Hej!
Har varit hos min pappa (lägenheten bredvid, hehe) under helgen, och har därför inte kunnat skriva så mycket. Har en del att berätta.
I fredags hade jag sett fram emot sången supermycket. Därför var det väl inte så jätteroligt att ett vägarbete stod mitt i vägen (ja, bilvägen alltså), så vi kom en kvart försent. En halvtimme hann vi sjunga, två låtar, men den tiden jag sjunger kan jag leva länge på. Efteråt pratade jag med fina M innan jag skulle till mitt psykologsamtal med K. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, allt som hänt och varför, sen kom vi till lådan med minnena. Jag tvekade några sekunder, var tiden rätt? Men jag plockade ur ett mindre känsligt föremål (ja, rent mentalt) ur lådan och blundade mellan varven. Berättade om historian kring.
Där och då flöt jag in i den verkligheten, dåtiden. Ingen visste och förstod, det var så absurt och mina känslor borde inte varit befogade. Men med tanke på vem det handlade om, vem som ingjutit minnen i föremålet, var inga känslor absurda. De var realistiska och naturliga över något som inte var naturligt eller normalt på en punkt. "Nu ska vi slänga den i marken" sade K och jag såg säkert ut som en fågelholk. Men det var precis det jag gjorde, jag använde alla mina krafter att lyfta föremålet, och lät alla minnen fångas i den lilla plattan. Din hånfulla blick, min rädsla som fångade mig i två månader på grund av att jag fasade för dig, vad du var kapabel till. Sen gick den i tusen bitar och en lättnad sköljde över mig.
Det var bara en lättnad. Sen pratade jag med M lite till, åkte hem och packade till pappa. Jag var lite orolig, men det hela gick bra och smärtfritt (jag skadade mig inte!). Vi åt egengjorda vårrullar på fredagen, åt choklad och drack te, jag läste lite och pratade med lillebror och pappa. Halv ett eller något gick vi och lade oss och somnade. Första kvällen var lite jobbig, jag fick samma känsla som i vårt förra hus och fann inte riktigt ljus i framtiden. Men det gick över, dock drömde jag mardrömmar genom hela helgen. Om dig. På lördagen träffade jag barndomsvän V och vi promenerade, åt och pratade i flera timmar tills kvällen. Tack för dagen fina du! Det är så härligt att man även har fina barndomsvänner, minnen man kan prata om och tider från det förflutna att länka till. Den kvällen somnade jag rätt tidigt, fasen i havet vad trött jag varit.
Idag fick jag sova ut, men var fortfarande trött. Tror det i fredags tog lite ändå. Pappa, Alex och jag åt frukost, spelade kort och pratade, sen gick jag till mamma (lägenheten bredvid...) och umgicks med henne. Eller... med datorn kanske. Men tro du inte att jag sätter mamma i andra hand, datorn krävde lite mer omvårdnad bara! Jajemän. Hela familjen Ejner-Lind som numera inte är en hopsamlad skara, dock rätt förenad medan den väl länkas samman. Och ja, vi är rätt knäppa allihop. Grannarna kommer och går.
...
Nu sitter jag framför datorn med blandade känslor. Tomheten kravlar sig fram lite ibland, men jag försöker stöta den ifrån mig. Jag ska lösa det med att aktivera mig, dricka te och prata med min kära familj! Tänk vad häftigt det egentligen är att lösa saker och ting som folk, istället för att gå och vara elak mot sig själv då saker inte känns så bra. Jag skulle aldrig bete mig så mot någon annan, så varför gör jag det mot mig? Skulle jag skriva upp allt jag säger till människor (inklusive mig själv) varje dag och visa det till någon som inte känner mig, så skulle bilden av den "snälla Yasmine" vara som bortblåst. Det är inte okej att vara elak, även om det är mot mig själv. Sättet jag behandlar mig själv skulle ingen annan förlåta, och jag förlåter inte de gånger jag är snäll mot mig själv. Människan är konstigt byggt. Jag bör vara lika viktig för mig själv som alla andra.
Nu ska jag SHEDO-skriva lite, det sista för denna vecka. Sen är det bokskriveri och lite samtal som gäller!
Min telefon och jag är rätt tighta, kanske ska jag satsa? Kanske, kanske inte. Ack, denna svårhanterliga kärlek, känslor som inte blir besvarade. Jag får liksom inget gensvar. Är det okej att sammanfoga sig till andra ting under en obesvarad relation? Jag vet inte riktigt... Min dator blir åtminstone varm av min beröring. Vibrerar lite. Ibland får jag upp en ruta med texten "ett virus tränger in i din dator - vill du sätta igång antivirusprogrammet?". En varelse med ett eget självförsvarssystem. Kan det bli mer attraktivt?
Aspekter på kärlek och knasigheter.
Nu är det bäst jag avslutar! Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar