 |
| Tåååa-ta |
Tänkte berätta lite om de två-tre dagarna som gått! I fredags var jag i Uppsala en sväng och träffade musikD/K. Var kul att få prata med älskade pappa i bilen, det var länge sen och vi hade mycket att prata om. På sången lade vi toner till min nyskrivna låt, och vi kom en bra bit. Är riktigt, riktigt nöjd med låtens stämning och ackord än så länge, tror det kan bli en oerhört harmonisk låt trots dess melankoliska text. Vi sjöng också lite Lana Del Rey. På samtalet med K berättade jag allt om SafeSoul och jag förstod att det lös om mig när jag beskrev allt jag kommer få göra, det ljus jag kommer nå. K är så glad för min skull, och jag vet att hon tror på mig. Blev ett bra och peppande samtal, gick därifrån med ett leende. Dock var jag sömnig utav bara h*lvete, så vägen hem blev lite snark, mutter, mutter. Fick bli äta och sova en stund när jag kom hem, innan jag började städa huset. Hela botten- och övervåningen dammsögs (lol, råkade skriva damsugades först, kulkul) och så hann jag skriva lite på nytt på boken innan I och Y kom från göteborg. Var jätteroligt att få träffa dem, så det blev lite snack innan jag gick och sov.
Igår var det heldags-tårtätande av vego-smörgås-sorten. Halva förmiddagen och två timmar på eftermiddagen gick åt att göra sig i ordning och göra huset och dukningen i ordning. Sen rullade gästerna in (eller, haha, man kan väl snarare säga att de gick in men rullade ut) och kalaset började. Oerhört lyckat blev det, helt klart. Försökte hinna prata med de flesta, vilket jag i princip lyckades med, och måste säga att jag verkligen tok-gillar alla mammas vänner. Vi åt och fikade och blev mätta, sen satt vi till halv ett på natten och pratade. Några gick åt gången efter att mamma öppnat paket, och till sist var det bara E, jag och mamma som satt kvar och pratade. Kändes skönt att få dela med sig av vissa saker till E, som funnits med hela mitt liv. Vi gick in på både roligt och jobbigt, och jag tror jag trots allt behövde höra vissa ord från någon som känt mig så länge. Jag får bara alltmer bekräftelse på att det som hänt inte var mitt fel, och att jag har inget att skämmas över och dölja. Jag måste släppa skammen och att skydda vissa, det är inte längre mitt privilegium att skydda och har egentligen aldrig varit. Efteråt blir saker och ting jobbiga och såriga som vanligt, men jag gick och lade mig för att få sova bort det.
När jag vaknade idag kändes det okej. En rätt fånig grej inträffade på dagen och som vanligt börjar jag analysera och självkritisera. Jag måste lära mig att felet inte ligger hos mig, utan i min självbild. Av någon anledning gick jag istället och blev fruktansvärt irriterad, jäklar vad länge sen det var jag kände sådan frustration. Hade lust att slå ned en vas eller något, och det brukar inte vara likt mig, men jag tänker inte hålla ilskan inom mig längre. Man får svära och skrika lite, nackdelen är att jag är ovan att utagera ilska så då blir jag trött istället. Poff, somnade på soffan och vaknade lite piggare, så det behövdes. Det kliar i benen av rastlöshet, jag vill ha gjort/göra mycket under dagen, nu när jag kan. Men jag måste inse att man behöver lägga sig ned och vila ibland också, samla kraft för att orka. För att jag ska klara framtida prövningar och roliga uppgifter - behöver jag lära mig att andas, återhämta mig, ta mig tid att vila. Vet av erfarenhet att man inte kommer så långt på att köra på i 190, utan att få känna lugnet.
Att tänka på!
Nu ska jag i min egen takt göra det jag orkar, utan press eller stress (försöka duger).
Hörs imorgon, kärlek
Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar