Det blir bättre, så småningom

Sitter och lyssnar på Lana Del Rey's nya skiva och funderar ut vad man ska skriva...

Vet inte var jag ska börja och sluta, men har bestämt mig för att fatta mig kort.

Det är rätt tufft just nu, för att vara ärlig. Det handlar mycket om en extrem oro och katastroftankar som ofta slutar med mitt "försvar" där jag flyr med mitt medvetande. Det har hänt skrämmande ofta den senaste tiden. Tänker inte gå in för mycket på vad mina katastroftankar handlar om, men det jag kan säga är att det är jobbigt nu, och jag har inte energi att skriva i bloggen. Gör det jag orkar om dagarna, vissa dagar orkar jag en hel del - träffar vänner, hittar på saker med pojkvännen, skriver på nya låtar och tränar piano, vissa dagar vill jag helst gräva ned mig.

Det blir bättre, säkerligen, så småningom. Saker förändras förmodligen till det bättre när tiden är mogen, och visst är jag inte lika djupt nere som för några år sedan. Men samtidigt är allt bättre än hur det var då, det är ingen vits att jämföra med mina mörkaste år. Det känns jävligt nu ändå, hur illa det än var då. Även om det är bättre.

Kommer ta en paus från bloggen kan jag säga (som om jag skriver särskilt ofta ändå), kan i alla fall vara bra att meddela det så här så ni inte undrar var jag tagit vägen. En dag har jag kanske ork att skriva mer, men den dagen är inte nu.

Jag kämpar. Och det finns lyckliga stunder också, säger ingenting annat. Men jag går en del på autopilot, gör saker men försöker att stänga av känslorna för att orka med.

Jag har inte varit så öppen med detta, knappt ens för mina närmaste. Att i alla fall berätta så här mycket är ett steg som var svårt men som jag behövde ta.

Har hänt en del roliga saker också, en del jag vill berätta så småningom, men jag väntar tills jag kan förmedla de positiva känslorna rätt.

På fredag (midsommar) ska jag och älskade F till Leksand och fira, ska bli roligt! Man behöver såna roligheter när mycket känns tufft.

Igår var det 11 månader sen L gick bort. Sörjer fortfarande. Har försökt stänga av, för det är för jobbigt att ta in, fortfarande. Jag vet att det har hänt, men väljer att blunda. Saknar dig ängeln.

Väljer att avsluta här, men kan fylla ut inlägget med lite bilder jag tagit, på självaste Ysme Upp-Träd (jag alltså)...

Värme och kärlek,
Yasmine

Tack alla ni fina som finns för mig och är ett stöd, kärlek till er <3
Tack älskade F för att du lärt mig vad kärlek är, för att du är ett tindrande ljus som förgyller mitt liv <3

En rolig tid, och har kunnat hantera stressen!

Jag trodde det skulle bli en extremt stressig tid, och kanske hade det blivit det om jag inte backat och tagit det lugn. Men jag har kunnat hantera läget, i alla fall stressen. Och det har hänt en del roligt!

Har spenderat tid med älskade F, tagit det lugnt hemma, umgåtts med familjen, spelat piano en hel del (det går framåt!) och haft fokus på föreläsningarna. I måndags var jag också på musikgruppen för första gången på tre veckor, roligt! Men nu ska jag berätta om min otroligt givande helg!

Har nu varit på den tredje omgången av teaterutbildningen/kursen, från fredagen till söndagen förra veckan. Måste säga - även om tre dagar är mycket och intensivt när man är stresskänslig - att det var den roligaste av de tre kurshelgerna jag varit på i vår! Vid det här laget hade man lärt känna alla deltagare väl, och kände att man funnit nya vänner. Fredagen startade klockan ett med samling (jag och två andra jag åkte med kom senare, de andra startade runt halv elva) och teaterövningar i grupp. Först lite uppvärmningsövningar. Sen följde dagen med fler teaterövningar, både med och utan manus att följa. En rolig fredag som slutade med vickning på kvällen för de som ville. Hade många roliga samtal med deltagarna!

Lördagen började klockan 8 med frukost i matsalen, sen var det samling. Dagen var rolig men intensiv, väldigt lärorik och man fick arbeta mycket med sig själv och sin förmåga till drama och uttryck. Vi körde på nästan hela tiden, med paus för fika, kaffe och mat. Många skratt blev det. Jag och S (från gruppen) pratade vidare om låtskrivarförbundet för kvinnor i Uppsala som hon är med i. Jag ska så fort läget är ännu lugnare, ta reda på mer och gå med där. Det kan leda till en hel del nya möjligheter! Efter en lång dag i Wiks kurslokaler, fick jag en stund egentid innan det var kväll. Då var det slottsvisning med en väldigt passionerad och intressant guide, man lärde sig mycket. Och jag som är medial, kände mycket energier i slottet, där det sägs spöka. Efter visningen var det vickning igen, den sista gången, och det var väldigt trevligt. God mat, mycket prat och skratt, och vacker sång och pianospel från tre kvinnor därifrån. Vi hade också pratat om att jag skulle föreläsa inför gruppen (istället för att öva själv på mitt rum) och bestämde oss för att ha det på söndagen då hela gruppen var med - istället för på kvällen som vi först tänkt. Hade också ett väldigt givande samtal på kvällen med några av deltagarna, om sådant som står mig nära.

Söndagen började också åtta, med frukost och prat i matsalen. Sedan samling i gymnastiksalen. Vi började först med övningar, då med fokus på OCD (teaterkursen heter "OCD on stage", nämnde nog det tidigare, att det är fokus på forumteater, scener ur vårt liv, som vi senare kommer använda för att informera om OCD). Efter förmiddagsfikat var det dags för mig att föreläsa, och jag var lite smått nervös. Men det gick hur bra som helst, och feedbacken gjorde mig så varm om hjärtat! Blev nog lika berörd som dem. Kanske var den bästa föreläsningen jag gjort, för att vara helt ärlig. Blev en lång diskussion efteråt, och många komplimanger. Som stärker, jag behöver höra allt det där, för att läka mig själv. Vid det laget hade ett par skådespelerskor kommit också, för att hjälpa oss med scenerna. Så efter föreläsningen fortsatte vi. En lång dag med teater och intressanta samtal, som slutade med samling i kurslokalen där vi fick höra ännu en gripande historia från en i gruppen. Avslutningsvis fick vi säga några ord om kursen, tacka vår fantastiska teaterlärare och krama varandra hejdå. Fick då också prata med B från Ananke (OCD förbundet) om ett projekt de ska ha om BDD framöver, och jag kommer vara med i det projektet. Så många nya möjligheter! Och nya möten med människor, kommer garanterat hålla kontakten med de jag kom närmast.

Jag mår för det mesta rätt bra nu. Förutom ovädret igår och idag (ja, det blev bokstavligt talat kaos igår och jag kom knappt hem, stackars mamma fick åka iväg och hämta mig då bussen till Skokloster aldrig kom, men blev fast vid Varpsund i två timmar då en buss låg på marken. Tog tid för bärgningsbilarna att få bort bussen. Ambulanser var där, och lastbilar och fordon hade åkt omkull. Fick vara hos farmor och farfar så länge, och vi kom efter många om och men hem tre timmar senare än först tänkt), känns det som våren är på väg - och det mår jag bra av. Händer mycket positivt.

MEN! Jag kan inte blunda för följande längre. Mina tvångstankar/handlingar blir allt värre, och svårare att stå emot. Jag har länge gått runt och försökt intala andra (och främst mig själv) att jag inte har några problem, att jag har "lite tvångstankar sådär bara" men sanningen är att jag fortfarande är svårt funktionshindrad. Det svider att inse, men jag fick de insikterna under teaterkursen. En positiv insikt egentligen - jag har insett att jag inte kan pressa mig själv för hårt, och att jag inte gjort det den här månaden kanske var anledningen till att jag inte bröt ihop av stress. Jag fungerar inte som alla andra.

Fast lycklig, det är jag. Lycklig på så sätt att jag ser livets alla ljusglimtar. Och känner mig för det mesta tillfreds.

Och igår hade jag min föreläsning på Katedralskolan i Uppsala. Fick fel på antalet elever, men det skulle bli lite över hundra i alla fall. Hur många exakt det var, kan jag inte svara på, men det största antalet jag haft. Föreläste med E, som jag mötte upp vid Ekonomikum efter ett buss-race (internt, förklaring får utebli), och vi gick mot skolan. Mötte upp M som vi haft kontakt med, och gick till aulan för att förbereda oss. Klockan halv tre var eleverna där, och då började jag med min föreläsning. Det gick väldigt bra tycker jag, fick med allt och jag blev nöjd med utförandet! Synd bara att ingen där hört mig tidigare och kunde jämföra med mina tidigare gånger, svårt att se en utveckling  helt själv. Men det känns som att jag utvecklats. Efter att E kört sin föreläsning (som var väldigt bra!), var det frågor och sen stod vi kvar ett tag och pratade med M. Fick en supermysig stund med finaste F efteråt också, som kom in i aulan för att krama om mig. Så fint att han är med mig i alla livets viktiga moment! Nöjd över dagen, bortsett från den kaosartade hemresan.

Uppdaterar mer så snart jag kan! I helgen kommer F (så mysigt kommer det bli! <3) och nästa vecka är det föreläsning på Infoteket i Uppsala. Sen kanske jag får mer tid att blogga.

Värme och kärlek, Yasmine

Kort uppdatering!

Hej hopp!

Nu är läget i det stressigaste laget, så det blir nog inte många inlägg i mars. Men kort uppdatering:

- Har varit på musiklektion och fått kul uppdateringar kring låten jag skrivit! Även sjungit mina egenskrivna låtar där.

- Hann träna (gym) ett par gånger förra veckan, skönt!

- Spenderade helgen med älskade F, väldigt mycket kramar, gos och sovmorgon!

- Haft min tredje föreläsning för läkarkandidater idag, gick superbra! Blev dock ett missförstånd kring vilken sal vi skulle vara i så J (den andra föreläsaren) hann inte föreläsa. Så trist. Men jag blev nöjd med min och fick bra respons. Fick dessutom ett till uppdrag i april, från en annan som är ambassadör!

- Nu är jag delvis lugn över att dagen gick bra, delvis väldigt stressad över allt som väntar. Får försöka eliminera så mycket som möjligt av alla andra måsten och fokusera på föreläsningarna, min hälsa och att umgås med de närmsta.

Det var allt jag hann skriva! Hoppas ni får en fin mars månad.

Ljus och kärlek, Yasmine

Kärlekens dagar!

Hej hopp!

Har mestadels haft det helt underbart sen sist.

Fredagen efter jag skrev sist åkte jag in till Uppsala för sånglektion, och så träffade jag F några timmar efteråt på en fika. Supergosigt! Vi pratade, skrattade och hade en underbar stund. Det kommer lätt stunder då man bara överöses av en så stark känsla av kärlek med honom. Det är vackert, och kryper in alldeles nära hjärtat. När jag åkt hem blev det förberedelser inför det vi då trodde skulle bli söndagen - vår ettårsdag, alltså då det var ett år sen vi träffades. Men sent på kvällen upptäckte jag att vi tagit fel på dag, att det var redan på lördagen vi skulle fira och då blev det stress! Hela lördagsmorgonen försökte jag stressa med en present till honom, innan vi båda insåg att det var bättre om vi hann ses och njuta än att stressa för att kunna dela ut våra presenter just den dagen. Stress blev det ändå med packning och att göra mig i ordning, men när jag väl åkt iväg kändes allt lugnt och pirrigt.

Var nästan lika nervös som för precis ett år sedan, då jag gick samma väg till stadsbiblioteket och ställde mig på samma plats där jag stod då. När F kom fram runt hörnet kändes det i hela kroppen och vi kramades länge. Vi gick iväg till Café Årummet där vi träffades den 22 februari 2013. Som tur var fanns det glutenfritt, så jag tog en god chokladbakelse och F en nötkaka. Vi slog oss ned och pratade och myste länge, kändes så starkt när jag satt där mitt emot min själsfrände och kollade in i hans glittrande ögon. Blev rörd av hela situationen och var alldeles knäsvag. Vi är lika nykära även efter ett år, men man märker även hur kärleken fördjupas för var dag. Min älskade ängel <3 På kvällen åt vi finmiddag med tända ljus, och på natten gick vi ut för att dricka en drink på en pub. Mysigt! Extra mysigt att somna i varandras famn på kvällen.

På söndagen tog vi det lugnt, hade många fina stunder och gosade mycket. Sov över även till dagen efter, då jag hade samtal med K och musikgrupp i Uppsala. Samtalet var givande och fick lite saker att tänka på angående behandling. Musikgruppen var lika kul som vanligt, bortsett från att jag var otroligt trött. Men fick i alla fall prata med M och A! Vänta... ett nummer på M. M nummer 8. M8. Jäkla många M jag känner.

Kom hem trött, men fick sova ut på kvällen. Dock rätt panikslagen, då kvällen blev lite tokig. Tvångstankarna spårade mer än vanligt, är inte längre van att det bli så. Fick svårt att andas och hade ett tryck över bröstet, sov därmed rätt oroligt och fick ett par sömnparalyser (kan berätta mer om min udda sömn i ett annat inlägg). Men jag vaknade i alla fall hyfsat pigg. Fast med ett tryck över bröstet, suck. När jag väl lyckats packa och göra mig i ordning, kändes det bättre så fort jag kommit utanför dörren och börjat gå till bussen. Fick en underbar dag igår med, med min kära F. Vi möttes vid biblioteket även denna dag, gick hem till honom och stannade vid McDonalds på vägen för att äta pommes frites, då jag var hungrig. Väl hos honom åt vi våfflor och pratade i timtal. Vi har många bilder både från helgen och från igår, kanske att jag kan visa senare. Väldigt mysig dag, och mysig morgon idag <3 Åkte ifrån Uppsala vid 11.

Har hunnit äta lunch med mamma och G på Gästis i Bålsta, träna på curves, duscha, äta och smsa lite. Ska strax gå och lägga mig hade jag tänkt, så jag får sova ut. Imorgon ska jag förbereda inför mina två föreläsningar i mars! Eller tre snarare, men det är två jag ska skriva manus till.

Känner mig lite stressad, men får intala mig själv att det kommer gå bra. Allt går bra tillslut, det vet jag vid det här laget.

Värme och kärlek, Yasmine

Tiden som gått

Nu har ännu mer tid gått, och jag har ju egentligen inte berättat om så mycket som hänt.

Har mått rätt okej de senaste veckorna, ibland riktigt bra. Har träffat M3 och pratat massor över en sleep-over. Och umgåtts mycket med älskade F, vi har haft det otroligt fint tillsammans. Mycket givande samtal, skratt och mys. Har sjungit mycket och varit på musikgruppen i Uppsala, och även kommit igång ordentligt med pianospelandet. Det går framåt! Healat lite har jag gjort också, med reiki-metoden.

Föreläsningsarbetet har gått väldigt mycket framåt. Hade min andra föreläsning för läkarkandidater den 11 februari, F mötte upp en nöjd Yasmine efteråt i psykiatrins hus. De var ganska få denna gång, men en otroligt intresserad publik. Kändes verkligen som man berättade något de kommer bära med sig, och som att de fick insikter de kan ha nytta av! Det är ju därför jag vill göra det här... Otroligt kul med beröm och fina ord. Och nu har jag fått besked om två till föreläsningar i mars. En i Infoteket, liksom den första jag hade för nästan precis ett år sen. Och den andra kommer vara för 350 (!!) psykologstuderande gymnasieelever i Uppsala! Svimmade nästan när jag fick förfrågan, men tackade ja när jag smält det hela lite. Så nu gäller det att sätta igång.

I helgen var jag på den andra teaterkursen på Wik. Otroligt fina och trevliga människor som man nu redan kände lite, kändes så kul att få göra nya teaterövningar och umgås med gruppen. Utmattad blev man, lite sömn och full rulle en hel helg, men fortfarande väldigt roligt. Ser fram emot kurs nummer tre!

Kommer ha rätt fullt upp i mars, och får se upp så jag inte får en ny svacka på grund av all stress. Gäller att prioritera nu. Vet numera mina begränsningar lite mer åtminstone.

Har ett par idéer på blogginlägg jag vill skriva, så kanske om jag hinner framöver. Kan hinta lite om att det handlar om olika tankesätt, men kanske inte på sättet ni tänker er.

Hoppas jag hinner skriva mer snart, men ta hand om er så länge!

Kramelikram, Yasmine


L, i sju månader har du nu varit över på andra sidan. Saknar dig ängeln. <3

Alla hjärtans dag!

Kärlek

Ömhet

Kyssar

Vackra ord

Glädje

Lycka

Skratt

Kramar

Allt det har dagen bestått av.

Älskade du, alla dagar är kärleksdagar för oss. Alla dagar med dig är värda att fira. Ändå är just denna dag speciell att uppleva med dig, mitt speciella hjärta. Känner mig hemma med dig. Känner ett lugn i din närhet. Känner bara en så stark, djup, innerlig kärlek som förbluffar mig - för jag trodde aldrig man kunde få ett så starkt band till någon.

Jag älskar dig <3

Häftigt projekt på G, och lite smått och gott om veckan

Nu har snart en vecka gått igen! Har hunnit med lite under veckan som sprungit förbi.

Var och sjöng förra fredagen, och nu när jag vet att följande inte är hemlighetsstämplat, kan jag berätta - jag är med i ett häftigt projekt! Min lärare (Musik-D) spelar i ett jazzband som blivit väldigt stort, framförallt i USA. Vad jag förstår så har deras musik spelats på jazz-topplistor och de har uppträtt med stora jazzartister. De har släppt flera skivor. Just nu håller de på att spela in deras nästa skiva, och denna gång är det inte bara instrumental musik utan en låt har en text - en text som jag skrivit den engelska versionen av. När jag fick förfrågan blev jag stum och kände "wow", det bevisade verkligen att han tror på mig som låtskrivare. Tackade genast ja, skrev texten och efter någon månad var den helt klar och färdigbearbetad. Skivan kommer släppas runt om i hela världen, och låten där min text är med står både för titelspåret och kommer följas av en musikvideo. Hur roligt som helst!

Efter sången, där vi körde ett par nygamla låter, mötte jag upp F och vi satte oss på ett café vid stationen. Vi satt där i flera timmar, och det blev en fin stund. Efteråt köpte vi hem lite vin och whisky (för att göra irish coffee ^^), innan vi drog hem till mig. Suuuupermysig helg blev det, många långa samtal och givande diskussioner (jag och min karl kan konsten att prata!), gosigt mys, skratt och kärlek. På lördagen firade vi nio hela månader med vin, irish coffee och mys. På dagen hann vi gå ned till den snötäckta stranden, en promenad hand i hand och sedan varm choklad på en bänk vid bryggan där. Supermysigt! Att få somna och vakna upp bredvid den finaste man vet är en gåva <3

Dagen därpå skjutsade pappa F till bussen, sen åkte vi vidare till farmor som fyllt år. Lite prat om allt möjligt blev det, och så kaffe och fika. Special-glutenfritt till mig! Farmor visade mig en artikel i tidningen Nära om Terry Evans (känt medium) och vi båda höll med om att det skulle vara så spännande om jag kunde gå en utbildning hos honom. När jag har pengar, är det något jag vill göra!

Stannade hemma från musiken i måndags, var lite för trött och orkade inte med resan in. Har korrekturläst det renskrivna på min bok och ändrat lite ordval, pratat i telefon med M3, börjat använda min nya dator och tränat (skönt!). Idag har jag lite lösa planer på vad jag kan göra hemma bara, sen imorgon ska jag till min sånglektion och efteråt träffa finaste F! De kommande dagarna blir det att umgås med min älskade pojkvän, och även umgås med M3 vilket var alltför länge sen!

Känner att jag börjat återhämta mig helt efter min svacka, känns så skönt. Småsaker kan kännas jobbiga, men stressen är så mycket bättre och jag kan hantera vardagen bra mycket lättare! Var nog bra att jag bromsade i tid så jag inte hann stressa sönder helt.

Ha det gött och ruuuligt!

Med väääänliga varma soliga snö-hälsningar, Upp-Träd

Nu så - ett sprillans nytt inlägg!

Hej allihop!

Nu har stressen minskat betydligt, känns oerhört skönt. Känner att jag har mer tid för skrivandet nu, och har lite tankar på inlägg att skriva. Bland annat tänkte jag försöka lägga upp min fortsättning på serien angående OCD och mobbing i skolan. Men först tänkte jag berätta hur det gått sen sist!

Nyår var underbart, spenderade de sista timmarna på 2013 med F och hans vänner M, I och A. F och jag umgicks lite innan, och jag fick återigen se hur otroligt väl han hanterar när jag får stress-anfall. Blev en fin stund efter att det jobbiga lagt sig, och det visar igen hur otroligt bra han är för mig. På kvällen åt vi middag hos M och I, pratade, spelade spel och drack lite alkohol. Vid tolvslaget stod vi ute på deras balkong, och en supermysig nyårskyss blev det allt! Vi var hemma rätt sent den kvällen.

Det nya året började först bra, med sovmorgon och mys med F och en fin nyårsdag. Sedan gick det lite utför. Missade min medicin ett par dagar i rad, och ja... det gjorde saker lite värre. Om vi säger så här: vissa har en mage som producerar väldigt mycket magsyra och kan behöva hjälp för det, jag å andra sidan har en hjärna som producerar väldigt mycket tankar - och där kan medicinen hjälpa. Så på torsdagen efter nyår var tankarna i en enda röra i mitt lilla huvud och det ledde till panikattacker. Något jag inte haft på år. Fredagen därpå skulle egentligen jag möta upp F i Stockholm, men det gick inte alls. Så F kom hit och såg mig lite halvt svimfärdig när han kom in genom dörren, lyckades inte riktigt gå normalt. Tack vare kramar och fina ord, lyckades jag må bättre bara någon halvtimma efter att F stigit in i huset. Älskade F. Vi hade det mysigt den helgen.

Sen började den ordentliga dippen. Jag har svårt för det där... att berätta som det är. Vill gärna intala allt och alla (inklusive mig själv) att allt är bra jämt, att jag alltid är lycklig och tänker positivt. Men vilken människa gör det? Jag pressar ofta mig själv till fullo, vill göra precis allt jag drömmer om och gärna på en gång. Fick ett wake up-call i höstas och fick nog ett till nu. Jag kan inte ha så höga krav på mig själv. Därför berättar jag nu en (rätt) ovinklad sanning.

Från söndagen till onsdagen var jag rätt förstörd. Grät flera gånger om dagen, var orkeslös samtidigt som jag var stressad och rastlös. Kan ju nämna att jag var krasslig också, hostade och var svag i kroppen. Denna blandning av känslor fick mig att spåra ur, visste inte var jag skulle göra av mig själv. Och jag har svårt att be om hjälp och stöd, vill inte vara besvärlig. Var också väldigt nojig och började analysera helt självklara saker, fick för mig att alla mest irriterades av mig och att jag var ett stort FEL. Finaste F föreslog att han skulle komma över dagen därpå, och JAA vad jag ville det, men jobbig kände jag mig som "krävde" det. Det skulle krävas att F kom hit, öste på med fina ord och övertygade mig om att jag aldrig var i vägen, för att min känsla av att vara FEL skulle släppa. Efter den första natten ihop kände jag mig mycket bättre och insåg att man måste få be om hjälp ibland. Man klarar inte alltid allt själv, och man behöver inte vara krävande för det. Tack bästa killen min, för att du fick mig att inse det.

Efter torsdagskvällen, fredagen och hela lördagen ihop mådde jag bra mycket bättre, och sen dess har det mesta känts lugnare. Fortfarande fanns en stress efter föreläsningen, men nu är den över och den gick dessutom bra - en otrolig känsla av lättnad! Veckan innan var det förberedelser som gällde, och tränade även ett par gånger på gym vilket behövdes. Särskilt min rygg behövde det.

I helgen som var nu, var jag på teaterkurs på Wik! Det är OCD-förbundet som ordnar utbildningen, och vi som var där är antingen drabbade eller anhöriga till någon med tvångssyndrom. Otroligt givande. Åkte från F på lördagen, kvart över sju på morgonen (hua) och tog bussen från station till Wik med byte i Ramsta kyrka. Vi samlades i kurslokalen efter att vi checkat in, och började kursen med presentationer och att lära känna varann. Sen följde kursen med övningar och lekar, med en värmländsk väldigt trevlig och bra coach. Vissa övningar ledde till skratt, vissa fick det att göra ont i hjärtat. Bland annat hade vi "förtryckare-förtryckt" övningar, där den ena skulle (gestaltande, inte på riktigt) förtrycka den andra. De scenerna blev nästan jobbiga att se på. Mellan alla övningar var det fika och måltider, där vi pratade mycket om oss själva och våra svårigheter, på ett lättsamt och givande sätt. Någon kunde nämna ett tvång den hade, och några andra skrattade varmt och sade "men så där tänker ju jag med!", fast man trodde man var den enda.

På kvällen blev det vin och lite småplock, och massor av prat. Ett trevligt avslut på lördagen. Dagen därpå gjorde man sig färdig för frukost i sitt hotellrum, och åt sedan med de andra. Vi började nio på söndagen med, och den dagen lade vi stor vikt vid sketcher och scener med repliker. Även där kunde det bli tungt både att spela scenerna och se på, för det berörde verkligen på djupet. En otroligt fin och samarbetsvillig grupp hade samlats och jag är så glad att jag fick träffa alla.

När man kom hem dök även jobbiga känslor upp även om de var nyttiga, och jag grät en skvätt. Insåg nog, efter att ha blundat länge, att mina tvång fortfarande är ett svårt funktionshinder. Jag gör och kommer aldrig göra för stor grej av det, låter mig fortsätta vara lycklig och tänker aldrig bli negativ - men jag tvingades inse att det fortfarande hindrar mig, och acceptera det. Just acceptans-biten är oerhört viktig, för att kunna jobba med det. Jag behövde nog få denna insikt, för att inte fortsätta köra på i 150 och tro att jag ska klara allt "vanliga" människor klarar. Höga mål har varit lite min grej, för satsar jag högt når jag högt. Men det måste kanske finnas en balans.

Sen i måndags hade jag som sagt min föreläsning, otroligt givande var det. Och J som föreläste med mig (timmen innan) var väldigt duktig. Kändes som vi fick bra respons och det blev en diskussion efteråt som jag hoppats på. Kände mig så lättad efteråt, ringde F och mamma, och sen åkte jag hem och lagade mat. Njöt där jag stod vid spisen med värmen från plattorna - allt kändes så lugnt. I tisdags gjorde jag en diagnostisk utredning på nytt - mer om den när det är helt klart. Sen har jag varit hos F från tisdagen till onsdagen, och så hade jag musikgrupp igår. En underbar vecka!

Idag har jag varit hemma, kollat på ett mönster till en klänning jag ska sy och har kommit igång lite. Imorgon ska jag ha sånglektion och sedan spendera helgen med F. Mysigt!

Det var en "liten" uppdatering från mig! Ha det bäst ni alla.

Ljus,
Yasmine

Gott nytt år!

De senaste dagarna har jag hunnit träffa släkten på mammas sida och fira jul (igen), skrivit på boken, blivit klar med min föreläsning (själva manuset), slappat, sovit och umgåtts med familjen. Imorgon är det nyår, äntligen dags att få träffa F igen! Spendera sista dagen på detta år med F och hans vänner och bara ha kul.

Någon som känns speciellt med just nyår, är att det var natten mellan 2011 och 2012 (alltså nyårsnatten) allt vände för mig. Som jag tog beslutet att släppa taget om mitt mörka förflutna. Sen blev det bättre. I två år har saker och ting stadigt gått framåt, givetvis med några fall - men vilken resa har inte det?

Och nu får jag inviga det nya året med mitt livs kärlek. Tänk att saker och ting kunde bli så här bra. Jag är så lycklig. Jag lever, på riktigt. 2014 ska bli ett riktigt bra år det med, ännu bättre! Ser så mycket fram emot allt som kommer hända.

Så...

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!

Enda "bra" bilden på fyrverkerier jag kunde hitta i mina album...

Nyårslöften:

- Träna mer styrka för att få bukt med ryggen.
- Skriva klart boken.
- Starta eget företag.
- Äta noll gluten så magen läker.
- Leva för dagen, vara lycklig i stunden...
- ... och leva i kärlekens tecken, varje dag!

Värme och kärlek, Yasmine

År 2013 - resumé med hjälp av en lista med frågor.

Nu är det snart nytt år! Jag tänkte på något sätt därför summera år 2013, och tänkte använda mig av en sån där lista som cirkulerat i bloggvärlden! Here we go:

1. Gjorde du något i år du aldrig gjort förut?

Ja, det gjorde jag. En hel del skulle jag tro. Något exempel då... reste utomlands med någon annan än familjen, för att ta något! Och så gick jag kurser i andlighet och medialitet.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Enda nyårslöftet var att satsa på kärleken, and well, yes I did! 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Inte i år.

4. Dog någon som stod dig nära?

Ja, dessvärre. Saknaden gör ont <3

5. Vilka länder besökte du?

Österrike, Estland, Finland... och Sverige!

6. Är det något du saknar 2013 som du vill ha 2014?

Jag vill satsa på att börja jobba, 25-50 % åtminstone! Så ja - saknar lön, kan man väl säga. Fast lite lön drog jag in på hjärnkoll, för något jag starkt brinner för! Pluspoäng.

7. Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?

VILKA snarare. Kommer alltid minnas 23/2, 25/4, 25/12 och säkert många fler. F kommer förstå varför jag just valde dessa datum ;)

8. Vad var din största framgång 2013?

Föreläsandet så klart! Att jag börjat arbeta för hjärnkoll, och att jag lyckats hjälpa människor med mina ord. Även att jag utvecklade den andliga biten och gick väldigt givande kurser.

9. Största misstag?

Hm... vad kan det vara. Kanske att jag slösade lite väl mycket pengar på onödigheter i början av året.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Förkyld/sjuk/sönderstressad fyra gånger. Ack och ve, men frisk har jag blivit efter varje gång!

11. Bästa köpet?

Hmmmm....... Biljetten till Österrike!

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Resor, fest, fika, upplevelser.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Åh ja! Har varit otroligt glad i år! Vänner, familj, upplevelser och framförallt min älskade pojkvän.

14. Vilka sånger kommer alltid påminna dig om 2013?

Hm... vilka skulle det vara. Säkert "wake me up" med Avicii, för den spelades så mycket. Och Kathy's song, Push play, dancing barefoot och damn you, för att jag sjöng dem så mycket. + en väldigt speciell sång jag själv skrivit till en väldigt speciell person.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

GLADARE! Så lycklig som jag varit i år har jag väl aldrig varit.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Hm... vad skulle det varit. Skrivit lite mer på boken kanske, så jag skulle kommit längre i den.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Stressat!

18. Hur tillbringade du julen?

Med familjen, släkten och pojkvännen, den bästa julen jag haft. Åt mat, bytte julklappar och skrattade massor.

19. Blev du kär i år?

OM jag blev! <3

20. Favoritprogram på TV?

Hm... paradise hotel. Skämt åsido... vad skulle det vara... Gustavsson tre trappor eller kanske idol. Fast idol är inte så jäkla bra egentligen, men jag följde det i alla fall.

21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?

Hatar gör jag sällan, men jag svarar nej även om det handlade om att "enbart" ogilla.

22. Bästa boken du läste i år?

Den nionde insikten!

23. Största musikaliska upptäckten?

Tror inte jag började lyssna på något jag inte lyssnat på tidigare faktiskt. Lyssnade lite mer på Garbage och Lana Del Rey än jag gjort tidigare.

24. Något du önskade dig och fick?

Världens bästa pojkvän, en normal mobil som inte är stenålders, kärlek, lycka och ett bättre liv.

25. Något du önskade dig och inte fick?

Njäääeeee... Önskade mig att vinna 100 tusen på lotto, men inte fick man det!

26. Årets bästa film?

Weekend!

27. Vad gjorde du på din födelsedag i år?

Firade med släkt och familj.

28. Finns det något som skulle kunnat gjort ditt år ännu bättre?

Bättre ekonomi och en korsett. Det får bli nästa år.

29. Vad fick dig att må bra?

Vänner, familj, pojkvän, känslan av att lyckas, att hjälpa människor, känna att självkänslan förbättrades, att resa och ha kul, att skratta, att skriva, att sjunga, andlighet och KÄRLEK!

30. Vem saknade du?

Saknade L så klart. Och F när man varit ifrån honom lite väl länge.

31. De bästa nya människorna du träffade?

Min kära pojkvän utan tvekan! Och så träffade jag ett par vänner jag tidigare bara haft annan kontakt med, men aldrig träffat. Och så klart alla fina människor på mediumkursen!

Så där! Det var mitt år i enkla drag. Ser otroligt mycket fram emot 2014, 2013 var ett dunderår men nästa år ska ta nya höjder! Så mycket jag vill göra, som jag drömmer om att göra, och som jag SKA göra. Nu gäller det att fundera ut ett par nyårslöften och se om de kan hållas... Återkommer när och om jag lyckats tänka ut några!

Ljus och kärlek, Ysmys <3

Nu är den bästa julen ever över, men gla' är jag!

Har haft en alldeles utomordentligt underbar julafton, juldag och annandag jul! Tack som frågar.

