Idag har jag tagit det ganska lugnt. Tränade på morgonen, vilket kändes super! Hem för att duscha och svara på mejl, sedan gick jag till busshållsplatsen för att bli hämtad av J. J är den som fixar mina naglar (även kallad nagelfixaren) och passade på att hämta upp mig för att åka till Bålsta där naglarna skulle fixas. Det var en jäkla upprepning av ord alltså. De blev väldigt fina, tänkte lägga in en bild imorgon eller något! För de som är intresserade. He. He.
Sedan har jag svarat ännu mer på mejl, skrivit på boken, skrivit lite till BUP och drömt mig bort. Just nu är jag i något standby-läge där allt är på gång att hända men har inte tagit fart än. Kanske är det bra att jag får vila, och förbereda mig. I februari börjar allt. Då ska jag få göra det jag velat i flera år. Föreläsa, för att sprida lite ljus. För ett år sedan oroade jag mig som bara den inför framtiden; tänk om jag inte kommer få chansen att föreläsa, att släppa böcker, att, att, att? osv. Idag sitter jag på hela 4 möjligheter att få föreläsa, 2 inom en snar framtid. Herre min lilla jesoos.
Det börjar gå in för mig mer och mer, det här med var problemet sitter. Läser ytterligare en fil angående ett projekt/undersökning om behandling av komplex traumatisering, och glödlampan lyser. Var det så här det var... I sex år har jag trott att jag har varit sjuk, kroniker, forever-i-behov-av-hjälp. Tanken på den lättnad jag känner nu kan få mig att gråta. Det spirar inuti, känslan av att ha överlevt. Att ha fått den hjälp jag behövt till sist. Och ja, tanken dyker upp... "förtjänar jag detta? Är jag värd allt det här?". Tanken försöker jag slå ifrån mig, för den är egentligen inte min. Den finns hos mitt forna jag. Nu blev jag hungrig.
Det där lät poetiskt, men nej, jag menar matigt vrålhungrig har-inte-ätit-på-flera-timmar. Apropå ingenting. Ska nog äta. Ja, jag gör nog det.
See ya lataa'
Värme och kärlek, Yasmine
Ps. spinner vidare på det här med trauma och behandling imorgon. Ds. Den samme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar