Tre dagar har gått utan information om mitt mångfacetterade liv på blogginen. Det har gått lite upp och lite ner och lite upp igen. Småsaker kan ge en väldig ängslan, stunder då man brister i sin säkerhet i livet. I såna moment försöker jag hitta tillbaka till känslan av styrka och konstruktiv kontroll. Låta mig falla, och resa sig igen.
Dag 1, tisdag...
Simmade 1000 längder, väldigt skönt. Svårt att minnas vad man gjort när man inte skriver om det, haha.
Irriterade mig över något jag alltid irriterar mig på när jag möter det på internet, men irritationen har blivit väldigt konstruktiv och drivande. Nu när jag vet att jag kan påverka till det bättre. Har skrivit om ämnet en rad omgångar tidigare, tänker inte gå in på det för mycket. Men ni vet kanske hur mycket triggande texter och bilder öppet uppfläkta på internet, upprör mig. Jag vet inte riktigt om personerna förstår hur negativt de påverkar andra unga tjejer. Jag blir inte triggad, inte längre. Inte det minsta faktiskt. Men jag vet hur jag tidigare, och hur andra unga tjejer, reagerar negativt på tävlingen som pågår. Hela grejen är så sjuk att jag måste sätta mig ned och andas några minuter. Det är faktiskt inte så konstigt att så många unga mår dåligt - som det ser ut idag bland unga tjejer och killar, hur de faktiskt påverkar varandra. Inte alltid, men med egna ögon ser jag att det är vanligare än man tror.
Det är bland annat detta jag vill föreläsa om. Hur vi kan undvika triggande, romantiserande och identifierande beteenden. Även då en handling inte direkt beskrivs som romantiserande, är det inte svårt att räkna ut vad det egentliga syftet är. Det är skrämmande. Vad får en ung människa med hela livet framför sig ut av att fläka ut all destruktivitet öppet och faktiskt dra ned andra i närheten? "Jag vill visa hur man inte ska göra", jo visst, sure, det fungerar ju också. När jag någon gång läste ordet "du är verkligen en förebild!!!!" skrivet av någon till någon annan, börjar jag fundera på om det är jag som är tokig. Eller... sen när är man en förebild när 9/10 som sett en text om "hur att självskada eller överdosera" sedan lägger upp en bild själva, på samma fenomen?
Blir psykiatrin den psykiatri jag vill föra fram - existerar inte detta om några år, då ingår det i behandlingen att motverka sådant beteende. På avdelningar är det ingen som protesterar om 3 tjejer sitter i ett hörn och diskuterar mediciner, sjukdom och diagnoser i syfte att porträttera sig som sjukast. Läkarna är ibland till och med värre själva. Hade jag fått önska, hade det varit en regel att det inte blir destruktivt prat. Att skada sig förbjuds och bestraffas, men när personer sitter och planerar en självskada är det ingen som rör ryggen. Jag har en viss aning om att många skulle säga emot mig här, men det är nästan så att jag tycker att man inte ska låta två inlagda personer umgås, om man ser att de främjar negativt och destruktivt prat hos den andre. Bara en tanke.
Dag 2, onsdag...
Träffade PK på teamet klockan 2, vi pratade en massor om utbildningen. Jag berättade vad vi fått lära oss och vad jag kan ta med till mitt eget arbete. Till sist pratade vi om vad som händer härnäst på våra möten, och bestämde oss för att dela upp följande 3 gånger så här:
Omgång ett - prat om färdigheter i föreläsning, hur man kan forma övningar, stenciler och powerpoint-bilder på en föreläsning, följa upp en debatterande text jag skrivit till media och lite annat.
Omgång två - första delen av föreläsningen, nu ska jag alltså ha en färdigskriven föreläsning.
Omgång tre - sista delen på den färdigskrivna föreläsningen.
Efter PK-samtalet, väntade jag en timme i väntrummet, och sen träffade jag K. Vi pratade lite om utbildningen vi med, om ett viktigt ämne som är ganska relevant (ligger lågt med vilket ämne) och om en heh, rolig grej som hänt efter lite omfördelade kemikalier. Kan säkert berätta mer exakt någon dag, så länge får ni undra ;)
Efteråt åkte jag och pappa hem och jag spenderade kvällen med lite andlighet och healing. Kändes bra att ha fått öppna upp kanalen lite, behövde nog det. Så jag kunde somna gott sen, men ett helt annat lugn.
Dag 3, torsdag...
Idag har jag kort och gott simmat, läst igenom boken och skickat ett viktigt mail. Boken ja, det blev lite luddigt - självbiografin alltså! Har fått ett bättre grepp om vad som behöver förändras, så nu ska jag försöka skriva upp alla delar jag vill få in i berättelsen som jag missat, skriva in mer detaljer och få klart slutet. Sen är det klart! Känns oerhört spännande, och jag vill parallellt med skrivandet utöka kontaktnät och påbörja (h)järnkoll-arbetet, troligen ger det mycket till en potentiell utgivning.
Nu tänkte jag äta något litet och borsta tänderna!
Värme och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar