(Bara för sköj skull och brist på ork att skriva något vettigt)
1.
Jag hade EXTREMT lätt för att rodna när jag blev tonåring.
2.
Det här är något jag helst inte drar upp när någon äter, med risk för att denne inte ska våga fortsätta äta. Sanningen är, att jag har ett VÄLDIGT jobbigt problem som ibland tar kål på mig. Det är få som vet, men ja, nu får hela Sverige veta (storhetsvansinne.se). Jag är till att börja med väldigt ljudkänslig (, vilket jag, HAHAHA, har en diagnos på i form av en hörselskada fick jag veta när jag läste mitt bedömningssamtal från öron-doktorn) - jag hör alltså FÖR bra - . Därmed är bomber, orkestrar i sängen, krig och högsta ljudet på radion inga problem (med risk för liten överdrift), däremot driver små, irriterande ljud, mig GALEN. Det ALLRA VÄRSTA J*VLA LJUDET GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH - jag vet, är...
- Tugg.
- Smask.
- Någon som dricker, sörplar.
- När någon tuggar tuggummi eller suger på en karamell.
- Smackar.
- Sväljer.
Etc, etc. Och nu menar jag inte att jag tycker det är lite obehagligt. Inte ens att det är väldigt obehagligt. Utan - jag får PANIK, det gör ONT I HELA MIN KROPP och SJÄL, jag vill SKRIKA alternativt GRÅTA och jag mår ILLA. Jag vet inte vad det är, och när det är andra ljud i samma rum kan jag ibland dölja det för de jag inte vågar visa det för. Men sitter jag i köket och någon äter (om det så är så tyst så att ingen annan hör, JAG HÖR, säger jag bara), gör jag 1000 konstiga, obekväma miner, skriker högt och springer i panik. Ring min mamma om du inte tror mig, jag överdriver INTE. Det har gått så långt att jag knappt kan höra när någon sväljer saliv, SMÄÄÄÄÄRTA. När någon jag inte känner äter väldigt högt vågar jag inte säga till utan behöver oftast "gå på toaletten" typ 10 gånger, alternativt går till hallen och håller för öronen.
Tack, nu har jag lättat mitt hjärta.
3.
Det här erkände jag även på nyårsafton, och är halvt tabu, helt ärligt. Man "ska" tycka om sånt här, men nu säger jag det: JAG TYCKER INTE OM TECKNAD ELLER ANIMERAD FILM, i allmänhet! Kanske någon, någongång, men oftast tycker jag det är skittråkigt. Ice age, kom igen, jag förstår inte grejen? :S Självklart accepterar jag Dig fullt och helt, även om Du tycker om sån film, men INTE JAG!!
4.
Jag förstår heller inte hysterin kring Michael Jacksson.
(Nu fortsätter vi på nummer 5 och blir lite positiva och jakande...)
5.
Jag tycker det är JÄTTEGULLIGT då två killar pussas, jag smälter. Varför vet jag inte, men jag har alltid gjort det. Homosexuella killar... ja, love'yall.
6.
Jag har ätit sniglar. Alltså tillagade. Jag var 5 år. När jag berättar att jag är halv-vegeterian brukar jag för skojs skull säga "men jag äter fisk, skaldjur och sniglar". Fast jag äter inte sniglar längre. Men ändå.
7.
Jag har haft/använt 5... eller 6, Naomi Campell-parfymer.
8.
Jag har haft en fisk som åkte upp och ned, alltså på rygg. Den hade något fel på urinblåsan. Jag kände empati för den fisken. Det kan inte vara kul att leva på rygg när man är fisk. Dessutom dog fiskens kompis. Det måste blivit en ensam fisk. Blir nästan lite sentimental här... vilket leder till nummer 9:
9.
Jag gråter jämt. För allt. Alltså inte att jag är ledsen jämt. Utan jag är blödig och en riktig känslomänniska, visa mig ett klipp på mobbing och du får ett garanterat gråtkalas.
10.
Min mobil har färgskärm. Tror jag. Det var typ allt. Man kan ringa också, och smsa. Vill du skicka ett mms? Tyvärr, går inte! Jag ska nog köpa en ny mobil. På en gång gärna. En app, vad är det? liksom. Stenåldern, here we come.
Det var min lilla lista på saker jag kanske inte berättat. "Jag är inte stolt, men jag skäms inte heller. Det är liksom en del av miiiiig".
Värme och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar