Så! Nu har det gått... 3, nästan 4 dagar av total ovisshet. För er. Med mitt liv. Tråkigt, men sant.
Det enda ni vet är att jag är bi, och har rensat garderoben. Typ.
Men!
Så här är det, i söndags tog jag det lugnt, pluggade (H)järnkoll och utförde en healing. Minns faktiskt inte så mycket mer. Eller jo, efter diverse tjafs fick jag en dipp i självkänslan, så jag stängde av lite halvt. På måndagen fanns det mycket tankar i mitt arma huvud, men efter en prat- och gråtstund med mamma i bilen på väg hem från träningen fanns det lite mer klarhet. Släpp, inse att jag duger ändå, gå vidare. Var skönt att få gå på musikgruppen på eftermiddagen. Vi sjöng först för julkonserten (rep) och sen vanliga gruppen. Fanns mycket glädje där trots allt. Jag har insett att min styrka inte ligger i hur jag mår - för jag kanske mår sämre än många innerst inne - men jag hanterar det bättre, och låter det inte påverka lika mycket. Därmed = mår jag bättre. Det gäller att finna sin inre styrka. Inte leta fel, utan rätt. Ljus i livet, och så vidare.
Efteråt bar det hemåt, och fortsatte med arbetet en hel del. Har hunnit med ganska mycket under hela veckan, även gårdagen. Det har lett till en oerhörd lättnadskänsla. Lite lustigt med känslor. För det växlar knappt, utan det är både och - samtidigt. En känsla av hopplöshet som fylls av lättnad och hopp. Jag njuter av att även hoppet finns där. Det gör inte den sura känslan lika stark. Någonstans vet jag att jag funnit mig själv (och mitt inre bi, ursäkta, bad joke). Har haft några överintelligenta samtal med F idag, och så har jag tränat, städat huset och tagit det lugnt.
Fastnade lite för vissa sidor på internet idag. Kommer hitta en dag att skriva lite angående dessa ämnen i något slags debattliknande sammanhang. Det handlar om andlighet kontra ateism. Anledningen till att jag brinner för ämnet, är för att andlighet står mig nära och att förtryck stör mig både från ett religiöst och sekulärt perspektiv. I framtiden kommer andligheten bli även en del av min vardag yrkesmässigt, och det är något som kommer uppröra och skrämma många. Ska jag på något sätt "komma ut" med min tro i samband med författandet - kommer min tro att ifrågasättas, kritiseras och provoceras. Som sagt, kommer hatas och älskas, ETCETERA. En annan anledning till att jag brinner för ämnet, är för att jag behöver förberedas. Jag är förjääääääkla rädd och nervös, och det har ibland fått mig att tvivla. Inte på min tro, men på att offentliggöra den.
Kikade på "Betnér direkt" eller vad det nu hette, kan länka imorgon, ett program på kanal5play. Betnér är som han kallar sig "hardcore-ateist" och hade bjudit in tre stycken troende, varav en var muslim och två kristna. För att ta det kort - den manliga prästen (?) fick mig att bli tokig. Däremot hade den kvinnliga prästen mycket (enligt mig) vettiga åsikter. Precis som jag tror hon att grunden i de flesta religioner är god, kärleksfull och densamme - det är människor som tolkat den snett, då det kommer till våld och förtryck i världen. Jag tror att religion liksom ateism är sunda inställningar för det mesta, beroende på vad du själv känner är din sanning. Däremot finns det både ateister och troende som beter sig märkligt och vad jag kanske skulle kunna kalla "fel", för alla är vi människor, individer. Jag blev faktiskt mer fascinerad än irriterad av att se programmet. Det vinklades väldigt mycket åt ateismen, men det gör det nästan alltid, åt det ena eller andra hållet. Däremot kan jag bli VÄLDIGT irriterad på den sarkastiska tonen och känslan av att göra "narr". (Man kan inte få allt).
MEN! Då jag efteråt läste kommentarerna till en debattartikel i Aftonbladet, skriven av Terry Evans (medium) då satt jag och rågarvade smått enerverat åt vartannat inlägg. Jag har så OERHÖRT mycket att uttrycka beträffande mina åsikter här, men jag tänkte samla det mesta till ett inlägg imorgon. Det är så mycket tankar att jag blir matt. Kontentan av de flesta kommentarer är;
"Det är väl SJÄLVKLART att det inte går att prata med spöken, som det "påstådda" mediet påstår, han sysslar ju SJÄLVLART med cold-reeeeeeeeading!"
För det första skrattar jag varje gång jag ser ordet "påstått" medium, ska nog börja säga den "påstådda" prästen också. Skämt åsido, tror man inte medialitet existerar kan jag förstå att man inte vill uttrycka det så. Men jag skrattar irriterat likförbannat. För det andra - ordet SJÄLVKLART tycker jag borde tas bort ur det svenska ordlexikonet för såna här sammanhang. Enligt mig är det inte ens självklart att ingenting är självklart. Självklart, säger vem?
Ungefär 5% av kommentarerna är (enligt mig) vettiga, en av dem fick mig att trycka på "gilla"!
Nu började jag spinna på, sparar mig till imorgon då det kommer ett dunderinlägg med (provocerande) åsikter, jajemän!
Nu ska jag fortsätta med (h)-arbetet och kika lite på TV.
Värme och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar