tisdag 21 juni 2016

HEMSIDA



https://yasmineejli.wordpress.com/ 

Hej kära blogg-läsare!

Det var länge sedan den här bloggen var aktiv, men jag har sett att många fortfarande hittar hit. Jag har numera en hemsida som ni väldigt gärna får kolla in! 

Det finns även där en bloggfunktion som kommer användas efter tid och ork. Hemsidan kretsar främst kring mitt företag/föreläsande. Välkommen hit!


Värme och ljus,
Yasmine

torsdag 17 juli 2014

Jag älskar dig.

Mina händer rör och jag känner. Huden mot mina fingrar. Aldrig har jag tillåtit mig att känna. Av rädsla att fingrarna skulle brännas, blivit till aska.

Jag har haft ett slutet hjärta som inte kunnat ta emot. Inte vågat, alltid skrämd av blickar som dömt. Ett barn som skadats av elden, aldrig mer vågar möta värmen. Världen gjorde mig illa, så jag stängde av.

Känslan av att vara i vägen hänger sig kvar. Så jag ställer mig i hörnet. I den mörka skuggan av mig själv.

Barnet gråter, så jag flyr. Vågar inte röra henne. Skammen. Att vara jag. Blundar så ingen ser mig. Så jag inte ser mig själv.

Du ställer dig framför mig, rör mig försiktigt. En värme. Jag borde fly. Men jag stannar.

Du tar min hand, jag vågar följa med dig. Trodde ingen kunde öppna mitt hjärta.

Jag är naken, min fula själ syns, jag förväntar mig avsky, men du ler från hjärtat. Och rör mig ännu mer, fast jag blottat min skam. Då når du barnet som skytt elden och hon vågar stanna. När hon öppnar sina ögon ser hon dig, men också sig själv. Hon vågar se.

När marken är ostadig, håller du om henne. Hjärtat är vidöppet, så skört, men vågar känna.

Jag lyfter mina armar. Mina händer rör och jag känner. Huden mot mina fingrar. Och jag vågar hålla kvar.

Jag vågar älska.




Fredrik, jag älskar dig. Oändligt. Och jag kommer aldrig sluta älska dig.

tisdag 17 juni 2014

Det blir bättre, så småningom

Sitter och lyssnar på Lana Del Rey's nya skiva och funderar ut vad man ska skriva...

Vet inte var jag ska börja och sluta, men har bestämt mig för att fatta mig kort.

Det är rätt tufft just nu, för att vara ärlig. Det handlar mycket om en extrem oro och katastroftankar som ofta slutar med mitt "försvar" där jag flyr med mitt medvetande. Det har hänt skrämmande ofta den senaste tiden. Tänker inte gå in för mycket på vad mina katastroftankar handlar om, men det jag kan säga är att det är jobbigt nu, och jag har inte energi att skriva i bloggen. Gör det jag orkar om dagarna, vissa dagar orkar jag en hel del - träffar vänner, hittar på saker med pojkvännen, skriver på nya låtar och tränar piano, vissa dagar vill jag helst gräva ned mig.

Det blir bättre, säkerligen, så småningom. Saker förändras förmodligen till det bättre när tiden är mogen, och visst är jag inte lika djupt nere som för några år sedan. Men samtidigt är allt bättre än hur det var då, det är ingen vits att jämföra med mina mörkaste år. Det känns jävligt nu ändå, hur illa det än var då. Även om det är bättre.

Kommer ta en paus från bloggen kan jag säga (som om jag skriver särskilt ofta ändå), kan i alla fall vara bra att meddela det så här så ni inte undrar var jag tagit vägen. En dag har jag kanske ork att skriva mer, men den dagen är inte nu.

Jag kämpar. Och det finns lyckliga stunder också, säger ingenting annat. Men jag går en del på autopilot, gör saker men försöker att stänga av känslorna för att orka med.

Jag har inte varit så öppen med detta, knappt ens för mina närmaste. Att i alla fall berätta så här mycket är ett steg som var svårt men som jag behövde ta.

Har hänt en del roliga saker också, en del jag vill berätta så småningom, men jag väntar tills jag kan förmedla de positiva känslorna rätt.

På fredag (midsommar) ska jag och älskade F till Leksand och fira, ska bli roligt! Man behöver såna roligheter när mycket känns tufft.

Igår var det 11 månader sen L gick bort. Sörjer fortfarande. Har försökt stänga av, för det är för jobbigt att ta in, fortfarande. Jag vet att det har hänt, men väljer att blunda. Saknar dig ängeln.

Väljer att avsluta här, men kan fylla ut inlägget med lite bilder jag tagit, på självaste Ysme Upp-Träd (jag alltså)...

Värme och kärlek,
Yasmine




Tack alla ni fina som finns för mig och är ett stöd, kärlek till er <3
Tack älskade F för att du lärt mig vad kärlek är, för att du är ett tindrande ljus som förgyller mitt liv <3

söndag 4 maj 2014

Uppdateringar kan behövas ibland!

Full rulle, jajemän. Yasmine, du måste ta det lugnt också. Fast det gör jag. Ibland. Försöker.

En hel del har hänt den senaste månaden, mestadels positiva saker. Har haft lite lättare att hantera vissa problem. Bland annat med hjälp av healing från E, som jag besökt tre gånger inom en kort tidsperiod. Efter varje gång har det lättat lite ett tag, särskilt med tvången. Oron över allt kommer och går, men jag har lyckats bemästra den förvånansvärt bra några gånger.

Vad jag jag då gjort på senaste? Jo...

- Träffat M1 i Bålsta, väldigt trevligt. Fick se hennes nya målningar, och så pratade vi massor.

- Fikat, shoppat och lunchat med A, länge sen vi fick så många timmar ihop. Äntligen!

- Firat min födelsedag med älskade F, släkten och familjen. Tårta, kaffe, ett par tusen rikare och blommor som stått i varje hörn. Tack ska ni ha!

- Umgåtts mycket med F, njutit av varje stund. Den 25:e firade vi ett år som par, och åt mysmiddag på kvällen. Dagen därpå firade vi genom att åka in till Stockholm; promenerade hand i hand längs vattnet, åt på en uteservering i solen, besökte ett museum (efter att ha insett att det var Stockholms kulturnatt), pussades mycket, åt på finrestaurang på kvällen och drack lite på en pub. Blev lite dragen minst sagt, hehe. Vi var hemma runt fyra på natten/morgonen och somnade trötta i varandras armar. Mys! <3

- Haft två föreläsningar, på samma dag! Den 23:e april hade jag en föreläsning för kommunpersonal tillsammans med två andra föreläsare, väldigt givande. Klockan 4 när den föreläsningen var över, fick jag dra snabbt därifrån och äta lunch, för klockan 6 skulle jag ha en föreläsning till på ÅSS (ångestsyndrom sällskapet). Väldigt fin feedback fick jag, kändes som jag gav hopp till de som kom. Alltid lika fint!

- Firat valborg så klart... På tisdagen var vi uppe sent och hade skoj på en pub i Uppsala, F, jag, K och J som kommit från Österrike + A. Väldigt kul, men vi fick typ 5 timmars sömn. För dagen därpå skulle vi upp i ottan (kändes det som) och dra till centrum för att kolla på forsränningen. Åt jordgubbar i gräset, och pratade. Sen gick jag och F till en kinakrog och åt lunch, satt där rätt länge och värmde oss. För ja, det var ju inte direkt så jättevarmt ute. Vi mötte sen upp K och J vid student-mösse-tjohejsan, köpte grillprylar i en ICA-butik och slog oss ned i ekonomikumparken för att grilla, prata och umgås. A fick sin födelsedagspresent från mig och F, rolig upplevelse ;) Vi satt där i några timmar, sen åkte jag och F till honom för att hämta jacka och förbereda oss för kvällen. I snöstorm gick vi runt halva natten och letade pubar, hamnade på en där vi drack en drink var och slutade sedan på O'connors där vi hade det jäkligt kul resten av valborg. Tack för dagen kära vänner!

- Har påbörjat behandling för tvångstankar igen, och även en terapiform som kallas "tillämpad avslappning", berättar mer om det en annan gång!

- Igår var jag, mamma och C på "en magisk dag med Terry Evans" i Lindesberg. Väldigt givande och rolig dag! För er som inte vet är Terry ett känt medium, och dagen innehöll föreläsningar, bergsmeditation, storseans och musikunderhållning. + lunch och fika! Vi var hemma strax över tio på kvällen, en lång dag blev det. Men jag fick en del insikter, många gamla insikter som kom till liv och som jag tänker dra nytta av.

Idag vaknade jag med ångest och försökte febrilt fundera ut varför, och då hörde jag Terrys ord i mitt huvud: "analysera inte känslorna, låt de bara vara där, det är när du analyserar dem som de bemästrar dig". Har ju hört det förr, vet ju om det, men behövde höra det igen. Så jag slutade analysera, "omfamnade" känslan och blev faktiskt lugnare än på länge. Så enkelt egentligen! Ska ha allt det i åtanke.

Nu bör jag strax sova, först skall det deklareras. Så jag får sätta punkt här, och skriva mer en annan dag. Men nu blev det en uppdatering i alla fall, kan få mer tid i sommar då det blir mindre föreläsningar. Nu i maj är det en föreläsning inbokad - och så ska jag försöka ta det lugnt! Försöka duger.

Peace'n'löööve

Yasmine


lördag 5 april 2014

Kan inte längre blunda

Hej kära vänner!

Nu har ytterligare ett par veckor gått, och jag har både roliga och mindre roliga saker att berätta. Det roliga är att jag haft min föreläsning på infoteket nu, vilket gick jättebra och jag känner att jag utvecklats. Fick väldigt fin feedback och nya uppdrag tack vare att jag föreläste där. Känner att jag behärskar min nervositet mer nu också, dagarna innan. Och det är alltid givande om man kan inge människor hopp, och tro. En annan rolig sak är att jag varit på releasefesten till bandet Beat Funktion's nya skiva. Bandet jag skrev en låt till. Var där igår med älsklings-F, bästa A och hennes kille P. Supertrevligt, väldigt härlig stämning och bra konsert. Fick somna i F's armar den natten, vilket var otroligt fint efter en lång kväll.

Det mindre roliga är att vissa saker har förvärrats. Närmare bestämt mitt tvångssyndrom. Det har förvärrats ganska drastiskt. Jag har ljugit för mig själv länge, och därmed kan man säga att jag omedvetet ljugit även för andra. Har inte velat inse. Men nu tänker jag vara öppen. Jag kan inte längre blunda för att jag har ett svårt funktionshinder, även nu. Jag känner mer lycka än jag gjort någonsin i mitt liv, men just nu känner jag även mycket frustration. Har en fel-känsla i huvudet ständigt, tvivlar på allt och försöker dämpa min oro och felsignalen genom att tvångstänka. Det har alltid varit mitt sätt att hantera en inre stress. Men nu har det spårat ur.

Därför har det blivit mindre inlägg i några perioder. Och därför måste jag ibland ta en paus från allt, för att få pusta ut. Har pushat mig själv för hårt, och närstående får påminna mig om att jag ännu inte fungerar helt "normalt" (vad nu normalt är). Måste pusha mig själv ännu mindre från och med nu. Känna av signaler. Och ta tag i mina tvångstankar, och min ständiga oro över allting. I onsdags var jag ärlig mot min psykolog (istället för att prata om allt som är bra, och kanske, eventuellt, sista fem minuterna ta upp det negativa) och sade som det var. Vi ska börja behandla mina tvångstankar ännu mer nu. Jag vill verkligen bli fri! Och jag är en kämpe, så det tänker jag bli. Jag kommer fortsätta föreläsa, skriva och allt jag gör - men tänka efter en gång extra innan jag beger mig ut på nya upptåg. Känna efter, klarar jag verkligen det här nu? Nu ska jag kämpa mig loss mina tvångstankar en gång för alla. Antagligen kommer jag alltid ha tvång, men det får inte påverka till den grad det gör nu.

Våren är här i alla fall. Skönt! Nästa vecka ska jag försöka ta prover för mitt järnvärde igen, se om det kan vara något fysiskt som förvärrar. Förutom det ska jag träffa F, och bege mig till Uppsala för att sjunga.

Ta hand om er fina läsare! Jag återkommer, när jag får tid över.

Ljus till er,

Yasmine

torsdag 20 mars 2014

En rolig tid, och har kunnat hantera stressen!

Jag trodde det skulle bli en extremt stressig tid, och kanske hade det blivit det om jag inte backat och tagit det lugn. Men jag har kunnat hantera läget, i alla fall stressen. Och det har hänt en del roligt!

Har spenderat tid med älskade F, tagit det lugnt hemma, umgåtts med familjen, spelat piano en hel del (det går framåt!) och haft fokus på föreläsningarna. I måndags var jag också på musikgruppen för första gången på tre veckor, roligt! Men nu ska jag berätta om min otroligt givande helg!

Har nu varit på den tredje omgången av teaterutbildningen/kursen, från fredagen till söndagen förra veckan. Måste säga - även om tre dagar är mycket och intensivt när man är stresskänslig - att det var den roligaste av de tre kurshelgerna jag varit på i vår! Vid det här laget hade man lärt känna alla deltagare väl, och kände att man funnit nya vänner. Fredagen startade klockan ett med samling (jag och två andra jag åkte med kom senare, de andra startade runt halv elva) och teaterövningar i grupp. Först lite uppvärmningsövningar. Sen följde dagen med fler teaterövningar, både med och utan manus att följa. En rolig fredag som slutade med vickning på kvällen för de som ville. Hade många roliga samtal med deltagarna!

Lördagen började klockan 8 med frukost i matsalen, sen var det samling. Dagen var rolig men intensiv, väldigt lärorik och man fick arbeta mycket med sig själv och sin förmåga till drama och uttryck. Vi körde på nästan hela tiden, med paus för fika, kaffe och mat. Många skratt blev det. Jag och S (från gruppen) pratade vidare om låtskrivarförbundet för kvinnor i Uppsala som hon är med i. Jag ska så fort läget är ännu lugnare, ta reda på mer och gå med där. Det kan leda till en hel del nya möjligheter! Efter en lång dag i Wiks kurslokaler, fick jag en stund egentid innan det var kväll. Då var det slottsvisning med en väldigt passionerad och intressant guide, man lärde sig mycket. Och jag som är medial, kände mycket energier i slottet, där det sägs spöka. Efter visningen var det vickning igen, den sista gången, och det var väldigt trevligt. God mat, mycket prat och skratt, och vacker sång och pianospel från tre kvinnor därifrån. Vi hade också pratat om att jag skulle föreläsa inför gruppen (istället för att öva själv på mitt rum) och bestämde oss för att ha det på söndagen då hela gruppen var med - istället för på kvällen som vi först tänkt. Hade också ett väldigt givande samtal på kvällen med några av deltagarna, om sådant som står mig nära.

Söndagen började också åtta, med frukost och prat i matsalen. Sedan samling i gymnastiksalen. Vi började först med övningar, då med fokus på OCD (teaterkursen heter "OCD on stage", nämnde nog det tidigare, att det är fokus på forumteater, scener ur vårt liv, som vi senare kommer använda för att informera om OCD). Efter förmiddagsfikat var det dags för mig att föreläsa, och jag var lite smått nervös. Men det gick hur bra som helst, och feedbacken gjorde mig så varm om hjärtat! Blev nog lika berörd som dem. Kanske var den bästa föreläsningen jag gjort, för att vara helt ärlig. Blev en lång diskussion efteråt, och många komplimanger. Som stärker, jag behöver höra allt det där, för att läka mig själv. Vid det laget hade ett par skådespelerskor kommit också, för att hjälpa oss med scenerna. Så efter föreläsningen fortsatte vi. En lång dag med teater och intressanta samtal, som slutade med samling i kurslokalen där vi fick höra ännu en gripande historia från en i gruppen. Avslutningsvis fick vi säga några ord om kursen, tacka vår fantastiska teaterlärare och krama varandra hejdå. Fick då också prata med B från Ananke (OCD förbundet) om ett projekt de ska ha om BDD framöver, och jag kommer vara med i det projektet. Så många nya möjligheter! Och nya möten med människor, kommer garanterat hålla kontakten med de jag kom närmast.

Jag mår för det mesta rätt bra nu. Förutom ovädret igår och idag (ja, det blev bokstavligt talat kaos igår och jag kom knappt hem, stackars mamma fick åka iväg och hämta mig då bussen till Skokloster aldrig kom, men blev fast vid Varpsund i två timmar då en buss låg på marken. Tog tid för bärgningsbilarna att få bort bussen. Ambulanser var där, och lastbilar och fordon hade åkt omkull. Fick vara hos farmor och farfar så länge, och vi kom efter många om och men hem tre timmar senare än först tänkt), känns det som våren är på väg - och det mår jag bra av. Händer mycket positivt.

MEN! Jag kan inte blunda för följande längre. Mina tvångstankar/handlingar blir allt värre, och svårare att stå emot. Jag har länge gått runt och försökt intala andra (och främst mig själv) att jag inte har några problem, att jag har "lite tvångstankar sådär bara" men sanningen är att jag fortfarande är svårt funktionshindrad. Det svider att inse, men jag fick de insikterna under teaterkursen. En positiv insikt egentligen - jag har insett att jag inte kan pressa mig själv för hårt, och att jag inte gjort det den här månaden kanske var anledningen till att jag inte bröt ihop av stress. Jag fungerar inte som alla andra.

Fast lycklig, det är jag. Lycklig på så sätt att jag ser livets alla ljusglimtar. Och känner mig för det mesta tillfreds.

Och igår hade jag min föreläsning på Katedralskolan i Uppsala. Fick fel på antalet elever, men det skulle bli lite över hundra i alla fall. Hur många exakt det var, kan jag inte svara på, men det största antalet jag haft. Föreläste med E, som jag mötte upp vid Ekonomikum efter ett buss-race (internt, förklaring får utebli), och vi gick mot skolan. Mötte upp M som vi haft kontakt med, och gick till aulan för att förbereda oss. Klockan halv tre var eleverna där, och då började jag med min föreläsning. Det gick väldigt bra tycker jag, fick med allt och jag blev nöjd med utförandet! Synd bara att ingen där hört mig tidigare och kunde jämföra med mina tidigare gånger, svårt att se en utveckling  helt själv. Men det känns som att jag utvecklats. Efter att E kört sin föreläsning (som var väldigt bra!), var det frågor och sen stod vi kvar ett tag och pratade med M. Fick en supermysig stund med finaste F efteråt också, som kom in i aulan för att krama om mig. Så fint att han är med mig i alla livets viktiga moment! Nöjd över dagen, bortsett från den kaosartade hemresan.

Uppdaterar mer så snart jag kan! I helgen kommer F (så mysigt kommer det bli! <3) och nästa vecka är det föreläsning på Infoteket i Uppsala. Sen kanske jag får mer tid att blogga.

Värme och kärlek, Yasmine

måndag 3 mars 2014

Kort uppdatering!

Hej hopp!

Nu är läget i det stressigaste laget, så det blir nog inte många inlägg i mars. Men kort uppdatering:

- Har varit på musiklektion och fått kul uppdateringar kring låten jag skrivit! Även sjungit mina egenskrivna låtar där.

- Hann träna (gym) ett par gånger förra veckan, skönt!

- Spenderade helgen med älskade F, väldigt mycket kramar, gos och sovmorgon!

- Haft min tredje föreläsning för läkarkandidater idag, gick superbra! Blev dock ett missförstånd kring vilken sal vi skulle vara i så J (den andra föreläsaren) hann inte föreläsa. Så trist. Men jag blev nöjd med min och fick bra respons. Fick dessutom ett till uppdrag i april, från en annan som är ambassadör!

- Nu är jag delvis lugn över att dagen gick bra, delvis väldigt stressad över allt som väntar. Får försöka eliminera så mycket som möjligt av alla andra måsten och fokusera på föreläsningarna, min hälsa och att umgås med de närmsta.

Det var allt jag hann skriva! Hoppas ni får en fin mars månad.

Ljus och kärlek, Yasmine