Så här på kvällskvisten har jag sjungit, sen blev allt absurt och jag föll ned i något slags självföraktshål. Ibland brister det bara, kanske en felaktig ton och ingen som ger respons på sången (ingen hörde, därav det absurda) och allt jag möjligen kan förakta dyker upp som någon slags värdelös-vägg framför mig. Och så var jag ju givetvis tvungen att kläcka ur mig det till familjen på ett lite halvdant sätt, så jag kände mig ännu dummare. Det jag försökte komma fram till var att jag efter all kalabalik fick för mig att kolla bloggens kommentarer och läsare och upptäckte att det vore absurt på riktigt om jag fick alla läsare och fina kommentarer för att jag var värdelös. Slutsats: jag är nog inte värdelös, det är bara en känsla. Ingen är värdelös, det är alltid bara en känsla. Så tack, för att ni fick mig att inse det <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar