Jag mår illa

Man kan säga allt med en låt! Barndomsidol, oh'yeeah!

Idag sov jag rätt länge, gick upp vid 9, åt frukost sen sov jag igen. Har försökt plugga hela dagen, lite gick det, sen bleva jag trött. Igen. På tre dagar har jag alltså gjort arbete för en, pressure here I go. Vid fyra hade moster kommit, så vi fikade och jag förberedde healingsession. Healade henne i en timme, sedan kom det.

DET.

Illamåendet.

I fem timmar har jag varit allmänt spyfärdig, tyckt synd om mig själv och varit lite bitter, eftersom jag skulle träffa M3 imorgon och gå ut på kroga'. Sen kom jag ihåg att bitterhet inte ligger i min natur, så då var jag mindre bitter och tänkte...

1. Jag kanske faktiskt mår bättre imorgon.
2. Gör jag inte det, kan jag inget annat göra. Vila, tycka synd om sig själv, resa sig, hinna med lite plugg och gå ut en annan dag!

Hoppas mest på det första.

Håll nu tummarna för mig, så skriver jag eventuellt något mer intressant imorgon. Meningen med livet, och lite sånt smått.

Nu ska jag sova! Nassinass <3 / Yasmine

En dag ska jag visa er...

Idag var det söndag, den heliga depp-dagen. Vi börjar med nego-delen! Så slutet bliva lyckligt!

Vaknade 9 med en bula i huvudet efter gårdagens bravader, åt frukost och hade föreställt mig en ytterst produktiv dag med föreläsningsarbete och bokskrivande. Problemet var att humöret iiiiinte riktigt var på topp, någon märklig blandning av ångest-depp-irritation. Två (två, hehe, eller snarare 7) samtal med F gjorde saken lite bättre, men det gick liksom inte riktigt att få liv i glädjen. Var endaste jäkla gång det blir så fryser jag till is och blir livrädd att det är på väg ned igen. Den känslan får jag nog räkna med ett tag. Men min första tanke var att göra allt i min makt för att må bättre, jag har inte riktigt tid att må dåligt. Samtidigt - lägg dig ned, deppa, tänk negativa tankar, bryt spiralen, tänk positivt, res dig. Ibland mår man faktiskt dåligt, och det innebär ingenting mer än just det.

Så jag kollade på gamla hederliga klipp på youtube...

... och nu mår jag ett snäpp bättre. Man måste få tillåta sig att bara gräva ned sig ibland, bara man lämnar luckan till ljuset öppen. Imorgon är en ny dag, - jag får helt enkelt ställa in mig på att försöka må bättre!

---------------------------------------

Tänk... tänk den dagen jag får chansen att föreläsa för delar av psykiatrin som gjort mig illa. Som inte trott på mig. Som för den femtonde gången hävt ur sig att jag är en svårt sjuk patient som kanske, möjligtvis kan må lite bättre om några år med högsta dos på tyngsta medicinen. Jag vill verkligen visa var jag är på väg. Var jag kommer stå om några år. Hur stark jag blivit. Jag vill säga tack, för att ni gjort mig starkare, trots att det var den hårda vägen. Jag vill visa att jag inte är ett offer! Huvudet högt, blicken varm men målmedveten, rösten tydlig och publiken beredd. Ögonen får gärna leta sig till huvudpersonen, som jag vänligt men bestämt siktar in mina revanschsugna ögon på.

"Här är jag, och jag fick mitt överlevande att leda till det största av allt - ett värdigt liv." 

Känn på den du, mister "överman"...

Ljus, Yasmine

Varning för konstig humor, för er som nyss kommit hit - jag har en normal sida också!

Skrattattack.se, så slutar deppig kväll.

SLUTSATS - EFTER REGN KOMMER SOLSKEN!

Nej, nu blev min blogg lite väl djup. Vi diskuterar något annat istället? Välj valfritt ämne, kött, killar, hårblekning. Nej det går ju int'. Jag kan ju inget om det.

Ursäkta vitsen, jag drar den alltid på lördagar.

SERIOSITET PÅ BESTÄLLNING!
Absolut, skratt kan vara förtärande.

Yasmine, 20 år, singel, störd och seriös - de tre S:en.

Jag har inga kommentarer om detta /anonym

------------------------------------------

Så! Nu beter vi oss som folk och berättar om dagen.

Allmänt har dagen varit lite halvtrist. Finslipade i och för sig halva boken, och hade några trevliga timmar med M3 på morgonen, sen gick det utför. Såg på en deppig film och omfamnade mig själv i min egen ångest, sen tyckte jag ångesten blev trist, så på något sätt råkade jag skratta bort den efter pinsam olycka.

Så nu kommer kvällen sluta bra, och jag kommer sova gott. Imorgon samlar jag ihop mig och skriver något vettigt. Ibland måste man få vara lite knas, lyckas bara vara det lite väl ofta *flin*

Dagens +

M3, min lillebror och mycket skrivande gjort!

Dagens -

Precis när jag skulle skicka iväg detta första gången, laddade min dator ur, jag försökte hämta sladd inne hos min mormor utan att väcka henne men lyckades INTE, fick igång datorn men duckade huvudet i en hylla och fick ont. Med det avslutar jag detta inlägg.

Värme och kärlek, Yasmine

Du har ett val - välj om, välj rätt

Idag har jag simmat, förutom det har jag satsat stort på skrivandet. Hela den mörka delen, del 1, är nu färdig att finputsa. Del 2 ska börja skrivas, och den ska vara ljuset själv. Är faktiskt riktigt nöjd. Det slår mig hur mycket andligheten har räddat mig. Både själva tron, och änglarna på andra sidan som faktiskt varit ett av mina största stöd. Det gick upp för mig då jag skrev om höst/vinter 2011. Kortfattat så var hela den perioden en tid som var avgörande för mig. Jag stod och velade mellan ljus och mörker, liv och död. Tänket var friskt, men jag började ge upp på vintern, och planerade långt och ihärdigt mitt eget avslut. Hade mina närmaste (som jag uttrycker det i boken) lagt handen på min ena axel, varmt uttalat ord av medlidande och tycka-synd-om, "Yasmine, du har det ju så svårt, jag förstår att du inte orkar" och lagt sig bredvid mig - hade jag kanske inte levt idag. Men fallet var så att orden var hårda, svåra att ta in, men oumbärliga.

Yasmine, du har ett val. På många sätt kan du välja ditt lidande, det är ingen annan än du som har gjort illa din kropp. Att du mår dåligt är en förklaring, men ingen ursäkt. Nu måste du ta ansvar för DITT liv och börja leva, ingen annan än du kan göra jobbet. Välj om, välj rätt.

Ord som kan tyckas vara sådana som trycker ned, förringar. Men de sades på rätt sätt, och även där handlade det om ett val - jag valde att ta till orden som konstruktiva, och lät de påverka min fortsatta kamp. Jag valde livet, för att jag hade ett val. Hade lika gärna kunnat välja mörkret. Det kändes som en slags uppoffring, något krävande (för visst, det är krävande att bli fri) - men det var det mest godhjärtade och genuint konstruktiva jag kunde göra. Det gav mig allt, jag ångrar det inte en sekund.

Under en kort period blev jag fylld till bredden med konstruktiva, livsbejakande ord av änglamorbror, min guide och min skyddsängel. Jag blev tilldelad olika övningar, lärde mig att tänka om. Jag läste i min andliga dagbok från den tiden - där det klart och tydligt står. Jag visste redan innan 2012 och förbättringen, att det skulle bli bättre framåt våren. Och att det aldrig skulle gå tillbaks igen. Änglamorbror sade det. Och det mesta visade sig stämma. Slump eller meningen? Jag vet vad jag tror, men vad man än väljer att tro, är det en sanning att jag faktiskt mötte ljuset.

Känner du dig träffad av orden jag skrev i snedskrift, tänk till. Kanske finns det en anledning till att orden ömmar. Kanske är du en av dem som valt fel - då ska du veta att det inte innebär att du är dålig eller värdelös på något sätt. Det enda det innebär är att du har ett val. Du kan även välja rätt. Du kommer vinna mycket.

Värme och kärlek, Yasmine

Bara lite onödigt yada-yada om en produktiv dag

Snart ska jag meditera, så det får bli ett kort inlägg. Hälsade på mormor på morgonen, somnade till där i några timmar och drömde en himla massa märkligt. Bland annat var det vinter, och jag skulle sova i ett garage för att bilen till en stuga redan gått. ..öhh.

Ja, och så har jag skrivit minst 5 sidor på boken! Börjar närma mig 2012 nu, vilket ska vara en del för sig. En del där ljuset började frodas. Är faktiskt väldigt nöjd hittills. Har så oerhört mycket jag vill få ut. Insåg idag att SHEDO-arbetet kanske har ökat min chans att få börja föreläsa. En skjuts i rätt riktning så att säga. Känns så jäkla bra att jag har kommit så långt som jag har gjort, overkligt.

(Det är en kul grej på G, kanskekanske berättar det senare i veckan... *fanfar*)

Vi tränade vid tre, och så har jag ätit, duschat och skrivit mer. Har mått helt okej, en väldigt produktiv dag har det varit, med många ljusslingor. (metafor om det var oklart)

Imorgon får bli en storsatsning på föreläsningsarbetet. Och så ska vi väl simma, + ett par samtal ska ringas.

Men nu får det bli dags att meditera!

Värme och kärlek, Yasmine

Zzzz, dipp och insikt om att inte måla fan på väggen

Zzzz.......

Sömnig tjej vid datorskärmen. Nej usch, ingen bra dag det här, får bli en lärdom i att inte måla fan på väggen. På morgonen gick jag och mamsen med Kiara (mormors hund) på promenad, sen har jag skrivit och duschat. Vet inte om det var ämnet idag eller ämnet jag pratade om i helgen eller all stress, men det blev en liten dipp. Ni vet en sån då man känner sig allmänt gråtfärdig. Somnade till i några timmar, nu känns det faktiskt bättre.

Min tanke - allas tankar, när jag förlorar mig själv på vägen en dag, är att NU HELVETE BLIR DET SÄMRE IGEN ÅH NEJ FASIKEN OCH SÅ VIDARE!!!!!! men så behöver det inte bli. Jag måste fortsätta med min insikt om att livet KAN vara jobbigt, man behöver inte återfalla för att man har en bad day. Annars kanske får ett bakslag av själva rädslan. Acceptans, handlar det om.

Sömniga ord är kanske inte så roliga att läsa, så jag skriver mer imorgon. Har jag något mer på hjärtat... Nej, det sitter nog bara det som ska där. TjohejsanZnark!

Ljus, Yasmine

H, hallelujah och föreläsnings-pepp!

Hej
Hejsan
Hej där
Hallå
Halloj

Helt otroligt att 9/10 hälsningsfraser börjar på H. Ska jag skriva en bok om i framtiden! "H, hallelujah" ska den heta. TÄNK vilka briljanta idéer jag besitter!!!

Jaja, nog om det.

I lördags rullade en bus med Yasmine på hela vägen in till staden på U. Åkte med stadsbuss ut till A, och gick till hennes hus. Vi drack kaffe och pratade non-stop i flera timmar som vanligt. Sedan gick vi till en pizzeria och beställde, köpte lite läsk och choklad och gick tillbaka. Det blev middag och skratt till tio, då vi bestämde oss för att bege oss mot stan. Kvällen och midnatt spenderades på en pub med hög musik. Det var faktiskt jätteskönt att komma ut, även om jag var lite ängslig tidigare på morgonen, av någon anledning. Vi kan ju konsten att skratta åt allt, folket på busshållsplatsen måste ju tänkt både ett och annat (både stört och normalt, internt skämt, osv). Efter ett var vi hemma, och drack te och pratade till halv fyra innan vi somnade. Det var skönt att få prata på djupet också. Tack finaste du <3

Dagen efter gick vi upp halv tolv, åt frukost och hjälptes åt att skriva på min föreläsningsövning jag hade till idag. Efter mycket prat och lunch åkte jag hem till Skokloster. Det var totalstressarbete tills jag skulle sova, skrev på föreläsningsmaterial som jag skulle redovisa idag. Men jag fick sova en skvätt längre idag i alla fall, då vi skippade träningen. 11 var vi på teamet, träffade E och PK. Nervös som en ångkokt banan var jag, men det hade jag inte behövt vara. För när jag börjat prata, släppte nervositeten, och det flöt på med lite omtagningar och upprepelser. E och PK öste ut beröm sen, vilket värmer ett självkritiskt hjärta. Vi pratade om det jag kunde ändra lite på, men mest fick jag bekräftelse på det jag gjorde bra. Och det känns faktiskt... som att jag var med och påverkade. E verkade genuint berörd och glad över väckarklockan jag lade fram när jag beskrev dagens sjukdom- och symptom-fokuserade psykiatri.

Som en viss (h)järnkoll en gång sade - alla kan göra något!

Snart börjar det på riktigt. Känns fantastiskt, skrämmande och galet. Lilla jag... Men det kanske verkligen är så, att jag kan jag med.

Åt lunch med Y och mamma på ett matställe, sen var det musikgrupp. Vi sjöng lite gamla och nyare låtor, med stämmor och komp, väldigt roligt. Snart är det ju julkonsert också! Amen.

Kom hem för ett par timmar sen, har ätit och pratat i telefon. Nu ska jag kika på smyckestillverkning och skriva lite!

Värme och kärlek, Yasmine