Fick sova ut i tisdags, duschade och fixade mig halvt i ordning. Sen dök älskade F upp hos mig, och vi kramades massor av gav varandra juliga pussar. Vi kikade på Kalle och jag sminkade mig och klädde på mig min röda klänning. Vid fyra drog vi till farmor och farfar, och började med att äta julmiddag. Mätt som bara den blev man. Min släkt är ju lite speciell, fast på ett bra sätt, alltid många skratt. Och helt underbart att få visa upp min pojkvän. <3

Efter maten blev det julklappsöppning, och jag fick många fina klappar av alla. En hel del pengar as well, välbehövligt. Fungerade väldigt bra med alla ihop, och jag riktigt njöt av den fina stämningen och av att få spendera julafton med F. Verkar som resten hade det bra också. Efter prat, skratt och gos med F, kikade vi på Svensson Svensson (as usual) och jag kan ungefär alla repliker. Alltid lika skoj. Mycket nöjd med kvällen, och man somnade gott på kvällen bredvid sin kära.

Jag och mitt älskade hjärta på julafton <3

Dagen efter hade jag och F lite eget julfirande där vi delade ut resten av julklapparna, fick världens finaste julklapp av honom. Väldigt fin dag, kände bara en fullständig lycka. En sån lycka jag inte trodde jag skulle få uppleva, men som F har givit mig. Det är den största gåvan av alla, att få dela livet med honom. Underbar dag, och så fick vi somna och vakna upp tillsammans en gång till. Dagen därpå åt vi frukost, och F åkte några timmar innan jag skulle till Uppsala för att träffa A. Tack älskade killen min för två helt fantastiska dagar, du ger mig all lycka och kärlek jag behöver <3

Jag och A var och shoppade på mellandagsrean när jag anlänt till Uppsala, i Gränby centrum. Fick med mig en (fake)skinnkjol och en svart kofta, väldigt bra köp! Enbart 175 kronor för båda. (Modeblogg, here we go). Sen åt vi mat när vi kommit tillbaks till henne, pratade och skrattade massor. Och så det lustiga - vi skulle ha filmkväll, bestämt sen några veckor tillbaka, och se på sällskapsresan. Som vi tänkt hyra. En film som man bara var tvungen att se, enligt A. "VA?? Har du inte sett SÄLLSKAPSRESAN???!!". Men då gick den faktiskt på TV igår, precis den delen som A ville att jag skulle se främst. Den var skoj, och så åt vi glutenfria chips och drack cola medan. Vi somnade framåt halv ett-ett.

... och så skulle jag upp 8. TRÖTT! Åkte iväg till teamet för att träffa K, väldigt bra samtal blev det. Och innan jag åkte hem, hann jag träffa F ett par timmar över lunch/fika - mysigt <3 Väldigt fin stund. Kom hem runt halv tre. Har hunnit kika min FB, äta och somna i soffan. Och kika när någon vann 500 000 på TV.

Ska nog fortsätta lite på föreläsningsarbetet ikväll, om jag orkar.

Hoppas ni haft en fin jul ni med!

Nu längtas det efter nyår, SKÅL!

/ Ysmys

Lista på det jag hunnit med + GOD JUL!

För att förenkla resumén av den senaste veckan, gör jag en lista:

- Träffade F efter sist jag skrev, och hade sång innan. Kul att se hur man utvecklas! Jag F hade en väldigt fin helg.
- På måndagen var det dags för konsert. Vi samlades i musikrummet klockan två och repeterade, sedan var det en lång nervös väntan. En kvart innan det började dök mamma och F upp, så fint att de ville komma och lyssna. Konserten började med mig, solo, nervöst. Men det gick bra! Och vi i musikgruppen gjorde också riktigt bra ifrån oss, nöjd som bara den! Efteråt blev det julmat (glutenintoleranta jag kunde bara äta julgröt, men men) och prat vid matbordet. Runt sju drog vi oss hemåt, jag, mamma och F. F och jag fick då ett fint dygn ihop <3
- Träffade min vän F i Stockholm på onsdagen, i hennes lägenhet. Vi drack glögg, åt middag, pratade och bytte julklappar. Fick fina hudvårdsprodukter hon tillverkat själv, tack vännen! <3 Var en trevlig dag.
- Hunnit med de flesta julklapparna, de är inslagna och klara. Bara två-tre stycken till ska ordnas färdigt, idag!
- Fint dygn med F från fredagen till lördagen, många underbara samtal och gos. <3
- Fest hos J på lördagen, träffade M3 lite innan för att äta middag och prata, sen begav vi oss till J. Trevlig och rolig kväll, en del alkohol, snittar, mycket prat! Dock var både J och M3 sjuka mot kvällen, stackarna. Tack för kvällen fina ni! <3
- Pysslat med healing!
- 5 månader sedan L gick över till andra sidan. Saknar dig tjejen <3

Har mått bra för det mesta, förutom några dagars dippar. Men för det mesta väldigt bra!

Och idag ska det sista i julklappsväg fixas, + skriva på föreläsningarna i vår. Kommer bli en lugn dag. Imorgon kommer F tidigt på morgonen för att fira jul med oss, så mysigt! Vi stannar hemma lite längre i år, kikar på Kalle och så, innan vi åker till farmor och farfar för julmiddag och julklappsöppning som vanligt. Kommer nog bli en superfin dag.

Skriver mer när allt juligt är klart!

-----------------------------------------------

God jul fina ni! Hoppas ni alla får ett riktigt trevligt julfirande <3

Bild från förra julen, såg lite annorlunda ut då. Lite festlig julsminkning!

HEJ! Stress-stress-stress. Men jag mår bra, det gör jag!

Jag har varit rätt effektiv de senaste dagarna, beställt + tillverkat julklappar tills (citat jag skrev till F) "jultomtar sprutar ut öronen på mig", vilket känns bra. Inte det sistnämnda kanske, men det är mer en metafor, om ni inte redan listat ut det. Nu är det bara några julklappar kvar, och jag har ca 2 lediga dagar fram till jul att ordna dem på!

Men ja, det är stressigt. Den berömda julstressen. Hinner inte skriva så mycket mer än att jag mår bra, har kört tre dagar glutenfritt, ser fram emot den kommande tiden och känner mig rätt nöjd över mig själv och vad jag hunnit med.

Imorgon ska jag sjunga på teamet som jag gör på fredagar, träffa F sen och åka tillbaks till Idealis med honom. Ska bli väldigt mysigt! På söndag dyker förhoppningsvis min kära vän M3 upp, på måndag är det konsert och efteråt kommer älskade F med hem. Nervöst. Konserten alltså, att träffa F är pirrigt på ett mysigare sätt. På onsdag ska jag träffa min vän på samma bokstav, F alltså. Sen på torsdag får jag tid över till julklappsfix igen.

Och nu insåg jag precis att jag har en till grej att göra, hallelujah, måste kila!

Skriver när jag har tid, förhoppningsvis innan jul. Troligtvis innan jul.

Må så gott, kramar till er alla! <3

Känslor, kärlek och roliga besked

Nu är jag hemma efter en mysig vecka i Uppsala!

Träffade M1 i onsdags, och vi hade det väldigt bra, pratade, satt vid hennes dator och så fick jag en tidig julklapp. Jag hade haft en begynnande ångest i kroppen hela dagen, så när jag satt på bussen hem bröt den ut och det första jag gjorde när jag kom hem var att gråta och krama om mamma. Osäker på varför jag hade ångest från tisdags till torsdags, flera orsaker kanske. Mestadels var det bara en känsla, och jag försökte intala mig att känslor inte är farliga. Och istället för att strida emot känslan, få bort den till alla pris, försökte jag låta den vara där bara. Sakta rida ut den. Jag, som har en rädsla gentemot känslor, har alltid velat få bort en negativ känsla fort. Men jag inser att mitt analyserande och min överdrivna vilja att få bort en känsla snabbt, är till min nackdel. Jag förstår nu att känslor går över. De är inte farliga. Låta dem finnas där. Inte sagt att det är lätt, men jag förstår att ju mer jag tidigare försökt få bort dem, desto värre blir dem, för då blandar jag in min rädsla. Och rädslan är min värsta fiende. Jag ska försöka fortsätta göra på samma sätt, och en dag kanske jag inte längre är så rädd för känslor. Jag är på väg, men det är en bit kvar. Det viktigaste är nog att jag har insikterna, och jag fortsätter försöka tänka "skitsamma!", inte göra så stor grej över att jag är en människa med känslor.

Torsdagen fortsatte på samma spår, och lättnaden i det hela var att jag inte skulle behöva sitta hemma med mina känslor. Jag hade nämligen planer för dagen, i Uppsala. Jag åkte in till Uppsala, till psykiatrins hus, på kvällen för en "överbryggande måltid" med hjärnkoll. Tanken var att brukare (patienter) och vårdpersonal skulle få ha en dialog över en måltid, för att diskutera brukarinflytande. Vi slog oss ned i samma sal som jag föreläste i för en månad sen, och E berättade om kvällen. Vi brukare skulle sedan resa oss upp och välja ut en person som satt ned i publiken, som då var vårdpersonal. Jag kom att välja P, min gamla behandlare på BUP! En av dem som slutade behandla mig innan saker gick riktigt snett, och som jag uppskattade mycket. Vi pratade bort två timmar över en tallrik julmat, och jag fick oerhört mycket peppande ord. Han sade att det riktigt lyste om mig, och att han imponerades över min resa. Sådant man behöver höra för att påminnas. Han hade även en idé som jag tyckte lät riktigt intressant, kanske berättar om den någon gång när den blir verklighet.

Efter måltiden begav jag mig äntligen till F, och det blev ett oerhört fint möte. Kände nästan direkt hur ångesten släppte och glädjen och kärleken fyllde mig. Vi gick hem till honom och spenderade timmar med att bara hålla om varandra. Det blev en oerhört fin helg hos F. På fredagen gick jag (i snörusk, hua!) till stan för att ha sång på teamet, vilket var roligt. Om man bortser från vädret. Var tvungen att ta bussen tillbaka för att slippa förkylning, då jag inte hade någon mössa. När jag var tillbaka, blev det att stanna inne ända till söndagen, och ha film-mys, idol-mys (eller ja mys och mys, Kevin vann ju tyvärr, kanske inte lika mysigt) med julmust och choklad. Vi fick sova ut länge på morgonen och pratade massor. En semester från ångest och jobbiga känslor! Vi har sådan positiv effekt på varandra, jag och F. Älskling, tanken på dig får mig att aldrig ge upp. Du är så viktig för mig, jag trodde aldrig att kärlek kunde bli så här stark. Men det kan den, det har vi bevisat. Jag kommer alltid ha dig i mitt hjärta, du lyser upp min värld. Jag älskar dig hjärtat. <3

I söndags kom jag hem runt halv fyra, och hade en lugn och skön kväll. Igår var jag iväg till musikgruppen, en väldigt bra musikomgång! Fick två otroligt roliga besked, för det första kommer jag delta i en teaterutbildning i vår (vilket jag kan berätta om mer när det är helt klart). Och sen fick jag veta att jag har 3 (!) föreläsningar i vår planerade redan, för läkarstudenter (vilket känns bara så fantastiskt roligt, det är ju sådana målgrupper man vill vara med att påverka!), så jag kände mig väldigt glad hela gårdagen. Fikade med A och M efteråt på Storken i Uppsala, fina samtal, mycket skratt. Tog bussen hem halv sex.

Idag ska jag leta julklappar, är ju bara två veckor kvar... Lite bråttom kanske möjligtvis eventuellt. Och så kan jag tillägga att jag har en aning om vad mina magproblem kan bero på. En tanke P hade under middagen. Gluten-intolerans. Vore inte roligt alls att behöva anpassa all mat efter det, men då kanske jag slipper göra gastroskopin. Testar glutenfritt i en vecka nu och ser om det blir bättre.

Nu ska jag messa F och leta julklappar! Ciao <3

Trevliga dagar!

Nu sitter jag tillfixad och klar, ska bara äta, sedan är det dags att bege sig till Bålsta. Först för att träffa G, mammas väninna, sen kilar jag över till M1 för att umgås med henne. Tills maten är klar, tänkte jag passa på att uppdatera lite!

Stack ju iväg till Stockholm i fredags, åkte söder om stan dit BDD-träffen skulle hållas. Mötte upp en av tjejerna, och vi gick hem till henne. Väldigt trevliga människor fick jag möta, vi åt god julmat och pratade bort tiden. Drack glögg och åt pepparkakor. När man tänkte att klockan kanske möjligtvis var 11, var den halv ett. Senare på kvällen kom en till person som stannade till fyra på natten. Mer prat blev det, sen somnade jag i sängen och kände mig allmänt tråkig, men det var ju rätt sent. Klockan halv fem gick vi alla och lade oss för att sova för natten, och jag var väldigt nöjd med kvällen.

Dagen därpå steg vi upp och åt frukost, sedan tog jag mig tillbaka till Bro när jag fixat mig färdig. Pappa hämtade mig där, och vi inhandlade lite mat på centrumet där, innan vi åkte hem. Väl hemma hann jag duscha och ta det lite lugnt, innan jag hämtade upp älskade F vid hållplatsen. Ett kärt återseende med mycket pussar. Vi åt mat med familjen, sen fick vi lite egentid, supermysigt! På kvällen drack vi vin och åt kladdkaka med exakt sju ljus på. Jag var vid det laget lite överdrivet flummig, inte så mycket för alkoholen, utan jag var rätt trött. Vi somnade i varandras armar runt ett (?), och fick sova ut lite i alla fall.

Dagen därpå gick jag upp nio för att boka ett bord på Krägga Herrgård, där vi tänkte äta lunchbuffé. Pappa arbetar där som kock, därför blev det billigare just nu. Årets andra julbord! Vid halv ett stack vi iväg med bilen och hittade rätt ganska lätt. Väldigt mysigt ställe var det, riktigt romantiskt. Vi drack först glögg i något slags allrum, sedan gick vi in till lunchrummet där det var väldigt elegant. Snacka om att man blev mätt efter två portioner, sen återstod också dessert. Men oerhört gott, riktigt fin mat om man tänker på upplägget också. Vi betalade och åkte hem runt halv fyra, och kom hem väl till att mormor och morfar dykt upp för att äta lussekatter mamma bakat. Väldigt mysigt, vi tände ett ljus för första använt och sen... dog strömmen. Och var borta i mer än fem timmar (...). Så det blev att fika till lågan av ljus, och umgås lite med F i mörkret innan vi gick mot busshållsplatsen enbart upplysta av en ficklampa och stjärnorna. Fast det lät ju rätt romantiskt, faktiskt. När jag lämnat av F efter många avskedspussar, gick jag tillbaks och försökte fördriva tiden tills strömmen var tillbaka.

I måndags var det musikgrupp, trevligt att träffa gänget igen. Vi körde på våra konsert-låtar för att öva. Många skratt blev det! Drog mig hemåt vid fyra efter att ha kramat om A och M, och fick mitt i allt ett väldigt roligt samtal. Får berätta mer om det sen. Väl hemma åt jag och tog det lugnt, pratade länge med M3 i telefon på kvällen.

Igår tränade jag faktiskt för första gången på länge, dammsög gjorde jag också. Fick ångest framåt eftermiddagen som vägrade släppa helt, men den gav med sig lite när jag satte mig vid pianot och spelade. Musik är verkligen helande, och jag är glad att jag lärt mig tekniker för att hantera ångest. Gjorde en del nytta under dagen ändå, och hade ett långt fint samtal med M2 på kvällen. Så härligt att få prata med henne igen.

Och nu sitter jag som sagt och väntar på maten som är klar om fyra minuter ungefär. Imorgon ska jag på ett event hjärnkoll håller, en middag med brukare och personal. Det ska spenderas tid med F också, och på lördag ska jag på en kurs i kosmologi och kinesisk medicin. Väldigt intressant!

Ha det fint så länge kära vänner, kramis! <3

På språng till Stockholm!

Ett nytt på språng-inlägg. Hinner inte skriva så mycket då jag strax ska till Stockholm för att delta i en BDD-träff ett forum anordnar (BDD = dysmorfofobi, det jag hade tidigare), ska bli superroligt att få träffa dem!

I veckan har jag hunnit bli frisk, skriva massor, kika lite på film och igår var jag i Uppsala. Först för att träffa F på teamet, och sedan för att träffa min älskade pojkvän för första gången på mer än en vecka (!!), snacka om ett väldigt kärt återseende med massor av gos, kyssar och prat <3 Hur mysigt som helst. Kom hem idag efter att jag haft sång och samtal med K, och har hunnit vila lite hemma, duschat, packat och ska strax äta middag.

Sen blir det avgång! Fullt upp sedan i helgen med att käraste F kommer hit, och sedan kommer M3 på söndag. Men på måndag får jag försöka skriva igen!

Ha det bäst <3 Ciao!

På reikikurs i Göteborg.

Nu sitter jag hemma hos käraste F med min dator framför mig, vi har lite skrivartajm. Tänkte därför berätta lite om helgen och hur jag haft det!

Det var att gå upp tidigt på fredag morgon, klockan 5 närmare bestämt, hua hua. Planet skulle gå klockan åtta har jag för mig, fast det blev en försening. Flygturen var trevlig, och landningen är det bästa ögonblicket på alla flygturen, oh yes! Nästan lite som Gröna lund. När vi anlänt mötte vi upp I på parkeringen i GBG, och åkte med henne hem för att fika lite. Vi packade sedan upp, pratade massor och hann vila en stund. Väldigt trevlig dag och kväll hade vi, åt fisk till middag och drack vin som vi åkte iväg för att köpa. H, deras väninna, kom över för att prata då vi har en del gemensamt. Väldigt givande samtal, och andlig energi i luften. Vi gick och lade oss efter att ha sett resultatshowen i idol, och jag messade finaste F lite, som jag önskat jag kunde packa med i resväskan.

Dagen därpå fick vi gå upp rätt tidigt med, fast inte lika tidigt som dagen innan kanske. Åt frukost och gjorde oss redo för att resa in med tåg till GBG (vi bodde med I en bit utanför). Klockan tio i elva mötte vi upp Ö, kursledaren och mammas vän, vid hållplatsen där han bor och lokalen fanns. Så roligt att få träffa honom! Vi gick direkt till lokalen, småpratade lite och startade sedan kursen. En helt otroligt givande och lärorik dag med teori, praktik blandat med matpauser och samtal om andlighet. Teorin var väldigt intressant, har lärt mig otroligt mycket om reiki och healing. Sedan blev det praktiska övningar, vilket var väldigt roligt! Vi fick lära oss positionerna, och jag insåg att mina små "energi-kickar" jag haft i en vecka innan berott på att mitt andliga jag förberedde sig för kursen. Jag förlorade helt tidsuppfattningen när jag healade mamma, nästan läskigt, trodde två minuter gått när det gått en kvart. Fick så mycket energi, för energin när man healar kommer ovanifrån och inte från en själv, så man får in mer energi även när man healar. När det var min tur att bli healad av mamma sen blev jag istället lugn och avslappnad och somnade faktiskt, vaknade frusen (vilket man kan bli) men lugn.

När vi ätit middag i lokalen med mackor vi köpt med oss och pratat lite, avslutades kursen med att jag och mamma blev initierade med reikikraften. Det är något man sedan bär med sig hela livet, och jag kommer nu kunna heala både mig själv och andra till att må bättre. Som i alla andra yrken finns det etik och moral vi också pratade om, och det är inte tillåtet att till exempel säga att du som healer kan bota någon. Känns så oerhört roligt att ha fått denna utbildning, och nu kan det börja "på riktigt". Vi gick hem till Ö för att dricka te och prata lite till, innan vi gick åt varsitt håll och jag och mamma tog tåget tillbaka. På kvällen hann jag äta kvällsmacka och smsa med F, innan vi somnade. Blev rätt sent. Hade ont i halsen och blev lite rädd för att det var något sjukt på G, men jag healade mig själv innan jag somnade så det försvann. Dagen efter hade jag inte ont i halsen längre.

På söndagen blev det en ta-det-lugnt-dag då jag, mamma och I mest pratade och hade mycket givande samtal. Vi åt middag vid 4-5 innan vi skulle åka. Dock hade tiden till flyget missuppfattats, så när vi upptäckte klockan 20 i sex att vi skulle åkt halv sex, blev det bråttom. Men det gick bra, och vi hann med. Tack för en supertrevlig helg I, och tack för att vi fick vara hos dig!

Efter att ha flugit en timme, landade vi på Arlanda och mötte upp pappa på parkeringen som skjutsade oss tillbaka till Idealis. Blev ett kärt återseende med lillebror hemma, och vi pratade en hel del.

Så nöjd över helgen!

Igår var jag på musikgruppen, vi hade det hur roligt som helst. Pratade lite med M3 på kvällen och messade med F. Och nu sitter jag hos pojkvännen min och ska strax skriva vidare på annat!

Ha det så bra alla ni därute, så får jag skriva mer snart! <3

Ett litet inlägg innan läggdags, imorgon bär det av till GBG!

Hej hej hallå!

Tänkte bara skriva lite kort innan sömnen väntar.

Träffade K igår, blev ett bra samtal om känslohantering och vi ska jobba vidare med lite övningar i terapeutiskt stuk. Känns skönt. Nya, ännu bättre tider, är på väg. Nu gäller det bara att ta sig igenom det som är skrämmande, innan det blir mindre skrämmande.

Har varit hos F sen samtalet, kom hem halv sex idag. Vi har haft det supermysigt och mest gosat och sovit och pratat skojiga saker. Njuter så oerhört mycket av att vara med honom, känner mig alltid så fri, lugn och lycklig när vi är tillsammans. Tack för dagarna älsklingen <3

Imorgon blir det att stiga upp klockan 5 (!!!!!!!), göra sig i ordning och sedan går planet till Göteborg... några timmar senare, minns inte när. Vi ska hälsa på mammas vän I, gå på healingkurs och ha det bra. Ser fram emot resan supermycket!

Nu ska jag äta något litet, packa helt klart och sen sova.

Ha det bäst ni alla!

Ciao <3

Lite kort om de senaste veckorna + att hantera och sluta tämja känslor

Hej allesammans!

Nu har några veckor gått, och jag har inte uppdaterat så mycket. Trots en del stress som påverkat negativt, har även fina saker inträffat. I torsdags förra veckan fick jag äntligen träffa min fina vän A igen, och vi hade en girls-evening med prat, skratt, Sissela Kyle-DVD och mackor. Alltid lika roligt att få träffa henne. Dagen därpå hade jag sång på morgonen, vilket var härligt, och direkt efter slog jag mig ned på Bålsta-bussen där älskade F redan satt och åkte tillsammans med honom hem till Idealis. Jättemysig helg hade vi, mycket prat, kärlek, gos och skratt. Såg på Idol på kvällen, blev trött rätt tidigt och betedde mig nog lite lustigt med små fniss-attacker och prat i nattmössan. Men kul var det. Dagen därpå bestämde vi oss för att ha skrivardag, vilket dessvärre ledde till en dipp då jag kom in på känsliga ämnen med skrivandet. Tänkte utveckla den biten i slutet av detta inlägg.

Jag har även varit på kryssning med min käraste F, till Tallinn, för att fira vår halvårsdag. En otroligt fin resa! Vi åkte på torsdagen, åt finmiddag på kvällen med vin/öl. Tog oss någon drink vid baren lite senare, innan vi gick tillbaks till hytten. Dagen därpå fick vi vakna rätt tidigt för att komma i land vid tio (Estländsk tid), det var rätt kallt, mycket kallare än det var i Sverige. Vi åt buffé (eller ja, det kallades buffé, men man fick betala för allt man skulle ha separat ^^) i någon galleria, gick sedan vidare och kikade runt i Tallinn på alla byggnader och miljön där. Besökte en kyrka, gick upp på en utsiktsplats och tog massor av kort. Vi åt middag på en medeltidsrestaurang, vilket var supermysigt! Dock lite lustigt att man får frågan om man vill ha svensk mat, jag menar, det kan man väl äta i Sverige. Efter mat och mysiga samtal blev det lite stressigt till båten igen, och vi kom på i (jag skojar inte) sista sekund (!!). På kvällen hade vi en liten gåvoceremoni i kärlekens namn, och vi somnade någon gång vid tio, elva (?) med kläderna på. Vi var nog rätt trötta. Vi kom i land dagen därpå klockan tio, och då begav vi oss tillbaka till centralen. En oerhört fin resa med den bästa jag vet! Hihi, ett halvår redan, det absolut bästa halvåret någonsin. Känner bara starkare och starkare för den människan, finns inte ord för hur mycket jag älskar honom.

Nu kommer vi då till den lite kruxiga delen, som är positiv, men känns väldigt jobbig nu. Jag är i en ny fas av min utveckling framåt. En del som på något sätt blir en "breaking free" period. Efter år av övermedicinering och traumaproblematik som lett till avtrubbning, har jag börjat känna känslor igen. På riktigt. Jag är inte längre likgiltig. Jag känner glädje - då jag bara vill skratta och le. Jag känner kärlek - så starkt att jag förvånas över att man kan känna så mycket kärlek. Men jag känner också känslor som varit tabu för mig. Som jag under alla år har tämjt och kontrollerat. Nu är dessa känslor så framträdande. Det handlar om ilska och sorg. Jag har bara kunnat känna dessa känslor som ångest, och uttrycka dem i irritation. Och de senaste veckorna har jag gått runt i en förvirring, alla känslor bara åker hit och dit, blir ett blurr. Jag gråter lite titt som tätt. Ibland gråter jag utan att veta om jag egentligen är ledsen. Efter ett samtal med änglamorbror under en meditation - när jag var som allra mest förvirrad - började jag inse vad problemet är. Problemet är inte att jag känner dessa känslor, jag har all rätt att känna ilska och sorg på grund av det jag varit med om. Problemet är att jag fortfarande gör allt för att kontrollera, tämja känslorna.

Jag läser en bok nu som heter "drunkna inte i dina känslor". Den handlar om det man på senare tid börjat tala om, så kallade "HSP"-personer (highly sensitive persons), eller "starksköra" som det kallas i boken. När jag påbörjade boken blev jag oerhört medveten. Där står det att en människa med såna känslor som jag bär på, kanske inte alltid är i nytta av att veta varför känslorna kommer. Eller att få dem under kontroll. Utan istället kan man bara låta känslorna komma, "smaka" på dem, känna dem, och låt dem tona ut. Dessa känslor kommer stanna om jag inte låter de finnas där ett tag, och får ut dem. Även änglamorbror sade detta. "Låt dem komma. Det du kan göra är att dela upp dina känslor i 'Yasmine - idag' och Yasmine - i det förflutna' för att förstå om det är du idag som känner vissa känslor eller om det är barnet du var. För att få ett hum om det. Annars - känn dem, uttryck dem, släpp ut dem. Det kommer leda in dig på ytterligare ett nytt spår, som kommer göra dig ännu mer hel som människa!". Jag vet ju allt detta egentligen, jag har kämpat enormt med mina tankemönster och på många sätt är jag fri och hel som människa. Kanske är det, det allra sista, jag nu måste låta komma ut, för att stärka mig. Och göra så tvångstankarna försvinner ännu mer. Ingenting blir någonsin fullständigt, det är min resa som är viktigt, men det här är ännu ett steg på min resa.

Jag ska prata med min psykolog för att få stöd i denna bearbetning, och med eget hårt arbete och en inre styrka vet jag att det går. Det känns bara ovant och därmed skrämmande och jobbigt nu. Jag får låta det vara så. För jag kommer komma ut fridfullare på andra sidan.

Jag ska försöka låta er vara en del även på denna resa, genom att uppdatera och skriva om hela känslobiten.

Man får gråta.
Man får vara arg.
Jag har en anledning att känna dessa känslor.
Nu gäller det Yasmine -
släpp kontrollen.

Värme och kärlek, Yasmine

Resumé av föreläsningen jag hade i psykiatrins hus, 4 november

Hej alla fina!

Jag tänkte tillägna detta inlägg min föreläsning i måndags, sen har det ju hänt andra fina och roliga saker jag också vill berätta nu när den värsta stressen lagt sig, vilket jag tänkte göra i nästa inlägg! Ska iväg till min fina vän A om några timmar, och fredagen och lördagen kommer spenderas med min älskade F, sen vill jag ta mer tid till att skriva.

Jag i föreläsningssalen

Jag i föreläsningssalen

Dagen innan föreläsningen kände jag av nervositeten för första gången. Liksom inför min förra föreläsning kommer inte känslan av att vara nervös förrän precis innan dagen D, vilket är väldigt skönt på många sätt. Men dagen innan hade jag nog lite rampfeber. Min positiva ådra ville känna "jaaa, vad roligt, jag är sååå pepp!!" och när jag inte riktigt kunde känna det fick jag lätt ångest, borde man inte känna så? Det skulle ta att båda mina föräldrar fick höra mina tankar, kollat lite roat på mig och sagt "eh, nej, skulle du känna så vore det mest konstigt, klart man är nervös innan man ska stå på scen" och jag förstod att jag haft lite höga förväntningar på mina känslor. "Jag är nervös, skitsamma!" tänkte jag då istället, och den inställningen är något jag senare skulle berätta för min publik. Något som funkar. Inte förstora upp känslorna, bara låta de finnas där.

Sov gott under natten, vaknade pigg, kunde få i mig lite mat i alla fall. Sen tog jag bussen till Bålsta och blev upphämtad av mamma som körde oss båda till Uppsala. Vi pratade bort nervositeten lite i bilen, men när vi parkerat bilen och stigit ur då började jag darra. Shit, snart ska jag stå på scen. Vi gick in i psykiatrins hus, mötte upp finaste F och jag kände hur nervositeten släppte lite när jag fick krama honom och förbereda mig lite på toaletten. Vi gick in i Gunnesalen, slog oss ned i publiken som lyssnade på en föreläsning innan min. Sen var det dags. Jag gick ned för trapporna, fram till min plats och förberedde mikrofon, papper och vattenglas. Där och då nådde nervositeten sin högsta punkt. Jag hörde då änglamorbror säga till mig, att allt kommer gå bra Yasmine. Du behöver inte vara orolig. Jag sänder energi till dig nu. Sen blev jag presenterad. Började prata. Och sakta försvann det nervösa. Den första biten fick jag en känsla av att jag såg nervös ut (vilket jag sedan fick höra inte stämde), sen fick jag istället en adrenalinkick och kände hur allt bara flöt på. Kände respons från publiken redan där. Tiden flög iväg, jag hade riktigt roligt då jag stod där samtidigt som jag ville förmedla ett viktigt budskap. Biten med min pojkvän i föreläsningen kändes allra starkast, och det var där jag var mest rädd att tappa bort mig, men det flöt på. Och när slutet kom tänkte jag "fasiken, kan ju inte ha stått här i mer än tio minuter, har jag missat något?!" men klockan visade på 25 minuter över 2, och det fanns fem minuter kvar för frågor.

Efteråt kom den allra finaste biten, den som ger mest. All respons. Först frågor från publiken jag skulle svara på inför alla, väldigt bra frågor och jag försökte svara kortfattat. Efter frågorna kom människor från publiken fram och ville berömma och prata, jag blev så rörd och jag kände verkligen hur mitt budskap gick fram. Hur jag faktiskt hjälpt människor på den tiden. Alla människor som kom fram var lika viktiga, och jag värderar deras ord högt. Nästan lite omvälvande. Kände sån glädje inom mig.

När alla som ville fått komma fram och ställa frågor eller prata, gick jag ut till A, F och mamma som stod utanför. Förövrigt kom även min psykolog, en till från teamet, och mammas vän Y till föreläsningen. Kramade om A, sen körde mamma mig och F till IKEA där vi fikade. Alla tre ett tag, sen gick mamma och handlade lite medan jag och F fick vara själva. Så fint samtal blev det. Var ovärderligt för mig att mina närmaste kom, och underbart att F var med och fick höra den starkaste biten, den om honom. Fick massor av fin feedback från honom med om föreläsningen.

Resten av dagen var jag lugn och glad, stressen hade släppt ordentligt. Var nog bra att jag fick fokusera enbart på ett fåtal saker veckorna innan. I tisdags var jag inne i Uppsala för att lyssna på en annan föreläsning, och träffade även på P, som jag hade på BUP. Minns honom med värme, han behandlade mig innan saker och ting gick snett. Hade även ett väldigt fint och givande samtal med en person som kom på min föreläsning i april, kändes otroligt roligt. Åt lunch själv, hade ett samtal med K (min psykolog) och det kändes oerhört kul att få ännu mer fin feedback på föreläsningen. Känns så häftigt om man tänker på hur det var för bara ett par år sen, att jag faktiskt åker till och från Uppsala helt själv, äter lunch själv, och bara pratar spontant med de människor jag stöter på. Tanken på det får en att känna sin inre styrka.

Det mesta är positivt nu, bara min kropp som krånglar och mornarna som inte alltid är de bästa. Jag är ingen morgonperson, men nu har jag haft en rätt olustig känsla fram till två på dagen. MEN! Då vet man det, efter två känns allt bra igen, och då är det bara att räkna timmarna till dess. Bättre det än tvärtom. Ska söka upp läkare för min mage/allt annat på kroppen, så får vi se. Men stressen är betydligt lindrigare, och det slår mig ibland - förut var "dåligt mående" normaltillståndet. Idag tycker jag att saker och ting är främmande när jag mår dåligt, för att må bra är normaltillståndet. Och jag ser inte ångest eller stress som världens ände, den gäller bara att hantera när den väl kommer. För alla människor har de känslorna ibland. Och det slår mig också vilket oerhört värdigt liv jag fått. Så många fina människor i mitt liv, att jag börjat se mig själv som en av dem. Och allt roligt som händer, och vilken framtidstro jag har. Allt som kommer ske och leda mig framåt.

Jag hoppas att jag gav mycket hopp i måndags. Att jag visade att det faktiskt går. Alla människor har potential och styrka. Ibland kan man bara behöva hjälp att plocka fram den.

Värme och kärlek, Yasmine

Ps. här kommer även bilder från UNT!

Omslagsbilden

Innehåll, leva sidorna

Innehåll, leva sidorna