Min mor brister alltid ut i skratt när jag berättar om min smärtande kropp. Inte för att jag har ont, det är ju inte särskilt kul, men hur jag beskriver min kropp som gör ont (när den gör ont). Hon tycker att mina beskrivningar är one of a kind, och att en väldigt blasé läkare som tröttnat på sitt yrke genast måste tycka arbetet blir mer intressant när jag är patient.
Ungefär så här kan det låta:
"Det känns som min kropp håller ihop med hjälp av spikar och muttrar, och just nu känner jag hur åtminstone en eller två spikar håller på att lossna. De åker ur långsamt, känns som att någon ska åka ur helt snart".
"Det känns som mina luftrör typ är en taggsvamp, med taggarna inåt"
"Det känns som om mitt inre är helt bortdomnat, jag känner inte var min mage sitter"
"Det känns som mina organ ska åka ut genom alla befintliga hål, som om tarmarna bara hänger kors och tvärs där inne"
"Det känns som min mage är ett stort hål. Vissa känner att de har ett hål i själen, jag har liksom ett hål i magen"
... det sista sade jag typ igår. Jag kan förstå vad min käre mor menar. MEN DET ÄR JU SÅ DET KÄNNS!! Kan inte beskriva det annorlunda. Det här blev ett väldigt lustigt inlägg. Kan förstå BUP's teorier om schizofreni, när jag läser mina beskrivningar. Fast jag tror det snarare handlar om min litterära förmåga som gått wild'n'crazy.
Är för tillfället dunderförkyld. Känns som att jag har ett svart moln i näsan och som om halsen sitter några meter ner. Fast det börjar bli bättre. Med hjälp av:
- vitlök. Jag stank igår kan jag säga, men hey, jag är förkyld.
- healing! Reikin kommer genast till användning.
- esperitox, eller hur det nu stavas. Förkylningspiller.
- mycket sömn.
- varma duschar/bad.
- käääääääärlek.
Hoppas på att bli frisk, helst... nyss.
Nu ska jag göra lite annat göttigött, messa med min pojkvän till exempel och skriva lite på... något.
Hälsningar från YsNYS!
<3
Visar inlägg med etikett Humor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Humor. Visa alla inlägg
lördag 23 november 2013
onsdag 9 oktober 2013
Litet inlägg i väntan på min fina vän A!
Hallå där allihop!
Tänkte fortsätta med diktserien senare. Sitter i min fåtölj och följer min planering tills A dyker upp, ska bli väldigt roligt. Blir nog promenad, middag och tjej-babbel för fulla muggar!
I helgen var älsklings-F här, från rätt tidigt på lördagen till rätt sent på söndagen. Vi hade det superfint! Mys, middag och filmkväll (American psycho, oh yes!) på lördagen, och sovmorgon, prat, skratt och gos på söndagen. Helgen avslutades med middag pappa lagat i ordning. Tack bästa F för en superfin helg <3
I måndags tog jag mig till Uppsala för musikgrupp, väldigt roligt hade vi med mycket sång! Skrattanfall med A och M big-time efteråt, i lunchrummet. Efteråt åkte jag hem och hade tänkt göra lite nytta som var i behov av ELEKTRICITET, då strömmen gick i hela Idealis (där jag bor). Väldigt roligt, mörkt som satan vart det (ey, använde till och med en sammanhängande metafor!), och frågan uppstod; VAD I HELVETE GJORDE MÄNNISKOR FÖRR I TIDEN? Fanns ju inte ett skit att göra. Så... jag gick och lade mig. Efter några timmars messande med F.
I tisdags klockan sex på morgonen kom strömmen tillbaka (då jag sov) och när jag steg upp (och var vaken) försvann strömmen igen, ironi deluxe. Hade ingen täckning till mobilen, hemtelefonen funkade inte, internet funkade inte, panik, panik, gick ju inte att ha någon som helst kontakt med omvärlden. Visst att jag värderar ensamtid, men man vill ju åtminstone kunna veta att det GÅR att ringa någon. Så jag gick över till mormor och morfar som också saknade el och läste i en bok. När jag kom hem var strömmen tillbaka och då gick det att skicka lite mejl och diverse nytta, skönt! Men då A ringde och det fortfarande inte fanns någon täckning, misstänkte jag att något var galet. Ringde telia, de såg inget fel. Stängde av mobilen, slog på den 10 minuter senare, ingenting hände. Efter några undersökningar visade det sig att... min mobil hade gått sönder. Ni kan inte räkna mina svordomar och gnäll på en hand, inte ens två. Det lugnade sig lite, min panikfrossa, när mamma lånat ut sin HTC, simkortet var i, och jag förstod att jag åtminstone kan använda min gamla mobil till att ta kort, läsa gamla sms osv. Hann med det viktigaste igår i alla fall, trots den tid som gick åt till att vara sur, tvär och ha en trasig mobil. Ack, dagens i-landsproblem.
Men nu väntas A och min mor som anländer tillsammans om lite mer än en halvtimme, härligt! Ska förbereda lite annat, så skriver jag mer på fredag. Imorgon ska jag åka till finaste F och spendera torsdagen med honom, åker hem efter sånglektionen på fredag.
Ha det bäst! <3
Ysmis
Tänkte fortsätta med diktserien senare. Sitter i min fåtölj och följer min planering tills A dyker upp, ska bli väldigt roligt. Blir nog promenad, middag och tjej-babbel för fulla muggar!
I helgen var älsklings-F här, från rätt tidigt på lördagen till rätt sent på söndagen. Vi hade det superfint! Mys, middag och filmkväll (American psycho, oh yes!) på lördagen, och sovmorgon, prat, skratt och gos på söndagen. Helgen avslutades med middag pappa lagat i ordning. Tack bästa F för en superfin helg <3
I måndags tog jag mig till Uppsala för musikgrupp, väldigt roligt hade vi med mycket sång! Skrattanfall med A och M big-time efteråt, i lunchrummet. Efteråt åkte jag hem och hade tänkt göra lite nytta som var i behov av ELEKTRICITET, då strömmen gick i hela Idealis (där jag bor). Väldigt roligt, mörkt som satan vart det (ey, använde till och med en sammanhängande metafor!), och frågan uppstod; VAD I HELVETE GJORDE MÄNNISKOR FÖRR I TIDEN? Fanns ju inte ett skit att göra. Så... jag gick och lade mig. Efter några timmars messande med F.
I tisdags klockan sex på morgonen kom strömmen tillbaka (då jag sov) och när jag steg upp (och var vaken) försvann strömmen igen, ironi deluxe. Hade ingen täckning till mobilen, hemtelefonen funkade inte, internet funkade inte, panik, panik, gick ju inte att ha någon som helst kontakt med omvärlden. Visst att jag värderar ensamtid, men man vill ju åtminstone kunna veta att det GÅR att ringa någon. Så jag gick över till mormor och morfar som också saknade el och läste i en bok. När jag kom hem var strömmen tillbaka och då gick det att skicka lite mejl och diverse nytta, skönt! Men då A ringde och det fortfarande inte fanns någon täckning, misstänkte jag att något var galet. Ringde telia, de såg inget fel. Stängde av mobilen, slog på den 10 minuter senare, ingenting hände. Efter några undersökningar visade det sig att... min mobil hade gått sönder. Ni kan inte räkna mina svordomar och gnäll på en hand, inte ens två. Det lugnade sig lite, min panikfrossa, när mamma lånat ut sin HTC, simkortet var i, och jag förstod att jag åtminstone kan använda min gamla mobil till att ta kort, läsa gamla sms osv. Hann med det viktigaste igår i alla fall, trots den tid som gick åt till att vara sur, tvär och ha en trasig mobil. Ack, dagens i-landsproblem.
Men nu väntas A och min mor som anländer tillsammans om lite mer än en halvtimme, härligt! Ska förbereda lite annat, så skriver jag mer på fredag. Imorgon ska jag åka till finaste F och spendera torsdagen med honom, åker hem efter sånglektionen på fredag.
Ha det bäst! <3
Ysmis
lördag 7 september 2013
Ont i maggen
Hej hopp!
Kort inlägg idag, men se på fan, det tredje (!!) inlägget denna vecka!
Sen i torsdags har jag hunnit göra följande:
- Hälsa på hos G, lunch, kaffe, prat, trevligt!
- Haft ont i magen.
- TÄNKT göra nytta, och det är väl tanken som räknas... sägs det... jö!
- Haft ont i magen.
- Ätit tacos.
- ... = haft ännu mer ont i magen.
- Kikat på en film, en tysk film med ett tyskt namn, kan därmed inte återberätta namnet. Men filmen var bra, djup, tankeväckande, verklighetsbaserat och lite psykisk påfrestande då det ingick en kvinnas självmord. Den scenen hade jag helst sluppit.
- Haft ont i magen.
- Sovit.
- Vaknat och kommit ihåg att jag drömde att jag tjuvrökte, och råkade svälja cigaretten = blä.
- Tränat.
- Duschat.
- Lagat väldigt god morotssoppa, nytt recept, väldigt nöjd!
- Spelat piano.
Och nu sitter jag i min fåtölj, ska strax äta middag och småstäda lite. Klockan 19:35 står jag vid Idealbyns busshållsplats och kikar då en gul buss stannar till, släpper av en grymt snygg kille vars första bokstav är F, och då blir det kramkalas och ett helt dygn som kommer vara förträffligt underbart! Yaay <3
See you later!
<3
Ysmajne
Ps. mitt magont jag haft sedan i början av sommaren börjar bli ganska tröttsamt. Har lite teorier kring vad det beror på, då vi har magproblem i släkten. Typ gallsten och magkatarr. Snart får jag tamejfasen kika upp det, så vi får bukt med eländet! Ds. Den samme. Ysmajne. Det rimmade. Kuuul. Hejdå! :D
Kort inlägg idag, men se på fan, det tredje (!!) inlägget denna vecka!
Sen i torsdags har jag hunnit göra följande:
- Hälsa på hos G, lunch, kaffe, prat, trevligt!
- Haft ont i magen.
- TÄNKT göra nytta, och det är väl tanken som räknas... sägs det... jö!
- Haft ont i magen.
- Ätit tacos.
- ... = haft ännu mer ont i magen.
- Kikat på en film, en tysk film med ett tyskt namn, kan därmed inte återberätta namnet. Men filmen var bra, djup, tankeväckande, verklighetsbaserat och lite psykisk påfrestande då det ingick en kvinnas självmord. Den scenen hade jag helst sluppit.
- Haft ont i magen.
- Sovit.
- Vaknat och kommit ihåg att jag drömde att jag tjuvrökte, och råkade svälja cigaretten = blä.
- Tränat.
- Duschat.
- Lagat väldigt god morotssoppa, nytt recept, väldigt nöjd!
- Spelat piano.
Och nu sitter jag i min fåtölj, ska strax äta middag och småstäda lite. Klockan 19:35 står jag vid Idealbyns busshållsplats och kikar då en gul buss stannar till, släpper av en grymt snygg kille vars första bokstav är F, och då blir det kramkalas och ett helt dygn som kommer vara förträffligt underbart! Yaay <3
See you later!
<3
Ysmajne
Ps. mitt magont jag haft sedan i början av sommaren börjar bli ganska tröttsamt. Har lite teorier kring vad det beror på, då vi har magproblem i släkten. Typ gallsten och magkatarr. Snart får jag tamejfasen kika upp det, så vi får bukt med eländet! Ds. Den samme. Ysmajne. Det rimmade. Kuuul. Hejdå! :D
torsdag 5 september 2013
Träningsvärk, ajaj ont, kan inte sitta + stunder då livet lyser mot en
Yasmine är en tjej som är väldigt nyanserad i det stora hela i sitt tänkande, men när det gäller prestationer kan hon vara lite svart-vit. Typ: "gör jag inte allt jag tänkt göra idag, kan jag lika gärna ligga i sängen hela dagen". Litet släktdrag faktiskt. Och igår blev en sådan dag. Varför? Jo...
Tränade inte särskilt mycket i sommar på mitt vanliga gym-ställe, utan träningen bestod av allt skoj som gjordes i somras. I Österrike till exempel blev det så mycket gående och konkande att jag kände hur benmusklerna faktiskt var rejält tränade när jag kom tillbaka. Efteråt började jag träna på curves igen, och har försökt klämma in 3 gånger i veckan, börjar gå ganska bra. Och när jag ändå hade kommit igång tänkte Yasmine igår, efter ett styrkepass, att nu är det minsann dags att jogga en sväng också. Så igår blev det att springa/jogga/promenera mellan turerna i någon timme eller mer efter curves-passet, och idag märkte jag att jag nog blev lite överentusiastisk... Hade varit smartare att ta det försiktigt, träna upp konditionen lite successivt och inte köra på för hårt. Konsekvens = det gör ont att gå ned för trappan och att sätta sig ned, och att resa sig upp och lite annat man behöver göra. Mamma igår: "har du så här ont idag, ska du se hur det kommer att kännas imorgon!". Mamma idag: "ja du har ont idag... men två dagar efter, då gör det som ondast!". Har blivit lite interna skämt kring det där. Men duktig har jag känt mig!
Efter träningen igår, blev det dusch och lunch. Har ett recept på en god svampsås, som det innan igår var länge sen jag gjorde. Hade väldigt mycket energi, och kom igång med både bokskriveriet + föreläsningsmaterial. Ska fortsätta ikväll.
Har också haft (väldigt positiva) muskel-käk-smärtor, då jag suttit halva kvällen igår leende och pratat med F. <3 Såna stunder känner man hur hela livet lyser mot en. Har mått betydligt bättre dessa dagar, än i tisdags.
Idag har jag fått sova ut, och har hunnit rensa min garderob. Kändes väldigt skönt!
Imorgon blir det träning igen (om mina ben tillåter...) och sedan lunch med mamma + hennes väninna G. Kommer bli väldigt trevligt. Och i helgen blir det kvalitetstid med F!
Ha det bra alla ni fina människor. Kommer lägga lite mer tid på min serie om mobbing, OCD och skola också, som jag påbörjade tidigare i somras. Nu blir det fler nyttigheter på min planeringslista!
Kramis <3
Tränade inte särskilt mycket i sommar på mitt vanliga gym-ställe, utan träningen bestod av allt skoj som gjordes i somras. I Österrike till exempel blev det så mycket gående och konkande att jag kände hur benmusklerna faktiskt var rejält tränade när jag kom tillbaka. Efteråt började jag träna på curves igen, och har försökt klämma in 3 gånger i veckan, börjar gå ganska bra. Och när jag ändå hade kommit igång tänkte Yasmine igår, efter ett styrkepass, att nu är det minsann dags att jogga en sväng också. Så igår blev det att springa/jogga/promenera mellan turerna i någon timme eller mer efter curves-passet, och idag märkte jag att jag nog blev lite överentusiastisk... Hade varit smartare att ta det försiktigt, träna upp konditionen lite successivt och inte köra på för hårt. Konsekvens = det gör ont att gå ned för trappan och att sätta sig ned, och att resa sig upp och lite annat man behöver göra. Mamma igår: "har du så här ont idag, ska du se hur det kommer att kännas imorgon!". Mamma idag: "ja du har ont idag... men två dagar efter, då gör det som ondast!". Har blivit lite interna skämt kring det där. Men duktig har jag känt mig!
Efter träningen igår, blev det dusch och lunch. Har ett recept på en god svampsås, som det innan igår var länge sen jag gjorde. Hade väldigt mycket energi, och kom igång med både bokskriveriet + föreläsningsmaterial. Ska fortsätta ikväll.
Har också haft (väldigt positiva) muskel-käk-smärtor, då jag suttit halva kvällen igår leende och pratat med F. <3 Såna stunder känner man hur hela livet lyser mot en. Har mått betydligt bättre dessa dagar, än i tisdags.
Idag har jag fått sova ut, och har hunnit rensa min garderob. Kändes väldigt skönt!
Imorgon blir det träning igen (om mina ben tillåter...) och sedan lunch med mamma + hennes väninna G. Kommer bli väldigt trevligt. Och i helgen blir det kvalitetstid med F!
Ha det bra alla ni fina människor. Kommer lägga lite mer tid på min serie om mobbing, OCD och skola också, som jag påbörjade tidigare i somras. Nu blir det fler nyttigheter på min planeringslista!
Kramis <3
torsdag 22 augusti 2013
What happens in Austria, stays in Austria... or not ;)
Hej kära vänner!
Nu är jag hemma efter en supermegafantastisk vecka i Österrike med min älskade F och tre av hans vänner! Har haft det så oerhört fint, helt underbart att få somna bredvid min älskling i en vecka och vakna upp vid hans sida. Vi har hittat på en hel del massor, kroppen är slut och trött, men man har återfått en hel del själslig energi.
Tänkte berätta om dagarna, en efter en!
Torsdagen 15 augusti
Mötte upp F och A klockan fem på morgonen (!!) på Arlanda, kramade mamma hejdå och gick med grabbsen för att checka in och lämna bagaget. Flygresan gick bra, vi satt och pratade och tiden "flög" iväg (höhöhö), vid nio eller något var vi framme och mötte upp J och K i Wien. Vi åkte med i J's bil till henne och fikade lite innan vi tog oss till en badplats i/nära Wien för att ta oss ett dopp. Det var inte den varmaste dagen där (med tanke på kommande 40-grads dagar...) men var skönt att simma i sjön och få användning för min nya bikini. Vi åt en Österrikisk rätt, vet namnet men kan nog inte stava det, det är i alla fall friterat bröd. När vi pratat, spelat Uno och badat i några timmar åkte vi hem till J igen. Det blev en del alkohol och galenheter under kvällen, efter att vi ätit tacos och plockat undan. Men väldigt, väldigt roligt hade vi!
Fredagen 16 augusti
Vaknade, gjorde oss klara och tog oss till stan för att kika runt på byggnader och ta kort (F och jag var äkta turister under resan!). Vi gick in i en kyrka, och jag tände ett ljus för L, kändes väldigt fint. Kände hennes energi där. När det blev middagsdags, slog vi oss ned på en uteservering och åt, jag tog någon inbakad potatis med lax. Vi åt sedan världens godaste glass på Schwedenplatz (ja, det är uppkallat efter vårt avlånga land) när vi mött upp R. På kvällen gick vi runt i Wien, slog oss ned på en strandbar och drack, pratade och skrattade mycket. Väldigt härligt. Vi var rätt trötta när vi var hemma igen, och somnade rätt snabbt.
Lördagen 17 augusti
Idag var det dags att åka de 1 timmen och 45 minuterna till St Aegyd, ett lantligt område i Österrike där J's föräldrar bor. Vi åkte förbi Baden (?) för att släppa av R och handla lite innan. Vin, choklad och blommor till J's mamma som fyllde år + gaybeer till oss. Vidare till dit vi skulle, så fikade vi snabbt och sedan gick jag, F, J och R (J's pojkvän) upp till bergen för att vandra! Var utmattande, men samtidigt oerhört vackert och underbart, helt fantastisk vy fick vi se. När vi kommit upp till toppen åt vi och drack vid ett café och tog det lugnt ett tag. Det tog en och en halv timme att gå upp, och en timme att gå ner (snacka om motion), vägen ned var också vacker och det började skymma. Vi var hemma lagom till middagen, och när vi duschat snabbt var det dags för surströmming (!!) som vi tagit med oss (som typisk svensk rätt) till J och K. Det luktade... inte gott, men smakade inte alls lika illa. Mest salt. Blev snapps och vin till middagen, och lite spel (fick två tolvor i rad, yaay. ich bin nicht ein schwammerl). Innan vi skulle sova gick vi till en bar (den enda i St Aegyd), men F och jag var tröttisar, så vi satt mest och pussades i ett hörn. Sedan blev det sömn!
Söndagen 18 augusti
Idag var det dags för Bauernmarkt ( = bondemarknad a.k.a fyllemarknad) i St Aegyd. Vi gick dit till klockan ett och spanade runt, gick och åt + drack cider, och kikade sedan lite på det som fanns att köpa (förutom sprit) och jag inhandlade en ängelprydnad till mamma. Sen var det dags för kyrkorundan... vid varje marknadsstånd fanns det en snapps, glas likör, vin, öl etc som skulle drickas, och oh yes, we did. 7-9 stånd var det, och det var bara att följa traditionen. När det visade sig vara en ANDRA runda också utbrast svenskarna "whaaaaat???" ^^ Men det var goda likörer. Fick se snygga traditionella Östterrikiska dräkter också! Väldigt skoj dag, åtta timmar var vi där, pratade, skrattade och myste. Mycket kul folk, man vande sig snabbt vid engelska. Dock kan J och K väldigt imponerande svenska, så det blev även svenskt prat. Kul söndag!
Måndagen 19 augusti
Upp vid fem, då J skulle jobba i Wien och vi skulle få skjuts till hennes lägenhet. Men jag och F höll oss uppe under dagen medan A sov lite, åkte ned själva till stan och kikade runt på alla mäktiga byggnader och statyer, tog massor av kort. Vi tog oss sedan till Schönbrunn (som ett Östterrikiskt Drottningholm), betalade inte inträde för att kolla inne i slottet men spenderade två och en halv timme i parken. Det var den varmaste dagen hittills, måste varit mer än 40 grader, man kokade och smälte. Blev att dricka mycket vatten. Vi tog massor av kort där med och köpte vykort, innan vi åkte tillbaka för att shoppa i Wien. Kikade på kläder, F köpte skor och jag provade klänningar (fanns en jag ville köpa, men den verkade lite trasig och knepig i blixtlåset så jag lät bli) sedan mötte vi upp A på en restaurang (Einstein hette det, high-tech toaletter, internt skämt) efter att jag fått i mig mat (blev lite konstig av att vara utan energi). Lång mening. Vi gick därefter till en park och tog helroliga kort, åt lite på ett Asiatisk matställe, och bestämde oss för att ta oss till Skybar på kvällen. Men! (....) Det gick inte vägen pga följande;
- Glömde inköpt på matstället, och var tvungen att åka tillbaks och leta
- Tog oss hem för att duscha, men det dröjde pga två omgångars ombyte av kläder för A då det var kallare än vi trodde
- Missade spårvagnen
- Gick smått vilse
- Antagligen någon mer anledning
... så klockan var mer än två när vi kom dit, och Skybar hade stängt. Men det blev en kul kväll ändå, spenderade den på baren Schweden (väldigt rolig berättelse, men kortfattat: skumma människor, arbetande i baren som tyckte vi skulle gå till ett trevligare ställe, 55 årig rolig slash mysko dam, beställning av cider som blev en öl) och sedan på en annan bar. På det andra stället träffade vi en kille från Boston i USA som vi snackade med länge, han välkomnade oss till hans ställe om vi skulle besöka USA en dag. En till öl blev det, gillar egentligen inte öl men vi kom fram till att vi fick ZIPFER (öl) två gånger i rad fast vi bestämde CIDER för att de inte hörde någon skillnad. Skoj i hatten, kan man säga. Därefter åkte vi hem, åt och drack mjölk, och somnade närmare sju på morgonen.
Tisdagen 20 augusti
Sista dagen, vemodigt :( Vi gick upp halv ett då vi lade oss så sent, gjorde oss klara för att ta oss ned till stan och besöka parlamentet där J jobbar. Vi fick en helt gratis guidad tour! Väldigt intressant, och vackert därinne, tog lite kort. Efteråt tackade vi guiden och gick till HM för att köpa en tröja till A och en jacka till J, som jag sedan fick låna under kvällen då det blev kallt. Vi åt på en Irish pub, pratade i många timmar. Vi hann även äta glass och fika på ett café innan vi åkte tillbaks till J's place. Vemodigt att säga hejdå till K innan vi åkte. När vi var tillbaka gjorde vi oss klara för att sova, och somnade vid 11 ungefär.
Onsdagen 21 augusti
Dags för hemfärd. Klockan fem skjutsade Julia oss till flygplatsen, och kvart i sju gick planet. Blev ett vemodigt hejdå, men vi kommer garanterat resa dit igen. Mycket gos och kan-inte-slita-sig med F när vi kommit fram till Arlanda och skulle dela på oss, efter en mysig flygplansresa. Kändes så tomt att skiljas när vi varit med varandra dygnet runt i en vecka, men så underbart minne kommer det vara. Mina känslor för honom blev ännu starkare under resan, helt otroligt. Åh, finaste älskade F.
Tack allihop för en underbar resa, tack A, tack älsklings-F, tack K, tack alla trevliga personer i Österrike, och ett särskilt tack till dig J för att vi fick bo hos dig, gästvänlighet deluxe! Kan inte tacka nog för denna upplevelse.
Auf wiedersehen, Ysmis
Ps. har lärt mig en del Tyska ord, de flesta censurerade och olämpliga att ta upp i de flesta sammanhang. ;)
Nu är jag hemma efter en supermegafantastisk vecka i Österrike med min älskade F och tre av hans vänner! Har haft det så oerhört fint, helt underbart att få somna bredvid min älskling i en vecka och vakna upp vid hans sida. Vi har hittat på en hel del massor, kroppen är slut och trött, men man har återfått en hel del själslig energi.
Tänkte berätta om dagarna, en efter en!
Torsdagen 15 augusti
 |
| Jag och F vid badstranden |
 |
| Sjön |
Mötte upp F och A klockan fem på morgonen (!!) på Arlanda, kramade mamma hejdå och gick med grabbsen för att checka in och lämna bagaget. Flygresan gick bra, vi satt och pratade och tiden "flög" iväg (höhöhö), vid nio eller något var vi framme och mötte upp J och K i Wien. Vi åkte med i J's bil till henne och fikade lite innan vi tog oss till en badplats i/nära Wien för att ta oss ett dopp. Det var inte den varmaste dagen där (med tanke på kommande 40-grads dagar...) men var skönt att simma i sjön och få användning för min nya bikini. Vi åt en Österrikisk rätt, vet namnet men kan nog inte stava det, det är i alla fall friterat bröd. När vi pratat, spelat Uno och badat i några timmar åkte vi hem till J igen. Det blev en del alkohol och galenheter under kvällen, efter att vi ätit tacos och plockat undan. Men väldigt, väldigt roligt hade vi!
Fredagen 16 augusti
 |
| I Wien |
 |
| Ett ljus tändes för L |
 |
| Älsklings-F <3 vid strandbaren |
Vaknade, gjorde oss klara och tog oss till stan för att kika runt på byggnader och ta kort (F och jag var äkta turister under resan!). Vi gick in i en kyrka, och jag tände ett ljus för L, kändes väldigt fint. Kände hennes energi där. När det blev middagsdags, slog vi oss ned på en uteservering och åt, jag tog någon inbakad potatis med lax. Vi åt sedan världens godaste glass på Schwedenplatz (ja, det är uppkallat efter vårt avlånga land) när vi mött upp R. På kvällen gick vi runt i Wien, slog oss ned på en strandbar och drack, pratade och skrattade mycket. Väldigt härligt. Vi var rätt trötta när vi var hemma igen, och somnade rätt snabbt.
Lördagen 17 augusti
 |
| Uppe på berget, på väg upp |
 |
| Jag och F på berget |
 |
| Uppe på berget, på väg ner |
 |
| Surströmmingsmacka |
Idag var det dags att åka de 1 timmen och 45 minuterna till St Aegyd, ett lantligt område i Österrike där J's föräldrar bor. Vi åkte förbi Baden (?) för att släppa av R och handla lite innan. Vin, choklad och blommor till J's mamma som fyllde år + gaybeer till oss. Vidare till dit vi skulle, så fikade vi snabbt och sedan gick jag, F, J och R (J's pojkvän) upp till bergen för att vandra! Var utmattande, men samtidigt oerhört vackert och underbart, helt fantastisk vy fick vi se. När vi kommit upp till toppen åt vi och drack vid ett café och tog det lugnt ett tag. Det tog en och en halv timme att gå upp, och en timme att gå ner (snacka om motion), vägen ned var också vacker och det började skymma. Vi var hemma lagom till middagen, och när vi duschat snabbt var det dags för surströmming (!!) som vi tagit med oss (som typisk svensk rätt) till J och K. Det luktade... inte gott, men smakade inte alls lika illa. Mest salt. Blev snapps och vin till middagen, och lite spel (fick två tolvor i rad, yaay. ich bin nicht ein schwammerl). Innan vi skulle sova gick vi till en bar (den enda i St Aegyd), men F och jag var tröttisar, så vi satt mest och pussades i ett hörn. Sedan blev det sömn!
Söndagen 18 augusti
 |
| Hihi, finaste F på bauernmarkt |
Idag var det dags för Bauernmarkt ( = bondemarknad a.k.a fyllemarknad) i St Aegyd. Vi gick dit till klockan ett och spanade runt, gick och åt + drack cider, och kikade sedan lite på det som fanns att köpa (förutom sprit) och jag inhandlade en ängelprydnad till mamma. Sen var det dags för kyrkorundan... vid varje marknadsstånd fanns det en snapps, glas likör, vin, öl etc som skulle drickas, och oh yes, we did. 7-9 stånd var det, och det var bara att följa traditionen. När det visade sig vara en ANDRA runda också utbrast svenskarna "whaaaaat???" ^^ Men det var goda likörer. Fick se snygga traditionella Östterrikiska dräkter också! Väldigt skoj dag, åtta timmar var vi där, pratade, skrattade och myste. Mycket kul folk, man vande sig snabbt vid engelska. Dock kan J och K väldigt imponerande svenska, så det blev även svenskt prat. Kul söndag!
Måndagen 19 augusti
 |
| Byggnad i Wien |
 |
| Vid Schönbrunn, utsikt över slottet och Wien |
 |
| Puss :* |
Upp vid fem, då J skulle jobba i Wien och vi skulle få skjuts till hennes lägenhet. Men jag och F höll oss uppe under dagen medan A sov lite, åkte ned själva till stan och kikade runt på alla mäktiga byggnader och statyer, tog massor av kort. Vi tog oss sedan till Schönbrunn (som ett Östterrikiskt Drottningholm), betalade inte inträde för att kolla inne i slottet men spenderade två och en halv timme i parken. Det var den varmaste dagen hittills, måste varit mer än 40 grader, man kokade och smälte. Blev att dricka mycket vatten. Vi tog massor av kort där med och köpte vykort, innan vi åkte tillbaka för att shoppa i Wien. Kikade på kläder, F köpte skor och jag provade klänningar (fanns en jag ville köpa, men den verkade lite trasig och knepig i blixtlåset så jag lät bli) sedan mötte vi upp A på en restaurang (Einstein hette det, high-tech toaletter, internt skämt) efter att jag fått i mig mat (blev lite konstig av att vara utan energi). Lång mening. Vi gick därefter till en park och tog helroliga kort, åt lite på ett Asiatisk matställe, och bestämde oss för att ta oss till Skybar på kvällen. Men! (....) Det gick inte vägen pga följande;
- Glömde inköpt på matstället, och var tvungen att åka tillbaks och leta
- Tog oss hem för att duscha, men det dröjde pga två omgångars ombyte av kläder för A då det var kallare än vi trodde
- Missade spårvagnen
- Gick smått vilse
- Antagligen någon mer anledning
... så klockan var mer än två när vi kom dit, och Skybar hade stängt. Men det blev en kul kväll ändå, spenderade den på baren Schweden (väldigt rolig berättelse, men kortfattat: skumma människor, arbetande i baren som tyckte vi skulle gå till ett trevligare ställe, 55 årig rolig slash mysko dam, beställning av cider som blev en öl) och sedan på en annan bar. På det andra stället träffade vi en kille från Boston i USA som vi snackade med länge, han välkomnade oss till hans ställe om vi skulle besöka USA en dag. En till öl blev det, gillar egentligen inte öl men vi kom fram till att vi fick ZIPFER (öl) två gånger i rad fast vi bestämde CIDER för att de inte hörde någon skillnad. Skoj i hatten, kan man säga. Därefter åkte vi hem, åt och drack mjölk, och somnade närmare sju på morgonen.
Tisdagen 20 augusti
 |
| Inuti parlamentet |
 |
| Inuti parlamentet |
Sista dagen, vemodigt :( Vi gick upp halv ett då vi lade oss så sent, gjorde oss klara för att ta oss ned till stan och besöka parlamentet där J jobbar. Vi fick en helt gratis guidad tour! Väldigt intressant, och vackert därinne, tog lite kort. Efteråt tackade vi guiden och gick till HM för att köpa en tröja till A och en jacka till J, som jag sedan fick låna under kvällen då det blev kallt. Vi åt på en Irish pub, pratade i många timmar. Vi hann även äta glass och fika på ett café innan vi åkte tillbaks till J's place. Vemodigt att säga hejdå till K innan vi åkte. När vi var tillbaka gjorde vi oss klara för att sova, och somnade vid 11 ungefär.
Onsdagen 21 augusti
Dags för hemfärd. Klockan fem skjutsade Julia oss till flygplatsen, och kvart i sju gick planet. Blev ett vemodigt hejdå, men vi kommer garanterat resa dit igen. Mycket gos och kan-inte-slita-sig med F när vi kommit fram till Arlanda och skulle dela på oss, efter en mysig flygplansresa. Kändes så tomt att skiljas när vi varit med varandra dygnet runt i en vecka, men så underbart minne kommer det vara. Mina känslor för honom blev ännu starkare under resan, helt otroligt. Åh, finaste älskade F.
Tack allihop för en underbar resa, tack A, tack älsklings-F, tack K, tack alla trevliga personer i Österrike, och ett särskilt tack till dig J för att vi fick bo hos dig, gästvänlighet deluxe! Kan inte tacka nog för denna upplevelse.
Auf wiedersehen, Ysmis
Ps. har lärt mig en del Tyska ord, de flesta censurerade och olämpliga att ta upp i de flesta sammanhang. ;)
onsdag 19 juni 2013
Att man aldrig nöjer sig (särskilt när man har facebook)
Moment 22 kan både bli roligt och ångestladdat.
Situation: jag och mamma sitter på altan, och jag är allmänt tillfreds med allt jag gör och gjort den senaste tiden. Jag har hunnit både skriva på boken, skriva lite här, spela piano, träffa vänner och pojkvän, och har dessutom hunnit må bra trots lite känslomässiga urladdningar. Sedan kommer jag och tänker på facebook. "FAAN vad alla gör saker hela tiden, man gör ju ingenting i jämförelse". Ångesten ökar. Jag försöker argumentera emot; "men jag gör ju faktiskt ganska mycket. För två år sedan satt jag och skar mig i armen på en avdelning, och nu har jag ett helt liv och hinner dessutom skriva på en bok". Men ALLA PÅ FAAAACEBOOK, sitter ju var och varannan dag på en fin restaurang och dricker vin, är ute i solen, reser utomlands etc, etc, etc. Ja, och hinner inte göra annat, som jag gör, försöker jag argumentera igen. Mamma kommer då med tankeställningen; alla dessa på facebook är olika människor som i snitt kanske hittar på något kul en gång i veckan, och resten av tiden sitter vid just FACEBOOK och gör upp en status om denna simpla handling, oavsett om det handlar om en dag på stan eller en drink på balkongen. Och jag sitter och kikar på FACEBOOK några gånger om dagen och känner ångest för att jag inte gör som denna hopsamlade facebook-människa (för när alla lägger upp sina statusar, verkar det ju som att ALLA gör dessa saker varje dag, när det i själva verket är olika människor som gör saker någon gång då och då), istället för att resa mig från datorn och må bra av solen på altan, eller kanske göra någon nytta. Skillnaden är att jag inte postar varje grej på facebook = det ser ut som att jag inte gör någonting, när jag kanske väljer att ta den tiden till att göra fler saker istället, som att skriva på en bok. Istället får jag ångest över att göra INGENTING, när jag å andra sidan gör så mycket att jag ibland knappt hinner andas, och vill få in ännu fler saker i mitt schema. Facebook sätter en enorm press, inte bara facebook utan hela internet. Alla verkar göra SÅ mycket och vara SÅ lyckade, men man vet inte vad som egentligen försiggår. Antagligen sitter de flesta och tänker likadant "varför gör alla andra så mycket?" innan man lägger upp en status om att man nyss gjorde något helvilt som om man gjorde det varje dag. Önskar varje människa kunde släppa all press på allt man BÖR göra, och ställa sig frågan; vad VILL jag göra? Vill man slita häcken av sig - do it! Men vill man hellre slå sig ned på altanen och blunda på en stol, njuta av att bara vara i nuet - är det ett tecken på att vara lika "lyckad" och "framgångsrik". Att verkligen kunna känna vardagslycka. Jag vill vara en av dem, därför ska jag släppa på min egen press, för det är egentligen bara JAG som pressar mig själv. Jag kan välja att inte påverkas av den stressiga normen.
Slutsats: släng ut dator-jäveln eller skrota facebook!
Situation: jag och mamma sitter på altan, och jag är allmänt tillfreds med allt jag gör och gjort den senaste tiden. Jag har hunnit både skriva på boken, skriva lite här, spela piano, träffa vänner och pojkvän, och har dessutom hunnit må bra trots lite känslomässiga urladdningar. Sedan kommer jag och tänker på facebook. "FAAN vad alla gör saker hela tiden, man gör ju ingenting i jämförelse". Ångesten ökar. Jag försöker argumentera emot; "men jag gör ju faktiskt ganska mycket. För två år sedan satt jag och skar mig i armen på en avdelning, och nu har jag ett helt liv och hinner dessutom skriva på en bok". Men ALLA PÅ FAAAACEBOOK, sitter ju var och varannan dag på en fin restaurang och dricker vin, är ute i solen, reser utomlands etc, etc, etc. Ja, och hinner inte göra annat, som jag gör, försöker jag argumentera igen. Mamma kommer då med tankeställningen; alla dessa på facebook är olika människor som i snitt kanske hittar på något kul en gång i veckan, och resten av tiden sitter vid just FACEBOOK och gör upp en status om denna simpla handling, oavsett om det handlar om en dag på stan eller en drink på balkongen. Och jag sitter och kikar på FACEBOOK några gånger om dagen och känner ångest för att jag inte gör som denna hopsamlade facebook-människa (för när alla lägger upp sina statusar, verkar det ju som att ALLA gör dessa saker varje dag, när det i själva verket är olika människor som gör saker någon gång då och då), istället för att resa mig från datorn och må bra av solen på altan, eller kanske göra någon nytta. Skillnaden är att jag inte postar varje grej på facebook = det ser ut som att jag inte gör någonting, när jag kanske väljer att ta den tiden till att göra fler saker istället, som att skriva på en bok. Istället får jag ångest över att göra INGENTING, när jag å andra sidan gör så mycket att jag ibland knappt hinner andas, och vill få in ännu fler saker i mitt schema. Facebook sätter en enorm press, inte bara facebook utan hela internet. Alla verkar göra SÅ mycket och vara SÅ lyckade, men man vet inte vad som egentligen försiggår. Antagligen sitter de flesta och tänker likadant "varför gör alla andra så mycket?" innan man lägger upp en status om att man nyss gjorde något helvilt som om man gjorde det varje dag. Önskar varje människa kunde släppa all press på allt man BÖR göra, och ställa sig frågan; vad VILL jag göra? Vill man slita häcken av sig - do it! Men vill man hellre slå sig ned på altanen och blunda på en stol, njuta av att bara vara i nuet - är det ett tecken på att vara lika "lyckad" och "framgångsrik". Att verkligen kunna känna vardagslycka. Jag vill vara en av dem, därför ska jag släppa på min egen press, för det är egentligen bara JAG som pressar mig själv. Jag kan välja att inte påverkas av den stressiga normen.
Slutsats: släng ut dator-jäveln eller skrota facebook!
------------------------------
Bortsett från det har jag hunnit en del (eheh), jag har påbörjat boken på nytt (så skönt! nu är jag igång), klurat ut ett namn till min hemsida, promenerat, pratat i telefon och lagat nya vego-rätter. Och faktiskt hunnit njuta. Imorgon ska jag till Uppsala för sång och psykologsamtal, sedan ska jag eventuellt till Stockholm och träffa M3, J och P för picknick på söder och pubhäng. Om inte strejken blir av, vill säga. Hoppas på det bästa. Nu ska jag försöka starta min hemsida!
Ta hand om er, och kom ihåg - vad som är äkta framgång är det bara du som avgör, låt inte pressen få förstöra din förmåga att njuta av det lilla i vardagen!
Ljus,
Yasmine
fredag 24 maj 2013
Bilder från turen på Skoklosterslott!
 |
| Ett random ballt rum! |
 |
| Finaste F som visar runt lite <3 |
 |
| Här har vi lite säng och stolar framifrån |
 |
| F visar sin kvinnliga sida i kvinnodelen av slottet, fniss. |
 |
| Kyrkligt besök! |
 |
| Kyrkväggen, på andra sidan fanns en häst och dennes käraste ägodel (internt skämt, se facebook) |
Det var den turen, tipppppps: besök mitt (ego, I know) slott, ligger säkert ganska nära där du bor också!
Peeeeace <3
onsdag 22 maj 2013
En underbar helg med den finaste jag vet, och lite reflektioner över en trasslig självbild
Hej hej hallå!
Nu har jag ju fem dagar att berätta om, sen kommer jag yttra lite åsikter här i bloggen den kommande tiden, har faktiskt mer inspiration än nånsin!
I lördags skulle ju min älskade pojkvän hälsa på, och det gjorde han! Det blev krångel med bussarna, så vi hämtade upp honom i Bålsta vid två, och sköt upp slotts-besöket tills på söndagen. Blev ett djupt och intressant samtal på vägen till Skokloster, sen kilade vi in i lägenheten/huset. Visade runt, och så åt vi lite mackor på altanen. Jiiiises vad varmt det har varit! Och jäklar vilka samtal och skämt det blev, kul hade vi. Kändes nytt och spännande och sitta hos mig och visa honom mitt hem. Vi tog en promenad innan middagen för att visa Skokloster, sen åt vi tillsammans med min familj, i alla fall tre fjärdedelar av den. Pappa hälsade på, så blev det pasta och jäkla massa galenskaper. Ja, vi är rätt galna i min familj, det blev nästan ett litet test det här, för klarar man en middag med Ejner Lind klarar man allt! Och F överlevde, wohoo! Tror till och med alla var överens om att det var väldigt trevligt, om än lite urspårat. På kvällen myste vi i soffan framför melodifestivalen, och jag kände mig plötsligt väldigt ytlig, för det flög massa kommentarer om allas utseenden ur min mun. (Internt skämt - "usschhhhh, vad plastig hon såg ut", "VADFAN, måste han flina så mycket???"). Hade några garv-utbrott också, hallelujah. När Sverige förlorat och Danmark vunnit, och jag lidit mig igenom 3 timmar av dålig musik, vart det sov-time för oss. Mys!
På söndagen vaknade vi nio, gick upp halv tio och åt och fixade oss. Sen jag haft förkylningen och hostan har jag mått lite smått illa på morgonen igen, så jag vräkte ur mig "shiiiit, jag spyr!!!" stup i kvarten, sexigt värre. Vid kvart över elva hade vi tagit bilen till Skoklosterslott och hittat ingången, så då var vi på guidad tur i slottet. Var faktiskt spännande och intressant, många fascinerade och vackra rum, och ett utomordentligt vackert par, flin. Vi tog massor av bilder efteråt, som jag hade kunnat visa i detta inlägg om inte min mobil legat på laddning, men jag får köra bildupplägget imorgon istället eller något. Vi tog även lite bilder utanför slottet, hur kul som helst att ha lite bilder på oss, som dessutom vart facebook-nästa. Vi hann fika på slottskaféet också, och när vi börjat garva och fåna oss gick alla ut, inklusive personalen. Vi misstänker i alla fall att det berodde på oss, ehum. Vi hann prata och gosa lite hemma innan F tog bussen hem, och har haft många otroligt intressanta samtal. En klart lyckad helg, tack finaste killen min för ditt sällskap, du är klart bäst <3 Våra stunder är oslagbara!
Gjorde inte så mycket mer på kvällen, minns inte när jag somnade. På måndagen var jag i alla fall till Uppsala för musikgrupp (riktigt skoj! både att få sjunga och socialisera, internt skämt - "she was great in högklackat", höhöhö... ja ni förstår det inte ens, så internt var det) och samtal med K. Ett bra samtal tycker jag, så skönt att få prata av sig om både positivt och negativt, mest positivt! Sedan kilade jag till centrum för att möta upp F, för en liten mjukglass i skuggan. Mycket skratt och gos vart det! Klart perfekt avslut på Uppsala-resan. När jag kom hem blev det smsande och lite dator-sittande. Somnade sent.
Igår var jag hemma, tog det lugnt, spelade piano, bröt ihop, kom igen och pratade massor i telefon. Både med M3 i någon timme, (länge sen!) och A i tre och en halv timme. Jag har väldigt sociala och verbala vänner kan jag säga. Det behövdes, mådde väldigt bra efteråt. Hade en liten dipp på eftermiddagen, satt vid pianot och fick plötsligt för mig att jag var kass på att sjunga. Har i mig att jag inte ska "be" om bekräftelse, har ett stort bekräftelsebehov som jag aldrig visar, för att jag inte vill vara "jobbig". Tillslut tog jag steget och drog upp med mamma att jag behövde lite bekräftelse, för jag tror minsann inte att jag kan sjunga, men när jag väl börjat så spelar det ingen roll vad någon säger, jag tror ändå inte på det. Grät, bröt ihop lite, och insåg återigen att problemet inte har att göra med min sångkapacitet, utan min självbild och min attityd gentemot mig själv. Jag måste verkligen ändra mina tankar, lära mig att jag duger som jag är. Att jag inte är värdelös bara för att jag inte kan allt. Att, även om jag vore väldigt kass på att sjunga, eller måla, eller vad det nu skulle vara, så vore jag inte sämre för det i mig själv. Läste ett sms med massor av fina ord från F, och tog mig tillslut upp, behövde nog gråta lite. Mitt förflutna finns kvar som en tagg inom mig, och ibland känns det mer än annars. Då gäller det att inte släppa tron på att jag duger, att det inte handlar om mitt värde utan att jag blev intalad i en jäkla massa år att jag var värdelös, oälskad och misslyckad.
Idag har jag promenerat, gjort lite nytta, svarat på ett mejl och ätit. Ska strax kolla på ett program på TV3play, sen ska jag fortsätta göra nytta. Har som sagt en del ämnen att skriva om i bloggen, så snart kommer jag sätta igång med det.
Ha det bäst ni vackra människor!
Ljus och löööve, Yasmine
Nu har jag ju fem dagar att berätta om, sen kommer jag yttra lite åsikter här i bloggen den kommande tiden, har faktiskt mer inspiration än nånsin!
I lördags skulle ju min älskade pojkvän hälsa på, och det gjorde han! Det blev krångel med bussarna, så vi hämtade upp honom i Bålsta vid två, och sköt upp slotts-besöket tills på söndagen. Blev ett djupt och intressant samtal på vägen till Skokloster, sen kilade vi in i lägenheten/huset. Visade runt, och så åt vi lite mackor på altanen. Jiiiises vad varmt det har varit! Och jäklar vilka samtal och skämt det blev, kul hade vi. Kändes nytt och spännande och sitta hos mig och visa honom mitt hem. Vi tog en promenad innan middagen för att visa Skokloster, sen åt vi tillsammans med min familj, i alla fall tre fjärdedelar av den. Pappa hälsade på, så blev det pasta och jäkla massa galenskaper. Ja, vi är rätt galna i min familj, det blev nästan ett litet test det här, för klarar man en middag med Ejner Lind klarar man allt! Och F överlevde, wohoo! Tror till och med alla var överens om att det var väldigt trevligt, om än lite urspårat. På kvällen myste vi i soffan framför melodifestivalen, och jag kände mig plötsligt väldigt ytlig, för det flög massa kommentarer om allas utseenden ur min mun. (Internt skämt - "usschhhhh, vad plastig hon såg ut", "VADFAN, måste han flina så mycket???"). Hade några garv-utbrott också, hallelujah. När Sverige förlorat och Danmark vunnit, och jag lidit mig igenom 3 timmar av dålig musik, vart det sov-time för oss. Mys!
På söndagen vaknade vi nio, gick upp halv tio och åt och fixade oss. Sen jag haft förkylningen och hostan har jag mått lite smått illa på morgonen igen, så jag vräkte ur mig "shiiiit, jag spyr!!!" stup i kvarten, sexigt värre. Vid kvart över elva hade vi tagit bilen till Skoklosterslott och hittat ingången, så då var vi på guidad tur i slottet. Var faktiskt spännande och intressant, många fascinerade och vackra rum, och ett utomordentligt vackert par, flin. Vi tog massor av bilder efteråt, som jag hade kunnat visa i detta inlägg om inte min mobil legat på laddning, men jag får köra bildupplägget imorgon istället eller något. Vi tog även lite bilder utanför slottet, hur kul som helst att ha lite bilder på oss, som dessutom vart facebook-nästa. Vi hann fika på slottskaféet också, och när vi börjat garva och fåna oss gick alla ut, inklusive personalen. Vi misstänker i alla fall att det berodde på oss, ehum. Vi hann prata och gosa lite hemma innan F tog bussen hem, och har haft många otroligt intressanta samtal. En klart lyckad helg, tack finaste killen min för ditt sällskap, du är klart bäst <3 Våra stunder är oslagbara!
Gjorde inte så mycket mer på kvällen, minns inte när jag somnade. På måndagen var jag i alla fall till Uppsala för musikgrupp (riktigt skoj! både att få sjunga och socialisera, internt skämt - "she was great in högklackat", höhöhö... ja ni förstår det inte ens, så internt var det) och samtal med K. Ett bra samtal tycker jag, så skönt att få prata av sig om både positivt och negativt, mest positivt! Sedan kilade jag till centrum för att möta upp F, för en liten mjukglass i skuggan. Mycket skratt och gos vart det! Klart perfekt avslut på Uppsala-resan. När jag kom hem blev det smsande och lite dator-sittande. Somnade sent.
Igår var jag hemma, tog det lugnt, spelade piano, bröt ihop, kom igen och pratade massor i telefon. Både med M3 i någon timme, (länge sen!) och A i tre och en halv timme. Jag har väldigt sociala och verbala vänner kan jag säga. Det behövdes, mådde väldigt bra efteråt. Hade en liten dipp på eftermiddagen, satt vid pianot och fick plötsligt för mig att jag var kass på att sjunga. Har i mig att jag inte ska "be" om bekräftelse, har ett stort bekräftelsebehov som jag aldrig visar, för att jag inte vill vara "jobbig". Tillslut tog jag steget och drog upp med mamma att jag behövde lite bekräftelse, för jag tror minsann inte att jag kan sjunga, men när jag väl börjat så spelar det ingen roll vad någon säger, jag tror ändå inte på det. Grät, bröt ihop lite, och insåg återigen att problemet inte har att göra med min sångkapacitet, utan min självbild och min attityd gentemot mig själv. Jag måste verkligen ändra mina tankar, lära mig att jag duger som jag är. Att jag inte är värdelös bara för att jag inte kan allt. Att, även om jag vore väldigt kass på att sjunga, eller måla, eller vad det nu skulle vara, så vore jag inte sämre för det i mig själv. Läste ett sms med massor av fina ord från F, och tog mig tillslut upp, behövde nog gråta lite. Mitt förflutna finns kvar som en tagg inom mig, och ibland känns det mer än annars. Då gäller det att inte släppa tron på att jag duger, att det inte handlar om mitt värde utan att jag blev intalad i en jäkla massa år att jag var värdelös, oälskad och misslyckad.
Idag har jag promenerat, gjort lite nytta, svarat på ett mejl och ätit. Ska strax kolla på ett program på TV3play, sen ska jag fortsätta göra nytta. Har som sagt en del ämnen att skriva om i bloggen, så snart kommer jag sätta igång med det.
Ha det bäst ni vackra människor!
Ljus och löööve, Yasmine
fredag 17 maj 2013
Ja, det här inlägget innehåller ALLT praktiskt taget
Halloj käääära dagbok! Eller nögöt.
Jag sitter i min fåtölj och lyssnar på musik. Anteckna, lägg ned pennan och fortsätt läs.
Vad beträffar boken är jag TOTALT inspirationslös och står liksom still. Har fastnat. Bestämde mig nyss för att lägga den åt sidan HELT den här veckan, och nästa vecka försöka ägna en hel dag att kliva över tröskeln så det kan rulla på sen. Har tappat fotfästet om sådant som måste göras, eller måste och måste, jag vill verkligen få den skriven, innerst inne. Jag ska skaffa inspiration. Men just nu faller mitt självförtroende lite på det där. Gäller för mig att inte haka upp mig på en grej. Blev en lugn dag igår med TV, promenader, sitta ute i solen, äta jordgubbar och sitta här. Njöt verkligen av värmen, och det blev två promenader. Är lite freaked-out inför sommaren med alla dessa... dessa... iiih, småkryp! Som ni kanske läst till exempel här, är jag sjukt rädd för bland annat (framförallt) harkrankar. Men jAG TÄNKER INTE LÅTA DE FÅ FÖRSTÖRA MIN SOMMAR!!!!!!!! De är små, ofarliga och bits inte, bör inte vara något problem (jag är bra på att lura mig själv, näääästy bastards).
Från det ena till det andra, idag sjöng jag! Högt och tydligt, nej, inte, men jag sjöng i alla fall mer än vad jag gjort på två veckor. Vi fokuserade på "damn you" med Lana, och jag fick även lära mig spela den på piano, så nu ska här övas! Efter sången pratade jag en del med M5, roligt att träffa henne en stund. Och så gick jag och mamma ned till stan för att äta (sushi!) och shoppa lite. Inhandlade ett par jeansshorts (som jag tror jag ska behålla) + en snygg väska, i alla fall enligt mig. I bilen på vägen hem somnade jag i några omgångar, men vaknade till av lite kaffe hemma. Sen blev det månadens breakdown, man måste ju ha en sån också (ironi). På ytan kan det verka handla om mitt förakt gentemot mitt utseende som kan dyka upp lite då och då, inte lika ofta längre som tur är. Jag förbannar min form och mina drag, och ältar och försöker få bekräftelse av mamma (den enda jag tänker låta mig be om bekräftelse av, tycker inte om att bli "jobbig" men mamma är mitt bollplank) som ger mig bekräftelse, men jag tror inte på ett skit utav alla fina ord utan börjar gråta. Och inser efter lite övertalning från mamma att det inte handlar om mitt utseende, utan om mina tankar och mitt förflutna. Det jag blivit intalad. Det som egentligen inte är jag. Smsade finaste killen, och då började det släppa. Har istället städat lite, och rensat datorn nu på kvällen. Och ätit succini-gryta (stavning?).
Nu ska jag slappa under kvällen, äta något kvällsmål, dricka te och kika på TV! Smsa och längta till imorgon. Finaste A kunde inte vara med oss imorgon pga en faslig sjuka (sänder tankar till dig vännen), så det blir en mys-dag med mig och F i Skokloster. Spännande och väldigt trevligt! Visa mitt hometown liksom. Homehole. Håla. Skokloster = en håla. Eh. Nu byter vi ämne.
Avslutningen får handla om vatten. Denna härliga dryck som framkallar diverse olika missbruk och avgiftningsmöjligheter. Tänk att bli beroende, och sen bli av med beroendet. Det har inte jag blivit. Men en dag! mina vänner. Ska jag kunna bege mig till brevlådan utan en vattenflaska. / ungvattenmissbrukare_92
Nu är det dags för fredagsmyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys....!
Peace'n'love, Ysme
Jag sitter i min fåtölj och lyssnar på musik. Anteckna, lägg ned pennan och fortsätt läs.
Vad beträffar boken är jag TOTALT inspirationslös och står liksom still. Har fastnat. Bestämde mig nyss för att lägga den åt sidan HELT den här veckan, och nästa vecka försöka ägna en hel dag att kliva över tröskeln så det kan rulla på sen. Har tappat fotfästet om sådant som måste göras, eller måste och måste, jag vill verkligen få den skriven, innerst inne. Jag ska skaffa inspiration. Men just nu faller mitt självförtroende lite på det där. Gäller för mig att inte haka upp mig på en grej. Blev en lugn dag igår med TV, promenader, sitta ute i solen, äta jordgubbar och sitta här. Njöt verkligen av värmen, och det blev två promenader. Är lite freaked-out inför sommaren med alla dessa... dessa... iiih, småkryp! Som ni kanske läst till exempel här, är jag sjukt rädd för bland annat (framförallt) harkrankar. Men jAG TÄNKER INTE LÅTA DE FÅ FÖRSTÖRA MIN SOMMAR!!!!!!!! De är små, ofarliga och bits inte, bör inte vara något problem (jag är bra på att lura mig själv, näääästy bastards).
Från det ena till det andra, idag sjöng jag! Högt och tydligt, nej, inte, men jag sjöng i alla fall mer än vad jag gjort på två veckor. Vi fokuserade på "damn you" med Lana, och jag fick även lära mig spela den på piano, så nu ska här övas! Efter sången pratade jag en del med M5, roligt att träffa henne en stund. Och så gick jag och mamma ned till stan för att äta (sushi!) och shoppa lite. Inhandlade ett par jeansshorts (som jag tror jag ska behålla) + en snygg väska, i alla fall enligt mig. I bilen på vägen hem somnade jag i några omgångar, men vaknade till av lite kaffe hemma. Sen blev det månadens breakdown, man måste ju ha en sån också (ironi). På ytan kan det verka handla om mitt förakt gentemot mitt utseende som kan dyka upp lite då och då, inte lika ofta längre som tur är. Jag förbannar min form och mina drag, och ältar och försöker få bekräftelse av mamma (den enda jag tänker låta mig be om bekräftelse av, tycker inte om att bli "jobbig" men mamma är mitt bollplank) som ger mig bekräftelse, men jag tror inte på ett skit utav alla fina ord utan börjar gråta. Och inser efter lite övertalning från mamma att det inte handlar om mitt utseende, utan om mina tankar och mitt förflutna. Det jag blivit intalad. Det som egentligen inte är jag. Smsade finaste killen, och då började det släppa. Har istället städat lite, och rensat datorn nu på kvällen. Och ätit succini-gryta (stavning?).
Nu ska jag slappa under kvällen, äta något kvällsmål, dricka te och kika på TV! Smsa och längta till imorgon. Finaste A kunde inte vara med oss imorgon pga en faslig sjuka (sänder tankar till dig vännen), så det blir en mys-dag med mig och F i Skokloster. Spännande och väldigt trevligt! Visa mitt hometown liksom. Homehole. Håla. Skokloster = en håla. Eh. Nu byter vi ämne.
Avslutningen får handla om vatten. Denna härliga dryck som framkallar diverse olika missbruk och avgiftningsmöjligheter. Tänk att bli beroende, och sen bli av med beroendet. Det har inte jag blivit. Men en dag! mina vänner. Ska jag kunna bege mig till brevlådan utan en vattenflaska. / ungvattenmissbrukare_92
Nu är det dags för fredagsmyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys....!
Peace'n'love, Ysme
måndag 22 april 2013
Nu har jag blivit stor
Halloj!
Nu är jag stor! Borde banta. Nej, obs obs obs, ett skämt, ett vanligt hederligt skämt, ease down, jag är 21 år och alltså ett år äldre än i förrgår (?).
Det blev träning på morgonen igår för att fira min b-day, för att träna är ju så jääääkla kul (noot), datorn sade grattis! Sen kilade vi hem för att städa och duscha. Vid 3 kom släkten, alla bryllingar och mostrar kunde dessvärre inte komma, så det blev gammelsläkten, familjen och jag - 21 åringen. Nu är jag myndig även enligt gamla lagar, deklarerade farfar. Och får köpa extra mycket sprit.
Kackelhuset nummer ett som vanligt, men det är roligt och det blir många skratt. Vi diskuterade gamla minnen, tågbiljetter, föreläsningen och så fikade vi. Efteråt öppnade jag mina paket, vilket resulterade i ett par träningsbyxor, ett par leggins, en spetströja, nya underkläder, en vego-kokbok, rosor, pengar och gratis smink. Tack allihop! Det var kul när de kom, ännu roligare när de gick, som man brukar säga. Skämts åsido. Hann spela lite piano för dem också.
Mycket smsande under dagen, avslutade det hela med en serie på MTV och en drömrulltårts-bit.
Idag har jag varit inne en sväng till Uppsala, pratat med K, ett bra samtal med mycket positivt. Tycker så mycket om att prata med K så man knappt tänker på att hon är en psykolog. Efteråt var det musikgrupp, vilket var superkul! Roligt att vi hade en till sångfågel med också. Mycket skratt och prat, en hel del fika och lite musik också (faktiskt). Efter gruppen, svängde vi hem och nu är vi hemma. Vi, är jag och mamma. Har haft en bra kväll också, åt nyss och ska strax se en film om jag orkar.
Imorgon blir en lugn dag, ska ordna lite viktigt och kanske skriva på boken. På onsdag ska jag träffa finaste F, längtar dit!
Grattis till mig som blivit stor, och grattis till min kusin som kom 15 timmar senare till världen.
Kramelikram!
Yasmine
Nu är jag stor! Borde banta. Nej, obs obs obs, ett skämt, ett vanligt hederligt skämt, ease down, jag är 21 år och alltså ett år äldre än i förrgår (?).
Det blev träning på morgonen igår för att fira min b-day, för att träna är ju så jääääkla kul (noot), datorn sade grattis! Sen kilade vi hem för att städa och duscha. Vid 3 kom släkten, alla bryllingar och mostrar kunde dessvärre inte komma, så det blev gammelsläkten, familjen och jag - 21 åringen. Nu är jag myndig även enligt gamla lagar, deklarerade farfar. Och får köpa extra mycket sprit.
Kackelhuset nummer ett som vanligt, men det är roligt och det blir många skratt. Vi diskuterade gamla minnen, tågbiljetter, föreläsningen och så fikade vi. Efteråt öppnade jag mina paket, vilket resulterade i ett par träningsbyxor, ett par leggins, en spetströja, nya underkläder, en vego-kokbok, rosor, pengar och gratis smink. Tack allihop! Det var kul när de kom, ännu roligare när de gick, som man brukar säga. Skämts åsido. Hann spela lite piano för dem också.
Mycket smsande under dagen, avslutade det hela med en serie på MTV och en drömrulltårts-bit.
Idag har jag varit inne en sväng till Uppsala, pratat med K, ett bra samtal med mycket positivt. Tycker så mycket om att prata med K så man knappt tänker på att hon är en psykolog. Efteråt var det musikgrupp, vilket var superkul! Roligt att vi hade en till sångfågel med också. Mycket skratt och prat, en hel del fika och lite musik också (faktiskt). Efter gruppen, svängde vi hem och nu är vi hemma. Vi, är jag och mamma. Har haft en bra kväll också, åt nyss och ska strax se en film om jag orkar.
Imorgon blir en lugn dag, ska ordna lite viktigt och kanske skriva på boken. På onsdag ska jag träffa finaste F, längtar dit!
Grattis till mig som blivit stor, och grattis till min kusin som kom 15 timmar senare till världen.
Kramelikram!
Yasmine
måndag 25 mars 2013
Uppbokad värre!
Hallå!
Har haft fullt upp de senaste dagarna (veckan) och inte förrän nu hinner jag skriva.
I torsdags åkte jag till Uppsala för att kila hem till A. Vid fyra, ca, knackade jag på at A's place, och ungefär så fort vi ser varandra börjar vi skratta. Vi ser väldigt konstiga ut, antagligen därför. Humor, osv. Det blev massor av prat, sen lite mat, sen ännu mer prat, och klockan bara tickar iväg. Alltid lika underbart att träffa henne! Vi somnade i hyfsad tid ändå, för på fredagen var det upp tidigt för mig, då jag skulle till sången på nya stället (psykoooosvårdens mottagning för nyinsjuknade, det nya namnet är ett skämt). Det var oerhört skönt att sjunga igen, vi lade tillsammans ackord och toner till min låttext och sjöng Running Up That Hill. Efteråt vart det kaffe med A på Makkidakki/Ronald McDonald/donki konki/misstolkning etc. Kärt (?) barn har många namn. Och när P som råkar vara A's pojk hade rast, åt vi veggi på Fröjas sal. Supergott! Vid tre åkte jag hem, resten av dagen och kvällen blev lugn.
Helgen spenderades i Stockholm faktiskt. I lördags blev det ändrade planer, men det slutade med att jag och mamma hade någon form av mor&dotter-dag i staden. Det blev lunch-middag vid fyra, fika och bio. Var väldigt kul att få spendera dagen där med henne, länge sen vi hittade på något borta. Filmen hette "this is 40" och jag tänkte direkt att det var en halv-tråkig/halv-kul romantisk komedi, men den var faktiskt jääkligt rolig. Skrattade så jag grät. Igår var vi inne igen en sväng, åt middag med C och var på en workshop i tankens kraft. En fantastisk dag, var rätt lyrisk efteråt. Trevligt prat och middag, och en föreläsning som gav hur mycket som helst. Visste inte exakt vad det var innan, men det visade sig vara något som tilltalade mig rejält, kan ha att göra med att jag är andlig och att det var andlighet av högsta kvalitét, höhö. Tjejen som pratade kändes verkligen rätt energimässigt, och jag kommer tillämpa alla övningar och tankesätt i min vardag, fylldes med energi och inspiration. Klart lyckat! Kom hem sent, men hann med lite innan det blev sova.
Idag har jag också haft en underbar dag! Musikgrupp vid två, massor av sång och psykosvårdens sushibar för nyinsjuknade (internt skämt). Vi hann både sjunga, skratta och prata, innan klockan blev halv fyra. Då begav jag mig till F, där jag stannade till halv sju ungefär. Hur mysigt som helst, klart lyckad dag. Var väldigt glad på hemvägen, hann dessutom med alla bussar. Fler såna dagar, tack! Kom hem vid åtta, åt och pratskrattade med mamma, sen har jag suttit här och tänkte strax sova.
Mår väldigt bra kan jag deklarera, inga sura miner här inte. Är lättare nu att släppa jobbiga tankar, ibland finns de inte ens.
Nu blir det sösselisova, godnatt! <3
/ Fruntimmet från Idiotbyn
Har haft fullt upp de senaste dagarna (veckan) och inte förrän nu hinner jag skriva.
I torsdags åkte jag till Uppsala för att kila hem till A. Vid fyra, ca, knackade jag på at A's place, och ungefär så fort vi ser varandra börjar vi skratta. Vi ser väldigt konstiga ut, antagligen därför. Humor, osv. Det blev massor av prat, sen lite mat, sen ännu mer prat, och klockan bara tickar iväg. Alltid lika underbart att träffa henne! Vi somnade i hyfsad tid ändå, för på fredagen var det upp tidigt för mig, då jag skulle till sången på nya stället (psykoooosvårdens mottagning för nyinsjuknade, det nya namnet är ett skämt). Det var oerhört skönt att sjunga igen, vi lade tillsammans ackord och toner till min låttext och sjöng Running Up That Hill. Efteråt vart det kaffe med A på Makkidakki/Ronald McDonald/donki konki/misstolkning etc. Kärt (?) barn har många namn. Och när P som råkar vara A's pojk hade rast, åt vi veggi på Fröjas sal. Supergott! Vid tre åkte jag hem, resten av dagen och kvällen blev lugn.
Helgen spenderades i Stockholm faktiskt. I lördags blev det ändrade planer, men det slutade med att jag och mamma hade någon form av mor&dotter-dag i staden. Det blev lunch-middag vid fyra, fika och bio. Var väldigt kul att få spendera dagen där med henne, länge sen vi hittade på något borta. Filmen hette "this is 40" och jag tänkte direkt att det var en halv-tråkig/halv-kul romantisk komedi, men den var faktiskt jääkligt rolig. Skrattade så jag grät. Igår var vi inne igen en sväng, åt middag med C och var på en workshop i tankens kraft. En fantastisk dag, var rätt lyrisk efteråt. Trevligt prat och middag, och en föreläsning som gav hur mycket som helst. Visste inte exakt vad det var innan, men det visade sig vara något som tilltalade mig rejält, kan ha att göra med att jag är andlig och att det var andlighet av högsta kvalitét, höhö. Tjejen som pratade kändes verkligen rätt energimässigt, och jag kommer tillämpa alla övningar och tankesätt i min vardag, fylldes med energi och inspiration. Klart lyckat! Kom hem sent, men hann med lite innan det blev sova.
Idag har jag också haft en underbar dag! Musikgrupp vid två, massor av sång och psykosvårdens sushibar för nyinsjuknade (internt skämt). Vi hann både sjunga, skratta och prata, innan klockan blev halv fyra. Då begav jag mig till F, där jag stannade till halv sju ungefär. Hur mysigt som helst, klart lyckad dag. Var väldigt glad på hemvägen, hann dessutom med alla bussar. Fler såna dagar, tack! Kom hem vid åtta, åt och pratskrattade med mamma, sen har jag suttit här och tänkte strax sova.
Mår väldigt bra kan jag deklarera, inga sura miner här inte. Är lättare nu att släppa jobbiga tankar, ibland finns de inte ens.
Nu blir det sösselisova, godnatt! <3
/ Fruntimmet från Idiotbyn
fredag 1 mars 2013
Kort, tråkigt jäkla inlägg, läs inte om du inte vill bli apatisk och dum... men det blir bildeeeer!
Då jag inte kan skriva förrän på söndag, får det bli ett litet mini-inlägg idag (PÅ RIKTIGT, den här gången).
Hann med lite saker igår som behövde göras, lite för (h)järnkoll, och lite planering med SafeSoul etc. Vi hann även promenera i solen (skönt!) och så fick jag för mig att ta en paus och ta kort, och då jag gjorde jag det. Man får väl fira att man inte föraktar sitt utseende lika mycket längre, och då jäklar, får man passa på!
Hm... idag har jag tränat, tre varv denna gång, vilket kändes bra. Sen blev det städning, prova en korsett som numera sitter perfekt, med andra ord = nöjd tjej. Tjugo i två var det tandläkarbesök, iiiih. Men det var inga hål, och bara positiva nyheter. Har väl ingen direkt tandläkarskräck, men lite lätt obehagligt är det när någon rotar runt i munnen på en.
Om någon timme är M3 här, och då blir det sleepover! Vi ska försöka ta det lugnt och prata på som vi brukar, ska bli jätteskönt. Resten av helgen är uppbokad, bland annat ska jag bege mig ut med A imorgon, nu när jag kan dricka annat än läsk och vatten. Ska också bli väldigt roligt!
Måendet är bra, tvången behöver jag inte diskutera mer för de är som de är, men förövrigt = tummen upp! Nöjd, glad och aningen stressad.
Ni får ha det bäst, för det ska jag!
Ljus, Yasmine
Hann med lite saker igår som behövde göras, lite för (h)järnkoll, och lite planering med SafeSoul etc. Vi hann även promenera i solen (skönt!) och så fick jag för mig att ta en paus och ta kort, och då jag gjorde jag det. Man får väl fira att man inte föraktar sitt utseende lika mycket längre, och då jäklar, får man passa på!
Hm... idag har jag tränat, tre varv denna gång, vilket kändes bra. Sen blev det städning, prova en korsett som numera sitter perfekt, med andra ord = nöjd tjej. Tjugo i två var det tandläkarbesök, iiiih. Men det var inga hål, och bara positiva nyheter. Har väl ingen direkt tandläkarskräck, men lite lätt obehagligt är det när någon rotar runt i munnen på en.
Om någon timme är M3 här, och då blir det sleepover! Vi ska försöka ta det lugnt och prata på som vi brukar, ska bli jätteskönt. Resten av helgen är uppbokad, bland annat ska jag bege mig ut med A imorgon, nu när jag kan dricka annat än läsk och vatten. Ska också bli väldigt roligt!
Måendet är bra, tvången behöver jag inte diskutera mer för de är som de är, men förövrigt = tummen upp! Nöjd, glad och aningen stressad.
Ni får ha det bäst, för det ska jag!
Ljus, Yasmine
måndag 25 februari 2013
Här går det snabbt!
Litet mini-inlägg innan musikgruppen!
Igår var jag iväg till en inspirationsträff med hjärnkoll, "att nå ut i media" var temat jag valde. En väldigt intressant träff, med väldigt inspirerande människor. Vi var inte många, men då var det också lättare att alla fick komma till tals. Var faktiskt lättare att ta sig dit än jag trodde, var bara att följa vägbeskrivningen lite lätt och så var man där. Kursen höll till på Tollare folkhögskola, där jag varit förut på ananke-läger.
Vi började med lunch och prat, sen rullade dagen på av sig själv. Kändes inte tråkigt en sekund. Lärde mig en hel del, både om media, de andra och mitt eget arbete, och vet lite mer hur jag ska gå tillväga. När jag varit med i media förut har jag inte riktigt haft kunskap om hur det fungerar, och det har varit svårt att få ihop rätt budskap inom tidsramen. Samtidigt ångrar jag inte det jag gjort, det har varit lärorikt det med. Men nu har jag ännu mer skinn på nesan, eller vad det nu heter.
På vägen hem spann tankarna på, och jag blir lite smått "#¤!*&%-galen på mina tankemönster. Saken är den, att jag inte analyserar något jobbigt eller känslomässigt krävande, utan jag analyserar ungefär allt. Typ "där står en stol, står stolen där? Hur många stolar har jag hemma? Är stolen vit? Hur stavas vit? Varför finns stolar? VARFÖR FINNS JAG???", snacka om att vara lite överdrivet analytisk och tänkande -.- Försöker konstatera att stoljäveln står där, varför eller hur spelar ingen roll, men tankarna rullar på av sig själva. Måste bryta i tid, för det känns både pinsamt och irriterande att stå och reflektera över hur jag klev in genom dörren och varför, när jag står och pratar med någon, frågan är i vilken ände man ska börja. Mina tankar har alltid varit lite märkliga, men någon måtta får det vara.
Förövrigt - bra helg, mycket skratt och roliga människor. I veckan är det en del inplanerat, och en del som ska planeras lite mer. Gäller att få någon lucka att andas, samtidigt som jag tycker om när allt rullar på och sker snabbt. Först ska jag bege mig till Uppsala för att träffa A och CO! Här skall det sjungas, tjohoo.
Ps. nostalgi:
Kära Bert, du är en äkta man. Utan dig hade jag egentligen inte haft någon barndom. <3
Ps 2. Skrev jag nyss mini-inlägg..?
Igår var jag iväg till en inspirationsträff med hjärnkoll, "att nå ut i media" var temat jag valde. En väldigt intressant träff, med väldigt inspirerande människor. Vi var inte många, men då var det också lättare att alla fick komma till tals. Var faktiskt lättare att ta sig dit än jag trodde, var bara att följa vägbeskrivningen lite lätt och så var man där. Kursen höll till på Tollare folkhögskola, där jag varit förut på ananke-läger.
Vi började med lunch och prat, sen rullade dagen på av sig själv. Kändes inte tråkigt en sekund. Lärde mig en hel del, både om media, de andra och mitt eget arbete, och vet lite mer hur jag ska gå tillväga. När jag varit med i media förut har jag inte riktigt haft kunskap om hur det fungerar, och det har varit svårt att få ihop rätt budskap inom tidsramen. Samtidigt ångrar jag inte det jag gjort, det har varit lärorikt det med. Men nu har jag ännu mer skinn på nesan, eller vad det nu heter.
På vägen hem spann tankarna på, och jag blir lite smått "#¤!*&%-galen på mina tankemönster. Saken är den, att jag inte analyserar något jobbigt eller känslomässigt krävande, utan jag analyserar ungefär allt. Typ "där står en stol, står stolen där? Hur många stolar har jag hemma? Är stolen vit? Hur stavas vit? Varför finns stolar? VARFÖR FINNS JAG???", snacka om att vara lite överdrivet analytisk och tänkande -.- Försöker konstatera att stoljäveln står där, varför eller hur spelar ingen roll, men tankarna rullar på av sig själva. Måste bryta i tid, för det känns både pinsamt och irriterande att stå och reflektera över hur jag klev in genom dörren och varför, när jag står och pratar med någon, frågan är i vilken ände man ska börja. Mina tankar har alltid varit lite märkliga, men någon måtta får det vara.
Förövrigt - bra helg, mycket skratt och roliga människor. I veckan är det en del inplanerat, och en del som ska planeras lite mer. Gäller att få någon lucka att andas, samtidigt som jag tycker om när allt rullar på och sker snabbt. Först ska jag bege mig till Uppsala för att träffa A och CO! Här skall det sjungas, tjohoo.
Ps. nostalgi:
Kära Bert, du är en äkta man. Utan dig hade jag egentligen inte haft någon barndom. <3
Ps 2. Skrev jag nyss mini-inlägg..?
lördag 16 februari 2013
Idag ska det bli lite kalas
Hej kära vänner!
Två-dagars regeln är här igen ;)
Igår var jag till teamet på sång igen, men först fick jag faktiskt lära mig lite grundackord i piano vilket faktiskt var väldigt smidigt och roligt. Vi hann sjunga en låt med Antony and the Johnssons också, vilket tog lite tid att anpassa efter rösten, men tillslut gick det. Efteråt drog jag mig hem till A som var lite krasslig, men vi snackade på som vanligt som bara vi kan göra. Det blev inga megakramar, men med en meter emellan oss hade vi lika kul ändå, så det så! Var där från tolv till sex ungefär, tiden rann iväg som vanligt. Tack för dagen hjärtat!
När jag kom hem slog jag mig ned här som vanligt, och satt vid datorn i ett ex antal timmar innan jag insåg att jag borde sova för att orka upp innan eftermiddagen idag. Var en trevlig stund här i alla fall! Min dator alltså, det är grejer det. Imorse vaknade jag vid 12, och har hittills hunnit skicka lite mess, prata i telefon, sitta här, äta och göra mig i ordning. Ska göra ett par grejer till, sen bär det av till staden Stockholm för en pubrunda med M3 och eventuellt lite bögkalas. Mycket trevligt, och nu kan jag dessutom dricka lite!
Igår var tvången förjäkliga, to be honest, hakade upp mig stup i kvarten på allt. Mest blir jag irriterade och färdig att skrika rätt ut, men det är väl rätt krävande känslomässigt också. När jag trycker undan minnen och känslor av minnen, blir antingen tvången värre eller så blir min kropp knäpp. Rycker till i spasmer var fjärde sekund, vet inte riktigt hur svårt det kan vara att - slappna av - . Ska bli roligt att få komma iväg idag i alla fall, tänka på annat. Imorgon är det nageltid (alltså, haha, jag ska fixa mina naglar, inget annat), på måndag musikgrupp (!!! <3) och på tisdag ska jag äntligen träffa finaste L :D Kära någon, vad mycket smileysar det blev i detta inlägg. Kan vara lite uppfriskande ibland.
Alltså, höjden av humor: fick ett mejl där det stod lite angående psykiatrins hus. Det räknas alltså bli många som återinsjuknar för att ingen vågar gå in i själva huset (som ser lite väl futuristiskt och läskigt ut, kan jag hålla med om). Tragiskt och ironiskt på samma gång, "hur tänkte ni nu?".
Hmmmm vad ska jag skriva som avslutning....
Lägger in en bild som föranledde en del diskussion, av det knäppa slaget (bilden hade inget med diskussionen att göra);
Humor.se, tjohoo! Ha en underbar kväll!
Yaseminene
Två-dagars regeln är här igen ;)
Igår var jag till teamet på sång igen, men först fick jag faktiskt lära mig lite grundackord i piano vilket faktiskt var väldigt smidigt och roligt. Vi hann sjunga en låt med Antony and the Johnssons också, vilket tog lite tid att anpassa efter rösten, men tillslut gick det. Efteråt drog jag mig hem till A som var lite krasslig, men vi snackade på som vanligt som bara vi kan göra. Det blev inga megakramar, men med en meter emellan oss hade vi lika kul ändå, så det så! Var där från tolv till sex ungefär, tiden rann iväg som vanligt. Tack för dagen hjärtat!
När jag kom hem slog jag mig ned här som vanligt, och satt vid datorn i ett ex antal timmar innan jag insåg att jag borde sova för att orka upp innan eftermiddagen idag. Var en trevlig stund här i alla fall! Min dator alltså, det är grejer det. Imorse vaknade jag vid 12, och har hittills hunnit skicka lite mess, prata i telefon, sitta här, äta och göra mig i ordning. Ska göra ett par grejer till, sen bär det av till staden Stockholm för en pubrunda med M3 och eventuellt lite bögkalas. Mycket trevligt, och nu kan jag dessutom dricka lite!
Igår var tvången förjäkliga, to be honest, hakade upp mig stup i kvarten på allt. Mest blir jag irriterade och färdig att skrika rätt ut, men det är väl rätt krävande känslomässigt också. När jag trycker undan minnen och känslor av minnen, blir antingen tvången värre eller så blir min kropp knäpp. Rycker till i spasmer var fjärde sekund, vet inte riktigt hur svårt det kan vara att - slappna av - . Ska bli roligt att få komma iväg idag i alla fall, tänka på annat. Imorgon är det nageltid (alltså, haha, jag ska fixa mina naglar, inget annat), på måndag musikgrupp (!!! <3) och på tisdag ska jag äntligen träffa finaste L :D Kära någon, vad mycket smileysar det blev i detta inlägg. Kan vara lite uppfriskande ibland.
Alltså, höjden av humor: fick ett mejl där det stod lite angående psykiatrins hus. Det räknas alltså bli många som återinsjuknar för att ingen vågar gå in i själva huset (som ser lite väl futuristiskt och läskigt ut, kan jag hålla med om). Tragiskt och ironiskt på samma gång, "hur tänkte ni nu?".
Hmmmm vad ska jag skriva som avslutning....
Lägger in en bild som föranledde en del diskussion, av det knäppa slaget (bilden hade inget med diskussionen att göra);
Humor.se, tjohoo! Ha en underbar kväll!
Yaseminene
söndag 10 februari 2013
Resumé och reklam!
Måste erkänna att jag har lite bristande fantasi då det kommer till vad jag ska skriva här just nu, men idag får det bli lite resumé och reklam!
Igår vaknade jag vid tio, gick upp och åt frukost, och slog mig ned här. Efter några timmar tänkte jag meditera och slog på någon meditations-cd, och lyssnade till en skånsk mansröst som låååångsamt förklarade att "bluuunda, andas genom näääääsan, och detta är till för att ni ska mediteeera och inte sooooova...", ungefär så mycket hörde jag innan det blev Zzzznark. Sov bort tre timmar och som vanligt hamnade jag i den omtalade sömnparalysen, dvs lillebror kom in och försökte prata, men jag kunde inte svara för jag var paralyserad trots att jag var medveten om varje ord. Alltid lika creepy, men jag har varit med om det i perioder dagligen, sedan jag gick i åttan. Drömde (*damdamdam*) konstiga drömmar också, den ni!
Resten av dagen/kvällen/början på natten, satt jag vid datorn och pratade med cyber-vänner, åt ett äpple och gick i säng vid tre. Mormor var här, då mamma var borta på någon stå-upp grej med en vän. Melodifestivalen har jag hittills knappt sett, det mest irriterande programmet i världshistorien, näst efter "på spåret" och "så ska det låta". Vet inte vad det är, men jag tål det inte. Den första killen var söt hann jag se, och så vann Seanis bananis, mer hann jag inte se. Pratade i telefon med fina J och M1 också + mediterade för lite spök-kontakt.
Idag har jag sovit (höhö), sett på en film (miffo som gick på teven) och kilat över med mamma till morfar, som fyller år imorgon. Fika, mat, skratt och trevligheter. Nu ska jag strax titta på film och sedan sova, för imorgon bär det av till Uppsala! Bland annat för ett hjärnkoll-möte.
I sjieeelen mår jag okej, men min kropp beter sig hell-udda. Rycker till i spasmer på grund av att jag är spänd och mår allmänt illa. Måste verkligen lära mig att slappna av, har nästan börjat gå på rutin och krypa ihop med musklerna. Funderar på att försöka gå på massage eller något.
Uppdaterar imorgon!
Ljus, Yasmine
Nu tänkte jag göra lite mer reklam för mina kära vänner på SafeSoul!
På sidan kan du läsa mer om vårt arbete vi gör för att förbättra livskvaliteten för unga drabbade, där finns även vi föreläsare med och information om oss.
Forumet är en gratis mötesplats där du kan få kontakt och stöd med andra i samma sits, där finns även vi föreläsare med för stöd och kunskap.
Ni är alltid fria att kontakta oss!
Igår vaknade jag vid tio, gick upp och åt frukost, och slog mig ned här. Efter några timmar tänkte jag meditera och slog på någon meditations-cd, och lyssnade till en skånsk mansröst som låååångsamt förklarade att "bluuunda, andas genom näääääsan, och detta är till för att ni ska mediteeera och inte sooooova...", ungefär så mycket hörde jag innan det blev Zzzznark. Sov bort tre timmar och som vanligt hamnade jag i den omtalade sömnparalysen, dvs lillebror kom in och försökte prata, men jag kunde inte svara för jag var paralyserad trots att jag var medveten om varje ord. Alltid lika creepy, men jag har varit med om det i perioder dagligen, sedan jag gick i åttan. Drömde (*damdamdam*) konstiga drömmar också, den ni!
Resten av dagen/kvällen/början på natten, satt jag vid datorn och pratade med cyber-vänner, åt ett äpple och gick i säng vid tre. Mormor var här, då mamma var borta på någon stå-upp grej med en vän. Melodifestivalen har jag hittills knappt sett, det mest irriterande programmet i världshistorien, näst efter "på spåret" och "så ska det låta". Vet inte vad det är, men jag tål det inte. Den första killen var söt hann jag se, och så vann Seanis bananis, mer hann jag inte se. Pratade i telefon med fina J och M1 också + mediterade för lite spök-kontakt.
Idag har jag sovit (höhö), sett på en film (miffo som gick på teven) och kilat över med mamma till morfar, som fyller år imorgon. Fika, mat, skratt och trevligheter. Nu ska jag strax titta på film och sedan sova, för imorgon bär det av till Uppsala! Bland annat för ett hjärnkoll-möte.
I sjieeelen mår jag okej, men min kropp beter sig hell-udda. Rycker till i spasmer på grund av att jag är spänd och mår allmänt illa. Måste verkligen lära mig att slappna av, har nästan börjat gå på rutin och krypa ihop med musklerna. Funderar på att försöka gå på massage eller något.
Uppdaterar imorgon!
Ljus, Yasmine
-----------------------------------------------
På sidan kan du läsa mer om vårt arbete vi gör för att förbättra livskvaliteten för unga drabbade, där finns även vi föreläsare med och information om oss.
Forumet är en gratis mötesplats där du kan få kontakt och stöd med andra i samma sits, där finns även vi föreläsare med för stöd och kunskap.
Ni är alltid fria att kontakta oss!
fredag 8 februari 2013
Ibland när man andas, då slinker det in luft. Tror jag.
Heeeeeeeej kära läsare!!
Nu har jag varit glad, lugn, aningen nack-spärrig, men väldigt mycket bättre i några dagar. Har egentligen inte gjort så värst mycket mer än att sitta vid datorn, men den konstanta på-flykt känslan har släppt. Och så garvar jag mig både stum, blind och döv. Det sistnämnda skulle jag i och för sig mer vilja lägga över på min mamma, och resten som hört mig. Höhö.
Känner att jag vill få ur mig lite av min positivitet också, nu när det mesta knaset sprungit iväg, om så bara för en stund är jag nöjd. Har lärt mig att njuta av de bra stunderna och ta med dessa in i de dåliga - istället för tvärtom. Det här med att ändra sitt sätt att tänka tror jag är A och O, och jag tror jag aldrig skulle kunna må så dåligt att mina tankebanor blir som förr. Har kommit för långt.
Hmmmm... ja, kan räkna upp tre saker som är roliga, för att spinna vidare på det här med gladigheten.
1.
Roliga telefonsamtal/sms. Ja, såna finns det gott om. De flesta är lite väl över-ointelligenta, lite väl knäppa och innehåller lite väl fula och konstiga ord - men det är sådant som gör livet värt att leva! Nyss skrev jag 5 konstiga saker till min mamma, medan jag var hos pappa ett hus bort, och mamma tyckte antagligen det var hysteriskt kul. Hon svarade kort och konsist, för att inte bekräfta min knäpphet. Då kan den bli lite väl utsvävande, min mamma vet hur hon ska hantera den. När hon inte är på samma humör själv, för då har vi en skylt med "stig in på egen risk" utanför dörren. Och så vidare.
2.
Evelyns videoblogg. Det var jag och mitt ex som hittade den för ett par år sedan, på SVT-humor. Alltså, egentligen är den verkligen inte rolig. Samtidigt som jag sällan skrattat så mycket, för att den är så torr och HYSTERISKT ROLIG! Älllllllllllskar människor som kan bjuda på sig själv, och driva lite med sitt ursprung/läggning/åsikter/personlighet etc. Det kan Evelyn. Jag ska gifta mig med henne när jag blir stor.
(Ja, videon var väl utvald)
3.
Metaforer.
"Jag sitter i en mörk tunnel, väggarna kryper närmre. En evighet utan tecken på avslut. Mitt hjärta slår fortare, och en känsla av rädsla kryper inpå. Allt som sker runtom mig blir suddigt, och jag blundar så rynkor bildas över mina ögonlock. Ångesten stryper mig sakta inifrån, och i mina hörselgångar sitter en gubbe som skriker åt mig, väser, vrålar, för att jag ska slippa denna känsla av vanmakt"
Ja, det är alltså jag när någon tuggar, smaskar eller sörplar. En ren jävla plåga med andra ord, gubben har jag döpt till Bertil.
Så var det med det, nu ska jag se en film och så får vi se vad som händer sen!
Värme och kärlek från en uråldrig permanent länk.
Nu har jag varit glad, lugn, aningen nack-spärrig, men väldigt mycket bättre i några dagar. Har egentligen inte gjort så värst mycket mer än att sitta vid datorn, men den konstanta på-flykt känslan har släppt. Och så garvar jag mig både stum, blind och döv. Det sistnämnda skulle jag i och för sig mer vilja lägga över på min mamma, och resten som hört mig. Höhö.
Känner att jag vill få ur mig lite av min positivitet också, nu när det mesta knaset sprungit iväg, om så bara för en stund är jag nöjd. Har lärt mig att njuta av de bra stunderna och ta med dessa in i de dåliga - istället för tvärtom. Det här med att ändra sitt sätt att tänka tror jag är A och O, och jag tror jag aldrig skulle kunna må så dåligt att mina tankebanor blir som förr. Har kommit för långt.
Hmmmm... ja, kan räkna upp tre saker som är roliga, för att spinna vidare på det här med gladigheten.
1.
Roliga telefonsamtal/sms. Ja, såna finns det gott om. De flesta är lite väl över-ointelligenta, lite väl knäppa och innehåller lite väl fula och konstiga ord - men det är sådant som gör livet värt att leva! Nyss skrev jag 5 konstiga saker till min mamma, medan jag var hos pappa ett hus bort, och mamma tyckte antagligen det var hysteriskt kul. Hon svarade kort och konsist, för att inte bekräfta min knäpphet. Då kan den bli lite väl utsvävande, min mamma vet hur hon ska hantera den. När hon inte är på samma humör själv, för då har vi en skylt med "stig in på egen risk" utanför dörren. Och så vidare.
2.
Evelyns videoblogg. Det var jag och mitt ex som hittade den för ett par år sedan, på SVT-humor. Alltså, egentligen är den verkligen inte rolig. Samtidigt som jag sällan skrattat så mycket, för att den är så torr och HYSTERISKT ROLIG! Älllllllllllskar människor som kan bjuda på sig själv, och driva lite med sitt ursprung/läggning/åsikter/personlighet etc. Det kan Evelyn. Jag ska gifta mig med henne när jag blir stor.
(Ja, videon var väl utvald)
3.
Metaforer.
"Jag sitter i en mörk tunnel, väggarna kryper närmre. En evighet utan tecken på avslut. Mitt hjärta slår fortare, och en känsla av rädsla kryper inpå. Allt som sker runtom mig blir suddigt, och jag blundar så rynkor bildas över mina ögonlock. Ångesten stryper mig sakta inifrån, och i mina hörselgångar sitter en gubbe som skriker åt mig, väser, vrålar, för att jag ska slippa denna känsla av vanmakt"
Ja, det är alltså jag när någon tuggar, smaskar eller sörplar. En ren jävla plåga med andra ord, gubben har jag döpt till Bertil.
Så var det med det, nu ska jag se en film och så får vi se vad som händer sen!
Värme och kärlek från en uråldrig permanent länk.
tisdag 5 februari 2013
Lite smärta och lite ljus
Woop woop!
Ja, nu var det några dagar sedan, fick äntligen ett utrymme att skriva.
Vi börjar med det negativa för att få det avklarat.
Läget växlar, och är periodvis rätt illa. Från fredagen till igår var jag helt utanför min egen person, eller kanske snarare inifrån, och kikade ut. Ingen kontakt med varken mig själv eller världen, har fungerat per automatik. Varje dag har jag vaknat genomsvettig, helspänd och redigt borta, någon dag slutade det i tyst gråt. Drömmarna gör mig galen. Märker att någon slags inre stress strålar ut genom kroppen, vilket leder till kliande hud, värk i lungor, muskler och leder, yrsel och andningsproblem. Har inte riktigt kunnat särskilja det ena från det andra, men har en viss aning om vilka grunder måendet står på. För det första är jag mer eller mindre medicinfri vilket är ack så skönt och behövligt, och någon tung tjotahejsan vägrar jag gå tillbaks till. Däremot är barriären mellan mig och mina känslor borta, och allt jag dolt kommer fram. Trots att jag anser att jag inte bör ha mediciner i det omfånget och att det finns (mycket!) bättre sätt att hantera svårigheter, saknar min kropp något den haft i sex år, och då är det inte konstigt att kroppen ballar ur. Först vill jag vänta två veckor och se om det kan bli bättre, då min kropp vant sig.
Jag är väl medveten om att medicin inte har varit en lösning för att jag ska bli fri, utan bara för att jag ska slippa problemen en bit till. Någon gång måste jag ta itu med det, jag VÄGRAR ta mediciner hela mitt liv, det domnar bara bort, grunden finns kvar. Då kan jag lika gärna göra det nu, när jag någonstans ändå är mer mogen än jag var förut. Och nu när barriären är borta är allt mitt framför mig, och jag splittras upp och vet inte om jag ska blunda eller inte. Jag vet inte vad som är bäst. Jag satsar på en balans, titta utan att gräva, försöka leva, fungera i vardagen, framtill jag befinner mig i det stadiet där jag är redo. Jag förlitar mig på mig själv och kommer aldrig lägga ett ansvar hos någon annan, jag kan få nycklarna men måste använda dem själv. Problemet nu är att jag har 100 nycklar och vet inte vilken eller vilka jag ska välja. Det finns en tanke, en idé, ett hopp, och blir det som jag och många i min närhet vill, kan jag snart ha tillgång till dessa nycklar. Mejl ska skrivas, eventuella samtal ska ringas, frågor ska få svar. Vill inte dela med mig för mycket än, hinten jag kan ge är att jag hittat ett ställe som behandlar min typ av svårigheter. Det måste bara fungera rent praktiskt. Givetvis kommer jag fortfarande besöka teamet, och jag kommer inte ge upp och bli omhändertagen på det sättet, bara få hitta en plats som kan bearbeta det tunga jag bär på, på bästa sätt.
Jag ser egentligen inte den jag är i diagnoser och symptom, däremot är det en lättnad att förstå varför jag upplevt alla dessa former av känslor. När jag var 14 och ständigt befann mig i ett dröm-tillstånd där jag inte hade någon som helst kontakt med mig själv och omvärlden, förstod jag inte varför. Jag trodde jag var ensam, galen. Vetskapen om att många andra har upplevt detsamma, och liksom jag vandrat genom psykiatrin år efter år utan att bli sedd som annat än sjuk, gör att jag inte längre känner mig ensam och oförstådd. Det gör att jag kan förstå mig själv, hur jag fungerat. Jag har aldrig kunnat känna igen mig i alla dessa former av benämningar, det har funnits så mycket utanför dessa beskrivningar som inte haft ett namn. Nu har det, det. Och jag vet att jag kommer bli fri. Jag känner allt annat än hopplöshet. Det är bara nu, och under tiden, som allt känns förjävligt rent utsagt. Men jag försöker släppa taget om skammen och skulden över att inte kunna hantera alla problem just nu, inser att jag får "gnälla" och släppa masken, till och med vråla, skrika, gråta och självömka - bara jag inte fastnar. Har man inte haft förmågan att skrika ut sin förtvivlan i alla dessa år, är det fullkomligt legitimt att låta lite när man gråter, och inte hålla handen för munnen. Jag behöver inte bli våldsam och dramatisk, men det är okej att vråla och skrika att man är less. Det är inte farligt. Jag försöker att inse det.
Idag, just nu och många timmar tillbaka, är jag lugnare än på väldigt länge. Jag har pratat på och skrattat, lyckats äta utan kväljningar, varit produktiv och närvarande. För att berätta lite om dagarna som varit; var det sång i fredags vilket var....
ALLTSÅ HELVETE VAD DET KLIAR PÅ MIN FOT! DÖ FOTJÄVEL, DÖ DÖDEN DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ.......!!!!!
Ehum, sorry.
... roligt och uppfriskande. Efter sången begav vi (me and moooom) oss ned till IKEA för att fika och köpa skor. Skor blev det, ett par hyfsat snygga stövlar! På IKEA (stammisplace foshoo') var det kul. Så kul att man fick ont. I magen. Halva bordet vände sig om. Kul för oss.
På kvällen kom finaste A för sleepover. Då blev det (A-citat) "70% skratt och 30% babbel", du får ursäkta mig min fagra mö om jag sabbade ditt citat med något påhitt. Det var så skönt mitt i allt, att få umgås med någon där vi verkligen förstår, både varandras tårar och skratt (aw, så vackert). Vi babblade och skrattade sönder oss (läs: jag skrattade sönder mig, A skrattade mycket men mer normalt. När jag skrattar nu för tiden, är det som att kräkas fram ljud tills det gör ont. Typ). Sedan sov vi.
I lördags åt vi frukost och pratade lite till, och när A gått var det gråtkalas och bortkoppling, men den biten hoppar vi. Över till måndagen.
Musikgrupp, wohoo. Igår hade vi en ny elev i klassen, det var jätteroligt att få mixtra mer med våra röster! Musiken vägrar jag sluta med, även om så mamma får dra mig dit. Fick även ett superhärligt besked från hjärnkoll - och har nu min första föreläsning bokad! Resten av dagen/kvällen/början på natten satt jag å surfa på näääätet. Då försvinner tiden kan jag säga.
Idag var det sång på morgonen och då fick jag höra väldigt lovande ord om mitt låtskrivande. Sådant är verkligen upplyftande, och jag kan faktiskt ta det till mig! Fick en tid med K efter och fick prata ut om allt som varit, och det kändes som något lättade inom mig. Sedan dess har allt känts okej, vissa stunder väldigt hoppfulla. Förutom lite ryggont känner jag en större harmoni inom mig, än de senaste tre veckorna. Nu ska jag strax sova!
Avslutning: jag såg en film i söndags, jag skojar inte, det var den vackraste filmen jag sett. Tre sekunder senare blev det "gilla" på facebook och lång eftertanke kring min nya favorit <3 Hjärta och smärta, eller något. Den hette "weekend" och handlade om två homosexuella killar som under en helg kom att påverka varandra för all framtid, jag höll på att smälta. För det första är jag ju (som ni kanske redan läst) VÄLDIGT förtjust i gay-killar, och jag har nog aldrig sett en vackrare film. Sådant som förgyller vardagen, helt enkelt.
Nej nu måste jag sova, önskar er en underbar natt och morgondag!
Kärlek, Yasmine
Ja, nu var det några dagar sedan, fick äntligen ett utrymme att skriva.
Vi börjar med det negativa för att få det avklarat.
Läget växlar, och är periodvis rätt illa. Från fredagen till igår var jag helt utanför min egen person, eller kanske snarare inifrån, och kikade ut. Ingen kontakt med varken mig själv eller världen, har fungerat per automatik. Varje dag har jag vaknat genomsvettig, helspänd och redigt borta, någon dag slutade det i tyst gråt. Drömmarna gör mig galen. Märker att någon slags inre stress strålar ut genom kroppen, vilket leder till kliande hud, värk i lungor, muskler och leder, yrsel och andningsproblem. Har inte riktigt kunnat särskilja det ena från det andra, men har en viss aning om vilka grunder måendet står på. För det första är jag mer eller mindre medicinfri vilket är ack så skönt och behövligt, och någon tung tjotahejsan vägrar jag gå tillbaks till. Däremot är barriären mellan mig och mina känslor borta, och allt jag dolt kommer fram. Trots att jag anser att jag inte bör ha mediciner i det omfånget och att det finns (mycket!) bättre sätt att hantera svårigheter, saknar min kropp något den haft i sex år, och då är det inte konstigt att kroppen ballar ur. Först vill jag vänta två veckor och se om det kan bli bättre, då min kropp vant sig.
Jag är väl medveten om att medicin inte har varit en lösning för att jag ska bli fri, utan bara för att jag ska slippa problemen en bit till. Någon gång måste jag ta itu med det, jag VÄGRAR ta mediciner hela mitt liv, det domnar bara bort, grunden finns kvar. Då kan jag lika gärna göra det nu, när jag någonstans ändå är mer mogen än jag var förut. Och nu när barriären är borta är allt mitt framför mig, och jag splittras upp och vet inte om jag ska blunda eller inte. Jag vet inte vad som är bäst. Jag satsar på en balans, titta utan att gräva, försöka leva, fungera i vardagen, framtill jag befinner mig i det stadiet där jag är redo. Jag förlitar mig på mig själv och kommer aldrig lägga ett ansvar hos någon annan, jag kan få nycklarna men måste använda dem själv. Problemet nu är att jag har 100 nycklar och vet inte vilken eller vilka jag ska välja. Det finns en tanke, en idé, ett hopp, och blir det som jag och många i min närhet vill, kan jag snart ha tillgång till dessa nycklar. Mejl ska skrivas, eventuella samtal ska ringas, frågor ska få svar. Vill inte dela med mig för mycket än, hinten jag kan ge är att jag hittat ett ställe som behandlar min typ av svårigheter. Det måste bara fungera rent praktiskt. Givetvis kommer jag fortfarande besöka teamet, och jag kommer inte ge upp och bli omhändertagen på det sättet, bara få hitta en plats som kan bearbeta det tunga jag bär på, på bästa sätt.
Jag ser egentligen inte den jag är i diagnoser och symptom, däremot är det en lättnad att förstå varför jag upplevt alla dessa former av känslor. När jag var 14 och ständigt befann mig i ett dröm-tillstånd där jag inte hade någon som helst kontakt med mig själv och omvärlden, förstod jag inte varför. Jag trodde jag var ensam, galen. Vetskapen om att många andra har upplevt detsamma, och liksom jag vandrat genom psykiatrin år efter år utan att bli sedd som annat än sjuk, gör att jag inte längre känner mig ensam och oförstådd. Det gör att jag kan förstå mig själv, hur jag fungerat. Jag har aldrig kunnat känna igen mig i alla dessa former av benämningar, det har funnits så mycket utanför dessa beskrivningar som inte haft ett namn. Nu har det, det. Och jag vet att jag kommer bli fri. Jag känner allt annat än hopplöshet. Det är bara nu, och under tiden, som allt känns förjävligt rent utsagt. Men jag försöker släppa taget om skammen och skulden över att inte kunna hantera alla problem just nu, inser att jag får "gnälla" och släppa masken, till och med vråla, skrika, gråta och självömka - bara jag inte fastnar. Har man inte haft förmågan att skrika ut sin förtvivlan i alla dessa år, är det fullkomligt legitimt att låta lite när man gråter, och inte hålla handen för munnen. Jag behöver inte bli våldsam och dramatisk, men det är okej att vråla och skrika att man är less. Det är inte farligt. Jag försöker att inse det.
Idag, just nu och många timmar tillbaka, är jag lugnare än på väldigt länge. Jag har pratat på och skrattat, lyckats äta utan kväljningar, varit produktiv och närvarande. För att berätta lite om dagarna som varit; var det sång i fredags vilket var....
ALLTSÅ HELVETE VAD DET KLIAR PÅ MIN FOT! DÖ FOTJÄVEL, DÖ DÖDEN DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ.......!!!!!
Ehum, sorry.
... roligt och uppfriskande. Efter sången begav vi (me and moooom) oss ned till IKEA för att fika och köpa skor. Skor blev det, ett par hyfsat snygga stövlar! På IKEA (stammisplace foshoo') var det kul. Så kul att man fick ont. I magen. Halva bordet vände sig om. Kul för oss.
På kvällen kom finaste A för sleepover. Då blev det (A-citat) "70% skratt och 30% babbel", du får ursäkta mig min fagra mö om jag sabbade ditt citat med något påhitt. Det var så skönt mitt i allt, att få umgås med någon där vi verkligen förstår, både varandras tårar och skratt (aw, så vackert). Vi babblade och skrattade sönder oss (läs: jag skrattade sönder mig, A skrattade mycket men mer normalt. När jag skrattar nu för tiden, är det som att kräkas fram ljud tills det gör ont. Typ). Sedan sov vi.
I lördags åt vi frukost och pratade lite till, och när A gått var det gråtkalas och bortkoppling, men den biten hoppar vi. Över till måndagen.
Musikgrupp, wohoo. Igår hade vi en ny elev i klassen, det var jätteroligt att få mixtra mer med våra röster! Musiken vägrar jag sluta med, även om så mamma får dra mig dit. Fick även ett superhärligt besked från hjärnkoll - och har nu min första föreläsning bokad! Resten av dagen/kvällen/början på natten satt jag å surfa på näääätet. Då försvinner tiden kan jag säga.
Idag var det sång på morgonen och då fick jag höra väldigt lovande ord om mitt låtskrivande. Sådant är verkligen upplyftande, och jag kan faktiskt ta det till mig! Fick en tid med K efter och fick prata ut om allt som varit, och det kändes som något lättade inom mig. Sedan dess har allt känts okej, vissa stunder väldigt hoppfulla. Förutom lite ryggont känner jag en större harmoni inom mig, än de senaste tre veckorna. Nu ska jag strax sova!
Avslutning: jag såg en film i söndags, jag skojar inte, det var den vackraste filmen jag sett. Tre sekunder senare blev det "gilla" på facebook och lång eftertanke kring min nya favorit <3 Hjärta och smärta, eller något. Den hette "weekend" och handlade om två homosexuella killar som under en helg kom att påverka varandra för all framtid, jag höll på att smälta. För det första är jag ju (som ni kanske redan läst) VÄLDIGT förtjust i gay-killar, och jag har nog aldrig sett en vackrare film. Sådant som förgyller vardagen, helt enkelt.
 |
| Hade jag varit kille hade jag varit bög, så enkelt är det! |
Nej nu måste jag sova, önskar er en underbar natt och morgondag!
Kärlek, Yasmine
torsdag 31 januari 2013
Inspiration
Snart börjar spänning på femman (ja, är ni nyfikna får ni väl kolla själva, det är privata angelägenheter, humor etc) så jag hinner bara skriva ytterst kort.
Idag har varit en blandad dag med måendet, dagen började av vissa anledningar på botten (mer om det lämnar jag åt sidan) så jag använde flyktvägar och försvann ett tag, men återhämtade mig ändå relativt snabbt. Då jag väl stod på benen, var i nuet och hade ätit och duschat, kändes det bättre trots omkringfarande tankar - och då var det dags att fara till Uppsala för (h)järnkoll-träff!
Ett mycket givande och inspirerande möte med många nya (och gamla) ansikten! Vi diskuterade vårt arbete och lade upp lite planer, tankar och idéer för den kommande tiden. Fick mycket ny energi som jag använde till att tänka mig gladare, fick skjuts hem av Y som ändå var i Uppsala så vi pratade lite på vägen. Trevligt! När mamma hämtade upp mig på halva vägen, sprutade orden ur min mun, mundiarré deluxe, som vi brukar kalla det. Berättade om alla nya tankar och idéer och om mitt hopp inför framtiden. Jag tror verkligen alla erfarenheter jag haft kommer ta mig långt, på många olika sätt.
Väl hemma har jag ätit, haft ett väldigt intressant (=galet, knäppt, intelligensbefriat, men ack så roligt) samtal med F och fixat lite nytta. Nu ska jag som sagt se på TV och sedan sova.
Imorgon är det sång (YAAAAAY) och sleepover med A (ännu mer YAAAAAAAY) och det kommer lätta upp humöret rejält. Tack för mig, vegetarisk pastej!
/ Ysme
Ps. kika gärna in Uppsalas brukarnätverk: www.brukarnatverket.se, under "talarförmedling" och "PTSD" hittar ni mig!
Idag har varit en blandad dag med måendet, dagen började av vissa anledningar på botten (mer om det lämnar jag åt sidan) så jag använde flyktvägar och försvann ett tag, men återhämtade mig ändå relativt snabbt. Då jag väl stod på benen, var i nuet och hade ätit och duschat, kändes det bättre trots omkringfarande tankar - och då var det dags att fara till Uppsala för (h)järnkoll-träff!
Ett mycket givande och inspirerande möte med många nya (och gamla) ansikten! Vi diskuterade vårt arbete och lade upp lite planer, tankar och idéer för den kommande tiden. Fick mycket ny energi som jag använde till att tänka mig gladare, fick skjuts hem av Y som ändå var i Uppsala så vi pratade lite på vägen. Trevligt! När mamma hämtade upp mig på halva vägen, sprutade orden ur min mun, mundiarré deluxe, som vi brukar kalla det. Berättade om alla nya tankar och idéer och om mitt hopp inför framtiden. Jag tror verkligen alla erfarenheter jag haft kommer ta mig långt, på många olika sätt.
Väl hemma har jag ätit, haft ett väldigt intressant (=galet, knäppt, intelligensbefriat, men ack så roligt) samtal med F och fixat lite nytta. Nu ska jag som sagt se på TV och sedan sova.
Imorgon är det sång (YAAAAAY) och sleepover med A (ännu mer YAAAAAAAY) och det kommer lätta upp humöret rejält. Tack för mig, vegetarisk pastej!
/ Ysme
Ps. kika gärna in Uppsalas brukarnätverk: www.brukarnatverket.se, under "talarförmedling" och "PTSD" hittar ni mig!
tisdag 29 januari 2013
Hoppet kommer alltid finnas
Nu har jag en liten lugn och ledig stund att skriva, i alla fall lite grann.
I helgen träffade jag M3, vilket kändes bra till trots. Behöver verkligen hitta på saker, och prata förbi alla tankar. Hann ta det lugnt hemma under dagen, har för mig att jag gjorde lite nytta men mest försökte jag vila ut. Var hemma hos pappa för middag med resten av familjen, och då jävlar flyger garvande munnar genom rummet, jajemän. Man kan säga att det blev lite smått galet (i positiv mening) som vanligt, och jäklar vad härligt det är att ha en familj med humor. Min humor alltså. Hehe. Maten var stark, men god. Vid halv åtta gick jag och mötte M3 vid bussen, och vi gick hem till mig och pratade bort många timmar. Är så skönt att jag fortfarande kan använda humor och positivt prat till att slå till alla små djävular överallt. Vid tolv gick vi och lade oss, och under natten drömde jag skumma saker. Som vanligt. Ja, alltså mina drömmar... Återkommer till dem, när jag berättat om söndagen.
I söndags steg vi upp och åt, och då blev det mer med prat om allt möjligt. Vi kom in på de mindre jobbiga aspekterna av det som är jobbigt, längre ville jag inte gå. Dock förhindrade det inte att det brast igen, och denna gång blev det lite energilöshet och yrsel. Jag har verkligen mina hjälpmedel i stunderna då det negativa tar överhanden, och denna gång var sången det som hjälpte mig. Sjöng för M3 och inom någon timme var jag mindre borta. Tack finaste M3 för stödet, och helgen!
Och så vart det middag, sen brast det igen (var bra att passa på då jag väl hade vanan inne, så att säga *blink*) och tre timmars gråtkalas väntade. Det är som att att något inuti öppnar sig mellan varven, och då finns det inget stopp. Allt rinner ut. Som mamma sa "det är ett tecken på framsteg", bättre är det att gråta och någonstans tillåta att känna, än att förtränga. Nu är det något inom mig som skäms över dessa ord jag satt på pränt den senaste veckan, jag vill inte vara negativ men jag tror samtidigt att det största framsteget är att jag tillåter mig att känna negativa känslor. Annars använder jag mig av masken över ansiktet som i alla dessa år, och i vissa stunder är acceptans så viktigt. "Det är inte lätt, men det löser sig."
Igår fick jag komma iväg på musikgrupp, vilket var väldigt nödvändigt. Det var inte många där, men det blev ändå en del skratt trots att jag inte kunde ta in all inspiration och musikglädje. Jag hade bestämt mig redan innan att gå, att inte sluta gå dit, att fortsätta som vanligt med lite mer anpassning. Jag tänker banne mig inte förlora mitt liv igen, nu är det som det är och det gäller bara att inte ge mig hän åt smärtan helt. Det får finnas, men inte styra. På kvällen pratade jag med A i flera timmar, jäklar vad vi kan skratta. Jag tror att det är A och O när man mår dåligt, att tillåta sig att glädjas åt småsaker. Ett enkelt skratt (eller 100...) kan rädda en hel dag. Det gäller att tillåta sig, där också.
Idag har jag varit hemma och tagit det lugnt. Fick ett väldigt givande telefonsamtal, och det är så skönt att bli påmind om alla insikter man faktiskt besitter. Det är mycket jag tagit in och förvaltat det senaste året, som kommer hindra mig från att halka tillbaks helt. Jag kommer inte, kan inte, falla tillbaks helt och hållet, jag har kommit för långt. Men denna tid måste finnas. Den kommer vara svår och ibland outhärdlig, men den innebär inte att jag går tillbaka, utan att jag går framåt mot ljuset, men på ett väldigt smärtsamt sätt. Det är mitt arbete och min uppgift att bryta mig fri, och får jag den hälp jag faktiskt behöver och låter mig ta ansvar över arbetet hjälpen ger mig - kan det inte gå fel. Jag har hopp.
Och jag har en smartphone. Nog om det.
Ja jäklar... Det blev ett tjat det här, men jag har verkligen hopp. Det finns ingen hopplöshet, det finns inget evigt lidande i min värld. Det finns en outhärdlig smärta, men den kommer gå över. En gång i tiden trodde jag att jag var en förövare, då jag var ett offer. Idag är jag längre inget offer, det kan jag inte vara med de erfarenheterna jag fått som kommer berika mitt liv.
Att gråta, att känna, är inte farligt. Jag får må skitochfanochhansmoster, bara jag inte ger upp. Bara det är för det bästa.
Jag avslutar detta inlägg med att beskriva min glädje över att känna all mindre skam gentemot mitt utseende. Det finns dagar då jag känner mig som ett monster, men vilken skillnad det är... Jag kan stundtals känna mig vacker, och det har hänt extremt få perioder i mitt liv. Men, ja, det gör jag nu. I alla fall så mycket jag förmår. Och jag njuter av det.
Livet är en fest, och jag fick inbjudningskortet några år försent. Fast jag har hört att det är lite av en status-grej att komma en aning försent, också är festen lite mer igång då. Och förhoppningsvis har de jobbigaste typerna dragit. Ja, så kan man också se det.
Kärlek!
Yasmine
Ps. missade det här med drömmarna. Det jag skulle berätta (mamma, sluta läs, du är trött på att höra om mina drömmar, höhö) var att jag såg en film söndags som handlade om kidnappning. Vad drömmer jag då, jo att en blond kvinna kidnappar mig från min mamma i en second-handbutik och mamma försöker febrilt leta runt i hela Uppsala efter mig. Hon hittar mig hos den blonda kvinnan i ett radhus, och plötsligt blir min familj goda vänner med den blonda kvinnans familj, de bjuder oss på äppelkaka och kärringen berättar att hon tröttnade på sina egna barn och därför snodde hon mig istället. Smickrande ja. Mina drömmar som sagt...
I helgen träffade jag M3, vilket kändes bra till trots. Behöver verkligen hitta på saker, och prata förbi alla tankar. Hann ta det lugnt hemma under dagen, har för mig att jag gjorde lite nytta men mest försökte jag vila ut. Var hemma hos pappa för middag med resten av familjen, och då jävlar flyger garvande munnar genom rummet, jajemän. Man kan säga att det blev lite smått galet (i positiv mening) som vanligt, och jäklar vad härligt det är att ha en familj med humor. Min humor alltså. Hehe. Maten var stark, men god. Vid halv åtta gick jag och mötte M3 vid bussen, och vi gick hem till mig och pratade bort många timmar. Är så skönt att jag fortfarande kan använda humor och positivt prat till att slå till alla små djävular överallt. Vid tolv gick vi och lade oss, och under natten drömde jag skumma saker. Som vanligt. Ja, alltså mina drömmar... Återkommer till dem, när jag berättat om söndagen.
I söndags steg vi upp och åt, och då blev det mer med prat om allt möjligt. Vi kom in på de mindre jobbiga aspekterna av det som är jobbigt, längre ville jag inte gå. Dock förhindrade det inte att det brast igen, och denna gång blev det lite energilöshet och yrsel. Jag har verkligen mina hjälpmedel i stunderna då det negativa tar överhanden, och denna gång var sången det som hjälpte mig. Sjöng för M3 och inom någon timme var jag mindre borta. Tack finaste M3 för stödet, och helgen!
Och så vart det middag, sen brast det igen (var bra att passa på då jag väl hade vanan inne, så att säga *blink*) och tre timmars gråtkalas väntade. Det är som att att något inuti öppnar sig mellan varven, och då finns det inget stopp. Allt rinner ut. Som mamma sa "det är ett tecken på framsteg", bättre är det att gråta och någonstans tillåta att känna, än att förtränga. Nu är det något inom mig som skäms över dessa ord jag satt på pränt den senaste veckan, jag vill inte vara negativ men jag tror samtidigt att det största framsteget är att jag tillåter mig att känna negativa känslor. Annars använder jag mig av masken över ansiktet som i alla dessa år, och i vissa stunder är acceptans så viktigt. "Det är inte lätt, men det löser sig."
Igår fick jag komma iväg på musikgrupp, vilket var väldigt nödvändigt. Det var inte många där, men det blev ändå en del skratt trots att jag inte kunde ta in all inspiration och musikglädje. Jag hade bestämt mig redan innan att gå, att inte sluta gå dit, att fortsätta som vanligt med lite mer anpassning. Jag tänker banne mig inte förlora mitt liv igen, nu är det som det är och det gäller bara att inte ge mig hän åt smärtan helt. Det får finnas, men inte styra. På kvällen pratade jag med A i flera timmar, jäklar vad vi kan skratta. Jag tror att det är A och O när man mår dåligt, att tillåta sig att glädjas åt småsaker. Ett enkelt skratt (eller 100...) kan rädda en hel dag. Det gäller att tillåta sig, där också.
Idag har jag varit hemma och tagit det lugnt. Fick ett väldigt givande telefonsamtal, och det är så skönt att bli påmind om alla insikter man faktiskt besitter. Det är mycket jag tagit in och förvaltat det senaste året, som kommer hindra mig från att halka tillbaks helt. Jag kommer inte, kan inte, falla tillbaks helt och hållet, jag har kommit för långt. Men denna tid måste finnas. Den kommer vara svår och ibland outhärdlig, men den innebär inte att jag går tillbaka, utan att jag går framåt mot ljuset, men på ett väldigt smärtsamt sätt. Det är mitt arbete och min uppgift att bryta mig fri, och får jag den hälp jag faktiskt behöver och låter mig ta ansvar över arbetet hjälpen ger mig - kan det inte gå fel. Jag har hopp.
Och jag har en smartphone. Nog om det.
Ja jäklar... Det blev ett tjat det här, men jag har verkligen hopp. Det finns ingen hopplöshet, det finns inget evigt lidande i min värld. Det finns en outhärdlig smärta, men den kommer gå över. En gång i tiden trodde jag att jag var en förövare, då jag var ett offer. Idag är jag längre inget offer, det kan jag inte vara med de erfarenheterna jag fått som kommer berika mitt liv.
Att gråta, att känna, är inte farligt. Jag får må skitochfanochhansmoster, bara jag inte ger upp. Bara det är för det bästa.
Jag avslutar detta inlägg med att beskriva min glädje över att känna all mindre skam gentemot mitt utseende. Det finns dagar då jag känner mig som ett monster, men vilken skillnad det är... Jag kan stundtals känna mig vacker, och det har hänt extremt få perioder i mitt liv. Men, ja, det gör jag nu. I alla fall så mycket jag förmår. Och jag njuter av det.
Livet är en fest, och jag fick inbjudningskortet några år försent. Fast jag har hört att det är lite av en status-grej att komma en aning försent, också är festen lite mer igång då. Och förhoppningsvis har de jobbigaste typerna dragit. Ja, så kan man också se det.
Kärlek!
Yasmine
Ps. missade det här med drömmarna. Det jag skulle berätta (mamma, sluta läs, du är trött på att höra om mina drömmar, höhö) var att jag såg en film söndags som handlade om kidnappning. Vad drömmer jag då, jo att en blond kvinna kidnappar mig från min mamma i en second-handbutik och mamma försöker febrilt leta runt i hela Uppsala efter mig. Hon hittar mig hos den blonda kvinnan i ett radhus, och plötsligt blir min familj goda vänner med den blonda kvinnans familj, de bjuder oss på äppelkaka och kärringen berättar att hon tröttnade på sina egna barn och därför snodde hon mig istället. Smickrande ja. Mina drömmar som sagt...
måndag 21 januari 2013
Den heliga måndagen! och lite andra dagar
Tjolahopp!
Nu är det dags att berätta lite om veckan som varit!
Torsdags... vad i självaste, gjorde jag då? Hmmmmm... Nej, jag minns faktiskt inte. Skrev? Svarade på mejl? Pratade i telefon? Kikade på spänning klockan 22:00 på femman? Ja, lite allt möjligt sådant antagligen, kanske har missat en viktig punkt i ordningen, men shitesamma.
I fredags var det sång på morgonen, gick faktiskt superbra och det var jätteroligt! Behövde den timmen verkligen. Låten min är alldeles strax klar, vilket känns jättebra. Sedan pratade jag med K en timme, om lite allt möjligt som hänt och varit. Bland annat om alla minnen som ploppat upp, upp det kommer bli dags att fortsätta traumabearbetningen sinom snar tid. Efter samtalet, kilade jag ned på stan och hem till A för sleep-over, totalmys. Hennes nya lägenhet dessutom, som även den var totalmys. Vi pratade, fikade och begav oss till ICA där vi inhandlade lite småsaker. Hos henne stekte vi sedan pannkakor och pratade i flera timmar, innan det blev dags för middag och tacos. Som vanligt blir det en hel massa jätte-del skratt, prat och flum. Vi kan prata om allt verkligen, och det känns så bra. Efter middagen pratade vi i ytterligare sex timmar, till två eller något, innan vi somnade.
På lördagen hann vi göra oss i ordning och äta frukost innan hennes mor + far kom och hjälpte oss med städning och uppackning. Med lite samarbete går det väldigt snabbt måste jag säga! Vi fikade och pratade, sedan fortsatte vi med städandet lite till. Vid fem i sex tog jag bussen från centralen, och tjugo i åtta var jag hemma. Kändes väldigt bra efter första delen på helgen, tack finaste A <3
Igår var familjen Ejner Lind hos farmor som fyllde år, då blev det rackarns massa fika, prat, galenskaper och lek med lill-söt-kusinen M.
Jag var först Yasmine. Sen var jag Teddy, som sade "fy" åt Skalman för att han sagt fula ord, om jag minns rätt. Efter många minuters fundering kom vi fram till att han sade "jäklar". Sen skulle Yasmine som nu var Yasmine kasta boll till M, och sekunden efter var hon nere i blå-rummet så då var det bara att följa efter. Då var jag plötsligt gravid, fick ont i magen, och skulle föda där mitt på soffan. Så kan det gå. M var då bebisen, och hon höll i Bamse som Skalman (numera farmor) snodde, och då tog Teddy (jag) tillbaka Bamse, eller vänta, det var tvärtom; jag var fortfarande Teddy och jag snodde bamse och sen skulle vi dansa till mamma Mia, så då var det på med en sjal och en lila kjol och sen gick Skalman i sömnen och vaknade och då var det jätteroligt och hej och hå, två timmar senare var vi lagom slut och trött och PUH.
Söt är hon den damen, och det blev att sova gott för mig och farmor sedan.
Vi åkte innan middagen, som vi åt hemma hos familjen Lugn-och-ro (NAAT) och mitt i allt insåg jag att jag hade...
En smartphone!!!!!
Den hade ni inte hört va?
Nu är det dags att berätta om dagen!
Träning på morgonen, lite fika och dusch hemma och sedan begav vi oss till teamet för musikgrupp. På vägen halkade jag och mamma in på jobbiga ämnen, så efter att vi snabbt konstaterat att vi kanske borde låta dessa ämnen vara, blev jag lite smått worried angående musiken. Ville inte komma dit som ett vrak, men se på fan, det gick hur bra som helst! Väldigt roligt att få sjunga och träffa alla härliga mänskj'or, så roligt att vi efter en halvtimmes fika upptäckt att vi redan slutat. Väldigt mycket energi gav det i alla fall, och förutom lite små-jobbig-heter som jag nu lagt bakom mig, har dagen fortsatt att rulla på bra.
Finner dock en viss rastlöshet inuti som känns precis på samma sätt som de gånger då jag inte själv-healat på flera månander. Med andra ord = nu är det dags för lite andlig happening i mitt rum!
Med de orden tackar jag för mig, och önskar er ett hjärtligt god jul.
Så stavas grammatikfel.
Ciao! <3
Nu är det dags att berätta lite om veckan som varit!
Torsdags... vad i självaste, gjorde jag då? Hmmmmm... Nej, jag minns faktiskt inte. Skrev? Svarade på mejl? Pratade i telefon? Kikade på spänning klockan 22:00 på femman? Ja, lite allt möjligt sådant antagligen, kanske har missat en viktig punkt i ordningen, men shitesamma.
I fredags var det sång på morgonen, gick faktiskt superbra och det var jätteroligt! Behövde den timmen verkligen. Låten min är alldeles strax klar, vilket känns jättebra. Sedan pratade jag med K en timme, om lite allt möjligt som hänt och varit. Bland annat om alla minnen som ploppat upp, upp det kommer bli dags att fortsätta traumabearbetningen sinom snar tid. Efter samtalet, kilade jag ned på stan och hem till A för sleep-over, totalmys. Hennes nya lägenhet dessutom, som även den var totalmys. Vi pratade, fikade och begav oss till ICA där vi inhandlade lite småsaker. Hos henne stekte vi sedan pannkakor och pratade i flera timmar, innan det blev dags för middag och tacos. Som vanligt blir det en hel massa jätte-del skratt, prat och flum. Vi kan prata om allt verkligen, och det känns så bra. Efter middagen pratade vi i ytterligare sex timmar, till två eller något, innan vi somnade.
På lördagen hann vi göra oss i ordning och äta frukost innan hennes mor + far kom och hjälpte oss med städning och uppackning. Med lite samarbete går det väldigt snabbt måste jag säga! Vi fikade och pratade, sedan fortsatte vi med städandet lite till. Vid fem i sex tog jag bussen från centralen, och tjugo i åtta var jag hemma. Kändes väldigt bra efter första delen på helgen, tack finaste A <3
Igår var familjen Ejner Lind hos farmor som fyllde år, då blev det rackarns massa fika, prat, galenskaper och lek med lill-söt-kusinen M.
Jag var först Yasmine. Sen var jag Teddy, som sade "fy" åt Skalman för att han sagt fula ord, om jag minns rätt. Efter många minuters fundering kom vi fram till att han sade "jäklar". Sen skulle Yasmine som nu var Yasmine kasta boll till M, och sekunden efter var hon nere i blå-rummet så då var det bara att följa efter. Då var jag plötsligt gravid, fick ont i magen, och skulle föda där mitt på soffan. Så kan det gå. M var då bebisen, och hon höll i Bamse som Skalman (numera farmor) snodde, och då tog Teddy (jag) tillbaka Bamse, eller vänta, det var tvärtom; jag var fortfarande Teddy och jag snodde bamse och sen skulle vi dansa till mamma Mia, så då var det på med en sjal och en lila kjol och sen gick Skalman i sömnen och vaknade och då var det jätteroligt och hej och hå, två timmar senare var vi lagom slut och trött och PUH.
Söt är hon den damen, och det blev att sova gott för mig och farmor sedan.
Vi åkte innan middagen, som vi åt hemma hos familjen Lugn-och-ro (NAAT) och mitt i allt insåg jag att jag hade...
En smartphone!!!!!
Den hade ni inte hört va?
Nu är det dags att berätta om dagen!
Träning på morgonen, lite fika och dusch hemma och sedan begav vi oss till teamet för musikgrupp. På vägen halkade jag och mamma in på jobbiga ämnen, så efter att vi snabbt konstaterat att vi kanske borde låta dessa ämnen vara, blev jag lite smått worried angående musiken. Ville inte komma dit som ett vrak, men se på fan, det gick hur bra som helst! Väldigt roligt att få sjunga och träffa alla härliga mänskj'or, så roligt att vi efter en halvtimmes fika upptäckt att vi redan slutat. Väldigt mycket energi gav det i alla fall, och förutom lite små-jobbig-heter som jag nu lagt bakom mig, har dagen fortsatt att rulla på bra.
Finner dock en viss rastlöshet inuti som känns precis på samma sätt som de gånger då jag inte själv-healat på flera månander. Med andra ord = nu är det dags för lite andlig happening i mitt rum!
Med de orden tackar jag för mig, och önskar er ett hjärtligt god jul.
Så stavas grammatikfel.
Ciao! <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)