Söndag, måndag, författande av självbiografi och inre lättnad

Nu har söndag och måndag gått. Lördagen spenderades lite hos mormor, där jag hann skriva en del. Och så såg jag på en film och åt med pappa och lillebror, hos pappa. Igår vaknade jag hos pappa och åt frukost, var hos mormor sen till fyra då mamma kom tillbaka från Stockholm. Hann även där skriva ganska mycket, nu är det bara hösten kvar på kladden till det självbiografiska, sedan är det renskrivning som gäller! Det känns bra att skriva, men samtidigt jobbigt. Just nu ser kladden rätt depressive ut - men i renskriften ska jag (hittar inte ordet, JAG BLIR TOKIG!!!! Flåsflåsflås, okej, samla dig det gör inget) hm... dra ur? Torka ur? Skitsamma! Jag ska dra (hittar inge bättre ord) ur allt positivt som faktiskt hela tiden funnits och göra boken till en balanserad bok där jag verkligen visar hur man kan gå från det mörkaste till det ljusaste. Beröra utan att dra ned läsarna. Jag vill inte bli erkänd som "hon som var sjuk" och skriva den som om allt var ett enda stort mörker, för så var det inte. Det ska bli en ljus bok med djup helt enkelt. Vet ni vad den ska heta? Jo, den ska heta...

*det säger jag inte, tralala* Men jag kan lova, att namnet kommer bli jäääääkligt lyckat, jodå, och det var bara förnamnet... Ojojoj.

I alla fall skrev jag, och idag har jag skrivit mer. Har fingrat igenom hela bloggen och skrivit upp stödord, för att kunna skriva ned tiden som varit nu. Nu ska jag bara skriva't! Jag har även skrivit lite annat, bland annat SHEDO, promenerat, bjudit över paps på middag och dött i hettan. Har haft en liten downis under helgen beträffande självkänslan, små saker har förstorats och blivit absurda. Intalar mig hela tiden att det inte ligger något fel hos mig och att tankarna inte har en sann grund. Till en början känns den tanken patetisk och jag håller inte med min logik, men efter lite prat med kloka människor som till exempel min mor - fiskar jag upp min egen stundtals gömda klokhet och ger igen på självföraktet! Tankarna kunde faktiskt få mig att sluta haka upp mig på felen, då jag skjutsade dem i rätt riktning. (Ja, det går! som sagt). Dagen har varit bättre, och jag har verkligen vänt på självbilden. I min värld fungerar det dessvärre inte som så, att självbilden är stabil och normal, men jag är tacksam då jag faktiskt kan stanna upp ett ögonblick, och njuta av att känna mig betydelsefull. Av att känna att jag hamnat rätt i livet äntligen. Ibland infinner sig känslan, av total stillhet, och idag viftar jag inte längre bort den känslan. Jag tänker inte längre att jag inte "får" känna lycka, jag tänker inte att jag inte hör hemma här. Livet är en plats för mig, och det kommer inte ställas några krav jag inte kan hantera. Jag önskar så innerligt att jag kunde dela den lättnaden, för den vibrerar som ett litet ljus i det förflutnas mörker. Ni förtjänar också att må bra. Tvivla aldrig på det.

Dagbok!

Tre bra saker:

• Vågade lägga ut inlägget tidigare.
• Har ordnat min almanacka med lite pyssel och fixande!
• Gick ut utan att göra mig i ordning speciellt mycket.

Tre dåliga saker:

• Lät mig sjunka lite väl mycket för saker som inte stämmer.
• Var tvungen att tvånga lite extra i badrummet, gjorde om handtvättningen tre gånger.
• Lät mig bli lite väl uppstressad.

Imorgon ska jag träffa N på stan, ska bli supertrevligt. Sen åker mamma till Malmö så då blir det att packa för att vara hos mormor/pappa! Skriver mer imorgon kväll, tänkte även fortsätta på tema självkänsla!

Ta hand om er! Värme och kärlek, Yasmine