Taget under dagens promenad, myggor, iiiiiiiih. |
Något som aldrig varit riktigt självklart. När jag var liten var det så. Det var solklart att jag inte skulle försvinna, om inte någon tog livet ifrån mig. Vilket jag var bergsäker på inte skulle hända, då Diktatorn ständigt sade att jag var odödlig. Så vidare jag inte tog mitt liv. Och det skulle jag ju inte. Såklart. Jag kunde nog inte begripa hur lätt det sedan skulle vara att halka in på dödliga spår, bara jag föll i diket lite grann. Tankarna var till en början endast tankar. Och tankar är väl inte farliga? Men hindrar man inte tankarna från att bli mer konkreta, är det farligt lätt att det blir så. Fantasier som en utväg. Fantasier som blir planer. Planer som är på väg att vräka den gamla mig från livet. Det var inte så självklart att vilja leva. Jag velade i flera år, hoppade på linjen i mitten och rätt som det var, var det glasklart. Jag skulle inte leva. Och jag föll i diket, föll in i hållet, föll djupare, föll från kanten, föll var jag nu än föll - och var nära att inte få stanna i livet som ska vara så självklart. Men jag överlevde varje gång.
Det blev tillslut en självklarhet att inte vilja leva. Det var ett invant tankemönster, en vana, slentrian, ni vet. Jag bara hanterade varje kris med att gräva ned mig och vilja dö. År efter år, ibland kom jag närmare, ibland halkade jag ifrån. Men jag överlevde. Och tog kliv på den långa stegen, kliv efter kliv, tills jag fann stadig mark under mina fötter. Då insåg jag att det inte alltid är rätt att ta livet för givet. Att vilja leva. Att överleva. Några jag stötte på under åren förlorade. Men jag vann. Jag vann livet. Och varför kasta bort en gåva, ett pris? Det är ju ett pris bland de mest värdefulla... Jag tar idag väl hand om priset. Bevarar det på en hylla högt upp, så jag aldrig skulle få för mig att greppa det och kasta det i marken. Jag har alltid känt mig som en förlorare. Jag är inte det. Jag är en vinnare.
Jag har vunnit livet. Allt som betyder.
Värme och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar