Det blir som mest fel då man är rädd/livet är i fokus

Foto: jag innan utgång

Gårdagen gick faktiskt väldigt bra, trots lite panikkänslor mellan varven! Jag klarade mig hem helskinnad, och ovanpå det hade jag och M en jättetrevlig kväll med dans, dricka (vatten), prat och lite letande efter ställe. Vi var på klubb KG (kanske jag skrev.....) vilket  är en gayklubb som hålls av Katja och Gun (som förövrigt gick på min grundskola, den ni!). Som vanligt kröp tvångsångesten inpå, maniskt försökte jag rätta till kroppen och själen med tankarna, förvara allt kontrollerat och inte göra något konstigt eller fel (vilket leder till att jag flackar med blicken, står kvar på samma ställe och stirrar ned i marken, inte förmår att hänga med riktigt och... saker som i sin tur är placerade i "fel"-kategorin). Vi gick hem en halvtimma tidigare (vid ett) då tröttheten slog till, och då föll jag ihop på station och var allmänt borta i en timme, men vi lyckades ta oss hela vägen till bro där mamma hämtade oss. High five för oss! M är en riktigt bra vän, och vi förstår varandra så bra.

Just nu är jag förkyld som satigatan, hostar och snuvar. Men livet känns återigen allmänt underbart, och jag har det där pirret i magen. Nyförälskad i livet! helt enkelt. Tänk att saker och ting kan förvandlas och kännas så mycket lättare, bara för att synen förvinklas... Ändrar jag frekvens i livet, ändras min syn på livet. Obeskrivligt underbart. Och jag har lyckats omforma kroppen lite på köpet, jag känner mig faktiskt vacker. Idag gör jag det. Igår (ja, inte igår-igår men i det närmsta förflutna) grät jag för min monsterlikhet, idag ler jag åt spegelbilden. Så det kan gå. Självklart slår självföraktet till då jag säger det, "våga inte säg att du är okej!" osv, men det skiter jag i.

Fick svar från Anita Odell som håller i attitydambassadörsutbildningen, ska skriva in några rader så får vi se hur det går. Uppdaterar! Bäst jag sätter igång...

Värme och kärlek, Yasmine