Hali halå!
Helgen har svävat förbi i trötthet och i ärlighetens namn har jag inte direkt varit på topp. Har känt mig allmänt låg och ängslig, men jag har väl hanterat det rätt bra. Har skrivit tre sidor på boken, mediterat för att skriva upp bra-att-ha info i takt med behandlingen som kommer (!!), alltså lite andligt och lugnande som kan vara bra att veta när det blir som jobbigast. Har funderat på att skjuta upp behandlingen en vecka, så jag klarar utbildningen som kommer nästnästa vecka. Fick även en s.k. solbehandling, när man hämtar in solljus via visualiseringstekniker, under meditationen. Kroppen blev varmare, glädje och längtan kikade in igen för en stund. Efteråt var allt så mycket lättare att hantera, och till imorgon ska det ha verkat helt.
Gick på promenad med mamma, hämtade plommon hos mormor. Efter det kom ytterligare ett bevis på mitt sunda sätt att hantera svårigheter. Något ruckade på locket till rädslan, något litet. Lite i taget kröp fram, jag började fundera och analysera, jag blev räddare, och tillslut började jag tvivla på verkligheten. Men då kommer mina kära spök-polare på andra sidan (haha) till undsättning, och änglamorbror och P försökte få mig att förstå att det är min rädsla som är farlig, ingenting annat. Även om något negativt skulle hända, hade det hänt även utan rädsla, så rädslan var helt i onödan. P fick mig att bestämma mig, och jag tog rädslan för vad den var - en känsla. En känsla jag valde att stänga av, och nu är jag inte längre rädd. Inte jättelätt, men det går.
Jag har insett att jag mår bäst av att avdramatisera. Att förstora upp det gör, som det hörs på namnet, det större än det är. Väljer jag att inte göda och nära en känsla, får den inte bränsle att fortsätta.
På grund av tröttheten, har jag inte orkat skriva mycket här alls. Men imorgon ska jag försöka ta upp lite debatt angående andlighet.
Godnatt!
Värme och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar