 |
| Foto: random jordgubbsstånd |
Nu är jag här, fullt med bär, på en plats där. Eller något. Nästan sant. Körsbär och jordgubbar, mums filibaba! Köpt mitt på vägen. Moms filibaba, usch för reklamer. Var försöker jag komma? Förvirring, förvirring. Torka grus ur ögonen, vakna!
Så, nu är jag här, på rikigt. I fredags hade jag musik med musikD. Vi hann bara sjunga två låtar, efter 45 minuters pill med mikrofonen, tillslut fick vi den att funka. Äntligen! Provade även hemma och den verkar vara fungerande nu. Så jag kan sjunga under de fyra veckor musikD är på semester. Härligt! Efteråt träffade jag K och pratade om jobbigheter. Och ja, det blev jobbigt. Slet en skrivbok i stycken, ut med ilskan, in med självrespekt, ut med DIG! Boken hamnade i skräpkorgen, och där hör den hemma. För varje gång går något sönder inuti, men för varje gång lagar jag det även. Lagar, reparerar, återställer. Eller nej, inte återställer, på-nytt-ställer. Varje del av min själ blir ny och hel. Efteråt pratade jag med fina M4. Pappa skjutsade mig dit och hem, och så åt vi middag hos honom på kvällen, jag och lillebror. Sov över hos honom till på lördagen, efter prat, sömn och gemenskap. Det gick faktiskt bra.
På lördagen skulle jag till M3 för ta-det-lugnt-helg. Skulle resa väldigt långt, men resan var hur lugn som helst. Åkte till T-centralen, bytte tåg, åkte till Rönninge, mötte M3 och så gick vi hem till henne. Det blev maaaassor av prat, middag, cider och L-word. Tack för dagarna vännen! Helgen gick oerhört fort, och igår/idag har jag bara tränat och läst ut "lilla stjärna". Handlar om två tjejer med helt olika uppväxt, som möts och har ihjäl halva Skansen. Väldigt vanlig bok om helt mediokra handlingar :) ..? Eller
Tack för era underbart fina kommentarer! Jag blir varm inuti varje gång.
Svaret till frågan om min vilsenhet - visst har jag börjat finna mig till rätta! Jag har varit vilse bland älvorna, idag är älvorna mina vänner och pusselbitarna har blivit en vacker helhet. En tavla. Om man talar lite lätt metaforiskt sådär ;) Mina svagheter har blivit styrkor och delar av en mänsklighet - jag är inte perfekt, men som änglamorbror sagt; "imperfekt betyder mänsklig". Alla har dåliga dagar, kanske har jag fler än normen, men jag börjar trivas i mig själv och mitt liv, mörka sidor som ljusa. Jag ser nyanserna där emellan och har insett att ingenting är självklart, ingenting är antingen eller, gråskalan är talande. Lite allmänt virrigsnack som kanske ibland rätt så ofta, är sanningen själv.
För att göra min blogg lite enklare att läsa, kan jag berätta att de flesta bokstäverna jag skriver om är första bokstaven i mina vänners namn. A, S, J, F, E, V, osv. Det finns 5 M, fyra jag nämnt här. Alla på samma bokstav. Fem vänner som fått varsin siffra, M1, M2, M3 osv. K är min psykolog, S var min reservpsykolog, MusikD är min sångcoach och "dig" innebär ofta en rätt relevant person jag inte tänker nämna vid varken första eller sista bokstav. Någon som gjort mig starkare på rätt brutala sätt.
Nu är det så här... att jag som sagt, skrivit en lång, lång text om min upprördhet kring romantisering och sjukdomsfokusering. Den är inte riktad till bara en eller två särskilda, inte ens till en grupp - utan människors handlingar. Handlingar som är väldigt farliga, och kan leda till smärta både för personerna och människorna omkring. Jag är rädd att lägga upp den, för den visar mina rätt starka åsikter, som jag förträngt under hela livet.
Frågan är, ska jag försöka våga lägga upp den? Vad tycker ni?
Får jag många ja-röstningar kan ni ju gissa vad som händer på bloggen inom snar framtid ;) *fanfar*
Nu ska jag sjunga. Jag ska' sunga, power of löv
Värme och kärlek och skönsång, Yasmine
Det är alltid lite känsligt att lägga upp inlägg som innehåller ärliga åsikter eftersom att det alltid är någon som tar åt sig på ett negativt sätt. Alla har rätt att uttrycka sina åsikter samtidigt som alla människor har rätt att bli respekterade. Så länge du skriver inlägget på ett sätt som inte hänger ut enskilda personer på ett respektlöst sätt så kan du absolut lägga upp inlägget. Jag har kommenterat i din blogg förut, då som anonym (dock så tänker jag inte vara det den här gången ;)). Precis som jag skrev då så är dina inlägg, dina åsikter och reflektioner väldigt givande och inspirerande för mig, och jag är övertygad om att det är fler än jag som tycker så. Så jag tycker att du ska lägga upp inlägget! :)
SvaraRaderaJag läste din sjukdomshistoria, ville bara säga att jag också är medial...vilket jag undviker att säga till psykiatrin, haha. Men det skrämmer mig inte längre, iallafall, utan finns där som en tröst: jag är faktiskt inte ensam.
SvaraRaderaMassor av kramar <3