Har tänkt skriva rätt många dagar, men äntligen kom ett tillfälle som kändes rätt. Har varit en liten bergochdalbana sedan i torsdags, och nu när det stabiliserat sig känns det också som något lossnat, som funnits där sedan jag var liten. Känslan av att behöva ha kontroll över allt som händer, har under en process börjat släppa mer och mer. Jag känner en frihet jag aldrig riktigt känt. Jag känner hur jag faktiskt har förmågan att bli fri, att få riktig kontroll, genom att släppa på kontrollen. Äkta kontroll är för mig att känna tillit till att allt händer av en anledning, att känna en sådan tillit att man inte behöver kontroll. Den känslan börjar sakta infinna sig.
Hade det väldigt bra hos A den större delen, sedan inträffade något rätt obehagligt. Känner inte att jag vill utveckla det hela för mycket, men man kan säga att det påverkade mig på ett andligt plan, då jag är väldigt känslig för energier. Har utvecklat ett starkare skydd sedan jag lärde mig att hantera det mediala, så det var ingen fara i det stora hela, men ett par dagar efteråt kändes det konstigt. Förutom det blev det mycket skratt och prat hos A, tycker så mycket om att umgås med henne. I fredags åkte vi in till stan några timmar innan vi skulle skilja på oss och åt lunch på Jalla, sedan kikade vi i Skoaffärer på ett par skor till mig (då mina gamla gick sönder). Fick med mig ett par sköna klack-sandaler för ett ganska billigt pris från Dinsko, vilket var behövligt. Fem i halv sju tog jag bussen hem.
I lördags och kvällen innan hade jag en märklig ångest jag inte haft på väldigt länge, och mina tankar gick inte riktigt att diskutera med. Lördagskvällen skulle spenderas i Stockholm med M3, F och två andra, och det var mer än behövligt att komma bort. Så fort jag mött upp F på centralen, försvann ångesten och jag blev så otroligt mycket lugnare. Kvällen kom att bli superlyckad! Vi var framme i Rönninge vid sju ungefär, mötte upp P vid busshållsplatsen. När alla anlänt och vi fått ned mat och grillprylar, slog vi oss ned i en bänk på en kulle där det fanns en allmän grill som (som tur var!) var ledig. Efter många om och men fick vi igång grillen. Sen blev det korv-grillning, prat och skratt till rätt sent på kvällen. Många ramla-av-stolen-roliga samtalsämnen hann vi med, innan vi bestämde oss för att gå in och värma oss. Då blev det lite film-mys i soffan med "black swan", har sett den förut och anser att den är en av mina favoritfilmer. Det hann bli ännu mer prat och skratt efteråt, innan vi bäddade sängarna och förberedde oss inför att sova. Säger inte mer om den natten än att den var rätt underhållande, sov högst fem timmar men var inte särskilt trött när vi vaknade. Vi hann med frukost (fick dock tillfälligt tillbaks mitt illamående, så jag fick bita ihop och vara hungrig, för det gick inte ner så mycket) och lite intressanta diskussioner, innan min lite jobbiga känsla från de tidigare dagarna var tillbaka. Men det gick att hantera den sista stunden innan vi skulle åka, halv fyra tog jag och älsklings-F bussen och tåget till centralen. Hann bli lite behövligt prat och gos innan vi delade på oss, och jag tog tåget till Bålsta, och bussen hem.
Igår fick mamma och jag besök av hennes vän, som också är andlig. Vi åt lunch, fikade och pratade i flera timmar om saker rörande andlighet, och jag kände verkligen min längtan efter att få börja utforska andligheten mer. Sedan i höstas har jag känt ett behov av att jorda mig, alltså lägga fokus mer på mina fysiska och mentala behov, för att stabilisera mig efter att ha varit vidöppen så länge. Men just nu, vid den här tiden, var min "bestämda tidpunkt" för att öppna upp mer igen. Det behöver alltid finnas en balans mellan det fysiska och det andliga, yin och yang, och den kommer jag behålla. Men jag känner att jag är mogen för att ta nästa steg nu i min andliga utveckling. Andligheten är och har alltid varit en stor del av mitt liv, även under perioder då jag inte "öppnar upp mig" lika ofta, det är ett sätt att leva, tänka och känna. Men mitt mål är använda min andliga förmåga till att hjälpa andra och mig själv på ett ännu högre plan. Tanken är att gå mediala och healingkurser, då healing känns som min väg att gå, och har nu i sikte att gå en reiki-kurs i höst/vinter hos mammas vän som var över. Redan efteråt kände jag hur någonting släppte inom mig, som suttit som berg så otroligt länge. Det kändes som att det som stått mellan mig livet, det jag krampaktigt hållit fast vid i alla dessa år, började smulas sönder. De två senaste veckorna har varit en process för mig, att släppa taget om mitt kontrollbehov. Mitt behov av att kontrollera livet och mig själv, för att inte gå vilse och känna att jag inte duger. När mammas vän, som nu också känns som min vän, var här - insåg jag något. Att trygghet och kontroll, är att vara medveten om att man inte kan ha kontroll. Släpper man kontrollen, blir man fri, och känner en större tillit - och större kontroll. Den insikten fick mig att sluta känna att jag behöver den här kontrollen. Jag fick höra att man inte behöver känna tvivel och oro om man litar till sin intuition, och litar på att allt sker av en mening.
Sedan igår har jag analyserat betydligt mindre. Jag har upplevt en större frihet än någonsin. Det känns ovant, och all den energi jag nu fått (som förut gick åt till att tänka) gör att jag blir rastlös, men den gör också att jag har mer tid över till att känna och till att vara. Tänk att få ha användning av all den tid som förut gick åt till att analysera och tvivla! Det hade antagligen inte gått, om jag inte haft en sådan stärkt grund, en grundtillit till mig själv och andra. Det finns en person att tacka, som är helt ovärderlig, och som dök upp i mitt liv när jag som mest behövde honom för några månader sedan. Med hjälp av honom, mig själv, mina vänner och min familj har jag insett att jag är en person med ett värde, och att mitt värde inte beror på att jag försökt uppnå någon slags perfektion. Jag har ett värde ändå. Och den vetskapen kommer jag alltid bära med mig.
Kärlek till er därute, kom ihåg att aldrig tvivla på er inre styrka. Våga känna tilltro till att ni kan, att ni förmår, och låt inte era tvivel ta över. När ni väl insett att ni faktiskt tagit er igenom ett helt liv fram tills nu, trots dagar då ni känt att ni aldrig kommer överleva, finn då insikten att ingenting är omöjligt. Så länge ni har ett liv, går det att skapa precis det liv ni vill ha. Eller behöver. Och förtjänar!
Yasmine
