Glädjen är gjord, jag vet inte hur jag ska kunna tacka livet för detta...

Jag sitter på min fåtölj och gråter.

Av glädje.

Jag känner mig lyckligare, gladare, mer berikad och en smula äldre än igår.

Jag känner hur min värld går från svartvit, till alldeles färggrann.

Bokstavligen.

Jag kan knappt förklara denna känsla av tillfredsställelse.

Det är nästan som att bli kär.

Att snudda vid ytan på detta fantastiska kärleksbarn.

Att sända iväg sina första ord via rymden.

Att behålla sitt första minne i form av mig, i badrummet, överlycklig.

Att skrika ut på hela facebook TVÅ gånger (ni som har mig där, vet).

Att älska, att förlåta.



Jag har numera ett liv värt att kämpa för. Jag har...


... en smartphone!!! 


MED FÄRGSKÄRM!
OCH INTERNET!
OCH KAMERA!!!

Det är som att födas på nytt. Jag fick den gratis av min mormor. Mormor är numera krönt till min hjälte. Mormor borde få pris och medaljer och pokaler och guld och gröna ängar.






Nu ska det firas. Med bubbelvatten, sms som syns i en bubbla och lite fanfar-musik.

Idag är början på något nytt.

På min version av 2010-talet.

Värme, kärlek och evinnerlig glädje från Yasmine