Nu har det snart gått en vecka sedan resan, och jag har återfått även fysisk energi (och starka benmuskler efter allt vandrande). Direkt efter att jag och mamma lämnat Arlanda förra onsdagen, svängde vi förbi Sigtuna och tog en latte + bakelse på det bästa caféet jag någonsin fikat på. Helt utomordentligt god latte. Berättade om resan och allt vi hittade i Österrike, för mamma under vistelsen på Sigtuna. Sedan åkte vi hem, och jag spenderade dagen med att ta igen allt som hänt på internet (...). Saknade Österrike, och framförallt F enormt när jag skulle sova på kvällen, så tomt att inte ha någon bredvid sig. Men jag blev glad när jag tänkte tillbaka på det roliga vi fått uppleva i Österrike samtidigt.
I fredags sjöng jag för första gången på en och en halv vecka, hos musik-D. Vi sjöng några gamla låtar, och det gick väldigt bra, faktiskt. Trots ingen sång på ett tag. Efteråt pratade jag med K som genast sade att jag såg så pigg och frisk ut, så härligt att höra. Hon märkte hur jag sken upp när jag fick berätta allt, och lade fram flera gånger för mig hur långt jag kommit. Jag känner så själv också. Åt lunch på taco bar helt själv efteråt, tycker det är skönt att vara för sig själv ibland och bara ta det lugnt. Tycker det här med ensamhet är intressant. I engelskan finns ju de två orden "alone" och "lonely", vilket jag tycker är väldigt bra, för det speglar två olika typer av känslor. Att vara "alone" är ingenting jag har problem med, jag har spenderat mycket tid själv under livet (inte alltid in a good way, men det har i nuläget blivit något jag kan njuta av) och behöver inte känna mig ensam för det. Däremot "lonely", att känna sig ensam i världen, bortvald etc, är en känsla jag har svårare för. Och jag kan känna mig mer ensam, "lonely" i en situation med många människor. Jag kan känna mig omringad med människor, och känna mig lycklig när jag är för mig själv, för jag vet att det finns människor som älskar mig - och ett jag som respekterar mig. Liten inflikning bara. Tog mig hem på eftermiddagen, och spenderade tid hemma för att ta det lugnt, umgås med enbart pappa och lillebror (då mamma åkte iväg till Göteborg över helgen). Åt tacos, snackade och skrattade mycket.
Under lördagen åkte jag med lillebror och pappa till landet i Norrskedika (mina farföräldrars lantställe) medan de har stället kvar, det ger en dust från barndomen. Väldigt mysigt hade vi! Vi fikade, åkte iväg på loppis, besökte Öregrund för att äta glass och promenera runt, och åkte sedan tillbaka för att grilla. Vid kvart i sex tog jag bussen till Uppsala, gick på toaletten för 26 kronor (behövde verkligen gå på toaletten och nix, inte kan man låna en toalett utan att köpa något, så då köpte jag te för 26 kronor som jag... behövde toaletten för igen, smart idé!) och väntade på F en stund. När vi kramat om varandra och pratat på fiket ett tag, tog vi bussen ända till Idealbyn. Helmysig kväll med mycket prat och gos, vi somnade nog kring ett.
Glömde nämna - i fredags var det exakt ett halvår sedan jag och F träffades för första gången :') Och på söndagen var det fyra månader sedan vi blev ihop! Åh gud... tiden går fort när man har roligt, och är kär. Vi hade mycket intressanta samtal vid frukostbordet, mycket vettig kille den där F! Man skulle nästan enbart kunna bli kär i grabbens vettighet, och sen har vi ju ännu mer därtill. Vi tog mammas bil till Sigtuna (där vi var exakt en månad tidigare) och fikade på ett lite dyrare ställe (... ekonomin, utgifterna måste nog skärpas till lite) och slog oss sedan ned på en bänk vid sjön för att fira sommarslutet och att jag fått vara F's flickvän i fyra månader, superfint. När vi kommit tillbaka följde jag med F till bussen, och gick sedan själv tillbaka för att laga mat. Kvällen var lugn, minns inte riktigt vad jag gjorde.
Igår åkte jag till Uppsala för musikgrupp, mycket sjungande, skratt och prat blev det! Skoj att höra att man fått färg också ;) Tog en (billig) fika med A därefter, vi pratade bort ett par timmar, lika givande som alltid! Var hemma sju, lagade middag och pysslade lite, sedan pratade jag med M3 i 45 minuter på kvällen. Så härligt att få prata med henne lite. Somnade miss i nassen. Mitt i natten alltså, det andra var ett gammalt släktuttryck á la pappa.
Idag har jag gjort en hel del nytta! Städat huset rent med mamma, duschat + lagt ansiktsmask, betalat räkningar och lite annat nödvändigt. Skönt att få det gjort, man blev som en ny människa efter städningen. På kvällen har det kikats på idol, messats med pojkvännen, och blir strax att sova.
Skriver mer snart igen! Imorgon blir det träning för första gången på länge, i alla fall på curves. Sedan har jag lite planer hemma, får se vad jag hinner med.
Ciao! <3
Yasmine
tisdag 27 augusti 2013
torsdag 22 augusti 2013
What happens in Austria, stays in Austria... or not ;)
Hej kära vänner!
Nu är jag hemma efter en supermegafantastisk vecka i Österrike med min älskade F och tre av hans vänner! Har haft det så oerhört fint, helt underbart att få somna bredvid min älskling i en vecka och vakna upp vid hans sida. Vi har hittat på en hel del massor, kroppen är slut och trött, men man har återfått en hel del själslig energi.
Tänkte berätta om dagarna, en efter en!
Torsdagen 15 augusti
Mötte upp F och A klockan fem på morgonen (!!) på Arlanda, kramade mamma hejdå och gick med grabbsen för att checka in och lämna bagaget. Flygresan gick bra, vi satt och pratade och tiden "flög" iväg (höhöhö), vid nio eller något var vi framme och mötte upp J och K i Wien. Vi åkte med i J's bil till henne och fikade lite innan vi tog oss till en badplats i/nära Wien för att ta oss ett dopp. Det var inte den varmaste dagen där (med tanke på kommande 40-grads dagar...) men var skönt att simma i sjön och få användning för min nya bikini. Vi åt en Österrikisk rätt, vet namnet men kan nog inte stava det, det är i alla fall friterat bröd. När vi pratat, spelat Uno och badat i några timmar åkte vi hem till J igen. Det blev en del alkohol och galenheter under kvällen, efter att vi ätit tacos och plockat undan. Men väldigt, väldigt roligt hade vi!
Fredagen 16 augusti
Vaknade, gjorde oss klara och tog oss till stan för att kika runt på byggnader och ta kort (F och jag var äkta turister under resan!). Vi gick in i en kyrka, och jag tände ett ljus för L, kändes väldigt fint. Kände hennes energi där. När det blev middagsdags, slog vi oss ned på en uteservering och åt, jag tog någon inbakad potatis med lax. Vi åt sedan världens godaste glass på Schwedenplatz (ja, det är uppkallat efter vårt avlånga land) när vi mött upp R. På kvällen gick vi runt i Wien, slog oss ned på en strandbar och drack, pratade och skrattade mycket. Väldigt härligt. Vi var rätt trötta när vi var hemma igen, och somnade rätt snabbt.
Lördagen 17 augusti
Idag var det dags att åka de 1 timmen och 45 minuterna till St Aegyd, ett lantligt område i Österrike där J's föräldrar bor. Vi åkte förbi Baden (?) för att släppa av R och handla lite innan. Vin, choklad och blommor till J's mamma som fyllde år + gaybeer till oss. Vidare till dit vi skulle, så fikade vi snabbt och sedan gick jag, F, J och R (J's pojkvän) upp till bergen för att vandra! Var utmattande, men samtidigt oerhört vackert och underbart, helt fantastisk vy fick vi se. När vi kommit upp till toppen åt vi och drack vid ett café och tog det lugnt ett tag. Det tog en och en halv timme att gå upp, och en timme att gå ner (snacka om motion), vägen ned var också vacker och det började skymma. Vi var hemma lagom till middagen, och när vi duschat snabbt var det dags för surströmming (!!) som vi tagit med oss (som typisk svensk rätt) till J och K. Det luktade... inte gott, men smakade inte alls lika illa. Mest salt. Blev snapps och vin till middagen, och lite spel (fick två tolvor i rad, yaay. ich bin nicht ein schwammerl). Innan vi skulle sova gick vi till en bar (den enda i St Aegyd), men F och jag var tröttisar, så vi satt mest och pussades i ett hörn. Sedan blev det sömn!
Söndagen 18 augusti
Idag var det dags för Bauernmarkt ( = bondemarknad a.k.a fyllemarknad) i St Aegyd. Vi gick dit till klockan ett och spanade runt, gick och åt + drack cider, och kikade sedan lite på det som fanns att köpa (förutom sprit) och jag inhandlade en ängelprydnad till mamma. Sen var det dags för kyrkorundan... vid varje marknadsstånd fanns det en snapps, glas likör, vin, öl etc som skulle drickas, och oh yes, we did. 7-9 stånd var det, och det var bara att följa traditionen. När det visade sig vara en ANDRA runda också utbrast svenskarna "whaaaaat???" ^^ Men det var goda likörer. Fick se snygga traditionella Östterrikiska dräkter också! Väldigt skoj dag, åtta timmar var vi där, pratade, skrattade och myste. Mycket kul folk, man vande sig snabbt vid engelska. Dock kan J och K väldigt imponerande svenska, så det blev även svenskt prat. Kul söndag!
Måndagen 19 augusti
Upp vid fem, då J skulle jobba i Wien och vi skulle få skjuts till hennes lägenhet. Men jag och F höll oss uppe under dagen medan A sov lite, åkte ned själva till stan och kikade runt på alla mäktiga byggnader och statyer, tog massor av kort. Vi tog oss sedan till Schönbrunn (som ett Östterrikiskt Drottningholm), betalade inte inträde för att kolla inne i slottet men spenderade två och en halv timme i parken. Det var den varmaste dagen hittills, måste varit mer än 40 grader, man kokade och smälte. Blev att dricka mycket vatten. Vi tog massor av kort där med och köpte vykort, innan vi åkte tillbaka för att shoppa i Wien. Kikade på kläder, F köpte skor och jag provade klänningar (fanns en jag ville köpa, men den verkade lite trasig och knepig i blixtlåset så jag lät bli) sedan mötte vi upp A på en restaurang (Einstein hette det, high-tech toaletter, internt skämt) efter att jag fått i mig mat (blev lite konstig av att vara utan energi). Lång mening. Vi gick därefter till en park och tog helroliga kort, åt lite på ett Asiatisk matställe, och bestämde oss för att ta oss till Skybar på kvällen. Men! (....) Det gick inte vägen pga följande;
- Glömde inköpt på matstället, och var tvungen att åka tillbaks och leta
- Tog oss hem för att duscha, men det dröjde pga två omgångars ombyte av kläder för A då det var kallare än vi trodde
- Missade spårvagnen
- Gick smått vilse
- Antagligen någon mer anledning
... så klockan var mer än två när vi kom dit, och Skybar hade stängt. Men det blev en kul kväll ändå, spenderade den på baren Schweden (väldigt rolig berättelse, men kortfattat: skumma människor, arbetande i baren som tyckte vi skulle gå till ett trevligare ställe, 55 årig rolig slash mysko dam, beställning av cider som blev en öl) och sedan på en annan bar. På det andra stället träffade vi en kille från Boston i USA som vi snackade med länge, han välkomnade oss till hans ställe om vi skulle besöka USA en dag. En till öl blev det, gillar egentligen inte öl men vi kom fram till att vi fick ZIPFER (öl) två gånger i rad fast vi bestämde CIDER för att de inte hörde någon skillnad. Skoj i hatten, kan man säga. Därefter åkte vi hem, åt och drack mjölk, och somnade närmare sju på morgonen.
Tisdagen 20 augusti
Sista dagen, vemodigt :( Vi gick upp halv ett då vi lade oss så sent, gjorde oss klara för att ta oss ned till stan och besöka parlamentet där J jobbar. Vi fick en helt gratis guidad tour! Väldigt intressant, och vackert därinne, tog lite kort. Efteråt tackade vi guiden och gick till HM för att köpa en tröja till A och en jacka till J, som jag sedan fick låna under kvällen då det blev kallt. Vi åt på en Irish pub, pratade i många timmar. Vi hann även äta glass och fika på ett café innan vi åkte tillbaks till J's place. Vemodigt att säga hejdå till K innan vi åkte. När vi var tillbaka gjorde vi oss klara för att sova, och somnade vid 11 ungefär.
Onsdagen 21 augusti
Dags för hemfärd. Klockan fem skjutsade Julia oss till flygplatsen, och kvart i sju gick planet. Blev ett vemodigt hejdå, men vi kommer garanterat resa dit igen. Mycket gos och kan-inte-slita-sig med F när vi kommit fram till Arlanda och skulle dela på oss, efter en mysig flygplansresa. Kändes så tomt att skiljas när vi varit med varandra dygnet runt i en vecka, men så underbart minne kommer det vara. Mina känslor för honom blev ännu starkare under resan, helt otroligt. Åh, finaste älskade F.
Tack allihop för en underbar resa, tack A, tack älsklings-F, tack K, tack alla trevliga personer i Österrike, och ett särskilt tack till dig J för att vi fick bo hos dig, gästvänlighet deluxe! Kan inte tacka nog för denna upplevelse.
Auf wiedersehen, Ysmis
Ps. har lärt mig en del Tyska ord, de flesta censurerade och olämpliga att ta upp i de flesta sammanhang. ;)
Nu är jag hemma efter en supermegafantastisk vecka i Österrike med min älskade F och tre av hans vänner! Har haft det så oerhört fint, helt underbart att få somna bredvid min älskling i en vecka och vakna upp vid hans sida. Vi har hittat på en hel del massor, kroppen är slut och trött, men man har återfått en hel del själslig energi.
Tänkte berätta om dagarna, en efter en!
Torsdagen 15 augusti
 |
| Jag och F vid badstranden |
 |
| Sjön |
Mötte upp F och A klockan fem på morgonen (!!) på Arlanda, kramade mamma hejdå och gick med grabbsen för att checka in och lämna bagaget. Flygresan gick bra, vi satt och pratade och tiden "flög" iväg (höhöhö), vid nio eller något var vi framme och mötte upp J och K i Wien. Vi åkte med i J's bil till henne och fikade lite innan vi tog oss till en badplats i/nära Wien för att ta oss ett dopp. Det var inte den varmaste dagen där (med tanke på kommande 40-grads dagar...) men var skönt att simma i sjön och få användning för min nya bikini. Vi åt en Österrikisk rätt, vet namnet men kan nog inte stava det, det är i alla fall friterat bröd. När vi pratat, spelat Uno och badat i några timmar åkte vi hem till J igen. Det blev en del alkohol och galenheter under kvällen, efter att vi ätit tacos och plockat undan. Men väldigt, väldigt roligt hade vi!
Fredagen 16 augusti
 |
| I Wien |
 |
| Ett ljus tändes för L |
 |
| Älsklings-F <3 vid strandbaren |
Vaknade, gjorde oss klara och tog oss till stan för att kika runt på byggnader och ta kort (F och jag var äkta turister under resan!). Vi gick in i en kyrka, och jag tände ett ljus för L, kändes väldigt fint. Kände hennes energi där. När det blev middagsdags, slog vi oss ned på en uteservering och åt, jag tog någon inbakad potatis med lax. Vi åt sedan världens godaste glass på Schwedenplatz (ja, det är uppkallat efter vårt avlånga land) när vi mött upp R. På kvällen gick vi runt i Wien, slog oss ned på en strandbar och drack, pratade och skrattade mycket. Väldigt härligt. Vi var rätt trötta när vi var hemma igen, och somnade rätt snabbt.
Lördagen 17 augusti
 |
| Uppe på berget, på väg upp |
 |
| Jag och F på berget |
 |
| Uppe på berget, på väg ner |
 |
| Surströmmingsmacka |
Idag var det dags att åka de 1 timmen och 45 minuterna till St Aegyd, ett lantligt område i Österrike där J's föräldrar bor. Vi åkte förbi Baden (?) för att släppa av R och handla lite innan. Vin, choklad och blommor till J's mamma som fyllde år + gaybeer till oss. Vidare till dit vi skulle, så fikade vi snabbt och sedan gick jag, F, J och R (J's pojkvän) upp till bergen för att vandra! Var utmattande, men samtidigt oerhört vackert och underbart, helt fantastisk vy fick vi se. När vi kommit upp till toppen åt vi och drack vid ett café och tog det lugnt ett tag. Det tog en och en halv timme att gå upp, och en timme att gå ner (snacka om motion), vägen ned var också vacker och det började skymma. Vi var hemma lagom till middagen, och när vi duschat snabbt var det dags för surströmming (!!) som vi tagit med oss (som typisk svensk rätt) till J och K. Det luktade... inte gott, men smakade inte alls lika illa. Mest salt. Blev snapps och vin till middagen, och lite spel (fick två tolvor i rad, yaay. ich bin nicht ein schwammerl). Innan vi skulle sova gick vi till en bar (den enda i St Aegyd), men F och jag var tröttisar, så vi satt mest och pussades i ett hörn. Sedan blev det sömn!
Söndagen 18 augusti
 |
| Hihi, finaste F på bauernmarkt |
Idag var det dags för Bauernmarkt ( = bondemarknad a.k.a fyllemarknad) i St Aegyd. Vi gick dit till klockan ett och spanade runt, gick och åt + drack cider, och kikade sedan lite på det som fanns att köpa (förutom sprit) och jag inhandlade en ängelprydnad till mamma. Sen var det dags för kyrkorundan... vid varje marknadsstånd fanns det en snapps, glas likör, vin, öl etc som skulle drickas, och oh yes, we did. 7-9 stånd var det, och det var bara att följa traditionen. När det visade sig vara en ANDRA runda också utbrast svenskarna "whaaaaat???" ^^ Men det var goda likörer. Fick se snygga traditionella Östterrikiska dräkter också! Väldigt skoj dag, åtta timmar var vi där, pratade, skrattade och myste. Mycket kul folk, man vande sig snabbt vid engelska. Dock kan J och K väldigt imponerande svenska, så det blev även svenskt prat. Kul söndag!
Måndagen 19 augusti
 |
| Byggnad i Wien |
 |
| Vid Schönbrunn, utsikt över slottet och Wien |
 |
| Puss :* |
Upp vid fem, då J skulle jobba i Wien och vi skulle få skjuts till hennes lägenhet. Men jag och F höll oss uppe under dagen medan A sov lite, åkte ned själva till stan och kikade runt på alla mäktiga byggnader och statyer, tog massor av kort. Vi tog oss sedan till Schönbrunn (som ett Östterrikiskt Drottningholm), betalade inte inträde för att kolla inne i slottet men spenderade två och en halv timme i parken. Det var den varmaste dagen hittills, måste varit mer än 40 grader, man kokade och smälte. Blev att dricka mycket vatten. Vi tog massor av kort där med och köpte vykort, innan vi åkte tillbaka för att shoppa i Wien. Kikade på kläder, F köpte skor och jag provade klänningar (fanns en jag ville köpa, men den verkade lite trasig och knepig i blixtlåset så jag lät bli) sedan mötte vi upp A på en restaurang (Einstein hette det, high-tech toaletter, internt skämt) efter att jag fått i mig mat (blev lite konstig av att vara utan energi). Lång mening. Vi gick därefter till en park och tog helroliga kort, åt lite på ett Asiatisk matställe, och bestämde oss för att ta oss till Skybar på kvällen. Men! (....) Det gick inte vägen pga följande;
- Glömde inköpt på matstället, och var tvungen att åka tillbaks och leta
- Tog oss hem för att duscha, men det dröjde pga två omgångars ombyte av kläder för A då det var kallare än vi trodde
- Missade spårvagnen
- Gick smått vilse
- Antagligen någon mer anledning
... så klockan var mer än två när vi kom dit, och Skybar hade stängt. Men det blev en kul kväll ändå, spenderade den på baren Schweden (väldigt rolig berättelse, men kortfattat: skumma människor, arbetande i baren som tyckte vi skulle gå till ett trevligare ställe, 55 årig rolig slash mysko dam, beställning av cider som blev en öl) och sedan på en annan bar. På det andra stället träffade vi en kille från Boston i USA som vi snackade med länge, han välkomnade oss till hans ställe om vi skulle besöka USA en dag. En till öl blev det, gillar egentligen inte öl men vi kom fram till att vi fick ZIPFER (öl) två gånger i rad fast vi bestämde CIDER för att de inte hörde någon skillnad. Skoj i hatten, kan man säga. Därefter åkte vi hem, åt och drack mjölk, och somnade närmare sju på morgonen.
Tisdagen 20 augusti
 |
| Inuti parlamentet |
 |
| Inuti parlamentet |
Sista dagen, vemodigt :( Vi gick upp halv ett då vi lade oss så sent, gjorde oss klara för att ta oss ned till stan och besöka parlamentet där J jobbar. Vi fick en helt gratis guidad tour! Väldigt intressant, och vackert därinne, tog lite kort. Efteråt tackade vi guiden och gick till HM för att köpa en tröja till A och en jacka till J, som jag sedan fick låna under kvällen då det blev kallt. Vi åt på en Irish pub, pratade i många timmar. Vi hann även äta glass och fika på ett café innan vi åkte tillbaks till J's place. Vemodigt att säga hejdå till K innan vi åkte. När vi var tillbaka gjorde vi oss klara för att sova, och somnade vid 11 ungefär.
Onsdagen 21 augusti
Dags för hemfärd. Klockan fem skjutsade Julia oss till flygplatsen, och kvart i sju gick planet. Blev ett vemodigt hejdå, men vi kommer garanterat resa dit igen. Mycket gos och kan-inte-slita-sig med F när vi kommit fram till Arlanda och skulle dela på oss, efter en mysig flygplansresa. Kändes så tomt att skiljas när vi varit med varandra dygnet runt i en vecka, men så underbart minne kommer det vara. Mina känslor för honom blev ännu starkare under resan, helt otroligt. Åh, finaste älskade F.
Tack allihop för en underbar resa, tack A, tack älsklings-F, tack K, tack alla trevliga personer i Österrike, och ett särskilt tack till dig J för att vi fick bo hos dig, gästvänlighet deluxe! Kan inte tacka nog för denna upplevelse.
Auf wiedersehen, Ysmis
Ps. har lärt mig en del Tyska ord, de flesta censurerade och olämpliga att ta upp i de flesta sammanhang. ;)
onsdag 14 augusti 2013
Snart bär det av till Austria!
Hej hopp!
Om 9 och en halv timme (mitt i natten, ungefär) ska jag upp, förbereda packning och mig, och sedan åka till Arlanda! Där skall F och A mötas upp, och så skall det checkas in och klivas på planet.
Ungefär tre timmar senare är vi i Österrike!
Kommer bli väldigt roligt och skönt att komma iväg, spendera tid med gänget och hitta på skoj. Uppleva Österrike en vecka, inte illa! Ååh, längtar!!
Kommer uppdatera när jag kommit tillbaka, och berättar självklart om veckan där.
Sedan jag skrev sist har jag mest packat och förberett. Svängde in till Uppsala några timmar också i måndags, för musikgrupp. Härligt att träffa A, M och musik-D och sjunga lite! Sång behövs, det helar.
Nu ska jag strax äta, fixa klart resten och somna tidigt (försöka i alla fall).
Ha det bäst i Sverige, så hörs vi nästa onsdag!
Kärlek och resfeber, Ysme
Om ett par dagar har det gått en månad sedan du försvann, älskade vän. Tänker på dig, saknar dig <3
Om 9 och en halv timme (mitt i natten, ungefär) ska jag upp, förbereda packning och mig, och sedan åka till Arlanda! Där skall F och A mötas upp, och så skall det checkas in och klivas på planet.
Ungefär tre timmar senare är vi i Österrike!
Kommer bli väldigt roligt och skönt att komma iväg, spendera tid med gänget och hitta på skoj. Uppleva Österrike en vecka, inte illa! Ååh, längtar!!
Kommer uppdatera när jag kommit tillbaka, och berättar självklart om veckan där.
Sedan jag skrev sist har jag mest packat och förberett. Svängde in till Uppsala några timmar också i måndags, för musikgrupp. Härligt att träffa A, M och musik-D och sjunga lite! Sång behövs, det helar.
Nu ska jag strax äta, fixa klart resten och somna tidigt (försöka i alla fall).
Ha det bäst i Sverige, så hörs vi nästa onsdag!
Kärlek och resfeber, Ysme
Om ett par dagar har det gått en månad sedan du försvann, älskade vän. Tänker på dig, saknar dig <3
söndag 11 augusti 2013
Med ditt ljus ska jag ta mig vidare genom livet
I onsdags var det begravning för L. Så sorgligt, så vackert, så gripande. Mamma och jag mötte upp C och N i Bro station, mamma fick komma med som stöd och för att hon träffat L ett par gånger. Vi åkte hela vägen till där kyrkan fanns, var fint att få prata med tjejerna på vägen. När vi kommit dit hälsade jag på L's pappa, sedan gick vi in i kyrkan och slog oss ned på en bänk i mitten, bakom hennes familj. Begravningsakten var så oerhört smärtsam, att se bilden på min vackra ängel väckte genast tårar till liv. Fin musik, vacker diktläsning, bra tal av prästen. När rosen skulle läggas på kistan brast det helt, och för första gången kände jag hur jag inte kunde få stopp på tårarna, inte tänkte få stopp på dem. Sorg har varit tabu för mig, men nu ville jag att tårarna skulle rinna. För att släppa fri alla känslor, det är det som hänt som är fel. Detta ska inte få ske. Men nu har det skett, och begravningen blev så definitiv, en känsla ven inuti av att det faktiskt hänt. L hade dött.
Efteråt var det minnesstund, vi åt mat, pratade lite smått och drack kaffe. Mindes L. Hann prata med hennes familj/närmsta vän innan det var slut, vilket kändes fint. Så mycket går upp för en, så många känslor väcks. När vi åkte hem var jag utmattad, en overklighetskänsla fanns kvar men kanske har jag insett nu... kanske insåg jag när rosen lades på kistan och jag förstod att kistan var hennes. Älskade vän, jag saknar dig!!
Ja... nu när det gått mer än tre veckor sedan jag skrev som vanligt, kanske jag ska berätta lite om vardagen. Omständligt att berätta om varje dag, så jag tar upp lite viktiga punkter:
- Samma dag som jag fick beskedet, innan jag kom hem, fick jag träffa F's mamma, vilket var väldigt trevligt och fint! Speciellt.
- Veckan därpå kom F till mig, sov över två nätter. Så otroligt, otroligt fint att ha honom här, känner verkligen stödet han ger mig, ser ett ljus i det mörka när vi håller om varandra. På torsdagen åkte vi till Sigtuna, himla fin stad/ort. Vi fikade på "tant brun", promenerade runt, tog kort och satt på en parkbänk och pratade och myste. Väldigt mysigt. Behövde det, när saker var och är som de är.
- Åkte till landet på fredagen med pappa + lillebror, vi släppte av F i Uppsala innan vi for vidare mot Norrskedika. En fin och lugn helg med släkten. Loppis, promenader och glass i Östhammar och Öregrund, middag med skratt som läker. En del i mig har inte vetat hur jag ska hantera allt, känt skam då jag vågar le och låta bli att tänka på det smärtsamma för ett tag, men jag vet och har fått höra av alla att det är de bra stunderna som får en att klara av de dåliga. Vi åkte hem på söndagen, vilket också kändes skönt.
- Har lunchat med A, väldigt fint. Märker vilka som verkligen finns för mig, A är en av dem. Efteråt pratade jag med K, min psykolog, vilket också var skönt.
- F hälsade på en onsdag och åt middag med mig och familjen, även min bror fick träffa honom. Speciellt och härligt! Både familjen och F står mig så nära, att sammanföra dem är så fint.
- PRIDE i helgen, ytterligare ett sätt att komma iväg och njuta av att ha kul, behövligt. F, jag, M3, J, M6, R (M6 pojkvän sedan några månader tillbaka, superkul att träffa honom!) kikade på paraden (såg Gardell, hell yes!), sedan begav vi oss (alla utom J) till en park där vi åt middag, och vidare till en pub där vi satt i flera timmar och drack öl/drinkar och pratade om intressanta ting! Härligt med människor det går att ha vettiga konversationer med. Jag och F skulle egentligen på bögklubb, men klubben öppnade 23 och vi var båda trötta, så vi drog hem med 23:nånting-tåget. Resan var rätt intressant må jag säga, det finns lustiga människor. Vi var hemma rätt sent, och somnade ännu senare.
- Dagen efter begravningen (i torsdags) träffade jag N och C igen, för trevligt prat och fika/middag hos C. Väldigt fint och mysigt att prata med dem och umgås lite. Tack fina ni!
- I måndags var det musikgrupp som drog igång igen, och i fredags var det sång. Efter sången pratade jag med K, och träffade sedan A hela dagen. Gick runt i stan, åkte hem till henne för fina pratstunder. Vi tog oss till stan till halv sju för att möta upp våra diverse pojkvänner. Kramade om F i stationshuset, sedan kilade vi till ett café och jag blev bjuden på fika! Mysigt att prata och kramas lite, innan vi gick hem till honom och myste ännu mer. En väldigt fin fredag och lördag, med mängder av kramar och fina ord. Gud så jag älskar den killen! Kom hem igår, och somnade sent.
Mitt sätt att hantera det som hänt har både bestått av att ta det lugnt, låta mig gråta och sörja. Men också att komma iväg, fortsätta med vardagen och låta L's energi hjälpa mig hantera livet som kommer efter att någon gått bort. Har fått mycket stöd, både i att trösta och i att distrahera. Vissa stunder de här veckorna har jag bara gråtit, andra har jag skrattat, känt glädje och en frid i att L slipper lida. Det har blandats och ibland bara känts overkligt, må säga att jag fått ett annat perspektiv på livet mitt i allt det smärtsamma.
Tvångstankarna blev näst intill outhärdliga ett par veckor efter, men har börjat ge med sig. Handlade om att försöka kontrollera allt annat, när något hänt som inte går att kontrollera. Just nu står jag upp, tänker kämpa för både mig och min ängel. Idag har jag kraften att fortsätta kämpa, även när något ofattbart hänt. Och fina L, jag tände ett ljus för dig igår. Jag kände både värmen från lågan, och värmen från dig. Du är föralltid saknad och älskad <3
Nu ska jag över till pappa och äta sushi, sedan kommer de kommande dagarna gå ut på att i min egen takt packa och förbereda - för på torsdag ska jag, F och en vän till honom resa till deras två vänner i Österrike! Österrike... helt otroligt. Ser fram emot det så mycket! Det känns skönt att komma iväg från allt, och dessutom med min älskade pöjk. Skriver mer innan jag åker.
Värme, ljus och kärlek, Yasmine
Efteråt var det minnesstund, vi åt mat, pratade lite smått och drack kaffe. Mindes L. Hann prata med hennes familj/närmsta vän innan det var slut, vilket kändes fint. Så mycket går upp för en, så många känslor väcks. När vi åkte hem var jag utmattad, en overklighetskänsla fanns kvar men kanske har jag insett nu... kanske insåg jag när rosen lades på kistan och jag förstod att kistan var hennes. Älskade vän, jag saknar dig!!
Ja... nu när det gått mer än tre veckor sedan jag skrev som vanligt, kanske jag ska berätta lite om vardagen. Omständligt att berätta om varje dag, så jag tar upp lite viktiga punkter:
- Samma dag som jag fick beskedet, innan jag kom hem, fick jag träffa F's mamma, vilket var väldigt trevligt och fint! Speciellt.
- Veckan därpå kom F till mig, sov över två nätter. Så otroligt, otroligt fint att ha honom här, känner verkligen stödet han ger mig, ser ett ljus i det mörka när vi håller om varandra. På torsdagen åkte vi till Sigtuna, himla fin stad/ort. Vi fikade på "tant brun", promenerade runt, tog kort och satt på en parkbänk och pratade och myste. Väldigt mysigt. Behövde det, när saker var och är som de är.
- Åkte till landet på fredagen med pappa + lillebror, vi släppte av F i Uppsala innan vi for vidare mot Norrskedika. En fin och lugn helg med släkten. Loppis, promenader och glass i Östhammar och Öregrund, middag med skratt som läker. En del i mig har inte vetat hur jag ska hantera allt, känt skam då jag vågar le och låta bli att tänka på det smärtsamma för ett tag, men jag vet och har fått höra av alla att det är de bra stunderna som får en att klara av de dåliga. Vi åkte hem på söndagen, vilket också kändes skönt.
- Har lunchat med A, väldigt fint. Märker vilka som verkligen finns för mig, A är en av dem. Efteråt pratade jag med K, min psykolog, vilket också var skönt.
- F hälsade på en onsdag och åt middag med mig och familjen, även min bror fick träffa honom. Speciellt och härligt! Både familjen och F står mig så nära, att sammanföra dem är så fint.
- PRIDE i helgen, ytterligare ett sätt att komma iväg och njuta av att ha kul, behövligt. F, jag, M3, J, M6, R (M6 pojkvän sedan några månader tillbaka, superkul att träffa honom!) kikade på paraden (såg Gardell, hell yes!), sedan begav vi oss (alla utom J) till en park där vi åt middag, och vidare till en pub där vi satt i flera timmar och drack öl/drinkar och pratade om intressanta ting! Härligt med människor det går att ha vettiga konversationer med. Jag och F skulle egentligen på bögklubb, men klubben öppnade 23 och vi var båda trötta, så vi drog hem med 23:nånting-tåget. Resan var rätt intressant må jag säga, det finns lustiga människor. Vi var hemma rätt sent, och somnade ännu senare.
- Dagen efter begravningen (i torsdags) träffade jag N och C igen, för trevligt prat och fika/middag hos C. Väldigt fint och mysigt att prata med dem och umgås lite. Tack fina ni!
- I måndags var det musikgrupp som drog igång igen, och i fredags var det sång. Efter sången pratade jag med K, och träffade sedan A hela dagen. Gick runt i stan, åkte hem till henne för fina pratstunder. Vi tog oss till stan till halv sju för att möta upp våra diverse pojkvänner. Kramade om F i stationshuset, sedan kilade vi till ett café och jag blev bjuden på fika! Mysigt att prata och kramas lite, innan vi gick hem till honom och myste ännu mer. En väldigt fin fredag och lördag, med mängder av kramar och fina ord. Gud så jag älskar den killen! Kom hem igår, och somnade sent.
Mitt sätt att hantera det som hänt har både bestått av att ta det lugnt, låta mig gråta och sörja. Men också att komma iväg, fortsätta med vardagen och låta L's energi hjälpa mig hantera livet som kommer efter att någon gått bort. Har fått mycket stöd, både i att trösta och i att distrahera. Vissa stunder de här veckorna har jag bara gråtit, andra har jag skrattat, känt glädje och en frid i att L slipper lida. Det har blandats och ibland bara känts overkligt, må säga att jag fått ett annat perspektiv på livet mitt i allt det smärtsamma.
Tvångstankarna blev näst intill outhärdliga ett par veckor efter, men har börjat ge med sig. Handlade om att försöka kontrollera allt annat, när något hänt som inte går att kontrollera. Just nu står jag upp, tänker kämpa för både mig och min ängel. Idag har jag kraften att fortsätta kämpa, även när något ofattbart hänt. Och fina L, jag tände ett ljus för dig igår. Jag kände både värmen från lågan, och värmen från dig. Du är föralltid saknad och älskad <3
Nu ska jag över till pappa och äta sushi, sedan kommer de kommande dagarna gå ut på att i min egen takt packa och förbereda - för på torsdag ska jag, F och en vän till honom resa till deras två vänner i Österrike! Österrike... helt otroligt. Ser fram emot det så mycket! Det känns skönt att komma iväg från allt, och dessutom med min älskade pöjk. Skriver mer innan jag åker.
Värme, ljus och kärlek, Yasmine
tisdag 6 augusti 2013
Älskade ängel, du kommer för alltid betyda ljus.
Älskade vackra ängel. Du kom in i mitt liv med ett ljus så starkt, jag kände din styrka och den fick mig att själv ana min inre kämpe. Jag kände från starten att du var speciell, inte som alla andra. Jag visste att ditt liv innebar en kamp, det gjorde mitt med, men vi båda kunde stötta varandra och påminde alltid varandra om det ljus vi såg i den andras ögon. Jag minns första gången jag träffade dig, det kändes fint att få krama om dig på riktigt, jag kände genast igen dig och de två andra vännerna på centralen i Stockholm. Du var vacker, jag minns det, känner igen bilden i mitt huvud som om det vore igår. Jag förstod att det fanns något mörkt och trasigt bakom din starka yta, jag kunde ana det i din blick när den sedan färdades iväg bort för ett ögonblick. Jag kände en direkt dragningskraft, kände att du var en vän att omfamna med både kropp och själ.
Vi hade kontakt, en speciell kontakt, ofta varje dag, och jag fick ta del av ditt liv. Att läsa hur allt mörker grep tag om ditt inre gjorde ont från första början, jag ville göra mer, jag hade velat göra mer. Jag längtade efter att få se dig igen. När vi äntligen träffades hos en vän till oss i en annan stad, tillsammans med många av våra underbara vänner, som de också lärt mig se livet ur ett annat perspektiv. Under en väldigt tuff period, fanns det alltid någon att känna styrka ifrån. Du var en av dem. Jag minns det där dygnet med glädje, och jag minns den stunden jag fick slå mig ned med dig i ett ensamt rum för att ta hand om dig i ett svårt ögonblick. Ögonblicket var ett av många. När vi pratade, fann jag en kontakt, jag kunde nästan ana din innersta själ kika fram, och plötsligt skrattade vi till. Jag såg en annorlunda vänskap, när man kanske inte sågs varje dag, kanske inte delade en vardag, men delade något så mycket djupare. Jag tror du kände likadant. Jag tror du känner likadant.
Sedan föll mörkret. Omfamnade dig, och lät inte mig ta bort det, för att själv kunna omfamna. Det fanns där, det levde i dig, men jag kunde fortfarande ana det skarpaste ljus. Jag fick höra om din kamp, din vilja att få leva, din besvikelse av att inte kunna, att inte få ta del av det ljus du sände ut till alla andra. Jag grät, många gånger. Jag ville inte förlora dig, vännen. Jag ville inte släppa taget om den här annorlunda, underbart fina vänskapen du gav mig. Jag ville inte tro att det var försent. I slutet av 2011 fick jag äntligen omfamna dig igen, jag kände hur värmen strålade genom min kropp, hur jag ville gråta av lycka att få se dig. Jag såg hur trasig och förstörd du var. Jag visste hur de som skulle hjälpa dig egentligen, de som har som arbete att ta hand om trasiga och skadade personer, skadade än mer. Tanken på det fick mig att känna en klump i halsen.
Vi stod precis framför scenen till vårt favoritband Within Temptation. Du tog min hand och log, vi sade båda att vi var så lyckliga, att ingenting skulle få förstöra den här kvällen. Våra demoner skulle inte få krypa under vårt skinn inatt, nu skulle vi bara ta in musiken och andas in den glädjande doften av lycka. Musiken började, och jag kände ett lugn sprida sig inom mig. Det mörker jag annars kände var så kompakt, tunnades ut, och jag log med hela mitt ansikte. Jag såg att du gjorde detsamma. När "Angels" spelades, vår favoritlåt, tårades mina ögon och jag såg på dig, du såg så lycklig ut, oförstörbar för en stund. Innan vi delade på oss den kvällen, kramade jag om dig två gånger, utifall att. Sedan vaknade sanningen till liv, och båda våras kamp startade på nytt.
Ett och ett halvt år gick sedan den kvällen. Jag fick ofta små meddelanden från dig där det stod att du saknade mig, att jag var en underbar vän, och det avslutades med "kärlek och ljus". Jag kände din kärlek, jag kände ditt ljus. Jag önskar du kunnat se det hos dig själv. Jag önskar du förstått hur värdefull och älskad du var. Men ditt liv tog en ny vändning. Du tog dig ur en psykiatri som förstörde, du berättade hur fri du kände dig. Hur ljuset nu skulle regera. Jag ville tro dig, och trodde dig, men tvivel fanns. Tvivel jag aldrig visade. Tvivel jag skämdes för. En del av mig visste att du skulle klara dig, du hade hittills tagit dig igenom hinder så svåra att få skulle klara det. Och du stod fortfarande upp. Du var stark, men skör, på samma gång. Trasig, men med ett starkt ljus inom dig.
Du började ett nytt liv, tog över ett namn som speglade ljuset, och allt verkade förändras. Du skrev ofta hur allt kändes bättre, i efterhand anade jag en bit tvivel i det du skrev. Då ville jag tro att inga tvivel fanns hos dig, jag ville tro att du skulle få det liv du drömt om, och jag gladdes med det hopp du kände. En känsla fanns hos mig, en känsla jag var rädd för. En känsla som bet och rev inuti, en känsla jag ville bli av med. En känsla som bar en insikt om hur det kunde sluta, hur mörkret skulle kunna bli för ihärdigt för att kunna ta sig levande ur. Jag frågade ofta hur du mådde, och du svarade aldrig på den frågan, du lät bara din värme omfamna mig och avslutade med "kärlek, styrka och ljus". Om jag bara förstått hur du led i det tysta. Hur du fortfarande kämpade. Hur du kände att ditt ljus brann ut. Jag hade gjort allt i min makt för att rädda dig, älskade vän. Men jag inser att jag inget kunde göra. Jag kunde bara ta emot ljuset, och sända samma ljus tillbaka. Hoppas att du kunde omfamna en del utav det.
I början av juni ville jag fira min födelsedag med mina vänner, och ville hoppa av lycka när du skrev att du skulle komma. Rädd att det inte skulle bli så. Rädd att aldrig mer få träffa dig. Men du stod där, vid brevlådorna nedanför backen upp till vårt hos. Du stod där, änglalik som alltid, och log när du mötte upp mig. Jag kramade om dig, ville krama om dig för alltid, för då skulle inget hända. Jag var lycklig den kvällen. Vi åt mat, fikade, pratade och åkte sedan till Stockholm för att slå oss ned vid en pub. Du verkade också lycklig. Jag hade aldrig kunnat ana. Även fast jag kunde det. En bit av din trasighet, skönjdes bakom leende ögon. Vi bestämde allihop, för att göra om det. Och för att gå på nästa konsert av Within Temptation, som vi alla lyssnade på. Jag kramade om dig snabbt men hårt den kvällen, för att sedan skiljas åt till varsitt tåg. Ditt vackra ljusa hår och din kropp som vände och gick, blev den sista bilden jag fick av dig i livet. En och en halv månad senare fanns du inte mer på jorden.
Jag kunde ana att något skett, jag kände det i hela kroppen när jag kom hem den kvällen. Jag fick en impuls att snabbt slå på datorn, gå in på Facebook. Mejl hade kommit. Jag läste ett snabbt, och gick sedan över till ditt mejl. Jag läste allt som stod i mejlet, till mig och några andra av dina vänner, de skrev saker som "hon som verkade börjat leva igen". Jag förstod genast, men satt tyst och läste vidare. Ville vara säker. Sedan stod de där orden, jag helst av allt inte velat läsa. Så tydliga, så uppenbara. Det stod att du tillslut inte orkat mer. Att du avslutat ditt liv. Älskade ängel... så många frågor väcktes. Jag bröt ihop, började skaka och gråta, ropade på min mamma som kramade om mig. Samtidigt som jag kände en sten samlas i halsen, hade en sten från bröstet lossnat. Nu hade du funnit frid. Behövde inte lida mer. Jag önskar bara att allt detta skett i livet. Om jag bara fortsatt krama dig när vi skiljdes åt sist vi sågs... kramat om dig så länge att du inte kunnat göra något. Krama dig för evigt.
Jag önskar du sett det ljus och den kärlek du gav till oss andra. Jag önskar du förstått hur värdefull du var, och är, och alltid kommer vara. Jag känner dig ofta i luften, känner ditt ljus omfamna mig som förut, och jag vet att du vill att jag ska känna det ljuset. Låta det ljuset följa med mig genom livet, kämpa, inte bara för mig, men för dig. Vi var överlevare. Nu ska jag vara din överlevare också. Jag kommer alltid ha din kärlek med mig i hjärtat, den kommer aldrig dö ut. Den kommer alltid påminna mig om en vacker, annorlunda vänskap, som aldrig kommer försvinna. För mig finns du fortfarande. Jag kan ana dig i svåra stunder, känna dig andas hos mig. Andas. När jag första gången kände att det kunde vara försent, efter att vi kramat om varandra efter att vacker musik nått våra öron, skickade jag dig en låt som handlade om att andas. "Breathe". Jag hoppas att den sången kanske väckte ett litet ljus av kärlek hos dig. Just därför, kommer den alltid betyda mycket för mig. Den låten väcker starkast känslor, låter flest tårar komma till liv.
Du var så vacker, L, inifrån och ut. Den sköraste men ljusaste människan jag känt, och jag har förstått att jag betydde mer för dig än jag förstod. Du betydde mer för mig, betyder mer för mig, än du någonsin kan ana. Jag läste för några dagar sedan det sista jag skrev till dig. Det slutade med ordet "ljus" och ett hjärta. Jag kommer minnas dig precis så. Jag vill att det är de ordet du minns också, för det speglar hur jag och många andra såg dig. "Ljus". Du var ljuset L. Du var ljuset, du var kärleken, du var hoppet, för oss andra.
Jag önskar du också sett det.
Kärlek och ljus, din vän föralltid, Yasmine
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)