onsdag 29 januari 2014

Häftigt projekt på G, och lite smått och gott om veckan

Nu har snart en vecka gått igen! Har hunnit med lite under veckan som sprungit förbi.

Var och sjöng förra fredagen, och nu när jag vet att följande inte är hemlighetsstämplat, kan jag berätta - jag är med i ett häftigt projekt! Min lärare (Musik-D) spelar i ett jazzband som blivit väldigt stort, framförallt i USA. Vad jag förstår så har deras musik spelats på jazz-topplistor och de har uppträtt med stora jazzartister. De har släppt flera skivor. Just nu håller de på att spela in deras nästa skiva, och denna gång är det inte bara instrumental musik utan en låt har en text - en text som jag skrivit den engelska versionen av. När jag fick förfrågan blev jag stum och kände "wow", det bevisade verkligen att han tror på mig som låtskrivare. Tackade genast ja, skrev texten och efter någon månad var den helt klar och färdigbearbetad. Skivan kommer släppas runt om i hela världen, och låten där min text är med står både för titelspåret och kommer följas av en musikvideo. Hur roligt som helst!

Efter sången, där vi körde ett par nygamla låter, mötte jag upp F och vi satte oss på ett café vid stationen. Vi satt där i flera timmar, och det blev en fin stund. Efteråt köpte vi hem lite vin och whisky (för att göra irish coffee ^^), innan vi drog hem till mig. Suuuupermysig helg blev det, många långa samtal och givande diskussioner (jag och min karl kan konsten att prata!), gosigt mys, skratt och kärlek. På lördagen firade vi nio hela månader med vin, irish coffee och mys. På dagen hann vi gå ned till den snötäckta stranden, en promenad hand i hand och sedan varm choklad på en bänk vid bryggan där. Supermysigt! Att få somna och vakna upp bredvid den finaste man vet är en gåva <3

Dagen därpå skjutsade pappa F till bussen, sen åkte vi vidare till farmor som fyllt år. Lite prat om allt möjligt blev det, och så kaffe och fika. Special-glutenfritt till mig! Farmor visade mig en artikel i tidningen Nära om Terry Evans (känt medium) och vi båda höll med om att det skulle vara så spännande om jag kunde gå en utbildning hos honom. När jag har pengar, är det något jag vill göra!

Stannade hemma från musiken i måndags, var lite för trött och orkade inte med resan in. Har korrekturläst det renskrivna på min bok och ändrat lite ordval, pratat i telefon med M3, börjat använda min nya dator och tränat (skönt!). Idag har jag lite lösa planer på vad jag kan göra hemma bara, sen imorgon ska jag till min sånglektion och efteråt träffa finaste F! De kommande dagarna blir det att umgås med min älskade pojkvän, och även umgås med M3 vilket var alltför länge sen!

Känner att jag börjat återhämta mig helt efter min svacka, känns så skönt. Småsaker kan kännas jobbiga, men stressen är så mycket bättre och jag kan hantera vardagen bra mycket lättare! Var nog bra att jag bromsade i tid så jag inte hann stressa sönder helt.

Ha det gött och ruuuligt!

Med väääänliga varma soliga snö-hälsningar, Upp-Träd

torsdag 23 januari 2014

Nu så - ett sprillans nytt inlägg!

Hej allihop!

Nu har stressen minskat betydligt, känns oerhört skönt. Känner att jag har mer tid för skrivandet nu, och har lite tankar på inlägg att skriva. Bland annat tänkte jag försöka lägga upp min fortsättning på serien angående OCD och mobbing i skolan. Men först tänkte jag berätta hur det gått sen sist!

Nyår var underbart, spenderade de sista timmarna på 2013 med F och hans vänner M, I och A. F och jag umgicks lite innan, och jag fick återigen se hur otroligt väl han hanterar när jag får stress-anfall. Blev en fin stund efter att det jobbiga lagt sig, och det visar igen hur otroligt bra han är för mig. På kvällen åt vi middag hos M och I, pratade, spelade spel och drack lite alkohol. Vid tolvslaget stod vi ute på deras balkong, och en supermysig nyårskyss blev det allt! Vi var hemma rätt sent den kvällen.

Det nya året började först bra, med sovmorgon och mys med F och en fin nyårsdag. Sedan gick det lite utför. Missade min medicin ett par dagar i rad, och ja... det gjorde saker lite värre. Om vi säger så här: vissa har en mage som producerar väldigt mycket magsyra och kan behöva hjälp för det, jag å andra sidan har en hjärna som producerar väldigt mycket tankar - och där kan medicinen hjälpa. Så på torsdagen efter nyår var tankarna i en enda röra i mitt lilla huvud och det ledde till panikattacker. Något jag inte haft på år. Fredagen därpå skulle egentligen jag möta upp F i Stockholm, men det gick inte alls. Så F kom hit och såg mig lite halvt svimfärdig när han kom in genom dörren, lyckades inte riktigt gå normalt. Tack vare kramar och fina ord, lyckades jag må bättre bara någon halvtimma efter att F stigit in i huset. Älskade F. Vi hade det mysigt den helgen.

Sen började den ordentliga dippen. Jag har svårt för det där... att berätta som det är. Vill gärna intala allt och alla (inklusive mig själv) att allt är bra jämt, att jag alltid är lycklig och tänker positivt. Men vilken människa gör det? Jag pressar ofta mig själv till fullo, vill göra precis allt jag drömmer om och gärna på en gång. Fick ett wake up-call i höstas och fick nog ett till nu. Jag kan inte ha så höga krav på mig själv. Därför berättar jag nu en (rätt) ovinklad sanning.

Från söndagen till onsdagen var jag rätt förstörd. Grät flera gånger om dagen, var orkeslös samtidigt som jag var stressad och rastlös. Kan ju nämna att jag var krasslig också, hostade och var svag i kroppen. Denna blandning av känslor fick mig att spåra ur, visste inte var jag skulle göra av mig själv. Och jag har svårt att be om hjälp och stöd, vill inte vara besvärlig. Var också väldigt nojig och började analysera helt självklara saker, fick för mig att alla mest irriterades av mig och att jag var ett stort FEL. Finaste F föreslog att han skulle komma över dagen därpå, och JAA vad jag ville det, men jobbig kände jag mig som "krävde" det. Det skulle krävas att F kom hit, öste på med fina ord och övertygade mig om att jag aldrig var i vägen, för att min känsla av att vara FEL skulle släppa. Efter den första natten ihop kände jag mig mycket bättre och insåg att man måste få be om hjälp ibland. Man klarar inte alltid allt själv, och man behöver inte vara krävande för det. Tack bästa killen min, för att du fick mig att inse det.

Efter torsdagskvällen, fredagen och hela lördagen ihop mådde jag bra mycket bättre, och sen dess har det mesta känts lugnare. Fortfarande fanns en stress efter föreläsningen, men nu är den över och den gick dessutom bra - en otrolig känsla av lättnad! Veckan innan var det förberedelser som gällde, och tränade även ett par gånger på gym vilket behövdes. Särskilt min rygg behövde det.

I helgen som var nu, var jag på teaterkurs på Wik! Det är OCD-förbundet som ordnar utbildningen, och vi som var där är antingen drabbade eller anhöriga till någon med tvångssyndrom. Otroligt givande. Åkte från F på lördagen, kvart över sju på morgonen (hua) och tog bussen från station till Wik med byte i Ramsta kyrka. Vi samlades i kurslokalen efter att vi checkat in, och började kursen med presentationer och att lära känna varann. Sen följde kursen med övningar och lekar, med en värmländsk väldigt trevlig och bra coach. Vissa övningar ledde till skratt, vissa fick det att göra ont i hjärtat. Bland annat hade vi "förtryckare-förtryckt" övningar, där den ena skulle (gestaltande, inte på riktigt) förtrycka den andra. De scenerna blev nästan jobbiga att se på. Mellan alla övningar var det fika och måltider, där vi pratade mycket om oss själva och våra svårigheter, på ett lättsamt och givande sätt. Någon kunde nämna ett tvång den hade, och några andra skrattade varmt och sade "men så där tänker ju jag med!", fast man trodde man var den enda.

På kvällen blev det vin och lite småplock, och massor av prat. Ett trevligt avslut på lördagen. Dagen därpå gjorde man sig färdig för frukost i sitt hotellrum, och åt sedan med de andra. Vi började nio på söndagen med, och den dagen lade vi stor vikt vid sketcher och scener med repliker. Även där kunde det bli tungt både att spela scenerna och se på, för det berörde verkligen på djupet. En otroligt fin och samarbetsvillig grupp hade samlats och jag är så glad att jag fick träffa alla.

När man kom hem dök även jobbiga känslor upp även om de var nyttiga, och jag grät en skvätt. Insåg nog, efter att ha blundat länge, att mina tvång fortfarande är ett svårt funktionshinder. Jag gör och kommer aldrig göra för stor grej av det, låter mig fortsätta vara lycklig och tänker aldrig bli negativ - men jag tvingades inse att det fortfarande hindrar mig, och acceptera det. Just acceptans-biten är oerhört viktig, för att kunna jobba med det. Jag behövde nog få denna insikt, för att inte fortsätta köra på i 150 och tro att jag ska klara allt "vanliga" människor klarar. Höga mål har varit lite min grej, för satsar jag högt når jag högt. Men det måste kanske finnas en balans.

Sen i måndags hade jag som sagt min föreläsning, otroligt givande var det. Och J som föreläste med mig (timmen innan) var väldigt duktig. Kändes som vi fick bra respons och det blev en diskussion efteråt som jag hoppats på. Kände mig så lättad efteråt, ringde F och mamma, och sen åkte jag hem och lagade mat. Njöt där jag stod vid spisen med värmen från plattorna - allt kändes så lugnt. I tisdags gjorde jag en diagnostisk utredning på nytt - mer om den när det är helt klart. Sen har jag varit hos F från tisdagen till onsdagen, och så hade jag musikgrupp igår. En underbar vecka!

Idag har jag varit hemma, kollat på ett mönster till en klänning jag ska sy och har kommit igång lite. Imorgon ska jag ha sånglektion och sedan spendera helgen med F. Mysigt!

Det var en "liten" uppdatering från mig! Ha det bäst ni alla.

Ljus,
Yasmine

tisdag 7 januari 2014

Behöver en liten paus igen!

Hej alla fina.

Som ni kanske vet är ett stort kvarstående problem, min enorma stresskänslighet. Har haft några tuffa dagar igen, och måste sakta ned för att inte gå in i väggen. Har en föreläsning om två veckor och bör lägga nästan all min tid på att öva + att ta det lugnt resten av tiden. Tänkte skriva detta lite kort, så ni vet varför jag kanske inte skriver på ett tag.

Nyår var väldigt fint, och fick ett underbart slut på 2013. Men 2014 började dessvärre med stress, förkylning och panikattacker. Måste prioritera min hälsa helt ett tag nu.

Ljus och kärlek till er!

Yasmine