torsdag 20 mars 2014

En rolig tid, och har kunnat hantera stressen!

Jag trodde det skulle bli en extremt stressig tid, och kanske hade det blivit det om jag inte backat och tagit det lugn. Men jag har kunnat hantera läget, i alla fall stressen. Och det har hänt en del roligt!

Har spenderat tid med älskade F, tagit det lugnt hemma, umgåtts med familjen, spelat piano en hel del (det går framåt!) och haft fokus på föreläsningarna. I måndags var jag också på musikgruppen för första gången på tre veckor, roligt! Men nu ska jag berätta om min otroligt givande helg!

Har nu varit på den tredje omgången av teaterutbildningen/kursen, från fredagen till söndagen förra veckan. Måste säga - även om tre dagar är mycket och intensivt när man är stresskänslig - att det var den roligaste av de tre kurshelgerna jag varit på i vår! Vid det här laget hade man lärt känna alla deltagare väl, och kände att man funnit nya vänner. Fredagen startade klockan ett med samling (jag och två andra jag åkte med kom senare, de andra startade runt halv elva) och teaterövningar i grupp. Först lite uppvärmningsövningar. Sen följde dagen med fler teaterövningar, både med och utan manus att följa. En rolig fredag som slutade med vickning på kvällen för de som ville. Hade många roliga samtal med deltagarna!

Lördagen började klockan 8 med frukost i matsalen, sen var det samling. Dagen var rolig men intensiv, väldigt lärorik och man fick arbeta mycket med sig själv och sin förmåga till drama och uttryck. Vi körde på nästan hela tiden, med paus för fika, kaffe och mat. Många skratt blev det. Jag och S (från gruppen) pratade vidare om låtskrivarförbundet för kvinnor i Uppsala som hon är med i. Jag ska så fort läget är ännu lugnare, ta reda på mer och gå med där. Det kan leda till en hel del nya möjligheter! Efter en lång dag i Wiks kurslokaler, fick jag en stund egentid innan det var kväll. Då var det slottsvisning med en väldigt passionerad och intressant guide, man lärde sig mycket. Och jag som är medial, kände mycket energier i slottet, där det sägs spöka. Efter visningen var det vickning igen, den sista gången, och det var väldigt trevligt. God mat, mycket prat och skratt, och vacker sång och pianospel från tre kvinnor därifrån. Vi hade också pratat om att jag skulle föreläsa inför gruppen (istället för att öva själv på mitt rum) och bestämde oss för att ha det på söndagen då hela gruppen var med - istället för på kvällen som vi först tänkt. Hade också ett väldigt givande samtal på kvällen med några av deltagarna, om sådant som står mig nära.

Söndagen började också åtta, med frukost och prat i matsalen. Sedan samling i gymnastiksalen. Vi började först med övningar, då med fokus på OCD (teaterkursen heter "OCD on stage", nämnde nog det tidigare, att det är fokus på forumteater, scener ur vårt liv, som vi senare kommer använda för att informera om OCD). Efter förmiddagsfikat var det dags för mig att föreläsa, och jag var lite smått nervös. Men det gick hur bra som helst, och feedbacken gjorde mig så varm om hjärtat! Blev nog lika berörd som dem. Kanske var den bästa föreläsningen jag gjort, för att vara helt ärlig. Blev en lång diskussion efteråt, och många komplimanger. Som stärker, jag behöver höra allt det där, för att läka mig själv. Vid det laget hade ett par skådespelerskor kommit också, för att hjälpa oss med scenerna. Så efter föreläsningen fortsatte vi. En lång dag med teater och intressanta samtal, som slutade med samling i kurslokalen där vi fick höra ännu en gripande historia från en i gruppen. Avslutningsvis fick vi säga några ord om kursen, tacka vår fantastiska teaterlärare och krama varandra hejdå. Fick då också prata med B från Ananke (OCD förbundet) om ett projekt de ska ha om BDD framöver, och jag kommer vara med i det projektet. Så många nya möjligheter! Och nya möten med människor, kommer garanterat hålla kontakten med de jag kom närmast.

Jag mår för det mesta rätt bra nu. Förutom ovädret igår och idag (ja, det blev bokstavligt talat kaos igår och jag kom knappt hem, stackars mamma fick åka iväg och hämta mig då bussen till Skokloster aldrig kom, men blev fast vid Varpsund i två timmar då en buss låg på marken. Tog tid för bärgningsbilarna att få bort bussen. Ambulanser var där, och lastbilar och fordon hade åkt omkull. Fick vara hos farmor och farfar så länge, och vi kom efter många om och men hem tre timmar senare än först tänkt), känns det som våren är på väg - och det mår jag bra av. Händer mycket positivt.

MEN! Jag kan inte blunda för följande längre. Mina tvångstankar/handlingar blir allt värre, och svårare att stå emot. Jag har länge gått runt och försökt intala andra (och främst mig själv) att jag inte har några problem, att jag har "lite tvångstankar sådär bara" men sanningen är att jag fortfarande är svårt funktionshindrad. Det svider att inse, men jag fick de insikterna under teaterkursen. En positiv insikt egentligen - jag har insett att jag inte kan pressa mig själv för hårt, och att jag inte gjort det den här månaden kanske var anledningen till att jag inte bröt ihop av stress. Jag fungerar inte som alla andra.

Fast lycklig, det är jag. Lycklig på så sätt att jag ser livets alla ljusglimtar. Och känner mig för det mesta tillfreds.

Och igår hade jag min föreläsning på Katedralskolan i Uppsala. Fick fel på antalet elever, men det skulle bli lite över hundra i alla fall. Hur många exakt det var, kan jag inte svara på, men det största antalet jag haft. Föreläste med E, som jag mötte upp vid Ekonomikum efter ett buss-race (internt, förklaring får utebli), och vi gick mot skolan. Mötte upp M som vi haft kontakt med, och gick till aulan för att förbereda oss. Klockan halv tre var eleverna där, och då började jag med min föreläsning. Det gick väldigt bra tycker jag, fick med allt och jag blev nöjd med utförandet! Synd bara att ingen där hört mig tidigare och kunde jämföra med mina tidigare gånger, svårt att se en utveckling  helt själv. Men det känns som att jag utvecklats. Efter att E kört sin föreläsning (som var väldigt bra!), var det frågor och sen stod vi kvar ett tag och pratade med M. Fick en supermysig stund med finaste F efteråt också, som kom in i aulan för att krama om mig. Så fint att han är med mig i alla livets viktiga moment! Nöjd över dagen, bortsett från den kaosartade hemresan.

Uppdaterar mer så snart jag kan! I helgen kommer F (så mysigt kommer det bli! <3) och nästa vecka är det föreläsning på Infoteket i Uppsala. Sen kanske jag får mer tid att blogga.

Värme och kärlek, Yasmine

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar