Turkos och lite halvkrångliga jättetvång

Livet känns mycket lättare nu. Men med det inte sagt att allting är bra. Fortfarande kan saker kännas tunga.

Igår hamnade jag i den lilla kniviga situationen kantad av röster, jag sannerligen känner till. Då alla tankar känns främmande och börjar tala till mig istället för från mig. Men jag har ett knep. Istället för att gå bakomvägen jag förut gjorde; då jag öppnade upp samtal med rösterna, lade märke till rösterna, hävde ur mig all min rädsla och ångest gentemot rösterna - ger jag dem nu ingen näring, ingen uppmärksamhet. Jag har fått höra det länge av människor omkring mig, att ge - dem - ingen - uppmärksamhet! Jag har bara inte riktigt vågat tro på det. Men i samma stund som jag förträngde deras existens, måste jag ha lurat bort dem. Allt som är hotfullt närs av att uppmärksammas.


Då jag faller, även om det bara är bitvis och inte alls på samma sätt, börjar jag se världen ur andra vinklar. Längre ned ser allt större ut. I tuffare stunder ser jag problem i lösningar istället för lösningar i problem. Och det känns som jag sviker mig själv och världen runtomkring genom att skriva det. Men hur positiv man än bör vara kanske man måste få låta sig känna sorg och rädsla, bara det inte får ta över. Därför ägnar jag dagen åt att få fundera över fall också.

När vi lämnade huset idag flera timmar senare, och jag för den sista gången lyckades lämna lägenheten efter alla ritualer, sade mamma att det är något jag måste jobba på. Och det vet jag att jag måste. Det är den biten som påverkar andra mest. Och även mig själv. Ritualerna jag gör är väl komplexa på sitt sätt, men ändå mer konkreta än många andra jag har, och jag tror det är en bra bit att arbeta med.

Karta över en slags "nu-ska-jag-lämna-huset-ritual":

(Sju grenar)

Hus - alla rum - golvet, väggarna, möblerna, föremålen - kolla så: jag inte behöver göra något med rummet, vad någon annan behöver göra med rummet, vad jag ska ta med mig från rummet, vad jag ska göra sen med rummet - gör ritualen i speglarna - gå ut - tänk igenom allt igen snabbt - gör avslutningsritual.
Allt jag skrivit ovan är grenar och mindre grenar/kvistar i mitt tvångs-träd (lätt att förklara det så). Jag ska tänka igenom allt ovanstående i detalj och samtidigt upprepa för mig själv vad jag granskar, t ex "soptunnan ser bra ut, inuti locket, utanför locket, inuti, runt om...". Blir det fel, att jag t ex snubblar på ett ord eller upprepar fler gånger måste hela grenen "hus" göras om. Denna tar numera 10 minuter-25 minuter.

Jag - (hela denna ritual, fast lite annorlunda, står här. Den jag gjorde under BDD tiden är mycket mer utvecklad, numera tar det inte två timmar, utan kanske en kvart-halvtimme).

Andra människor - vilka jag ska höra av mig till - vad jag ska säga till dem - hur jag ska bete mig gentemot dem... - 
... Innan jag går hemifrån

Äta - vad jag ska äta... -
... Innan jag går hemifrån


Ytterkläder - vad jag ska ha på mig...
... När jag går hemifrån

Ha allting med mig - vad jag ska ha med mig...
... När jag går hemifrån.

Ordning - 
Nu kommer ordning, innan jag gör denna ska allting gås igenom inför framtiden, vad jag ska göra med mig/utseendet längre fram på dagen, vad jag ska äta längre fram på dagen, vad jag ska ha med mig längre fram på dagen osv.

Avslutningsritual - 


Här sade jag tidigare "peppar, peppar, ta i trä" (se här), nu har jag ändrat det till "turkos" (änglamorbror sade under en meditation att det finns andlig KBT - byta ut ett långt tvång mot ett enkelt positivt nyckelord, jag valde "turkos". Nu säger jag alltså "turkos, nu gör jag 'det' och 'det' (vad jag nu ska göra härnäst), är med i det jag gör och är mig själv främst - runtom det får jag göra vad jag vill, nu tänker jag inte säga mer, så"


... ööh, ja, det var helt... enkelt, min lilla ritual, och nu är min plan att förminska den. T. ex. förkorta ritualen "hus" med att inte kolla golvet eller att radera en vägg av rummet. Det kommer ta tid men det ska fan i mig gå!

Och nu ska jag fan i mig ta ett bad!


"Turkos, nu går jag in till badrummet och tar ett bad, och så är jag med och mig själv främst, runtom det får jag göra vad jag vill, nu säger jag inge mer, så".