Dagen är utanför fylld med gnistrande frost, ändå känner man i själ och sinne att våren är på väg. Och jag längtar, mer än någonsin. I samma stund mörkret vände i Sverige, vändes mörkret inuti mig också. Som ett tecken på att det kommer gå väl.
 |
| Jag -10 |
Åh, jag har så mycket att skriva, så mycket att få ur mig. Jag börjar förstå att lilla jag har en hel historia erfarenheter som nu börjar kunna skrivas med ljus underton. Det finns så mycket jag vill göra, och mycket är nu möjligt tack vare min och K's hårda arbete med min självkänsla. Det har lett till att jag genuint kan framföra att jag faktiskt är någon, jag också. Självföraktet har verkligen varit ett hinder, hindrat mig från att njuta av stunder där jag står i centrum.
Här har jag funnit ett forum att berätta min resa. Den som förut ledde in till helvetet, leder nu någon helt annanstans.
Jag vill utveckla sången!
Jag vill publicera redan skrivna och kommande böcker!
Jag vill föreläsa!
Jag vill resa!
Jag vill utveckla konsten!
Jag vill utveckla medialiteten!
Jag vill utveckla skrivandet och finna nya skapar-vägar!
Jag vill upptäcka den värld som förut var dold...
... jag vill leva!
Jag har nästan börjat missbruka de orden, men utan några som helst biverkningar bortsett från slitningar på frasen. När jag väl helt ärligt kan säga något som ska komma att ändra min värld - är orden guld värda och jag nämner de helst i så många sammanhang som möjligt. För att faktiskt hålla kvar vid orden. Och för att visa andra att det går.
Jag har verkligen varit på botten, så djupt att jag nästan fysiskt försvunnit.
Ändå är jag här idag. På väg till toppen.
Jag vill belysa allt mörker som finns i världen som vi måste greppa tag om och hjälpas åt att förinta.
Jag vill även omfamna ljuset, lägga min hand på din axel,
och säga att,
det löser dig.
 |
| Standardfras, mig och mamma - alla år - |
Fina, du! Du är påväg mot ljuset!
SvaraRaderajag tror på dig, min fina!