De två sista PRIDEdagarna och slutet gott, allting gott.

Hej hopp!

Nu är jag tillbaka från M (det får bli M6, alla börjar visst på M nu för tiden *blinkblink*) och T i  en av Stockholms söderorter. Kom till stan vid 2 på lördagen med mamma och lillebror. Mötte upp M3 vid plattan och satte oss ned för att vänta på resten. Det dunkade i hela staden, ljöd av musiken från prideparaden. Medan vi väntade kikade vi lite på alla regnbågsfärgade människor överallt, det var grönt och gult och lila i en explosion. Efter ett tag kom M6 och T och vi kunde gå upp en bit till där paraden höll hus. Halva paraden gick förbi medan vi spanade på regnbågsfamiljer, BDSM-folket, poly-människorna och en hel drös dansande bög's och flator. Var jäkligt kul att se faktiskt, har aldrig varit där förr. En och annan kände man igen. När paraden gått förbi fick vi motion, för det blev en gång/upp-för-trapporna runda genom stan så vi fick se lite till. Vi gick igenom tanto, köpte med oss mat och satte oss på en sopsäck på gräset, närmare stan.

Tror vi satt där i tre timmar, tills det började regna. Blev prat, skratt, oväntade möten och lite letande genom tanto. Vi hade det i helhet väldigt bra, men jag visste att det skulle bli lite jobbigt förr eller senare, då jag inte orkar hålla uppe barriären på samma sätt. Tankarna slinker in emellan, men jag hanterade det väldigt bra.Vi stöttade varandra, och jag bestämde mig för att låta tankarna komma, bara jag skickar iväg dem direkt. Och det gjorde jag. Så det släppte, och resten av kvällen kunde jag njuta.

Vi åkte hem till M6 och T för att lämna packningen och sjunga singstar. Tågresan tillbaka till stan var väldigt rolig, och det blev många skratt. Vi delade på oss vid slussen, och jag och M3 letade efter Debaser Medis, vilket gick sådär till en början. Vi hamnade fel, åkte tillbaka, gick fel, gick rätt - och tillslut var vi framme. Klockan var dock fem, så det blev väldigt svårt att komma in på tjejfesten, då det var väldigt fullt. Vi stod i kö i en halvtimme innan vi fick nog och insåg att vi knappt kunde komma in. Då gick vi till killarna på gayfest för grabbar istället. Kvällen slutade väldigt bra, vi dansade, kikade på bögar *ler* och hade roligt hela resten, jag kunde verkligen slappna av och jag förstod att det fanns en mening med att vi hamnade där istället. Där kunde jag verkligen släppa. Klockan 2 åkte vi tillbaka, jag och M3, för vi var väldigt trötta. Vi somnade kring 3, halv 4.

Dagen efter vaknade jag med lite ångest, men det gick väl okej att skaka av sig. Vi gjorde oss i ordning och åkte tillbaka till t-centralen, jag och M3. Vi fick väldigt bråttom, men jag lyckades faktiskt att inte få panik, och hafsade ihop resten. Ångest kom, min tvångsmässiga sida skrek att jag gjorde fel, gjorde slarvigt. Men ibland måste man. Ibland är det omöjligt att låta tvången styra, det finns ingen tid. Och det är väl en vits med att jag möter såna tillfällen, som en övning att släppa. När mamma hämtat mig i Bro lade det sig lite, som tur var. Igår var jag fullkomligt jätteseg, typ bakis utan att dricka mer än två klunkar sprit. Allt gick lååååångsamt och jag orkade knappt lyfta handen. Vi såg en film på kvällen "one day" som handlade om ett kärlekspar, som börjar som vänner. Den var väldigt sorglig och ögonen tårades, men på så sätt släpps något löst inom en. Det renar på något sätt.

Det har varit två bra dagar.

Nu ska jag iväg om några minuter, på teamets musikgrupp. Ska bli jättekul! Härligt att MusikD är tillbaka på mottagningen. Tänkte startsjunga lite innan, så bäst att avsluta. Berättar mer sen!

Kärlek och ljus, Yasmine