Första delen på både gårdagen och idag spenderades i Uppsala. Igår träffade jag min psykolog; vi båda håller med om att förbättringen är väldigt tydlig. Jag försöker understryka allt positivt, låta det friska och ljusa få gro och bli ännu större. Jag känner att det är dags nu. Jag har aldrig förut känt så starkt att sjukdom och elände är ett avslutat kapitel, och som en symbolisk handling försöker jag skapa ett löfte med mig själv.
Inga fler lek med döden. Livet väntar. Döden också, men innan dess ska jag leva ett långt, händelserikt liv där jag tänker vända allt negativt som hänt till det ljusaste av allt. Ett ljus i mörkret för andra.
Jag kommer ta steg bakåt ibland, det vet jag och förstår när änglamorbror förvarnar mig om att det inte kommer bli lätt hela vägen. Men vad är egentligen lätt i livet? Allt har sin prövning, och nu ser jag inga hinder - snarare utmaningar. Lärdomar. Hur svårt det än kommer bli är jag färdig med detta. Jag är inte rädd för att bli frisk längre.
------------------------------------
Idag var det besök hos musikläraren på behandlingsteamet. Vi startade upp med att nynna på ett par-tre låtar som jag fick med mig hem. Att sjunga är väl ingen jättestor del i mitt liv och jag är inte jätteduktig på något sätt (nu är det inte självföraktet som talar, lovar) men det är roligt, befriande och inte helt omöjligt. Dock var det svårt att hänga med i låtarna som jag inte kunde, och jag tror inte en ton jag sjöng hördes, men det kommer väl. Vill absolut fortsätta.
 |
| Skokloster i februari |
(Tillägg: Idealbyn dit vi nu flyttat visade sig kallas "new age byn", jag tror starkt på att allt har en mening.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar