Nu är jag redo för ett nytt inlägg!
Igår åkte jag in vid ett till Uppsala och träffade fina N på stan. Hann köpa en godedjurskanin till M på vägen, min kusin som fyller 4 idag. Efter lite letande efter rätt galleria (hehe), hittade vi varandra och tog med oss glass till ån. Tror vi satt på bryggan lite mer än en timme och pratade om allt mellan himmel och jord, supermys. Fick smaka min första klunk energidryck, och det var en upplevelse (på min blick att tyda, hähä). Vi gick en promenad runt parken och i stan, hittade ett café och så bjöd N mig på kaffe. Mer prat och leka modell (vad nu det kan betyda, nönönö) sen gick vi en promiss till bussen. 4 timmar senare åkte jag hem. Tack för dagen sötis! Dagen gick jättebra, inte förrän på bussen kändes det lite mysko i magtrakten, blir ofta så när jag varit i stan. Men sådant tål jag, shit happens. Det där lät fel. Eh, okej, nu lämnar vi ämnet. Mamma och Y hämtade mig vid Övergran, och så åkte vi hem. Efter middagen och lite prat healade jag Y, vilket var väldigt bekräftande och intressant.
Så fort jag får en mysko känsla i magen blir jag rädd att åka dit. Men jag måste faktiskt acceptera att livet är en bergochdalbana, man mår inte alltid bra, hur frisk man än är. Jag blir trött på ett slags beteende som innebär att man alltid letar kategoriseringar och benämningar på allting. Det blir så mycket lättare om man bara släpper, accepterar och låter en känsla vara. Ett liv där man medicinerar och analyserar varje liten känsla, tycker jag inte är ett liv. Det måste få finnas negativa känslor.
Idag har jag pysslat på ett halsband till M, sen åkte vi till S och M och firade henne. Söta M. Hon är ju för rolig den damen, bestämd som bara den. "LYSSNA! Jag ska äta rosen på tårtan", "jahaja..." - två tuggor senare ger hon en indränkt ros till farmor (tacktack) och ställer sig likadant igen med två armar i vädret. "LYSSNA! Men LYSSNA då! Allihopa, lyssna på mig. Hallååååååå" -tystnad- "JAG HAR ONT I MAGEN!" ... "okej". Alltid väldigt teatralisk och centrum för allas ögon, dramaqueen och VEM KAN DET PÅMINNA OSS OM. Jo, jag var precis likadan som barn. Vad som hände sen, det vet ingen. Jag försvann någonstans där. Jag ska värna och omfamna hennes bestämdhet och konst för att sätta ned foten, den ska hon minsann inte bli bestulen, är ett som är säkert.
Det blev prat och fika, sen stack vi hem och nu sitter jag ensam i min fåtölj och sörjer solen som aldrig kikar fram. Det är nästan så man känner för att ge upp, ack vad är livet utan solsken på mina bleka kinder? Jag faller i mörkrets armar som omfamnar min fagra själ, och så vidare. Jag som barn, som sagt. (Psst, vissa delar försvinner aldrig helt).
Nu ska jag kika på en film och sen får vi se. Imorgon ska jag till teamet och prata med K, får bli lite jobbiga samtalsämnen nu när jag är ledig efter. På tisdag är det allsång på Skansen med F! Wihoooo.
Kärlek, Yasmine
Vilket stort vittnesbörd, jag är Torpey Clare och har varit gift, var nöjd med mitt äktenskap, inte förrän när min make började lyssna på skvaller om att jag inte var trogen mot våra äktenskapliga löften, jag försökte få honom att förstå att de var lögner, men han förlorade kärleken, förtroendet och förtroendet för oss. Så vi blev gnagande par och fyllde sedan för skilsmässa, senare blev vi separerade. år efter vår skilsmässa försökte jag leva ett normalt liv men jag kunde inte, så jag började en strävan efter att få tillbaka min man, då hänvisades jag till, BaBa ogbogo en stor och mycket andlig man som kastade en kärleksförtrollning på mig och fick min EX tillbaka till mig inom 48 timmar. med glädjen och lyckan i mig, släpper jag hans kontakt här för dem som har problem med äktenskap och äktenskap. greatbabaogbogotemple@gmail.com. Ta kontakt med honom, han är verkligen en stor och mäktig man. Hjälper också med att följa frågor ...
SvaraRadera(1) Stop Divorce (2) End Barrenness (3) Behöver andlig hjälp (4) Alla typer av stavning