Hej hopp!
Med 6 timmars sen sömn är man lite seg, lite trött, minus "lite". Begav mig till Salem igår för att träffa M3, vi gjorde oss i ordning och åkte till Östermalm för att träffa M6, T och F hos F, ny bekantskap. Vi snackade och åt middag till tio, tiden bara rusade iväg. Och ja, mitt skratt pågick där också, för er som undrade. Psykiska åkommor försvinner inte bara så där ska ni veta. I alla fall, vid tio åkte vi till Zipper, vilket är en gayklubb för killar. Jag har ju lite speciella känslor för homosexuella killar, så att säga, och att vara mitt bland ett ex antal av dem - var inte allt för dåligt (internt skämt med väldigt mycket sanning). Vi dansade till halv två på natten, och ja, man kan dansa bra nyktert fick jag höra ;) Var riktigt roligt, men mina fötter var inte att leka med. Smärta med stort S.
Vi åkte sedan in till centralen, och åkte nattbuss hem till M3, efter att vi sagt hejdå och hämtat våra jackor i garderoben. Drömde lite konstiga drömmar vid mina små slumrar på bussen, antagligen gjorde jag ett ex antal konstiga miner, för jag vaknade av att mitt ansikte drog åt lite alla olika håll. Så kan det gå om man inte är helt pigg i huvudet. Var skönt att komma tillbaks och sova sen, åt en blöt 7 eleven macka i M3s rum, sen försvann min medvetenhet ned i sängen. ... det där var ett konstigt uttryck. I alla fall!
Vi vaknade halv elva idag, åt frukost, duschade och tog oss till bussen. Åkte buss till tåget och tåg till bro, där mamma hämtade mig. Vi var antagligen lite trötta båda två, för det blev en del asgarv i bilen som inte riktigt gick att avsluta. Har mest suttit vid datorn när jag kom hem, och så var vi hos pappa nyss och åt räkmackor.
Det är en oerhörd lättnad att det bara går bättre och bättre för mig när jag går ut. M3 sade att hon märker det med, det känns verkligen att jag utvecklats i mig själv. Till och med mer än i somras, och då gick det ändå bra. Tänk att kunna vara ute en hel kväll utan att känna att svårigheter tar över... Det har varit en kamp, men jag har varit benhård! Jag har inte haft i huvudet ens att ge upp, för jag har tänkt att en dag blir det faktiskt bättre. En dag har jag tagit mig förbi alla hinder. Och det är där jag är nu. Det kommer upp tankar som stör, jag hakar tvångsmässigt upp mig, men jag lägger ingen vikt vid det. Säger någon något jag måste analysera, låter jag det inte ta över, utan tänker "vad glad jag kommer bli om jag lyckas släppa det här!". Tanken på den lättnaden får mig att släppa taget, och hittills har det fungerat varje gång.
2 veckor kvar till utbildningstillfälle nummer två!!! Wiihooo!! Ser fram emot det supermycket. På tisdag ska jag redovisa för PK och kanske läkaren, så jag måste förbereda mig lite till. Men mycket är redan gjort.
Ska göra mig färdig för sängen, sen är det bara övning, övning, övning!
Värme och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar