Det blir bättre, så småningom

Sitter och lyssnar på Lana Del Rey's nya skiva och funderar ut vad man ska skriva...

Vet inte var jag ska börja och sluta, men har bestämt mig för att fatta mig kort.

Det är rätt tufft just nu, för att vara ärlig. Det handlar mycket om en extrem oro och katastroftankar som ofta slutar med mitt "försvar" där jag flyr med mitt medvetande. Det har hänt skrämmande ofta den senaste tiden. Tänker inte gå in för mycket på vad mina katastroftankar handlar om, men det jag kan säga är att det är jobbigt nu, och jag har inte energi att skriva i bloggen. Gör det jag orkar om dagarna, vissa dagar orkar jag en hel del - träffar vänner, hittar på saker med pojkvännen, skriver på nya låtar och tränar piano, vissa dagar vill jag helst gräva ned mig.

Det blir bättre, säkerligen, så småningom. Saker förändras förmodligen till det bättre när tiden är mogen, och visst är jag inte lika djupt nere som för några år sedan. Men samtidigt är allt bättre än hur det var då, det är ingen vits att jämföra med mina mörkaste år. Det känns jävligt nu ändå, hur illa det än var då. Även om det är bättre.

Kommer ta en paus från bloggen kan jag säga (som om jag skriver särskilt ofta ändå), kan i alla fall vara bra att meddela det så här så ni inte undrar var jag tagit vägen. En dag har jag kanske ork att skriva mer, men den dagen är inte nu.

Jag kämpar. Och det finns lyckliga stunder också, säger ingenting annat. Men jag går en del på autopilot, gör saker men försöker att stänga av känslorna för att orka med.

Jag har inte varit så öppen med detta, knappt ens för mina närmaste. Att i alla fall berätta så här mycket är ett steg som var svårt men som jag behövde ta.

Har hänt en del roliga saker också, en del jag vill berätta så småningom, men jag väntar tills jag kan förmedla de positiva känslorna rätt.

På fredag (midsommar) ska jag och älskade F till Leksand och fira, ska bli roligt! Man behöver såna roligheter när mycket känns tufft.

Igår var det 11 månader sen L gick bort. Sörjer fortfarande. Har försökt stänga av, för det är för jobbigt att ta in, fortfarande. Jag vet att det har hänt, men väljer att blunda. Saknar dig ängeln.

Väljer att avsluta här, men kan fylla ut inlägget med lite bilder jag tagit, på självaste Ysme Upp-Träd (jag alltså)...

Värme och kärlek,
Yasmine

Tack alla ni fina som finns för mig och är ett stöd, kärlek till er <3
Tack älskade F för att du lärt mig vad kärlek är, för att du är ett tindrande ljus som förgyller mitt liv <3

Kort uppdatering!

Hej hopp!

Nu är läget i det stressigaste laget, så det blir nog inte många inlägg i mars. Men kort uppdatering:

- Har varit på musiklektion och fått kul uppdateringar kring låten jag skrivit! Även sjungit mina egenskrivna låtar där.

- Hann träna (gym) ett par gånger förra veckan, skönt!

- Spenderade helgen med älskade F, väldigt mycket kramar, gos och sovmorgon!

- Haft min tredje föreläsning för läkarkandidater idag, gick superbra! Blev dock ett missförstånd kring vilken sal vi skulle vara i så J (den andra föreläsaren) hann inte föreläsa. Så trist. Men jag blev nöjd med min och fick bra respons. Fick dessutom ett till uppdrag i april, från en annan som är ambassadör!

- Nu är jag delvis lugn över att dagen gick bra, delvis väldigt stressad över allt som väntar. Får försöka eliminera så mycket som möjligt av alla andra måsten och fokusera på föreläsningarna, min hälsa och att umgås med de närmsta.

Det var allt jag hann skriva! Hoppas ni får en fin mars månad.

Ljus och kärlek, Yasmine

Behöver en liten paus igen!

Hej alla fina.

Som ni kanske vet är ett stort kvarstående problem, min enorma stresskänslighet. Har haft några tuffa dagar igen, och måste sakta ned för att inte gå in i väggen. Har en föreläsning om två veckor och bör lägga nästan all min tid på att öva + att ta det lugnt resten av tiden. Tänkte skriva detta lite kort, så ni vet varför jag kanske inte skriver på ett tag.

Nyår var väldigt fint, och fick ett underbart slut på 2013. Men 2014 började dessvärre med stress, förkylning och panikattacker. Måste prioritera min hälsa helt ett tag nu.

Ljus och kärlek till er!

Yasmine

Kommer förmodligen ta en liten paus i bloggandet.

Hej alla fina!

Nu är det så att mitt liv är rätt stressigt i nuläget, och har varit ett tag. Saker som hänt + många viljor och planer jag har, har tärt lite på krafterna, och jag inser att jag måste sakta ned för att inte fysiskt bryta ihop. Min kropp är lite halvt ur funktion på många plan, förmodligen stressrelaterat men jag ska försöka uppsöka läkare och kika efter. För ett par veckor sedan råkade jag ut för en enorm stressreaktion då jag fick förhöjd temperatur i kroppen, huvudvärk, frossa, mycket ångest och bara grät helgen igenom mer eller mindre. Insåg att jag inte kan köra på i samma tempo, och var tvungen att välja ut fem saker som jag kommer prioritera följande veckor. Där ingår inte bloggandet. Jag kommer fokusera på de viktigaste människorna i mitt liv, föreläsningen om två veckor, och ett par, tre andra saker. Resten får pausas.

Har hänt mycket roligt och utvecklade också. Bland annat ett jobb-uppdrag jag fick av hjärnkoll måndag-tisdag förra veckan, som gick ut på att stå vid ett bokbord på UKK i Uppsala och prata om hjärnkoll. Har också blivit intervjuad och fotad av UNT (Upsala nya tidning) för en artikel. Nya möjligheter som dyker upp oväntat, alltid ovant men väldigt spännande.

Artikeln kommer ut i UNT (pappersupplagan) nu på söndag, 27/10. Lägger upp en länk till UNT:s hemsida när artikeln läggs upp där.

Imorgon ska jag iväg på kryssning med älsklingen för att fira vår halvårsdag. Kommer bli så sjukt underbart och jag längtar massor. Tänk, ett halvår. Tiden har gått fort, men innehållit så mycket positivt och så mycket kärlek att det annars borde tagit år för allt att hända. Älskade F, du betyder så otroligt mycket att det knappt går att beskriva i ord <3

Kanske uppdaterar någon gång ibland, men skriver nog inte "på riktigt" på ett tag, bara så ni vet.

Men jag önskar er allt gott så länge!

Ljus och kärlek, Yasmine

Litet kortis-inlägg tills vidare

När jag får tid de kommande dagarna/den kommande tiden, tänkte jag försöka fokusera på bloggen, men lite annorlunda och mer tema-inriktade inlägg. Tänkte därför bara snabbt sammanfatta de senaste dagarna i bloggen, och om jag hinner gå vidare med de andra inläggen!

I måndags åkte jag till Uppsala för musikgrupp, det blev mycket sång och en röst-lös pianospelande A. Tur att det finns piano, då hesheten tar över! Efter mycket musik och skratt, följdes jag och A åt en bit, sedan tog jag bussen till käraste F. Vi inhandlade lite mat (och jag lite kvinnogrejer för kvinnoveckan) och gick hem till honom. Det blev en superfin och mysig kväll, där tiden sprang iväg. Mycket prat och skratt och mys. Vi gjorde en god curry-röra som mat. (Eller snarare han gjorde, jag försökte vara underhållande för att jämna ut mitt icke-arbete). Vi somnade nog närmare två, i varandras armar. Helt underbart.

Dagen därpå var jag seg som bara den, låg och såsade i sängen till 12 innan även jag steg upp och tog en dusch. Vi hann i alla fall spendera lite vaken tid ihop, bland annat så fikade vi på ett café i en second hand butik, en väldigt trevlig sådan. Mycket prat och skratt blev det, innan jag skulle kila hem. Rätt kallt var det, höll på att frysa ihjäl lite smått utomhus. När jag kommit hem blev det mat, sen tog jag det mest lugnt och kikade på TV tills jag skulle sova.

Idag vaknade jag sent, var nog helt slut i huvudet efter helgen och alla trevligheter. Har hunnit beställa behövliga kläder, promenera i solen med mamma, ringa några samtal och laga en svampsås till middag. Ikväll blir det antingen nytta, eller så tar jag det lugnt och gör nyttan imorgon. Har en del grejer halvplanerade den kommande tiden, vilket känns kul. Kommer bli en fantastisk sommar, känner jag på mig.

Ta hand om er så länge!

Peeeace out, Ysme

Back in the picture!

Jajemän, nu är jag äntligen frisk och har nya (friska) tankar att komma med här i bloggen!

Sist jag skrev var i tisdags (?) det vill säga, död blogg. Men med mina heeeeelande krafter återupplivar jag här med Lost in the land of Healthy Fairys. Glad och nöjd.

Vad har jag gjort för intressant i veckan då? Nu väntar ni att jag ska ha ljugit med att ha varit sjuk, och egentligen gjort en jeeeekla massa intressanta saker som jag nu kan berätta om. Nopes. Jag har:

Vaknat halv ett.

Gått upp halv två.

Ätit frukost två.

Kollat på TV till halv sex.

Ätit rester.

Somnat i sängen/soffan.

Sett på film, antagligen halva världens filmer, detta får bli en recensions-blogg härmed.

Helt plötsligt vaknat till och kikat på en film till ELLER/somnat av trötthet vid halv två.


Vaknat halv ett.

Gått upp...

...


Några dagar har jag faktiskt gjort nytta också! Ringt viktiga samtal/skickat viktiga mail, skrivit nyhetsbrev för SafeSoul, skrivit en låttext, filat på min *hemlig, cencur* projekt, smsat (det heliga göromålet för en svååååårt somatiskt sjuk tjej, jag menar svååååårt sjuk, humor etc. Ja, det är nytta. Helig nytta), sett på *nyttiga* filmer (typ "monster", klassiker som måste ses. Tror jag), skrivit på boken, ordnat med föreläsningen i april, etc.

Se, jag lyckades fylla ut inlägget med mellanrum!

Nu kommer en ny vecka, och livet börjar igen. Tänkte försöka skriva här mer då, de ynka timmar jag inte lever livet och tar igen dessa två veckor. Ska bli väldigt härligt!

Imorgon ska jag träffa M3 i Stockholmo, får se vad vi hittar på. Nu tänkte jag... följa min planering och rensa garderoben.

Och så undrar ni förstås hur det är med mitt mentala välmående, eftersom detta är en happy hallelujah från mörkret till ljuset-blogg, och tja... jag mår oftast väldigt bra. Tvången är en historia för sig och är ibland en pain-in-the-assss, inser kanske att jag måste inse att det finns ett problem för att kunna påverka det positivt (...) men jag vill gärna tro att allt är frid och fröjd. Jag har dock redan påverkat det positivt med små kbt-aktiga övningar. Annars - det börjar bli vår, jag har mycket positivt framför mig, saker kommer ordna sig, - livet väntar! Det får duga och vara ett stort ljus i mörkret, när minnena ploppar upp. En dag ska jag ta itu med den bearbetningen också, jag lovar.

Ljus från mig!

Yasmine

Tillsvidare...

Istället för att skriva så mycket på bloggen idag, tänkte jag försöka lägga tid på fiktivt men verklighetsbaserat skrivande. Min bok väntar jag med ett litet tag till av personliga skäl, men min mamma gav mig en väldigt bra idé jag tänkte fullfölja. Blir jag nöjd kommer jag absolut lägga upp texten på bloggen snart.

Kortfattning: gårdagen och idag har spenderats hemma, har hunnit med lite småsaker men framförallt har jag hunnit vila. Gårdagen blev väldigt knepig, men jag orkar inte gå in för mycket på det. Behövde nog gråta och skrika lite, och jag lyckades till en viss gräns i alla fall. Måste träna på det där. Pratade länge med mamma om vissa saker, och det behövde nog komma ut. Mer kanske ni förstår i texten som kommer.

Så länge önskar jag er en superbra vecka!

Värme och kärlek, Yasmine

Glad alla hjärtans dag!

Halloj!

Tänkte försöka hinna med att skriva ett litet inlägg i alla fall. Det har blivit varannan-dag-köret här ett tag, då det har varit lite stressigt och mycket som ska göras. Får försöka hålla i det såpass i alla fall, ett tag.

Dagarna som har gått har varit bra, klivit över många trösklar, så att säga. Var på träningen igår morse, får hålla det lite diffust och luddigt, men det gick bra. Sedan begav jag mig till Uppsala, och kom hem igen vid åtta ungefär. För första gången på fleeeeeera veckor, smög jag i säng till tolv, innan dess hann jag göra lite nytta. Och så vaknade jag halv ett, efter att mamma med många om och men lyckats väcka mig, stackars mamma. Behövde nog sova ut.

Idag har jag hunnit med en del ändå, skicka en 3-4 mejl som skulle skickas, ha en totallustig diskussion i käraste E's tidslinje på facebook, pratat i telefon och hört av mig till några personer. Eller ja, så mycket kanske det inte var, men det jag gjorde hann jag med ;) Höhö.

Imorgon ska jag kila till sången på morgonen, sen bär det av till A för massor av babbel och skratt, och till sist ska jag hem - för på lördag ska jag träffa M3! Även nästa blir det en del planer, får se vad man hinner med utan att stupa.

Min kropp är lite halvmysko fortfarande, men jag gör allt jag kan för att slappna av, får köra meditation ikväll bland annat. Men min sjäääl har mått relativt super!

Gyyyyd så trist och kort inlägg, får samla ihop lite inspiration till nästa gång jag hinner skriva!

Men innan jag går - glad alla deppiga singlars dag! Humor, etc.

Ett stort gulligulligt hjärta till alla mina vänner, min familj och diverse andra jag håller högt här på jorden, jag ÄLSKAR er! <3

Värme och kärlek, Yasmine

Lite om dagen + TIPS I BLOGGEN!

HEJ JAG HETER YASMINE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så, nu vet ni det.

Idag känner jag att jag behöver fokusera på få viktigheter och sedan vila, så det blir ett lite kortare inlägg idag. Tränade på föreläsningen halva morgonen och så skulle jag och mor min till curves och träna. På vägen gjorde mor min en total-vurpa på isen (inte skämmas mamma, sånt händer, jag tycker om Dig för den Du är, trots att du är lite halvklantig. Bad joke, sorry) men vi överlevde, jag och min inre demon. Seriöst inlägg.se. Jag är lite halvtrött som ni kanske märker.  Okej!! Nu försöker vi berätta.

Träning och dusch en timme, sen begav vi oss till teamet. Först träffade jag PK för redovisning i det nya arbetet (föreläsning), och vad skönt det var! Det går allt bättre, och jag fick mycket beröm för min utveckling. En sak kommer jag lägga till som jag börjar förstå är viktig för historian, annars är det bara att låta denna föreläsning bli någon slags grund för de andra. Så är det bara att plocka och utveckla de delar det ska handla om. Efteråt var det muuuusic med the gang, första gången för det nya året! Vi körde några nya låtar och en halvgammal i slutet. När jag fyllt på vattnet i min vattenflaska ifrån vattenkranen (intressant info), drog jag mig hemåt med min moder-chauffis.

Nu är det som sagt tänkt att jag ska ta det lugnt, så jag får avsluta här!

Men innan ni går...

Spana in min omgjorda sida "om bloggen/bakgrundshistoria" till höger! --> 

Där finner ni hela min historia, skrivet i nya, mer relevanta, ord!

Inte alls för att jag räknar med att ni är dumma och blinda.........

Värme och kärlek och stora bokstäver, Yasmine

I DID IT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11111

Ja, herrejisses. Till att börja med kan jag försöka ursäkta mig för mina missade utlovade inlägg. Tanken var att skriva direkt medan jag hade drivkraften, men det har varit fullt upp med annat, så jag får helt enkelt skjuta på det lite. Snart så!

Jag tänkte börja berätta lite om helgen tills jag kommer till *domdomdom*.... dagen. I fredags tog jag mig till teamet för sång och besök hos K. Sången var väldigt rolig, vi övade upp rösten väldigt länge och kikade mitt röstspektrum. Min vidd inom sången helt enkelt. Det var oerhört intressant att se var jag hamnade. Att jag var åt sopranhållet visste jag redan, men fick nu även veta att jag kan sjunga väldigt höga toner och de mörka sträcker sig till två steg längre än sopraner vanligtvis brukar kunna. Jag måste ju helt klart träna för att de mer svårsjungna tonerna ska låta bra, men är på bra bit. Samtalet med K var väldigt givande, tråkigt nog minns jag inte så här flera dagar efter vad det handlade om, men jag minns att jag tyckte det var värt mycket. Handlade en del om min oerhört stärkta självkänsla, om jag minns rätt.

Efteråt tog jag mig till stan och mötte upp A, vi tog en lunch på stan och begav oss sedan hem till hennes mamma som kompade oss på piano medan vi fick öva på konsert-låtarna. Det gick väldigt bra! Oerhört roligt att få träffa de andra också. Det fick bli sleepover, en supermysig kväll med matlagning, sång och massor av prat. Vi har så mycket att prata om, och det är alltid lika roligt. Visade lite föreläsningsmaterial också, och vi gick inte och lade oss förrän vid två. Dagen därpå spenderade vi tillsammans med att äta frukost och lunch och prata massor, sen var det dags för mig att kila hem. Bussresan gick förengångsskull bra trots vädret, och väl hemma fick det bli en kväll framför TV'n med mamma. Och lite telefonsamtal + datorerande.

På söndagen var jag NERVÖS med stora bokstäver, inför dagens konsert. Halvdog några gånger och försökte göra nytta, hann i alla fall med lite (h)järnkoll. Det där lät ju kul. Hehe... he. Humor. Mediterade för att bli lugn, och jääävvvvvlar i min lilla låda - det hjälpte! Som vanligt. Blev verkligen hur lugn som helst, och somnade gott. Och så idag var dagen D här... Tränade på morgonen och hann sjunga upp lite efter duschen, förberedd, u' knoooow it. Halvdog lite till på vägen in, och ännu mer där inne. MEN! Det gick så

J-"#¤%!@-A

bra! Vi övade upp innan i någon timme, fikade och pratade, övade lite till och pratade lite till. Sen var det dags för mig, A, S, M och musikD att börja köra. Fem låtar blev det, och varje gick som på räls. Tyckte dock att jag borde sett väldigt osäker ut, men skenet kan bedra för vi fick både höra att det lät jättebra och att vi alla såg väldigt säkra ut på scen. Bra betyg, tummen upp, och jag och min luriga självbild sög åt sig allt av alla komplimanger, resultat = jag är sjukt nöjd. Det blev mat och prat efteråt ganska länge, vilket var superkul. Hela dagen blev väldigt lyckad, många skratt as usual. Nu är jag hemma, glad och klar för sängen. Har pysslat med lite julklappar och kikat på TV.

Idag mår jag så jääääkla bra ska ni veta - och jag låter stora delar av min glädje pysa ut genom era datorer med hopp om att ni ska få ta del av min eufori! Vissa dagar är bättre än andra, har dessutom fått mycket gjort och har insett att man faktiskt har tillgång till lycka om man slutar fokusera på alla nackdelar.

Nya Yasmine - ser lösningar i problem, med upptäckten om att det mesta går bättre då!

Nu skall det sovas och "hånglas med kuddarna" som en viss person brukar skriva. Tjohoo! <3

Tiden rann iväg...

Nu var det ju dags för SUPERDUPER-debatt-inlägg utan dess like, men jag måste erkänna... jag har inte hunnit! Mycket har jag hunnit idag, sova ut, äta frukost, prova kläder (jag kan ha en korsett som var 4 cm för liten, för bara några månader sen!!!) och bli glad, pyssla med (h), prata i telefon, se på TV, men... sen rann tiden ut.

Har mått väldigt bra idag och skrattat mycket, imorgon blev musiken (fan) inställd på dagen, men jag ska ändå sjunga på morgonen och träffa A för sleep-over. Alltså är jag inte hemma förrän på lördag, och då kan jag skriva.

Längtar till heldag med finisen imorgon, och på söndag blir det M3-time, wohoo. Nu är det bäst jag förbereder mig för sömn, Zzee U' <3

Ps. efter en veckas "FAN, JAG KAN JU INGENTING, VÄRDELÖS, BUHU" kan jag idag säga att jag känner mig jäkligt bra och inte ett dugg ful. Ska försööööööka fortsätta med det. Ds.

De senaste dagarna / snart blir det debatt! Andlighet kontra sekularismen

Så! Nu har det gått... 3, nästan 4 dagar av total ovisshet. För er. Med mitt liv. Tråkigt, men sant.
Det enda ni vet är att jag är bi, och har rensat garderoben. Typ.

Men!

Så här är det, i söndags tog jag det lugnt, pluggade (H)järnkoll och utförde en healing. Minns faktiskt inte så mycket mer. Eller jo, efter diverse tjafs fick jag en dipp i självkänslan, så jag stängde av lite halvt. På måndagen fanns det mycket tankar i mitt arma huvud, men efter en prat- och gråtstund med mamma i bilen på väg hem från träningen fanns det lite mer klarhet. Släpp, inse att jag duger ändå, gå vidare. Var skönt att få gå på musikgruppen på eftermiddagen. Vi sjöng först för julkonserten (rep) och sen vanliga gruppen. Fanns mycket glädje där trots allt. Jag har insett att min styrka inte ligger i hur jag mår - för jag kanske mår sämre än många innerst inne - men jag hanterar det bättre, och låter det inte påverka lika mycket. Därmed = mår jag bättre. Det gäller att finna sin inre styrka. Inte leta fel, utan rätt. Ljus i livet, och så vidare.

Efteråt bar det hemåt, och fortsatte med arbetet en hel del. Har hunnit med ganska mycket under hela veckan, även gårdagen. Det har lett till en oerhörd lättnadskänsla. Lite lustigt med känslor. För det växlar knappt, utan det är både och - samtidigt. En känsla av hopplöshet som fylls av lättnad och hopp. Jag njuter av att även hoppet finns där. Det gör inte den sura känslan lika stark. Någonstans vet jag att jag funnit mig själv (och mitt inre bi, ursäkta, bad joke). Har haft några överintelligenta samtal med F idag, och så har jag tränat, städat huset och tagit det lugnt.

Fastnade lite för vissa sidor på internet idag. Kommer hitta en dag att skriva lite angående dessa ämnen i något slags debattliknande sammanhang. Det handlar om andlighet kontra ateism. Anledningen till att jag brinner för ämnet, är för att andlighet står mig nära och att förtryck stör mig både från ett religiöst och sekulärt perspektiv. I framtiden kommer andligheten bli även en del av min vardag yrkesmässigt, och det är något som kommer uppröra och skrämma många. Ska jag på något sätt "komma ut" med min tro i samband med författandet - kommer min tro att ifrågasättas, kritiseras och provoceras. Som sagt, kommer hatas och älskas, ETCETERA. En annan anledning till att jag brinner för ämnet, är för att jag behöver förberedas. Jag är förjääääääkla rädd och nervös, och det har ibland fått mig att tvivla. Inte på min tro, men på att offentliggöra den.

Kikade på "Betnér direkt" eller vad det nu hette, kan länka imorgon, ett program på kanal5play. Betnér är som han kallar sig "hardcore-ateist" och hade bjudit in tre stycken troende, varav en var muslim och två kristna. För att ta det kort - den manliga prästen (?) fick mig att bli tokig. Däremot hade den kvinnliga prästen mycket (enligt mig) vettiga åsikter. Precis som jag tror hon att grunden i de flesta religioner är god, kärleksfull och densamme - det är människor som tolkat den snett, då det kommer till våld och förtryck i världen. Jag tror att religion liksom ateism är sunda inställningar för det mesta, beroende på vad du själv känner är din sanning. Däremot finns det både ateister och troende som beter sig märkligt och vad jag kanske skulle kunna kalla "fel", för alla är vi människor, individer. Jag blev faktiskt mer fascinerad än irriterad av att se programmet. Det vinklades väldigt mycket åt ateismen, men det gör det nästan alltid, åt det ena eller andra hållet. Däremot kan jag bli VÄLDIGT irriterad på den sarkastiska tonen och känslan av att göra "narr". (Man kan inte få allt).

MEN! Då jag efteråt läste kommentarerna till en debattartikel i Aftonbladet, skriven av Terry Evans (medium) då satt jag och rågarvade smått enerverat åt vartannat inlägg. Jag har så OERHÖRT mycket att uttrycka beträffande mina åsikter här, men jag tänkte samla det mesta till ett inlägg imorgon. Det är så mycket tankar att jag blir matt. Kontentan av de flesta kommentarer är;

"Det är väl SJÄLVKLART att det inte går att prata med spöken, som det "påstådda" mediet påstår, han sysslar ju SJÄLVLART med cold-reeeeeeeeading!"

För det första skrattar jag varje gång jag ser ordet "påstått" medium, ska nog börja säga den "påstådda" prästen också. Skämt åsido, tror man inte medialitet existerar kan jag förstå att man inte vill uttrycka det så. Men jag skrattar irriterat likförbannat. För det andra - ordet SJÄLVKLART tycker jag borde tas bort ur det svenska ordlexikonet för såna här sammanhang. Enligt mig är det inte ens självklart att ingenting är självklart. Självklart, säger vem?

Ungefär 5% av kommentarerna är (enligt mig) vettiga, en av dem fick mig att trycka på "gilla"!

Nu började jag spinna på, sparar mig till imorgon då det kommer ett dunderinlägg med (provocerande) åsikter, jajemän!

Nu ska jag fortsätta med (h)-arbetet och kika lite på TV.

Värme och kärlek, Yasmine

Här kommer jag igen med lite trevlig fakta! Det mest intressanta är skrivet med stora bokstäver... tralala

Nu är jag lite tillbaka i alla fall, tänkte skriva ett litet inlägg innan jag sover. Veckan har varit sjukt jäkla stressig, och jag har behövt ta en paus för att inte vandra in i väggen. När skrev jag sist..? Förra torsdagen, såg jag nu. Har hänt lite sen dess. På fredagen var jag på sången på morgonen, gick bra vad jag minns även om jag missade tio minuter. Efteråt åkte jag ned på stan och träffade finaste A i några timmar på Cofféehouse By George. Vi pratade och skrattade och hade det allmänt fantastiskt innan jag åkte hem, och bussresan blev lite tok. Bussen från stationen gick sent, så jag missade bussen till Skokloster, och då blev det att vänta i vårskor i en halvtimme på nästa. Men jag kom hem! På kvällen, eller snarare natten, kilade jag till papps och sov där. Blev ett par timmars konstant skrattande för mig och pappa först.

På lördagen träffade jag farmor och farfar på dagen, fikade och pratade i flera timmar. När vi kommit till pappa igen var tanken att jag skulle plugga... men med chips-ätande i bakgrunden, lite spel-ljud från lillebrors spelmaskin, TV-ljus och hög jävla musik för att dölja, gick det inte att koncentrera sig. Bestämde mig för att plugga på söndagen och måndagen, men dagen efter gjorde stressen att jag knappt kunde sitta still. Fick magkatarr, mådde illa, var tvungen att sova. Måndagen var likadan, men det blev ett break för musikgrupp. Lika underbart som alltid! Mycket musik och många skratt. Två och en halvtimmes roligheter, som lättade upp betydligt. Efter att måndagen och tisdagen gått och jag känt att jag inte KAN få ned ord på papper, bestämde jag mig för att ta hand om min kropp, och lägga prestationerna åt sidan. Det var ett väldigt, väldigt bra val.

Jag kan inte köra på i 180 och räkna med att stå på benen (problemlösningsförmåååågan går framåt, yeah) - så jag bestämde mig för att vila på onsdagen och ställa in samtalet med K och PK. Föreläsningen kan vänta, och ramlar jag ihop av stress går det ju inte så mycket bättre... Snökaos var ordet dessutom, så man kanske inte hade kommit så långt ändå. Vilken kyla! Det blev strömavbrott 5 gånger, varav en gång jag stod i duschen (...) och en var jag på nagel-fixar-huset och vittnade min manikyrist panik då vi inte fått på någon gelé (...) men naglarna blev klara, turen har visst vänt för mig också, hallelujah. Torsdagen spenderade jag heldäckad i sängen, och på kvällen mediterade jag och healade mig själv. Vilka krafter man släpper lös! Fick veta vad alla konstigheter kom ifrån, och vet att det kommer gå över inom ett par veckor. Utsättningen av vissa preparat gör min själ levande igen, men min kropp får en chock. Jag ska stå ut, det är bara så, för om ett par månader kan jag dricka sprit igen! Bara därför jag gör det, ska ni veta. Sprit, sprit, sprit. Nejdå, men det är en bonus.

Dagen efter, alltså igår (förrgår, klockan är visst 00:06), fredag, ja ni fattar, då mådde jag mycket bättre. Ingen särskild trötthet, och jag kunde äta för första gången på mer än en vecka utan att det tog emot. Väldigt rolig dag igår. Begav mig till teamet vid 10, hade sånglektion med musikD. Vi hann faktiskt med rätt mycket! Efteråt träffade jag K, och tog mig ned på stan när vi pratat färdigt. Mötte upp A på stationen, vi kilade ned till vego-restaurangen och pratade bort tid i ett par timmar. Plötsligt insåg vi att vi var tvungna att dra för att hinna till musikgruppen. Sen blev det lite pinsamt och tjohej, men det kan vi ta privat du och jag (känna sig kopplad till läsarna sådär, hehe) - asgarv så här i efterhand! Vi tog bussen till teamet, mötte upp S på vägen och kilade in i värmen. Sen var det musikgrupp i en timme, fint som alltid. A, M, S och jag tog bussen till stan tillsammans, sen väntade min tre-timmars-resa hem.

Buss nummer ett - ställde sig vid A4 (DEN SKA STÅ VID F*CKING A3!!!1) bakom två andra bussjävlar, tror du då inte fan den åker förbi de andra bussarna sen då, bort från mig??? KUL!
Buss nummer två - kom inte, too bad.
Buss nummer tre - kom inte heller, mina tår fryser ihjäl, ack så gör ock mitt hjieeerta.
Buss nummer ("#@!¤&*) fyra - aaaaaaaaaah, så fiiiin, den kom minsann, men ojdå, den gick visst inte hela vägen...

Så mamma fick köra i snökaos och hämta upp mig, MEN GLADA ÄR VI FÖR DET!!

()

Så, nästa fakta - bilfärd hem, wroom-wroom. Äta, kika på X-faktor (ALLTSÅ. Awa, visst, jättesöt tjej och allt men.... näääää, vet ni vad, ISAK är riktiga grejor det), Gustavsson 3trappor gånger TVÅ (*glad tjej*), modern family, blablabla soffpotatis, sova, Zznark.

Idag har jag promenerad med mamma, pratat med F, skrattat åt ett ex antal saker med mor min, skrivit på arbetet - och kikat på TV! Nu har det precis blivit mörkt (^^) och jag ska sovelisova. Kände precis av ett moment av total tillfredställelse (Jaja, F, det gick att skriva. Internt skämt) - nu känns allt så jäkla bra. Saker går fel, känslor av hopplöshet dyker upp - men jag står kvar! Ingenting kan slå ned mig längre. Kvar finns bara en känsla av lugn, lättnad och lycka. Jag vill uppnå så mycket - och kommer uppnå så mycket! Jag har bara inte insett det förrän nu.

Imorgon släpper jag en bomb. En stor bomb. Ett avslöjande - jag kommer berätta något om mig själv som enbart få personer vet om... Nu blev ni nyfikna va! Jamen, följ mig imorgon, så får ni veta mer. *domdom*

En stressad galning måste vila

Det har inte blivit mycket skrivet alls här nu på ett tag. Anledningen varför är att jag har hur mycket som helst på G med föreläsningsarbete och en del annat - och måste nog ta ett avbrott från bloggen några dagar. Mår bra för övrigt, men min mage krampar av stress, så jag borde nog prioritera lite. Uppdatering kommer...

Ljus och kärlek, Yasmine

Privat humor och lite snack om helgen

Ja men se! Här var hon igen! OTROLIGT!!!

I alla fall, har inte hunnit skriva så mycket i helgen, har varit rätt fullt upp. I lördags kilade papps och jag hem till farmor och farfar för att fika och prata (och föreläsa). Var hungrig som en get, och åt lite mackor (intressant info, etc), sedan drack vi kaffe och pratade i flera timmar. Berättade om utbildningen, privata angeläääägenheter och allmänt om livet. För er som nu var intresserade. Resten är

- hemlighetsstämplat -

Jag och min familj är väldigt privata. VÄLDIGT. Privata. Folk vet knappt var vi bor.

För att förtydliga lite innan detta släpps som ett inlägg, har jag tagit lärdom om utbildningens information om sociala medier. ALLT syns. ALLT. En gång på internet, alltid på internet och så vidare.

Det var alltså ett skämt det här med familjen privat. För er som inte förstod. Ett skämt.

Jag har konstig humor.

NU FORTSÄTTER VI! Neeeeeeeeeeeext.

*smart utfyllnad*

När vi bestämt tid med M3, hann jag föreläsa och bli filmad av farfar. De gav mig feedback och tyckte det var bra (hoppas jag, uppfattade det så i alla fall), och vid ja-vad-fan-nu-klockan-än-var, åkte jag och papps till Bro. Vi pratade igenom föreläsningen på vägen och jag fick bra konstruktiv kritik. Så nu ska jag öva på att få ihop en mer naturlig början!

Vid Bro hämtade vi upp M3, och åkte hem till mig. Lagade mat och såg på L-word hela kvällen, inklusive väldigt mycket snack som vanligt. Så mycket bättre, såg vi på också, Magnus Uggla är ju min barndomsidol. Har ett minne från min typ 5-års (?) dag, då jag dansar i vardagsrummet till hans speciella texter. Förstod nog inte hälften, men jag sjöng med i alla fall.

På söndagen hann vi vakna, äta, göra oss i ordning och se lite till på L-word (sista säsongen ever!!!), innan M3 skulle hem. Jag tog det mest lugnt resten av dagen, åt middag med pappa på kvällen och kikade på Beck. Idag tränade vi på morgonen och åkte till Uppsala (teamet) för musikgrupp och ännu mer musikgrupp. Gick faktiskt jäkligt bra idag och vi hade riktigt roligt. Pratade med A som jag ska träffa i helgen! Efter att jag kommit hem och ätit, har jag mest suttit här och kollat på TV. Pratade med F nyss!

Det har varit en väldigt bra dag, och jag är glad. Gårdagen var lite sämre, kände mig allmänt olustig och nere, men det ger bättre kontraster när det blir bättre, så det så! *positivt tänkande, hurthurt* Imorgon får det bli en hemma dag, gör nog lite smycken och skriver på boken. Det behövs såna dagar.

Nu ska jag sova! Kärlek, Yasmine

(H)järnkoll - utbildning dag 4-5!

Hinner skriva ett litet inlägg innan jag ska sova!

Igår fick de bli simning, simmade 1000 meter (ja, för att skryta lite, hehe... he). Och en jäkla massa arbete, inom föreläsningen! Gjorde några punkter på min förra lista och skrev en ny över det jag behövde göra idag. Nu är det i princip klart. Kikade även på en dokumentär på tv3play, "från helvetet och tillbaka" hette den. Handlar om tre kvinnor som varit med i 3 fruktansvärda mordhistorier - men lyckats fly. Jag grät som ett litet barn, förstår mig inte på människor i såna lägen. Det finns så mycket ondska. Dessutom har jag hört 2 av historierna när de gick på TV för flera år sen, då de blev väldigt uppmärksammade. Hade definitivt inte glömt dem.

Idag tränade vi på morgonen, jag och mor, sen åkte jag buss till Uppsala för att träffa A i ett par timmar. Vi åt vego-burgare och ostkaka (jaja, vet, det är just den dagen idag!) och pratade på som vanligt. Supertrevligt as usual! Skrattade gjorde vi med, trore' eller ej.

På kvällen har det blivit att packa, äta och plugga. Imorgon är det dags. Utbildning nummer 2! Kommer vara borta tills på fredag eftermiddag, känns så oerhört spännande. Att få utöva föreläsningen praktiskt, och att få träffa alla igen.

Jag ger lite reklam för (H)järnkoll, och så hörs vi igen på fredag!

Kärlek, Yasmine

OH YEAH!

Snart händer det!

Först gjorde jag det här och sen gjorde jag det här och sen gjorde jag...

Hali halå!

Strax börjar "så mycket bättre" men några rader hinner jag allt skriva. Åkte till Uppsala igår, först för att sjunga. Det gick faktiskt bra, vi hann med rätt många låtar. Nästa vecka är det utbildning på fredagen, så jag hann säga att det tyvärr får bli blankt med musiken då. Efter musiken åkte jag till Uppsala för att träffa S ett tag. Vi gick en liten promenad och åt sushi, samtidigt som vi pratade. Efter ett par timmar tog jag bussen till A. Vi drack kaffe och pratade tills vi plötsligt kom på att klockan var fyra, och sista bussen hem gick kvart över fem. Men vi hann till sista! Åkte direktbuss hem och skrattade ungefär hela vägen. fniss. Vi är ju ganska bra på det, så att säga. Lite blickar hit och dit på bussen av passagerarna, men vad gör det om hundra år?

Väl hemma var vi hungriga, åt mat och satt sedan flera timmar i mitt rum och pratade. Det blev en bra pratstund om en del jobbiga ämnen, men jag tror det var bra att få ur sig allt. Tack finaste A för ditt stöd i mitt liv <3 Missade halva X-faktor men hann se Isak, dah man, som tur var. Bra som alltid. Vi pratade, skrattade och såg på TV till halv tolv, då vi kröp till kojs. För att lägga sig så tidigt var vi uppe sent idag, men vi hann prata och se på film innan A tog bussen hem. Vi såg en film om en pojke med uppenbar asperber som försökte hantera sin pappas död, supermysig. Inte för att det lät särskilt mysigt, but oh it was.

SERIÖST! Vad tråkigt jag skriver. Speglar mitt lite halvsega mående. Blir lite "först gjorde jag det och sen gjorde jag det och sen..." .Har dessvärre inte så mycket inspiration till bloggen just nu, men jag hoppas den kommer. Har en del ämnen jag vill skriva om, har haft så mycket annat bara. Man får ta en liten paus och invänta lite entusiasm eller något.

För att krydda upp detta inlägg från mega-tråkigt till bara tråkigt, lägger jag in en låt.

Det här gjorde seriöst inte inlägget bättre. GRÅTTGRÅTTGRÅTT. Jaja, nostalgi och gammal klassiker, enjoy...

/Trött_tjej92

Livet kan vara härligt trots lite seghet!

Nu är det tamejsjuttsingen dags att skriva igen! Bloggen har varit lite på standby de senaste dagarna, men jag ska försöka komma igång igen.

Igår var en total seg-dag utan dess like, Zzchnark. Blev en liten paus i min må-bra-het så att säga, allmänt orolig och trög, utan den minsta inspiration. Inte det bästa när man har hur mycket som helst att göra. Hade mest ork att veva fram och tillbaka ur olika sidor på ccccybernätet. Men jag tillät mig vila, lade mig i sängen sju och slumrade till fram och tillbaka tills klockan var tio. Då åt jag ett päron (intressant info), borstade tänderna och sov (inte), utan vevade fram och tillbaks i sängen istället, innan jag till sist lyckades somna. Drömde en himla massa sjuka saker, jorden gick under på grund av ett gift som spred sig i himlen och gjorde att alla fåglar samlades som en svart massa, och det här skulle jag alltså se i min sömnighet!!!! Inte lätt att leva inte, i alla fall inte när sover. Nevermind. Blinkblink.

Idag sov jag till 10, åt två mackor som jag inte var det minsta sugen på - men glad är jag för det! Man ska tänka positivt, etc, etc, osv. Gjorde mig i ordning och tog mig till staden Stockholm där jag träffade M... måste bli M7 i ordningen, verkar vara en populär bokstav det här. Vi letade runt efter ett café i halva stan, en trevlig promenad blev det. Till sist hittade vi ett ställe där vi slog oss ned, och pratade i flera timmar. Supertrevligt verkligen! Vi har många liknande tankegångar. Helt klart en lyckad dag, och jag lyckades till sist bli av med segheten. Hemma har jag ätit (9 timmar senare, hungrig) och gjort lite nytta.

Imorgon ska jag träffa S och hennes vän A i staden Uppsala efter min sånglektion, mys! Och så kommer A med mig hem för sleep-over. Slutsats efter två dagars seghet - livet är allt bra härligt ändå! Nu ska vi leva loppan, tjohoo. Dags för mig att borsta tänderna och lägga mig för natten.

Godnatt!

Ljus, Yasmine

Jag finns här när vingarna brister

Tre rätt intensiva dagar har gått.

I måndags filade jag länge på min "mindmap" till föreläsningen - en av övningarna jag fick från psykologkandidaten. Fyllde ut varje millimeter på pappret med klotter och benämningar på ämnen. Nu har jag verkligen något att utgå ifrån! Vid halv två träffade jag en läkare, E, för att diskutera medicin. Utan att lägga någon som helst fokus på medicinfrågan; vill jag bara uttala det lilla faktum att vi sänker och tar bort alltmer. E frågade om hur olika delar i min problematik varit, som depression och tvångstankar, och jag svarade (ibland lite väl entusiastiskt, men lik förbannat) att jag bara mår bättre. Och att INTE medicinerna är någon som helst anledning till förbättringen. Mediciner, visst, kanske korta stunder har de underlättat. Men mest är det bara biverkningar och elände, arbetet är mitt och verktygen har jag fått från personer och händelser i mitt liv. Och nu är jag beredd att ta steget till att leva utan något som för mig bara förstört. Alla på teamet verkar vara helt på det klara med det, jag tror det är fler än jag som inser det jag insett.

Efteråt; musikgrupp med teamet. Fick sjunga två låtar och lyssna på mina duktiga kollegor (blinkblink), en fika med skratt var det i mitten också. Hallelujah! En sväng hem med mamma och vår trasiga bil, på eftermiddagen fortsatte jag med föreläsningsarbetet och pratade med farmor. Det kändes skönt att låta inspirationen välla ut arbete till mappen med material, och jag tror jag hann lite annat också. Igår träffade jag psykologkandidaten, vi kan kalla henne PK, för att diskutera arbetet jag gjort. Samtalet var väldigt givande, och vi har lagt upp ännu en plan. Nästa gång ska vi filma och kika på; jag har så mycket tankar och idéer jag vill få fram. PK verkade tycka att jag gjort det bra också, så jag känner mig väldigt lugn.

Efteråt mötte jag upp finaste F, vi var på ett ställe som väckte upp mycket minnen. Nog om det. F följde med oss hem till Skokloster (intressant minifakta eller inte - jag trodde det hette "skoplåster" när jag var liten, och att det var en stor affär som sålde plåster och skor. Ännu intressantare barn), för att stanna till dagen efter. Det var mycket prat, djupa tankar och skratt mitt i allt. Vi kikade på homo-serien på ettan, av Jonas Gardell. Skulle kunna (och kommer antagligen) skriva ett helt eget inlägg för det; den rör upp mycket känslor och ilska. VAD jag har haft det tur med en mamma som reagerade "jaha, än sen?" och en pappa som blev glad, när jag kom ut. Istället för att bli utesluten från familjen och bli begravd så att säga. Vi pratade hela kvällen och somnade vid halv elva.

Imorse har vi ätit frukost och gjort oss i ordning, sedan följde jag med till Bålsta för att lämpa av F/besöka farmor och farfar, medan mamma lagade tand. Farmor och jag pratade konstant i flera timmar om allt, och det är alltid lika trevligt. Att träffa farfar var också roligt! Plötsligt slog det mig att min dator hade kommit in i en känslomässigt störd episod (skämt, osv, den hade fått virus) så då stegrade sig min oro och vi drog hem. Men nu är min dator under lämplig medicinering (...) och mår okej. Bäst att låta den få vila och bearbeta stressen, kan inte vara lätt att vara dator.

FAN VAD KUL DET SKULLE VARA ATT GÖRA EN VLOG!!! Det ska jag kika upp, behöver bara kamera och en soppåse över huvudet!

...

Nu ska jag ordna lite småsaker och skriva lite, hade jag tänkt. Ringa några samtal ska jag också.

Imorgon är det en lugn dag, kanske ska vi simma och så tänkte jag fortsätta arbetet och skrivandet. Sätta igång att göra smycken till en marknad ska jag göra också, roligt!

Ta hand om er så länge!

Värme och kärlek, Yasmine

----------------------------------------------

Finaste du, du ska veta att jag alltid kommer finnas här. När allt känns svårt och förtroenden brister, får jag vara din axel att luta dig mot. Du har hjälpt mig oerhört mycket bara genom att finnas till, och jag skulle vilja trolla bort alla hinder i din väg. Men nu finns de, och de kommer göra dig starkare, tillsammans klarar vi oss över dem. Du är en sann vän! *en oval ring, HAHAHA*, du vet vem du är <3

På språng! / lite ord innan jag åker bort, en rädsla som ska försvinna och lite... död. Uh :(

Tänkte bara smyga in ett litet på språng-inlägg, så här innan den spännande morgondagen. Träffade F igår, till idag - magmuskler nästa! Vi hade alltså väldigt roligt, vår humor alltså. (Ovala ringar, HAHAHA, internt skämt, etc). F skjutsade mig till teamet och så träffade jag K och gick på musikgrupp. Samtalet med K var behövligt, har varit vettskrämd de senaste dagarna. Men jag vet vad det beror på, så det är en lättnad. När allt går så bra och LIVET är tillbaka, måste det finnas en hake. Så känns det. Och så mår jag dåligt. Men som K sade; jag måste SLÄPPA, inse att jag får må dåligt. Alltid denna fasad, ibland måste man släppa och rida ut stormen. Det har jag försökt göra, och nu känns det bättre.

Imorgon ska jag till Stockholm för utbildning, föreläsningsutbildning. Det känns läskigt, nervöst, spännande, roligt och underbart på samma gång. Vet ju inte alls hur det kommer gå, men jag har bestämt mig för att bara "go with the flow" och njuta, känna på lite självständighet. Tisdag-torsdag ska jag vara borta, berättar mer på torsdag!

Nu fick jag tvång om att jag borde skriva mer....... men det hinner jag inte, släpp nu, gö' with'a flö'. Nu ska de sista tvångstankarna kastas i en kompost, hur rädd jag än blir. Vi klarar det!

Tänkte skriva något mer men... eh, jag väntar med det, hinner inte tänka ut hur mycket jag borde skriva av det. "Ironiskt" kan jag i alla fall få ur mig, för det är det, fniss.

----------------------

2009 hade jag en heterofantasi i form av en kille som var med i idol. Han sjöng fantastiskt och var allmänt charmig. Nu är han död, antagligen tog han sitt liv. På något sätt berörde det mig verkligen, och det gjorde inte den olustiga känslan bättre. Rest in peace, Nicklas Hocker. Det borde inte få hända.

Värme och kärlek, Yasmine