Deppigt och lite galet

Dagen har väl varit sådär, i ärlighetens namn. Vaknade, åt frukost, planerade och där dog visst min inspiration. Har känt mig rätt likgiltig inför det mesta, självföraktet värker i bröstkorgen och jag har ingen lust för någonting. A bad hair day, om lusten satt på skallen. ... eller något.

Mediterade och änglamorbror stimulerade mitt pannchakra så jag kommer ha lättare för att minnas. Det kan kännas lite väl lätt, varnade han för - men sade att det kommer gagna mig i slutändan. När jag sedan skrev till dig, blommade ilskan upp och jag drogs med hjälp av en parfym och gamla låtar, ned i det förflutna. Inga tårar, men jag är närmare. Jag kan inte sitta hos K med en likgiltighet och en barriär mellan mig och minnena, och tro att jag ska bli bättre. Jag måste släppa, jag måste släppa in. Men det är svårt.

I och med att jag drogs tillbaka till det förflutna, blir min "självkänsla-dagbok" inte särskilt positiv och jag har mestadels känt mig rätt usel på det mesta. Positiva kommentarer får en dold agenda, negativa ord lyser och blir allt jag ser och... ja, rätt så där allmänt. Ibland kanske det måste få vara så. Men jag vet inte riktigt vad jag egentligen tycker och vad som är ett resultat av minnena. Nåväl, ny dag imorgon. Ska försöka skriva på min självbiografi mer då, och så har jag träff med K på teamet. Nu gäller det, wish me good luck.

Resten av veckan blir rätt fullspäckad, många roliga möten och nya ansikten. Vi får se hur det blir.

Nu dricker jag te och skriver, i värmen.

För att hotta upp detta deppiga inlägg kommer ett litet positivt inslag.

Nu tänkte jag som så, att jag skulle ge en avbild på min "Yasmine-min" jag alltid drar, men...

... kom på att jag hade den redan i nån mapp. *smile*

Eh........... hahahahaha, jätteroligt, nu blev vi gladda i maggen, jajemän! Godnatt <3