Början av dagen = tumme ner. Rastlös och eländig, visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv.
Dagen = städade, duschade, pratade med roliga människor på internet. Tumme upp!
Slutet av dagen = en stor fet jävla tumme ner. De roliga människorna verkade vara en glatt yta som inte riktigt innehöll något, dvs - jag börjar tro starkt att de inte lämnade ut sina rätta jag. Och så hade vi slösat en hel kväll.
Sitter och är allmänt nere och förbannar mig själv för att jag inte kan hålla upp min glatta yta jämt. Ett bakslag, inget återfall, och jag tänker definitivt inte göra något dumt. Man får tillåta sig själv att känna så. Jag får ta nya tag imorgon och göra allt det jag tänkte göra (enligt min planeringslista...) då. Inga problem.
Men det är ibland så jäkla svårt bara. Men det kommer vända igen. Det gör det alltid. Jag ger inte upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar