Idag vill jag leva... och... det gör jag typ också

Nu sitter jag här igen och ska skriva. Tränade imorse, var skönt, det är faktiskt jäkligt skönt att träna. Sen duschade jag, och klockan 12 åkte vi till teamet för samtal med K. Vi pratade om veckan, om allt bra som hänt, och min rädsla som alltid kommer när jag mår bra och allt verkar för bra för att vara sant. Sedan läste jag mitt debattinlägg, och diskuterade kring det. Kändes jättebra, och vi är verkligen på samma spår. Debattinlägget har jag mina små aningar om vad jag ska göra av, men jag säger inte för mycket än.

*blink, blink*

Efteråt var det musikgrupp, då jag fick träffa fina A och resten ur gruppen! Vi sjöng en ny låt, crucify och de gamla, + fika. Det var jättetrevligt, vi hade superkul och jag njuter verkligen av varje ögonblick. Efteråt pratade jag med A ett tag, vi har många härliga planer, och imorgon ska vi ha sleepover. Längtar supermycket. Vi var hemma halv fem, jag och mamma, och sen dess har jag gjort lite nyttigheter.

Tänkte skriva om något andligt nästa gång, men det får bli på torsdag. För nu ska vi antagligen se på film strax! Och så ska jag heala mor min. Har precis filat lite på en låttext och läst den för mamma, tänkte visa den på sången på fredag.

Ser fram emot så mycket. Nu för tiden finns det en sak som jag är rädd för, riktigt rädd. Något jag inte varit rädd för tidigare, då det inte spelat någon roll. Att dö. När jag inte har velat dö, har jag inte brytt mig om jag lever eller ej. Levt lite enligt russian roulette - det får bli som det blir, dör jag är det väl meningen. Idag har jag bytt livsfilosofi. För jag vill leva. Men det gör mig också medveten om livet, och jag tar det inte för givet. Jag kommer aldrig mer ta det för givet. Livet är en gåva har jag insett, och jag ska bevara den väl. Vet inte längre hur det känns att vilja dö, jag kan lite smått tankspritt tänka att det var en rätt knäpp tanke. Men det var jag då. Idag - är jag hon som överlevde, och även hon som lärde sig konsten att leva!

Kärlek, Yasmine