Livsglitter

Tillbaks efter ett par dagars omkringresande! Tänkte berätta lite.

I fredags åkte jag in till teamet först för att sjunga (gick mycket bättre denna gång! Åh vad jag älskar att sjunga) och prata med K. Vi tog det lugnt denna gång, men det var ett bra samtal. Hade skrivit ned allt jag skulle ta upp, innan. Sen åkte vi till City Gross och åt lunch jag och mamma, innan jag tog tåget in till stan för att träffa M. Vi gick en långlång promenad i djurgården, bland vatten, båtar och caféer. Vi kom lite fel först, till skeppsholmen (?), men hittade tillbaka via en båt. Väl framme åt vi våfflor på ett café och pratade i flera timmar. Första gången jag i STOCKHOLM (!) till och med, inte får panikångest. Var länge, länge sedan sist.

Igår åkte jag till E's studentmottagning. Hon och hennes pappa hämtade mig klockan 2 på stationen, och så åkte vi hem till henne. Först fikade vi med hennes släkt, pratade och så öppnade hon paketen från oss alla. De sista timmarna spenderade vi i hennes vardagsrum med fyra vänner + Jerry (... de tre vännerna och Jerry, minns ni? Inte, nähä, det var i alla fall ett barnprogram på min tid, ojojoj, härliga dagar vet ni, det var bättre förr) fast i detta fall var det jag. Usch, vad invecklat det blev. De fyra vännerna och jag, punkt slut! Vi pratade, drack och skrattade rätt så rejält i några timmar.......... Ni vet, jag + min humor och alkohol utöver det, ja då blär det lite loligt. Ett kul gäng det där, en superhärlig dag.

Sen åkte jag hem. Utan panikångest. Utan att bryta ihop, och utan att kolla rastlöst på klockan.
Två segrar på två dagar!

Idag har jag varit lite utsatt av rastlöshet, då jag faktiskt inte gjort ett endaste dugg idag. Förutom att promenera och svara på mail. Imorgon ska jag träffa S, sen ska vi på ungdomsteamet för avslutning.

I fredags nådde jag kulmen av euforin (we're goin' upupupup) jag känt under veckan. Jag hade sjungit, pratat med M och skulle precis ha ett samtal med K. Jag stod och kollade ut genom fönstret på alla blommor och solen som kikade in. Plötsligt inföll sig en känsla av lugn. Av total stillhet, bara... lycka.

Jag har det jäkligt tufft, men inte kan jag förneka att jag är lycklig!
Såna ögonblick ska jag bära med mig. Och skriva om. Ja, från och med nu ska jag pressa in alla euforiska moment som en apelsin in i bloggen! Där får det vila, och sprida lite livsglitter.

Ja, livsglitter.

/ Minilajnen