Jag försöker skriva på mitt självbiografiska bokprojekt men det är totalt [...] tomt i mitt huvud. Får inte ihop orden rätt över huvudtaget. Det är väl en sådan här typisk mindre bra dag idag. En dag där självföraktet kikar fram och allt jag gör känns dömt att misslyckas. Men det kommer finnas såna dagar. Och jag ska klara mig igenom dem. Självklart. Har man mött helvetet går en liten flaga lava i himlen att ta sig förbi. Det gör ingenting. Ingen har ett rakt igenom perfekt liv.
Jag tror kanske jag ska promenera. Ta kort. Visualisera. Inspireras av naturen. Meditera kanske. Inhämta lite inspiration från andra sidan. Prata med änglamorbror. Försöka känna lyckan. Det går allt lättare.
I lördags kom ett jätteduktigt filmteam för att spela in ett par minuter om mina erfarenheter av vården. Vi pratade i flera timmar, och det är inte bara de som lyssnar som lär sig något om mig och mina tankar... Jag lär mig också. Det är då som det går att se livet som mest objektivt och jag märker en oerhörd skillnad. Mig - då. Och mig - nu. Det är inte samma person. Jag är inte samma person. Jag är inte längre den som länge manipulerades till att vara någon annan. Jag är ingen annan. Jag är jag, Yasmine. Kanske börjar jag förstå att det inte är helt tokigt att vara den Yasmine. Även om rösterna prompt skulle skrika ett sarkastiskt "gyyyyyyyd, vad du skryter nu Yasmine, har du inte fattat att du är värdelös?" om de funnits kvar, bryr jag mig inte, för de finns inte kvar. Det är jag nu. Mitt liv. Ett liv ingen annan ska få styra längre.
Det är dags att släppa taget. Helt. Låta mitt gamla liv, mitt gamla "icke-jagiska" jag flyta bort, upplösas i silverglitter. Jag har bestämt mig. Ingen sjukdom ska få styra mig mer. Det har aldrig funnits en sjukdom. Det har snarare varit något som saknats efter alla svåra år, och jag börjar gripa tag om det.
I have to try
To break free
From the thoughts in my mind
Use the time that I have
I can say goodbye
Have to make it right
Have to fight
'Cause I know in the end it's worthwhile
That the pain that I feel slowly fades away
It will be all right
Skryt på vännen. Det är bra och du har all rätt i världen att vara stolt över dig själv. Självföraktet kan komma fram ibland och hävda sig men som du skriver det är en sån dag. I morgon kommer en ny dag.
SvaraRadera