Tränade imorse, det var skönt men jag var hur seg som helst. Sen åkte jag hem och duschade, och åkte med mor och bror till Uppsala. Det blev ett väldigt jobbigt samtal med K. Jag berättade lite om nya minnen som dykt upp, och läste högt ur en del av brevet till dig. Där tog det lite stopp i mig. Jag slutade läsa och berättade lite för K om hur jag upplevt det. Jag blev arg på mig själv för att jag inte kunde visa mer känslor, mer sorg, mer ilska, och frågade K om jag gjorde fel. Hon svarade att hon precis tänkt i sitt huvud hur duktig jag var, och jag tog faktiskt in det. Jag vet att jag måste släppa innan vi är klara, med K förklarade att det är så här man jobbar med PTSD. Man ska inte släppa in allt direkt, det ska komma med tiden. Annars skulle man aldrig klara det. Jag kände att jag faktiskt var duktig som satt och läste ett brev till en livsförövare och bär viljan att fortsätta. Senare var det aktivitetsgrupp, och jag fick träffa fina S. Vi hann spela kubb i en kvart, tjugo minuter innan jag bytte verklighet.
Jag befann mig inte på gräsmattan kring ungdomsteamet 2012 utan färdades tillbaks till det förflutna, och platser som där hör till. Hörde din röst när jag sköt iväg en pinne över gräsmattan, "Yasmine, du kanske borde sluta, du kan ju ingenting". När jag väl träffade en kubbpjäs hörde jag fortfarande din röst, "ja, mitt slag var ju klart snyggare, vad ful du är när du spelar". Kände doften av cat deluxe-parfymen, såg linjer från platser där vi varit tidigare, och världen som fanns nu försvann. Synintrycken blev luddiga, jag var inte där. Jag gick någonstans kring den tiden, ifrån gräsmattan och minns små fragment från min väg därifrån tillbaks till teamets stuga. S försökte prata med mig, vad jag sade var osäkert. Jag gick in i alla fall, satt i ett rum någon tid innan S och K kom in, och K och jag pratade en stund efteråt. Jag berättade om vad jag känt, och vi fann saker i händelsen som vi inte tänkt på. Det är skönt att både jag och K lär känna mig mer för varje gång, vårt arbete kommer bara bli starkare och starkare. Redan nu hjälper det mycket, och med tiden kommer vi komma långt, det bara vet jag.
Till imorgon fick jag en uppgift att skriva saker jag fått bevis på att jag kan, är bra på - vilket jag redan skrivit, men är inte redo att skriva det här förrän imorgon. Fortfarande tar det emot att skriva att jag är bra på något. Tänkte skriva lite mer om min egen självbild i nästa inlägg.
När jag kom hem mådde jag mycket bättre, dock hade jag huvudvärk som försvann efter lite vila och en alvedon. Vi har ätit, och nu tänkte jag kika lite i mitt planeringsschema. Imorgon ska jag kanske träffa en vän på stan + träffa K! Får se vad jag hinner skriva när jag kommer hem.
Ljus&kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar