Jag har läst ytterligare ett intressant dokument angående komplex traumatisering (C-PTSD) och behandling. För varje ord jag läst, får jag ytterligare insikter, och jag förstår alltmer.
Vad jag förstår, finns det många komplext traumatiserade inom psykiatrin, som aldrig får rätt hjälp. Det är väldigt svårt att diagnostisera, särskilt med tanke på att frågan "varför" sällan ställs, istället får man svara på depressionsskattningstest och bedömning av symptom. Att bli traumatiserad på det här sättet, ger väldigt ofta stora fysiska och psykiska skador senare i livet, och många utvecklar andra kroniska besvär om de inte blir rätt behandlade från början. Det handlar om psykosomatiska besvär (värk t ex), problem med relationer (vilket ofta leder till en borderline-diagnos som inte stämmer), missbruk/självskadebeteende och ångestproblem. På grund av det stora spektrum av symptom som komplext traumatiserade personer uppvisar, är det väldigt svårt att sätta diagnos, och då blir det ofta fel diagnoser (diagnoser på psykossjukdomar och personlighetsstörningar är vanliga).
Ju tidigare traumatiseringen sker, desto sämre resultat får ofta behandlingen, och ju längre tid tar det att bli bättre. Många har burit på sina problem i flera år, ibland trots att det levt ganska "normalt", men utvecklar under tid svår ångest, depressioner eller fysiska problem. Problem man ibland inte söker hjälp för, och gör man det blir man symptombehandlad med mängder av mediciner. Ofta ser inte primärvården/psykiatrin de bakomliggande orsakerna, och många får aldrig frågan "varför". Det leder till att de inte berättar, och blir med tiden sämre. Istället ligger fokus på symptomen i sig, och inte orsaken till dem. Det finns väldigt lite kunskap om komplex traumatisering och behandlingen av det, i dagens psykiatri och vård, och den kunskapen måste vidgas! Lätt tolkas de olika symptomen som symptom av andra psykiska problem, för att de liknar varandra starkt. Än finns inte komplex PTSD som diagnos enligt diagnosmanualen, en diagnos som skulle kunna omfatta de oerhört komplexa svårigheter många lever med.
I dokumentet står det;
"de bestående ångestkänslorna, fobierna och panikkänslorna hos överlevare är inte de samma som i vanliga ångeststörningar. Överlevares somatiska symptom är inte desamma som i vanliga psykosomatiska störningar. Depression är inte densamma som vanlig depression. Och nedbrytningen av deras identitet och relationsliv är inte detsamma som i vanlig personlighetsstörning.”
I och med bristen på kunskap, blir det istället så att personer (som mig) med denna problematik istället behandlas för personlighetsstörningar, ångestsjukdomar, depressioner eller psykossjukdomar. Begreppet "dissociation" blir allt större inom dagens psykiatri, men är fortfarande alltför outforskat. I mitt fall tolkades min "flykt från verkligheten" länge som ett psykotiskt beteende, för att de kan likna varandra lite i sin natur. Dissociation beräknas vara en vanemässig reaktion efter tidigare övergrepp, när påfrestningar uppstår senare i livet. Många barn dissocierar, det som ofta händer när ett barn tycks "dagdrömma", men är vanligtvis något som sedan försvinner.
Det beskrivs ofta att en komplext traumatiserad person löper en stor risk att hamna i samma situation igen. Växlingen mellan "offer" och "förövare", "beroende" och "utsatthet" gör att personen återgår till den situation den försökt lämna. Eventuellt för att återskapa nya övergrepp, med förhoppning om att få ett bättre slut på den ursprungliga upplevelsen. Detta kan jag kort sagt relatera väldigt mycket till. Jag läser även om att isolering är väldigt vanligt, vilket i mitt fall tolkades som en symptom på schizofreni.
Det här står om den rätta behandlingen för komplex PTSD:
"Det terapeutiska arbetet bör vara fasspecifikt. I den första
fasen, stabiliseringsfasen, lägger terapeuten och patienten ramarna för
det kommande arbetet. Det trygghetsskapande arbetet och det etablerade
samarbetet med terapeuten hjälper patienten att på ett kontrollerat sätt
få kontroll över sin inre värld. Under denna fas används olika kroppsligt
förankrade metoder eller så kallade preverbala inslag för att hjälpa
patienten att lugna och reglera känslor. T ex EMDR, mindfullness och olika
former av hypnos. Metoderna måste vara tillräckligt enkla och inte väcka
traumarelaterat material. Under den andra fasen exponeras traumat där patienten
kommer i känslomässig kontakt med den ursprungliga händelsen. Patienten kommer
inte längre att behöva lägga mental energi på att trycka undan minnen och
impulser. Terapeutens följsamhet är nödvändig under den andra fasen. Det är en
process som böljar fram och tillbaka mellan stabilisering och exponering.
Den tredje fasen syftar till att hjälpa patienten att återerövra och skapa
en förmåga att vara här och nu och förstå att den traumatiska händelsen
hör till det förflutna. Inslag av sorg och förlust är påtaglig under denna fas."
INTRESSANT FAKTUM; det gjordes en studie där psykoterapeutiskt behandling (EMDR), läkemedelsbehandling (SSRI-preparat) och placebopiller jämfördes för behandling av C-PTSD. I studien visade det sig att psykoterapeutisk behandling var mer framgångsrik än läkemedelsbehandlingen, och att resultatet inte visade någon skillnad mellan SSRI-preparatet och placebobehandlingen.
Dokumentet i sig handlade främst om en studie som gjordes med 6 psykoterapeuter som inte specialiserat sig på traumabehandling. Tanken var att med hjälp av dem, se efter hur effekterna av komplex traumatisering ser ut för individen, hur terapeuterna upplevde att det var att arbeta med komplext traumatiserade och om komplext traumatiserade får den hjälp den behöver. Resultatet är väldigt intressant, och i slutet säger de intervjuade mycket av det jag själv tänkt och funderat över.
Enligt dem ligger mycket troligt ett barndomstrauma bakom många bokstavsdiagnoser. Många som söker hjälp för andra problem på t ex BUP, kan vara mer störda och handikappade av deras traumatisering. Det står att det är väldigt viktigt att tänka individuellt angående en patient, specifikt en person som utsatts för ett trauma - för där har verkligen varje person ett helt eget mönster, som inte går att jämföras. Det beskrivs mycket att det måste läggas resurser tidigare - det får inte gå så långt att man hamnar inom psykiatrin, för de människorna har gått en oerhört lång väg och blivit ännu mer traumatiserade. Resurser måste läggas från första början, redan inom primärvården (och som jag kan tänka - skolan).
Jag snor några ord från en av terapeuterna;
"Människor får inte den hjälp de behöver. Vart ska man vända sig om man kommer på att
man varit med om något hemskt för länge sen och nu vill bearbeta det? Till en privatmottagning. Men inte till vuxenpsykiatrin, där möts du bara av skattningsformulär osv. och säger du då att du jobbar och har familj, då är du inte tillräckligt dålig för att få hjälp där. Du får kanske en sjukskrivning för värk och nedstämdhet. Min upplevelse är också att ingen har frågat dem om traumat innan de kommer hit. Många tänker nog också, att det går över, ”tiden läker alla sår”, att man inte ska riva upp något igen osv. Inom barn- och ungdomspsykiatrin talar man hellre om neuropsykiatriska sjukdomar och t ex normbrytande beteende och lägger satsningarna på olika social färdighetsprogram. Att fokusera och satsa på trauma och traumabehandling tar längre tid och kostar pengar. De som är riktigt traumatiserade blir inte botade bara för att vi använder EMDR, utan det är mycket annat vi behöver arbeta med och under lång tid."
Det är lätt, även i själva arbetet med en komplex PTSD, att vissa steg hoppas över, till exempel den fas där du skapar en trygghet till dig själv och terapeuten. Går du då direkt till exponering av traumat, kan det hända att patienten re-traumatiseras.
Jag håller VÄLDIGT mycket med i det som beskrivs i slutet; forskningen måste gå vidare,
den kliniska erfarenheten inom barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin måste i större
utsträckning kompletteras med kunskap om trauma och traumabehandling.
Hänvisning till dokumentet: här.
Väldigt intressant, ett ämne jag väldigt givet kommer ta upp under många av mina föreläsningar!
DET HÄR MÅSTE KOMMA UT!
Ljus, Yasmine
Att läsa din blogg var som att läsa om sig själv..
SvaraRaderaJag är traumatserad mer än vad en vanlig svensk normalt har upplevt i sitt liv.
Jag fick ingen rätt hjälp för 10 år sedan, & det har gått 3 år nu & jag har fått felbehandlig ffrån början för jag var för sjuk så dem gjorde bara skattning skala på mig & flera diagnoser som är helt felaktiga.
Jag har tänkt också på var ska man få hjälp om man har ptsd?
För psykiatrin har inte den kusnskapen mer äm att inte lyssna på pantienten hur man mår utan medcin behandling som gäller & hoppas att jag slutar älta så småning om.
Man borde forska mera som BRIS gör.. som vet att man kan få ptsd från barndomen långt senare i livet, nått min Psykitariker inte håller helt med.
Ditt Blogg inlägg är nog den vettigaste jag har läst av alla bloggar jag har läst! <3
Spännade läsning. At få rätt behandling känns som ett lotteri. Jag själv svarar inte på alla de mediciner de vill stoppa i mig. Men jag vill vara till lags äter dem och skäms att jag inte slutar få dessa ständiga flachbacks. Tack för at du skrev detta inlägg. Zinnia
SvaraRaderaJätteintressant inlägg. Jag är glad att jag hittade det, tack för att du skrev det!
SvaraRaderaKram.
Jag tror att problemet är att kompentensen inte alla gånger är tillräckligt hög inom psykiatrin. Jag som arbetat som psykolog har ALLTID screenat för barndomstrauman i samband med att jag gjort ADHD-utredning då just PTSD är en differentialdiagnos till ADHD. Jag brukar dessutom alltid intervjua föräldrarna för att höra om det funnits något trauma i barndomen. Komplexa trauman är naturligtvis svårare att spåra då traumatiseringen skett över längre tid och oftast består av omsorgssvikt, vanvård, våld och övergrepp.
SvaraRaderaBehandlingen av trauma är alltför ofta kopplade till psykodynamiska teorier även om traumafokuserad KBT allt mer får plats. Någon med EMDR-kompetens har jag dock aldrig träffat inom psykiatrin.
Det viktigaste är att psykiatrin i större utsträckning blir mer evidensbaserad och dessutom anställer folk med reell kompetens, inte någon som gått en kortkurs i KBT.
Självskattningsformulär är bra men skall naturligtvis inte vara det första man slänger fram. Först måste man veta vad klienten sökt för och det tar ett antal gånger att få fram historien bakom varje person.
Mycket intressant läsning. Finner det oerhört viktigt att det lyfts upp att symptom kan komma många år efter. När jag drabbades och började leta på nätet kring PTSD stod det överallt att symptom uppkommer efter några månader vilket gjorde mig väldigt orolig och rädd.
SvaraRaderaTack för att du delar med dig.
har inte läst mycket bloggar då jag inte hittat någon som vart speciellt intressant för mig,,till denna stund hur bra som hälst har du gjort den
SvaraRaderadenna hamnar bland mina favorit bokmärken och där är du den första som har en blogg så grattis ;)
jo C-PTSD är nu med i DSM-5 och va påtal om att den skulle vart med i DSM-4 men då tyckte dom sim väljer ut vad som ska va med å inte att PTSD är redan brett nog och täcker upp tillräckligt ,, vi som lever med detta vet ju om att de är mer än klassisk PTSD tycker jag verkar hur logistiskt som helst jag menar 1 person som är med om ett fruktansvärt trauma under 1 tillfälle 20-30min till-12-72 timmar slår jag till med
det är ju inte samma sak som någon som haft ett konstans hot över sitt liv eller att hotas med att skadas av en person eller flera personer under flera år utan att känna någon trygghet någon gång
självklart får den personen som blivit utsatt längre tid troligen större problem om man jämför med någon som har en traumatisk händelse som pågår i 12 -72 timmar
de är vad jag tycker verkar logiskt i alla fall och de är verkligen inte den definitiva sanningen men de är vad jag tror sen är varje persons känslor för något olika och samma sak kan uppfattas olika hårt av olika personer beroende på så otroligt många faktorer
jag tänkte dela med mig utifrån mitt liv och händelser
SvaraRaderai hopp om att de kan skänka någon styrkan att våga kliva ur mörkret och komma fram med vem du är och kanske just din historia hjälper någon annan and so on
jag vänder mig även till personer som aldrig tror dom ska klara hålla sig drog fria länge nog för att få bli utredda jag har kämpat länge länge för att nå min utredning de är tufft men de är värt att ta den fighten så du kan påbörja din läkeprocess jag har inte kommit så speciellt långt i min behandling men jag har gjort resan möjlig för att gå vidare till nästa steg
som uttrycket säger en 1000 mil lång resa börjar med ett enda steg
jag har försökt skumma igenom lite lätt men de blir så mycket mer när man sitter här å skriver och man känner att de måste jag ha med å de annars är de ju inte sammanhängande så ber om ursäkt om de skulle vara något som är de ändå de är så ni kan ide i alla fall sen är de mycket grejer jag inte tagit upp osv
jag fick mina 2 första diagnoser ordentligt fastställda den 31 augusti 2015 (för drygt 3 månader sen), hade fått ett psykolog utlåtande för drygt 5 år sen som löd :lite uppvisade siffror på olika skalor osv och med hennes egna ord : med stor sannolikhet för PTSD som kräver behandling
SvaraRaderamen kopplade aldrig de som ett tecken på att man kanske skulle utredas för eventuellt få de fastslaget så augusti i år va första gången de va en riktig neuropsykiatrisk utredning för lite de ena å de andra PTSD i huvudfokus för de va de och ADHD som va på tapeten först men genom att jag hållit på med droger sen jag va 13-14 och nu i december fyller 26 år så va de ju ändå 12 år+ av olika substanser som jag tagit i olika tids perioder så gjorde de ju väldigt svårt att få göra utredningen för behövde vara nykter tills man lämnar negativa prover å när jag började lämna negativa prover så påbörjas nedräkningen till jag fick börja med utredningen sen så var jag ju tvungen att hålla de under hela utredningens tiden eller börja om från början igen
åh nu va den färdig och jag fick svar på de dock visste jag inte om complex ännu jag hade ju sett C-PTSD innan men va rätt säker på att de stod för combat-PTSD vilket jag tyckte verkade logiskt att dom hade en egen undergren i ptsd för att de va så många som hade vart med om samma sak osv så fick jag höra sen från en vän att nej nej c står inte för combat de står för complex så jag gav mig i min combat tro å sökte på complex å kommer in på vilka kriterier man ska uppfylla och blir spökrädd över hur läskigt mycket som stämde överens näst intill allt 99 % av vad kriterierna va vilka dom större riskfaktorerna var vad och hur andra människor beskrev de och dom hade sagt precis ord för ord aldrig vart med om att hittat allt så klockrent innan
SvaraRaderaallt överlag 99%av allt sammanlagt
så jag tar med mig min nya upptäckt till min psykolog och frågar vad han trodde om sannolikheten till de va en bättre bild av mig än klassisk PTSD
han sa att de är ingen frågan om saken om att jag har complex
åh nu idag vet jag garanterat att de har vart C-PTSD sen jag var 15 år gammal i alla fall räknat som senast i överkant dessutom jag är helt säker på att de vart de då jag inte minns mycket alls över mina 12-13 första år innan 12-13 kan jag ju inte säga om jag hade de vilket lämnar mig kvar vid 14 då jag börjar minnas allt mer
om vad jag kände och upplevde nästa som är de säkraste att sätta för min del 15 år då minns jag mycket mer och jag mådde fruktansvärt dåligt vet jag åh efter att ha lärt mig å lär mig mer å mer om först va de ju PTSD och vad de innebar och vad en flashback verkligen var och då kunde jag referera till hur jag mår nu och hur jag mått de senaste 10 åren
och om man drar de från 15 och fram tills nu
så har jag bott själv sen jag blev utkastad när jag va 16 år lyckats bli bostadslös 3 gånger flyttat runt över allt å ingen stans blivit rånad och fastbunden med kablar händer å fötter lyckas efter mycket jobb komma loss åh vittnar och räddat min killkompis från att bli fortsatt våldtagen av han som band mig å råna mig å våldtog min vän under samma tillfälle de va en jobbig kväll till att inte få bo kvar i den soc lägenhet som vännen blev våldtagen i åh allt de andra hände mig samma kväll så sökte jag alla lägenheter som kom in vid tolvslaget på natten under 5000 kr varje natt kolla jag och
SvaraRaderaså hamnade jag i Hammarkullen 7 månader innan de blev behandlings hem på tvång LVU hade dom vart 10 månader senare så hade dom inte fått igenom de från 13-19 visste ingen att jag tog droger å aldrig lämnat ett enda positivt svar på nåt drogtest sen fick dom mig att lämna på soc på grund av en anonym anmälan som mer än bara om droger drogerna va sant men inte de andra knivigt läge få båda anklagelserna på sig där bara hälften stämde men inte låta dom ha några konkreta bevis eller lämna drogtest ¨å visa positivt på minst 3 substanser samtidigt men bli fri från hälften av anklagelserna men låta dom ha konkreta bevis dom
ställde mig lite i schack matt för 2 dagar senare fick jag lämna prover igen å den dagen stod 3 st utanför grannens dörr jag går fram till dörren med min nyinköpta guitar hero-3 gitarr och ska få spela med gitarr för första gången sätter nyckeln i nyckelhålet är det de du som är Christoffer Gustavsson säger en man med polisens översittare/ auktoritet ton läge som dom jämt har vid bemötande då man ska bli osäker och undergiven
haa de beror väl på vem som frågar säger ja
Göteborgs polisen du ska följa med oss och håller fram sin bricka och de gör hans 2 kollegor samtidigt med nääää känner jag ju bara precis i min dörr å ska spela med gitarr för första gången
jag lyckas övertala dom att jag skulle åka med dom dagen efter så skulle jag packa å grejer under natten
så soc lyckades trycka dit mig så de small om de så de
de blev 7,5 månad på LVU hem
där personalen psykade en genom beteenden och handlingar ex jag va den som hade fått mest perfekt skötsel fån dag 1 till ca 4 månader senare efter den tiden så tröttnade vissa i personalen på att jag alltid skötta mig så dom drog ut strömmen till min väckarklocka som jag hade ställt för att vakna som jag hade jag gjort mån-fre i 4 månader + åh inte vart sen en enda gång tills då min klocka inte ringde å en personal bara står lutandes mot dörren å flinar med armarna i kors skit nöjd åh säger du vet vad det här betyder va ? då orkade jag inte längre hade kämpat så länge för den streeken å den tog dom ifrån mig bara för att de va för segt att jag aldrig gjorde fel sen under en permission blir jag brutalt nedslagen på grund av en lögn min dåvarande tjej anklagade mig för att slagit henne ringer sina vänner så dom slår sönder mig och ringer polisen å anmäler mig å jag har inte ens rört tjejen . kommer till behandlingshemmet med polisen lungt å sansat går in som de står i polis rapporten dock 2 kvinnor till poliser hade kallat mig kvinnomisshandlare med hat blickar när dom tog mig men dom fick ändrat syn på de hela när dom förstod att de va tvärt om att min dåvarande tjej hade misshandlat mig snarare då hon inte hade ett märke på hela kroppen å jag hade överallt hon hade då misshandlat mig anmält att jag misshandlade henne och ringt sina vänner bett dom misshandla vilket va 8 mot1 3xburned på i kväll av samma tjej sönder sparkad å slagen kommer jag till hemmet när polisen dragit kommer de in 1 personal åh ber mig ta ut pappers tussarna ur näsan för jag får inte ha dom på avdelningen jag förklarar lugnt och sansat att hela näsan är full med blod och de kommer komma blod överallt här inne om vi tar ut dom då kommer de 5 krogvaktar personal in å brottar ner mig på golvet polis grepp å knä i nacken tar mina kläder ifrån mig å pappers tussarna å låser in mig i isoleringscellen resten av natten inga kläder iskallt släckt lampa så man knappt såg nåt mer än de då vitaktiga golvet så snöt ut all blod jag behövde å målade streck gubbar för att fördriva tiden å inte tänka på hur kallt de va i de rummet utan kläder sönder slagen å ont hade jag sen fick jag kommit ut dagen efter å fick inte träffa läkare på 2 dagar efter 2 dagar fick jag träffat läkare knäckt näsa åh hjärnskakning kunde läkaren säga så när soc fick reda på de tog dom mig där ifrån illa kvickt bara några veckor efter de va jag fri va jag tbx i Hammarkullen i min lägenhet 1,5-2,5 månad sen är jag hemmma hos en kompis över helgen så drar vi till mig i Hammarkullen på söndagen då sätter jag nyckeln i dörren låser upp å öppnar dörren ser okända mattor va e de här tänkte jag fel dörr ? stänger dörren mitt namn står på dörren går in å de är ett gäng som har passat på att flytta in den helgen medans jag hade vart hos kompisen
SvaraRaderadom va rätt farliga snubbar min vän vet vilka dom va och dom skulle inte röra mig sa han till dom så de gjorde dom inte men man kände sig ju inte lugn över situationen direkt och allt va ju borta i lägenheten allt jag köpt mina konfirmations kort bortkastat
var enda klädes plagg jag ägde var borta allt var slängt av dom som hade flyttat in jag gjorde ingen inbjudan till att bråka med dom över att dom tagit min lägenhet inte värt att offra livet för materiella ting som ändå inte fanns kvar och de går att köpa nytt
de va synd att dom missbrukade mitt xboxkonto genom att spela brända spel online på mitt ovärderliga konto mitt online medlemskap på xboxet där jag hade spelat de svåraste fighting spelet DEAD OR ALLIVE 4 och vunnit oändligt med guldmedlemskap och som va mitt välförstjänta rykte samt min 20 bäst i världen placering de gick bort bäst i alla länder utom jagpan å där va de bara 19 st japaner som va vassare än mig
SvaraRaderade spelar inte så stor roll allt det andra i lägenheten (men varför mitt xbox och mitt live konto haha man måste kunna skämta lite oxå ) då de var alla stora och alla små bäckar ihop som blev så surt
och bostadslös igen jag ringer bostads bolaget meddelar dom om läget dom säger bara :ok va bra att du ringde tack för upplysningen (klick) inte ens bostadsbolaget i hammarkullen ville ta i ett sånt ärende så jag ringer polisen åh anmäler vad som hänt polisen behöver ha mig personligen för att veta att de verkligen är jag som står på lägenheten vid den tidpunkten hade jag åkt med min kompis till till honnom å va inte så nära gbg så jag försöker polis anmäler via tele 6 gånger utan att lyckas så 8e gången hoppar jag på bussen å reser till gbg och till polis stationen nu är de 8e gången jag försöker polis anmäla detta åh jag är bostads lös jag har förlorat allt hade bara vad jag hade på mig skor sockar jeans boxer tshirt å en luv tröja 1 mobil och 1 set nyklar i st plånbok med idkort men utan pengar jag får komma in hos en polis han börjar skriva anmälan och tillslut säger han: ser i ditt register här att du haft missbruksproblem 4 posetiva prover varav 2 va innan jag åkte in och 2 va av dom 2 första veckorna på behandlingshemmet de va mina missbruks problem han ens kunde se om inte han kunde läsa vad soc hittat på för att få LVU fastställt åh de la jag inte ens på minnet för de va inte ens i närheten av vad sanningen va polisen säger även ser att du har LVU vilket jag fick ha samman lagt i sträck 18 månader varav 10,5 av dom va ute i friheten bostadslös åh trött på allt precis kommit ifrån hemmet på grund av hur jag blev behandlad när jag behövde träffa läkare med en gång egentligen inkl annat kommer ut å detta händer varken bostads bolaget hjälper inte polisen häller å soc ringde ju mig åh anklagade mig för att missbruka igen för att jag inte va i hållplatsen innan Hammarkullen Hjällbo å lämnade drogtest mån ons fred å va å blåste som jag skulle mån -fred jag förklarade för dom vad som hade hänt dom trodde mig inte
till slut så trodde dom på mig å insåg allvaret å började söka någon efterbehandlings ställe och då hittade dom gryning vård ab Alingsås
där jag fick en kontaktperson och en lägenhet att va i så länge och min kontaktperson å jag å hans kollega åkte en dag strax innan mina 3 uppsägningsmånader va slut åkte till hammarkullen för att kolla om de fanns någon liten grej som va min kvar då var jag måttligt på overload kan jag lova jag viste att de gör ingen skillnad att dom 2 är med pang pang aha då va de bara du ensam kvar då
då går inte min nyckel att använda i dörrlåset som för övrigt såg väldigt skumt ut de va klibbig yta över allt kring låste å fullt av repor då har dom bytt lås på dörren så fanns inget jag kunde göra över huvud taget bara att åka tbx till Alingsås å glömma 12 dagar efter jag flyttat in i den nya lägenheten började jag på en anordnad praktik plats där jag även fick vinter jobba med att göra inventeringen nu e de 2010 vinter januari 2011 börjar jag folkhögskola å börjar plugga upp mina gymnasiebetyg vilket jag gör tar studenten maj 2013 jobbade där jag hade haft min praktik å inventerings jobb vintrarna inventering sommaren allt annat de va en bildels butik med enkla reparationer av ex gräsklippare som jag fick huvudansvar för (gräsklippar mannen) osv så packa upp gods lägga beställningar stå i disken å hjälpa kunder med de dom skulle ha å å skrev följesedlar å skötte kassa mm sen någon gång under
2012 om jag inte misstar mig slutet eller våren 2013 så har jag sån jobbig tung känsla att kroppen känns som bortdomnad och har känt så i flera dagar nu va de s¨illa så jag tog en kniv skar mig i armen för att se så jag fortfarande kunde känna min kropp då tar personen brevid mig kniven ifrån mig och jag blir då kniv huggen i innerlåret då kniven går igenom 3 muskelgupper å missar puls ådern med 1 mm (nära men inte tillräckligt för att de skulle kunna gå riktigt illa men jag överlevde med 1mm tillgodo
SvaraRaderapå frågan jag hade börrjat skära mig själv i armen för att känna kroppen armarna va rätt bortdommnade men inelåret och dom muskel grupperna hade jag deffenetivt känsel i aaaaaj får ta ambulans från min lägenhet i alingsås - östra sjukhuset göteborg å sy å plåstra om å köra ultra ljud för att se hur illa de va
påbörjar högskolan hösten 2013 gick nästan hela den terminen december börjar jag jobba på ett försäljare
jobb utan någon fast lön och vi sålde lotter åt posetkodslotteriet jobbade 12-13 timmar om dagen å knackade dörr i snö storm å allt va de blev
vi fick 110kr-130kr per lott vi sålde beroende på hur många vi sålde totalt de 2 veckors period vi fick lönen på å skatta på de med blev inte mycket pengar över å busskorten (regionen runt)fick vi lägga ut för själva
jobbade mig sönder tills jag inte orkade mer åh ändå fick jag inte ihop till räkningar å framförallt inte så man kunde äta varje dag och endå ha el å hyran betald då jag hade ingen vatten burarna element utan va ju tvungen att punga ut ström för att ha en godkänd inne temperatur så inte fönstren frös å sprack .. jag är kvar på de jobbet till mitten av januari 3 låneperioder utan att ens i närheten gå runt och ingen tid finns över att söka jobb då arbetsdagarna va 12-13 timmar med resa hem 1 timme å till jobbet 1 timmme så jag va borta 14-15 timmar om dagen minst började kontorstid kl 10 så fick åka hemifrån kl 9 ok efter dagen så va vi på kontoret runt 23 tiden å då va inta allt arbete gjort än vi gjorde så mycket vi kunde göra på tågen eller bussen hem för att komma hem å sova så mycket som möjligt innan de va dags igen man slet ju ut sig något fruktansvärt så runt den 20 så sa jag upp mig och behövde inte jobba kvar dom 2 veckor som anställningen skulle ha kvar mig å tack för de
hem å vila upp sig efteråt fick jag höra så mycket snack de va om mig efter jag slutat att jag inte va kunde sälja och passande för jobbet osv
när jag fick höra de från en kollega som slutat ganska snart efter mig fixade in mig på ett annat jobb började fredag den 7e feb 2014 frågar team leadern va ligger rekordet i sverige på som första bästa dag ?
han kollade upp de de va 11 st efter min första dag slutade dagen hade jag 37 kontrakt haha suck on thaat att jag inte kan sälja förra jobbet suck it jag går in å jobbar järnet för att komma ikapp dom 2 månader jag kommit efter i ekonomin den 13 feb så dör min farfar som betydde en hel del för mig så blir en tung månad men jag jobba ändå va tvungen den månaden trots några dagar jag va för ledsen för att stå å va go o glad å leende på läpparna hela dagen så lyckades jag ändå sälja bäst i gruppen å får ihop 323 kontrakt ca 50 000 kr + samt att jag skulle då få ett förskott på 10 000 kr de va ju lugnt jag hade + 40 lax endå extra sen kommm lönespec då har vår team leader tagit kontrakt från gruppen s alla medlemmar så det slutade med att jag fick en fast lön på 5-6 000 kr och betalt för 30 kontrakt jag hade gjort mer än 10 gånger så mycket jag hade gjort mer min första dag än vad jag fick betalt för så gick de med de hårda arbetet å sorg hanteringen å allt som jag kört på för att komma ikapp jobbar där till maj då går jag i väggen och nu vart sjukskriven sen dess med en sjukpenning som kronofogden är inne å drar så mycket dom får dra så man ligger på mindre än existensminimum då exisktens minimum är soc å sjukpennning + de kronofogden ska vara några 100 lappar bättre än soc fast utan soc får ju betala medecin elräckning inga pengar till busskort haha men jag har inte gett upp än efter alla år åh kommer aldrig att ge upp häller
ska lägga till ett spår som skulle legat först egentligen och de är väldigt kort om innan 15 år de lilla jag kan säga så skiljdes mina föräldrar sig när jag va 6 och där är mitt första minne jag trycker isär mamma å pappa å säger time out sen efter de så minns jag att mamma tar med mina 2 systrar å lämmnar mig ensam kvar med pappa och de vet jag ju bara för att mamma å pappa vet när de va dom skiljde sig sen pratade jag inte med mamma eller träffade henne för än jag va 12-13 under de åren så förekom de ena å de andra dels kan jag säga att jag minns en bild av min pappa håller fast min hand å bränner fingertopparna med tändare medans han skrattar å griper tag i min nederkäke med tummen inne i munnen å smak av metall kan jag en minnas då han jobbar mycke med messing koppar osv och inte dom renaste händer om man fliker in de
SvaraRaderatog stryptag tills jag inte orka kämpa mer å föll ner å jag försökte fly och stryptag igen tills jag säcka ihop å sen försöka fly och så höll de på ett par gånger till ,, han brydde sig inte de minsta om att jag inte kunde andas helt orördav de.
osv han fyller många kriterier av att vara narcissist
korta glimtar som som återkommer vid alla möjliga tillfällen
hela tiden få veta att man inte va värd ett skit man kunde aldrig lyckas göra något bra nog.
jag gick till skolan på morgonen å var väldigt mobbad så länge jag minnas
skulle ju precis börja skolan då mina föräldrar skiljer sig och jag blev av lärarna utsedd till ett typiskt skills-mässobarn och att de inte va nån ide att lägga fokus på mig jag kan ju inte säga att jag hört en lärare säga de eller så då jag inte minns så långa perioder oftast inte mer än max 1 timme oftast kortare än så men jag har en minnnes bild från tror de va 3an då jag minns att jag räckte upp handen och läraren tittar på mig men går till andra och går till andra från början av lektionen höll jag upp handen till slutet av lektionen läraren hade medvetet ignorerat mig hon tog personen intill mig som behövde hjälp mer än 1 gång osv i alla fall skolan va väldigt jobbig när jag kom hem till pappa efter skolan så va de jobba jobba i skogen eller annat åh sen komma hem från de med pappa å han drack sin whiskey och ibland gjorde han inget men ibland fick han snefylla eller vad som han blev arg ilsken och då kunde de ena eller andra ske och de va inte bara när han drack utan kunde hände när som och man va hela tiden på sin vakt läste av hur humöret så man kunde agera efter de så man slapp undan då de va möjligt jag blev särbehandlad från mina övriga syskon som va två systrar då pappa resonerade att de e tjejer dom behöver inte arbeta eller hjälpa till (nu får jag väl massa inlägg från den kvinnliga delen av dom som läser) så dom behövde inte göra något mer än vad dom själva ville så kändes ju orättvist kände jag samt dom fick en massa saker dator hund osv jag fick 10 kr i timmen när jag jobbade med vissa jobb och aldrig något liknande som mina syskon fick för ingenting sammanfattat vaknade åt samma äckliga havregrynsgröt varje dag spydde ibland innan jag gick till bussen till skolan va i skolan under tiden den höll på blev hårt mobbad fick ingen hjälp av lärare som jag minns de utan fick hänga med så gott jag kunde åh tjuvlyssna på vad läraren sa till andra som fick hjälp i klassen sen hem å jobba å läsa av pappa och hoppas
på att man slapp bli sönder psykad och eller misshandlad denna dag man var ju hela tiden beredd på de dygnet runt och jag hade jag de så som jag skrivit med skolan och hem å mina dagar samt efter mamma och pappa skillt sig så träffade jag inte min mamma på över 5 år och jag hade inte den positivaste bilden av henne ska tillägga mina antaganden är baserade på de lilla jag minns och vad jag tagit reda på efteråt ex som samtal med föräldrarna och lite så jämfört mina minnen med de som jag hört och sett och vet har hänt och då fått lite bredare bild och de är lite detektiv arbete men jag har fått en ganska bra uppfattning av hur de stod till ifall någon funderar över hur jag kan säga att jag knappt minns något sen innan jag va 12-13 och ändå kan berätta så mycket innan hade jag inte alls många minnes glimtar men när jag nu går på behandling /samtal för de samt samtal med psykologer åh annat innan så minns jag mer åh mer både på gott och ont har fått tbx förlorade minnen av saker jag inte vill minnas men de har även förutom mera info till mig sj om mitt liv gjort så jag med de har en större helhets bild av tidigare perioder av mitt liv men när min psykolog frågar på frågor jag aldrig fått innan å jag försöker komma ihåg så är de bara helt stopp åh jag försöker åh försöker åh blir lite arg på att jag inte kan minnas de men de går bara inte ÄN)där fick jag nog svarat en den frågor om hur jag kan berätta så mycket som sagt ... vi går vidare med när jag va 10 eller11 så mådde jag så dåligt att jag orkade inte fortsätta leva så bestämde mig för att ta mitt liv jag satt och verkligen va påväg och alldeles precis som jag skulle göra de så slår en tanke mig som löd ta livet av mig löser faktist ingenting och de kommer bli bättre nån gång i framtiden och de kan jag säga va första enda gången jag verkligen vart påväg att ta livet och har haft de med mig sen den gången att de kommer bli bättre nån gång, samt har förtroende i en till grej jing å jang principen (balans) att ta massa skit i livet redan så mycket har hänt och mycket mer kommer senare att hända i min tidslinje fram tills nu men jag tar hällre en massa skit nu i tidiga år å lever underbart sen i framtiden med lycka och frid och inga bekymmer hakona mathatha
SvaraRaderaursäkta mig som lägger in lite skämt mitt i allt som en wake up eller nåt mitt i allt seriösa behöver alla en liten upp muntrande de är min syn och hopp om vrf allt sånt va tvunget att landa just på mig och att min framtid ligger och väntar med fantastiska erbjudanden de är vad jag har hållt mig flytande på lika mycke gott måste hända som ont har hänt, innan min tid på denna jord är slut måste de va balans annars ligger ju allt i obalans och de går ju inte 1+1 blir 2 hur jag än försöker om jag inte använder mig av jord högar sand högar osv osv ekvationen går inte ut , så fysikens lagar säger ju egentligen att de måste finnas balans och eftersom de vart så koncentrerat tungt alla år så finns du ju bara ett sätt de kan bli på åh de vet ni nu vad jag säger de är enligt min filosofi haha filosofen i mig vakna till liv en liten sväng där,vid 13-14 typ hade jag en tygpåse från låg klass måste de vart ser sån ut packat med pengar och lite kläder som har vart packat i säkerligen nåt år minst som jag skulle rymma med jag lyckades rymma mitt andra försök då första gången fick jag kasta mig i diket för att inte bli överkörd av pappa och då fick han tag på mig ingen rolig kväll andra gången va jag sneppet smartare å gick över hagar och genom skog drygt nån mil va de nog till en bensinmack å bad om att få låna telen och flyttade hem till min mamma som jag precis hade börjat träffa igen och insåg att hon inte alls var de jag hört om henne från pappa och så , så bodde hos henne min pappa hade meddelat att skolan kommer gå åt skogen för mig när jag bor med henne å jag skulle inte få några bra betyg bara för att han sa de så tänkte jag han ska inte få nöjet att ha rätt så höjde mig 1 snepp i 6 ämnen på 1 termin så kunde han stå där med skägget i brevlådan jag pratade sällan med han efter att jag rymde där ifrån nu va de ju mycke lugnare bara skolan som va tuff nu men kunde komma hem utan att behöva vara rädd för att någon vill skada dig eller slå ihjäl dig eller strypa dig osv den pressen va ju inte längre men de va då som jag började få magproblem började som halsbränningar och övergick till vad jag kallar magbränningar samt att jag fick väldigt i ryggen i mellanåt jag bodde med mamma tills jag va 16 år då kasta hon ut mig för att jag drack bärs med en kompis i smyg i mitt rum åh min syster fick reda på de å skvallra för mamma så klart åh hon tyckte att en 16 åring å min 15 åriga kompis skulle dricka öl (haha åsikter kan man ju alltid ha ) nä de va inte bra tyckte hon men jag hade ju redan vid den tiden å innan 16 år med mycke ångest känslor depprition och att hela tiden vara förberädd på att något kan hända även fast inget hotar direkt utan generellt alltid berädd på vad som hälst alltid spänd i muskler åh mentalt så att dricka några öl åh va med en kopmpis åh bli lite halv packad sådär va ju as gött då kunde man slappna av lite mera men de va inget som gick hem hos mamma hon viste inte om vad som hade hänt mig när jag bodde hos pappa bara ytterst lite och tror inte de hade gjort sån stor skillnad med de faktum att jag druckit endå så jag åkte ut och blev tillsagt att aldrig komma hem igen då jag började berätta sa hon tidigt jag börjat förklara hur jag haft de så sa åh kände att hon inte klarade av att ta de med mig och de har jag mina psykologer till som jag ennu inte träffat förutom nån kurator som jag kan minnas å va ju en sväng på bup men de va mer över vilken förälder man ville bo hos när man va så ung efter skillsmässan kommer ihåg de så tydligt att vi satt i ett rum med en psykolog eller va han nu va om de ens va en han de minns jag inte men vi satt där med psykologen säger vi och skulle prata om vem vi skulle bo hos och de va en stor spegel i rummet och en microfon under bordet och jag fick jag veta efter vi hade pratat klart och dom fått sina svar berättar dom att mina föräldrar sitter bakom spegelväggen åh kunde se åh höra varenda ord vi sa hmmm skoj
SvaraRadera