En människa klarar mer än man tror

Har precis skrivit första inlägget i SHEDO för veckan, temat är "såklart" PRIDE! HÄR har vi inlägget.

Idag har varit en driftig dag. Träning på morgonen, svett, svett. Journalisten ringde vid halv ett, vi pratade i lite mindre än en timme. Vi gick igenom det mesta av det viktigaste i det jag vill berätta, det kändes som ett bra samtal och jag tror repotaget kommer bli super. Hon skulle ringa när det är färdigt, och skicka en fotograf! Efter samtalet städade jag hela rummet, dammsög, ordnade och dammade. Kändes skönt, och det är en lättnad att kunna städa, ligga på marken, omges av damm, utan att få panik. Och duschen tog bara 10 minuter. Efter det har jag sjungit, skrivit i SHEDO och kollat på en film.

Jag måste säga att filmen fick mig att bli upprörd på riktigt. Det löpte en kall kår av stark irritation när jag blickade mot skärmen. Filmen var väldigt, väldigt bra, om ett viktigt ämne. "Förbjuden kärlek" handlar om två lesbiska unga tjejer i Iran, en plats där homosexualitet inte får existera. De två tjejerna lever i tystnad, blir lurade och fångatagna och den ena tvingas gifta sig med den andres bror. De har inga som helst rättigheter och måste leva ett liv där deras integritet och valmöjlighet inte existerar.

Den berörde mig väldigt, väldigt starkt. Sättet många av männen behandlar och förtrycker kvinnor är kränkande och otänkbar i Sverige. Jag förstår inte hur så mycket ondska kan leva i vissa människor, där alla inte verkar vara värda lika mycket respekt. Jag är oändligt tacksam att jag slipper leva i det helvetet, och har haft en oerhörd tur som faktiskt blivit accepterad överallt. Vem du älskar ska inte få definera ditt värde!

Nu tänkte jag strax ta å' öppna mitt kronchakra och måla lite intuitivt! Får se vad det blir, kan lägga upp det sen. Lägger mig i tid, för imorgon är det besök på teamet för psykologsamtal och aktivitetsgrupp! Veckan blir härlig, skriva på torsdag, träffa S på fredag och landet i helgen.

Tänk så mycket en människa kan klara egentligen. Bara man vill, finns det en stor chans att man kan. Bara man vill, bara man vågar. Innan jag flyttade hade jag aldrig kunnat föreställa mig vilken vändning som skulle komma. Vilken ny chans jag skulle få. Jag förstår nu att flytten gjorde det. Och jag har utvecklats mer än någonsin. Klarar saker jag aldrig trodde mig kunna. Och jag kan andas. Jag andas.

Värme och kärlek, Yasmine