Lugn dag! Träning och dusch på morgonen, sen skrev jag några sidor. Är inne på min första inläggning på vuxenpsyk, och läser mina journaler därifrån. Jävlar i havet (!!) vad saker och ting kan ses ur olika synvinklar. Står olika lite överallt. Har ju redan berättat lite, för väldigt länge sen, men denna gång känns det ännu mer absurt.
Innan jag får min ("#*!@&%!!) personlighetsstörnings diagnos UNS stod det mest att jag var helt felbehandlad och led egentligen av autism (alltså, jag om någon är så LÅNGT ifrån autism man möjligen kan komma, jag överanalyserar sociala koder) för att jag kollade ned mycket och ibland inte svarade (vilket beror på att röster och tankar pratade med mig hela tiden, vid såna tillfällen kollar jag ner. Men det vet ju inte dom).
Och så stod det att jag led av otaliga diagnoser, ibland stod det bara schizoaffektivpsykossjukdomssyndrom och då var all fokus på rösterna. Vanföreställningar, hallucinationer, perceptionsstörningar och lite tankestörningar i en salig röra. Trodde lite dit och dat om allting, minns knappt hälften.
Av en annan läkare som läste "tvång" var allt som tidigare var "vanföreställningar" tvångstankar (vilket mer eller mindre var det enda som stämde, bitvis).
Av en tredje var alla synhallucinoser-konstigtkompliceratord-symptom av det affektiva slaget (usch vad jag blir trött på alla psykiatriska begrepp), alltså berodde på allvarlig depression, och då var suicidförsök, suicidförsök.
Då självskadebeteendet stod i fokus var allt allvarliga självskador, eller så var det ett lindrigt suicidförsök som grundades i en impuls (... som jag planerat i flera månader).
Då tillslut personlighetsstörningen halkade in var det mesta utfall och allt skrevs under ganska spydiga undertoner (fördomar, fördomar).
Vad som stämde till 100%?
Att jag heter Yasmine, är född 92 och har träffat läkare "jag-tror-att-du-är-tre-år-lilla-gumman", "jag-vet-bäst-så-sluta-tala-om-för-mig-att... ", "jag-låtsas-vara-sympatisk-men-det-jag-skriver-är-ganska-absurt" och Nisse Hult.
Hm...
Blir lite konfys' på mig själv mitt i det där. De som känner mig vet, för alla andra är jag jäkligt bra på att skådespela. Det är svårt att veta vad jag egentligen känner, för jag har tränat teater i ganska otäcka former under 20 års tid. Det är inte lätt att ta sig in i en patients tankar när man precis träffat den, så jag ska inte lägga över allt ansvar. Men å andra sidan; behöver alla ha rätt uppfattning? Det är några buntar papper som en och annan läkare kollar på ibland, mina närmaste och min behandlingsmottagning känner mig - det är det viktigaste!
Men kom inte och säg att jag är autistisk och har ojämn begåvningsprofil.
På sin höjd är jag skitkass på matte och ovanligt bra på att vara knasig, annars... nä.
Var var jag?
Just det!
Jag skrev, fixade present till E som tar studenten imorgon och mediterade. Pratade med änglaguide, Paul. Kan prata om det känsligaste med honom, så jag är glad att jag har den möjligheten. Och så fick jag lite andlig massage!
Nu ska jag skriva lite till och sova!
Go'natt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar