onsdag 22 maj 2013

En underbar helg med den finaste jag vet, och lite reflektioner över en trasslig självbild

Hej hej hallå!

Nu har jag ju fem dagar att berätta om, sen kommer jag yttra lite åsikter här i bloggen den kommande tiden, har faktiskt mer inspiration än nånsin!

I lördags skulle ju min älskade pojkvän hälsa på, och det gjorde han! Det blev krångel med bussarna, så vi hämtade upp honom i Bålsta vid två, och sköt upp slotts-besöket tills på söndagen. Blev ett djupt och intressant samtal på vägen till Skokloster, sen kilade vi in i lägenheten/huset. Visade runt, och så åt vi lite mackor på altanen. Jiiiises vad varmt det har varit! Och jäklar vilka samtal och skämt det blev, kul hade vi. Kändes nytt och spännande och sitta hos mig och visa honom mitt hem. Vi tog en promenad innan middagen för att visa Skokloster, sen åt vi tillsammans med min familj, i alla fall tre fjärdedelar av den. Pappa hälsade på, så blev det pasta och jäkla massa galenskaper. Ja, vi är rätt galna i min familj, det blev nästan ett litet test det här, för klarar man en middag med Ejner Lind klarar man allt! Och F överlevde, wohoo! Tror till och med alla var överens om att det var väldigt trevligt, om än lite urspårat. På kvällen myste vi i soffan framför melodifestivalen, och jag kände mig plötsligt väldigt ytlig, för det flög massa kommentarer om allas utseenden ur min mun. (Internt skämt - "usschhhhh, vad plastig hon såg ut", "VADFAN, måste han flina så mycket???"). Hade några garv-utbrott också, hallelujah. När Sverige förlorat och Danmark vunnit, och jag lidit mig igenom 3 timmar av dålig musik, vart det sov-time för oss. Mys!

På söndagen vaknade vi nio, gick upp halv tio och åt och fixade oss. Sen jag haft förkylningen och hostan har jag mått lite smått illa på morgonen igen, så jag vräkte ur mig "shiiiit, jag spyr!!!" stup i kvarten, sexigt värre. Vid kvart över elva hade vi tagit bilen till Skoklosterslott och hittat ingången, så då var vi på guidad tur i slottet. Var faktiskt spännande och intressant, många fascinerade och vackra rum, och ett utomordentligt vackert par, flin. Vi tog massor av bilder efteråt, som jag hade kunnat visa i detta inlägg om inte min mobil legat på laddning, men jag får köra bildupplägget imorgon istället eller något. Vi tog även lite bilder utanför slottet, hur kul som helst att ha lite bilder på oss, som dessutom vart facebook-nästa. Vi hann fika på slottskaféet också, och när vi börjat garva och fåna oss gick alla ut, inklusive personalen. Vi misstänker i alla fall att det berodde på oss, ehum. Vi hann prata och gosa lite hemma innan F tog bussen hem, och har haft många otroligt intressanta samtal. En klart lyckad helg, tack finaste killen min för ditt sällskap, du är klart bäst <3 Våra stunder är oslagbara!

Gjorde inte så mycket mer på kvällen, minns inte när jag somnade. På måndagen var jag i alla fall till Uppsala för musikgrupp (riktigt skoj! både att få sjunga och socialisera, internt skämt - "she was great in högklackat", höhöhö... ja ni förstår det inte ens, så internt var det) och samtal med K. Ett bra samtal tycker jag, så skönt att få prata av sig om både positivt och negativt, mest positivt! Sedan kilade jag till centrum för att möta upp F, för en liten mjukglass i skuggan. Mycket skratt och gos vart det! Klart perfekt avslut på Uppsala-resan. När jag kom hem blev det smsande och lite dator-sittande. Somnade sent.

Igår var jag hemma, tog det lugnt, spelade piano, bröt ihop, kom igen och pratade massor i telefon. Både med M3 i någon timme, (länge sen!) och A i tre och en halv timme. Jag har väldigt sociala och verbala vänner kan jag säga. Det behövdes, mådde väldigt bra efteråt. Hade en liten dipp på eftermiddagen, satt vid pianot och fick plötsligt för mig att jag var kass på att sjunga. Har i mig att jag inte ska "be" om bekräftelse, har ett stort bekräftelsebehov som jag aldrig visar, för att jag inte vill vara "jobbig". Tillslut tog jag steget och drog upp med mamma att jag behövde lite bekräftelse, för jag tror minsann inte att jag kan sjunga, men när jag väl börjat så spelar det ingen roll vad någon säger, jag tror ändå inte på det. Grät, bröt ihop lite, och insåg återigen att problemet inte har att göra med min sångkapacitet, utan min självbild och min attityd gentemot mig själv. Jag måste verkligen ändra mina tankar, lära mig att jag duger som jag är. Att jag inte är värdelös bara för att jag inte kan allt. Att, även om jag vore väldigt kass på att sjunga, eller måla, eller vad det nu skulle vara, så vore jag inte sämre för det i mig själv. Läste ett sms med massor av fina ord från F, och tog mig tillslut upp, behövde nog gråta lite. Mitt förflutna finns kvar som en tagg inom mig, och ibland känns det mer än annars. Då gäller det att inte släppa tron på att jag duger, att det inte handlar om mitt värde utan att jag blev intalad i en jäkla massa år att jag var värdelös, oälskad och misslyckad.

Idag har jag promenerat, gjort lite nytta, svarat på ett mejl och ätit. Ska strax kolla på ett program på TV3play, sen ska jag fortsätta göra nytta. Har som sagt en del ämnen att skriva om i bloggen, så snart kommer jag sätta igång med det.

Ha det bäst ni vackra människor!

Ljus och löööve, Yasmine

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar