Tom i bollen, och halvtaskigt öppnad bröstkorg

Isch, ingen bra dag idag. Vaknade med ångest och total seghet, allt gick i ultrarapid och det kändes som att någon öppnat upp bröstkorgen och lämnat den så. Vinden fladdrar rakt igenom, och det lämnar en enorm tyngd. Vet inte riktigt var jag har mig själv idag. Men jag använder mig av jämförelsemetoden. Att igår var en bättre dag, imorgon blir nog också en bättre dag. Det är bara illa jämfört med då. Att uppleva denna känsla ständigt är ingen jättetrevlig tanke, men även det har jag klarat, så tanken på att det förändras gör saken bättre. Men nu är det jobbigt. Väldigt jobbigt.

Tankar attackerar i form med "nu ber du om tröst, gör det inte, du förtjänar inte" men jag försöker slå tillbaka. Ibland får man. Idag får man.

Kan sitta i från gårdagens terapisession också, bävar inför den kommande VÄLDIGT jobbiga biten, men jag får bita ihop och köra på. Fasen att dåtid ska vara så svårt och så mycket skvalpande i nutid. Kan den inte hålla sig där, långt bakom idag?

Har sjungit och sett på film i brist på annat, men det sitter kvar. Måste säga att jag hanterar det skapligt i alla fall. Snart 7 månaders skadefri, jiippiiiiiiiii. Mer ska det bli, allt ska det bli.

Är rätt tom på inspiration, vad ska jag skriva? Målar nog lite, kanske skulle kännas bra. Eller något.

/ Yasmine