Igår var veckans bästa dag och bättre ska komma, ska berätta varför. Onsdagen spenderades ganska rörelselös på en stol framför min dator med en jädrans ångest. Första gången på FYRA månader jag hade den sortens ångest. En sån där ångest som inte består av en halvtimmes panik, över, slut. Utan en sån som sitter i och förlamar en. Försökte äta, försökte sova, försökte det mesta konstruktiva men icke. Dock! Inga självskador för det, men jobbigt var det. Torsdagsmorgonen började så, vaknade med den dova, mullrande förjäkliga ångesten och insåg vilken blessing jag haft som faktiskt lyckats bekämpa den ångesten helt sen på nyår. Som att ta sitt första steg efter flera års förlamning. Någonstans visste jag vad jag behövde göra. Och det gjorde jag. Och nu är ångesten puts väck.
På nyår gjorde jag en andligt själslig och fysisk rening. Den själsliga fick jag hjälp med av änglamorbror och CO, och den fysiska gjorde jag själv med hjälp av mamma och salvia och lite mantran. Det är vid såna här tillfällen man förstår. Tillfällen som igår, då jag öppnade upp mitt kronchakra, tände rökelser och salt lampa. Lade mig på en filt på golvet och lät varje part av den själsliga kroppen renas, steg för steg. Det är som att ha varit ute i en lerdyna, omslutits av smuts och dynga som kletats sig fast i varje vrå av kroppen. Och sedan ställa sig i duschen för första gången på fem månader, och känna hur all smuts försvinner, bit för bit. Så känns det med en rening. Varje liten ångestfläck skrubbas bort och följer med strömmen, utåt. När jag ställde mig upp var jag lugnare än på mycket länge, och inte en bit ångest finns kvar. Det är vid såna här tillfällen man förstår. Att man inte är ensam. Varför man förmår sig att tro, hur tabu det än verkar vara i dagens Sverige. Ingen ska behöva göra något de inte känner är rätt, likaså tron, men för mig har allt detta lagt sig som en filt över mitt hjärta som värmer även då det är som kallast. Vissa skulle säga placebo. Jag säger bara - jag struntar i om det verkligen är en allmän sanning - för, för mig är det, det. Min sanning. Den har räddat mitt liv.
Idag har vi städat, damsugit, svabbat och så vidare, ikväll kommer tre av mammas vänner på middag + fika. Ska bli trevligt. Livet har stannat till igen, räckt mig handen och omsorgsfullt bett mig komma med.
Jag mottager handen, och fortsätter bredvid.
/ Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar