Igår var det träning på morgonen, dusch och full fartttt till Uppsala. Jag pratade med K på teamet, och det var ett väldigt givande samtal. Känns så oerhört bra att ha henne, och vi kan verkligen prata om allt. Efteråt träffade jag underbara M, första gången vi hann prata riktigt länge. Vi fikade på ett café och pratade om allt mellan himmel och jord, gud så bra det kändes. En av de människorna som verkligen FÖRSTÅR, på riktigt. Tack fina M för en mängd superlättande timmar. <3
(Ps. jag skriver bara första bokstaven i namn jag nämner här, for your info - M kan vara fyra olika personer, på samma bokstav *blinkblink* Får döpa dem till M1, M2, M3 och M4 eller något)
När jag kom hem flög timmarna iväg, trodde klockan var sju när den närmade sig 12. Ljust ute är det ju också. På bussen hem föll sig allt på plats igen, och andetagen kändes silkeslena och lätta. Som pusselbitar som lägger sig till rätta. På natten då jag skulle sova blev den här oerhört bra känslan lite skrämmande, och jag befarade att jag inte skulle få behålla allt jag byggt upp. Det är en kamp varje dag, trots att jag har ett bättre liv. På sätt och vis kommer det alltid vara en kamp. Lycka är inte självklar, och jag har lärt mig att inte ta den för givet.
Snart kommer fina F hit, vi ska prata och fika - ska bli superhärligt! Sen får det bli att pyssla lite med texten jag ska skicka in till en novelltävling om döden. Hörs ikväll!
Kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar