Idag har jag simmat, förutom det har jag satsat stort på skrivandet. Hela den mörka delen, del 1, är nu färdig att finputsa. Del 2 ska börja skrivas, och den ska vara ljuset själv. Är faktiskt riktigt nöjd. Det slår mig hur mycket andligheten har räddat mig. Både själva tron, och änglarna på andra sidan som faktiskt varit ett av mina största stöd. Det gick upp för mig då jag skrev om höst/vinter 2011. Kortfattat så var hela den perioden en tid som var avgörande för mig. Jag stod och velade mellan ljus och mörker, liv och död. Tänket var friskt, men jag började ge upp på vintern, och planerade långt och ihärdigt mitt eget avslut. Hade mina närmaste (som jag uttrycker det i boken) lagt handen på min ena axel, varmt uttalat ord av medlidande och tycka-synd-om, "Yasmine, du har det ju så svårt, jag förstår att du inte orkar" och lagt sig bredvid mig - hade jag kanske inte levt idag. Men fallet var så att orden var hårda, svåra att ta in, men oumbärliga.
Yasmine, du har ett val. På många sätt kan du välja ditt lidande, det är ingen annan än du som har gjort illa din kropp. Att du mår dåligt är en förklaring, men ingen ursäkt. Nu måste du ta ansvar för DITT liv och börja leva, ingen annan än du kan göra jobbet. Välj om, välj rätt.
Ord som kan tyckas vara sådana som trycker ned, förringar. Men de sades på rätt sätt, och även där handlade det om ett val - jag valde att ta till orden som konstruktiva, och lät de påverka min fortsatta kamp. Jag valde livet, för att jag hade ett val. Hade lika gärna kunnat välja mörkret. Det kändes som en slags uppoffring, något krävande (för visst, det är krävande att bli fri) - men det var det mest godhjärtade och genuint konstruktiva jag kunde göra. Det gav mig allt, jag ångrar det inte en sekund.
Under en kort period blev jag fylld till bredden med konstruktiva, livsbejakande ord av änglamorbror, min guide och min skyddsängel. Jag blev tilldelad olika övningar, lärde mig att tänka om. Jag läste i min andliga dagbok från den tiden - där det klart och tydligt står. Jag visste redan innan 2012 och förbättringen, att det skulle bli bättre framåt våren. Och att det aldrig skulle gå tillbaks igen. Änglamorbror sade det. Och det mesta visade sig stämma. Slump eller meningen? Jag vet vad jag tror, men vad man än väljer att tro, är det en sanning att jag faktiskt mötte ljuset.
Känner du dig träffad av orden jag skrev i snedskrift, tänk till. Kanske finns det en anledning till att orden ömmar. Kanske är du en av dem som valt fel - då ska du veta att det inte innebär att du är dålig eller värdelös på något sätt. Det enda det innebär är att du har ett val. Du kan även välja rätt. Du kommer vinna mycket.
Värme och kärlek, Yasmine
Jag såg dig i FRIDAtidningen.
SvaraRaderaDu är så sjukt söt!
Jag är som du, jag har självmordstankar och har haft det riktigt länge nu. Jag är bara 12 år men jag har blivit retad för min vikt och mitt utseende sen jag var 6 år.
Det har varit jobbigt, men jag lever än så länge.
Du är så sjukt vacker du ska inte tro nåt annat! Att läsa din blogg får mig att må mycket bättre! <3
Brukar tänka som så att jag inte valt att må dåligt men det är mitt ansvar att ta mig ur det, ta mig vidare även om andra kan stötta.
SvaraRadera