När tankarna är lite på helspänn, eller vad det nu heter

Halloj!

Lång dag, taskigt humör. Hrm. Berättar mer om det efter en liten kortfattning av helgen.

I lördags åkte jag in till stan och mötte upp M3. Vi letade upp ett matställe, och hamnade tillslut på någon restaurang/café mitt i smeten någonstans. Supergod mat, men man blev mätt fort. Vi hade mycket att prata om, så det blev en del babbel och skratt innan vi bestämde oss för att dra vidare till någon pub. Vid tio letade vi oss in på en hårdrockspub vid namn... ja, vad var det... copperfields? Väldigt trevligt var det i alla fall, beställde min första cider på år och dar, och så satt vi och drack och pratade tills miss-i-nassen. Mitt i natten alltså, uttryck från min barndom. Det blev en del intressanta diskussioner angående både det ena och det andra (hehe) sen blev vi akuttrötta. Vi skulle egentligen på bögklubb med killarna, men istället drog vi oss hemåt för att prata lite och sova.

Vaknade vid tolv på söndagen, och hann prata en del, äta, duscha och så, innan det var dags för mig att bege mig hemåt. Tog bussen till Rönninge, och åkte därifrån till stan och till Bro. När jag kom hem var det en del som skulle göras, och så pratade jag med mamma en stund, sen gick jag och lade mig så jag skulle orka upp rimlig tid dagen därpå (idag). Redan då jag vaknade imorse var mitt huvud inte på topp, fick inte kontrollen över allt och klarade inte av att hålla allt inne. Det krävs en del för att stänga inne saker man inte vill släppa ut, vilket gör att kroppen rycker till och krampar, och så ökar tvången. Det är det första jag reagerar på över stress. Mina tankemönster blir lite helmärkliga på många sätt, och jag tar lätt till ritualer, och då man väl börjat så står man där. Idag gick det inte så bra att sluta tänka, så jag tillät mig/tvingades agera på känslorna. Är inte van att skrika och vråla och vifta med händerna i luften, att kunna göra det är skönt och väcker skuld på samma gång. Vid ett begav vi oss till teamet, där jag faktiskt blev ensam på musikgruppen för första gången, så det blev lite privatlektion. Det var skönt att få sjunga, och så hade jag och musikD ett intressant samtal innan det slutade. På vägen hem visste jag varken ut eller in, tankarna blev nästan konkreta, så när jag lyckades hålla mig från att gråta, började jag istället skratta hysteriskt när jag väl var hemma. Hade en tid för nagelfixning på kvällen, vilket underlättade då jag fick annat att tänka på. Och så gjorde jag något av det bästa man kan göra när man har huvudet fullt och är allmänt borta - ringde A, och pratade i två timmar. Den damen kan verkligen få mig på andra tankar, och vi har alltid så många lösningar när vi pratar, samtidigt som vi bara kan lyssna på varandra.

Nu sitter jag och skriver på min blogg, faktiskt, har ni läst den? Alltså, jo, jag skriver ju där ibland, kanske jag inte har berättat. Aja, nu vet ni det i alla fall.

Nu skall det ordnas lite till, och sen blir det sömn för imorgon ska jag träffa L! Ska bli underbart.

Werme och charlek, Chasmine