Leva, inte bara överleva

Tidig morgon, tjohooooo!

Ganska redigt trött, kunde inte somna igår kväll pga att sömnmedicinerna kom sent.
Har haft två underbara dagar.

Träffade M inne i stan i måndags, vi gick in på en restaurang och åt sushi. Pratade länge, länge om allt möjligt. Det känns så skönt att hon förstår mig, jag behöver inte säga allt, och närvaron av här och nu är stark. Nu bor hon i Stockholm så vi kan ses oftare - och det känns superskönt. Någon gång ibland blev det lite svårt då tvången stökade om men, - hör och häpna - jag föll inte ihop och behövde inte ta lugnande! Allt rullade helt enkelt på, och då vi gått runt lite bestämde vi oss för att åka hem. I bussen från Bålsta klev det på ett gäng fulla artonåringar så det blev stressigt, visste inte åt vilket håll jag skulle se då de skrålade, men vi gick av lite tidigare för att slippa. Hemma åt vi lite och såg på L word, sen somnade båda.

Igår var vi hemma. Satt i solen, åt frukost, pratade jättelänge om allt vi har gemensamt och så healade jag henne och körde lite psykometri. Vi hann ta en promenad och fika hos mormor, innan vi skulle äta, och så lämnade jag av henne vid busstationen. Hela kroppen min skrek av glädje, och den där längtande, spirande känslan och fullkomlighet gjorde sig klar. Ingenting blev jobbigt. Jag började kunna det här. Med att inte bara överleva, utan leva. På lördag ska vi till KG (gayklubb) tillsammans!

Idag ska jag och mamma träna på curves, sen är det skriva som gäller. Få ned några rader om mig till en föreläsningsutbildning ska också bli. Och sitta i solen!

Så, ta för dig. Solen skiner idag. Tralalala.