".

Ta nu steget. Räkna till tre. Du har verktygen inom dig.

Livsglitter från mig, Yasmine