Tisdag 20/9 (för en vecka sedan) spenderades med mormor, mamma, Å + Y i Stockholm. Vi åkte dit vid fyra, hämtade ut biljetter och plockade upp alla som skulle med. Åt middag, och klockan 7 satt vi på våra platser (efter en del plats-strul) för att se en storseans med Lisa Williams (känt engelskt medium). Hon var väldigt, väldigt duktig, rolig, kärleksfull och intressant. Har ju sett hennes show på TV i två (?) säsonger och tyckt väldigt bra om henne. Satt faktiskt med en tår i ögat efter första halvan av seansen.
Något jag skrivit lite (det vill säga - ingenting alls) om i bloggen är min andliga sida. Jag tänkte våga öppna upp mig lite smått om det nu.
Jag är sedan födseln väldigt medial. Röster och upplevelser från min första tid och följden har inte bara med sjukdom att göra, förvirringen är stor; vad är skillnaden mellan andlighet och sjukdom, egentligen? Vad är friskt och vad är sjukt och vad bara - är -?
-07 var vi för första gången hos ett medium. Jag minns delar av det så väl. Jag fick veta att jag var medial - att mina upplevelser hade en förklaring - och gick därifrån med ett leende. -08 dog min morbror. Då utvecklade jag min gåva (förbannelse, har jag även kunnat se det som, but still...) mer och mer. Förbannelsen har med medialitetens mörka sida att göra. Röster, skrämmande upplevelser. Men jag lärde mig att det fanns en annan sida.
Kort efter att J, min morbror, gick bort i cancer (eller snarare samma dag, vems andetag kände jag tydligt i nacken på sjukhuset?) - började jag meditera och prata med honom. Han öppnade upp mig för min andlige vägledare P, och min skyddsängel M, kort efter att jag börjat se namnen på dessa för min näthinna. De syntes tydligt som ljusfigurer, talade till mig (ungefär som Diktatatorn, rent "hur-de-pratade"-mässigt) och berättade saker för mig jag inte kunnat bilda i min fantasi.
Jörgen började skicka hälsningar genom mig till människor intill mig. Saker och ting visade sig stämma. "Hon kommer träffa en mörk man, muskulös, med en grå tröja och svarta jeans, hon kommer träffa honom genom en blond kvinna" (och så visade han mig bilder på dessa). Personen i fråga träffade den mörke muskulöse mannen med svarta jeans och grå tröja på dansgolvet, då hon gick ut med sin blonda väninna - idag är de gifta.
Fler bevis kom. Personer som skulle komma in i våra liv, tydliga dofter, visioner (hur kom det sig att min kusin föddes en bra bit för tidigt; samma morgon då jag drömt att hon skulle födas?), allt mer framträdande upplevelser av skuggor och kalla fläckar - var allt en slump? Jag började förstå att det inte var så.
Jag började läsa av föremål. Fick upp skarpa bilder, och kunde beskriva det jag såg i detalj - och allt visade sig vara precis som jag sett det. Mamma ville vid ett tillfälle vara helt säker och testa mig, så hon greppade tag om en tröja från en avliden släkting jag träffat endast ett enstaka gånger. Hon höll den en bit över mina händer och jag blundade. Jag rynkade på näsan och sade först "äh... jag vet inte... får inte upp något... eller vänta! Karin, får jag upp". Mamma stelnade till då jag kollade upp. "Skojar du med mig?" frågade hon och berättade att den tillhört en Karin. Jag stelnade nog också till.
Jag började även läsa av kort. Mamma lade flera kort i ett kuvär så jag inte såg bilderna. Jag började beskriva vad som fanns på bilderna. T. ex: "jag ser... gult... mycket gult", "är det någon mer färg?", "jaa... lite rött. Mitt i bilden". Bilden föreställde pappa bakom en stor gul postlåda med ett rött postmärke.
Efter det har det hänt massor av saker. Jag kallar det tro - ingen kan vara säker - och vissa skulle säkert se det som ett önsketänkande. Men då - ingen kan veta säkert - känner jag att jag är väldigt tillfreds med min tro då det är vad mitt liv visat. Jag är medial. Det ska ske mycket för att jag ska stryka den benämningen på mig själv.
En dag kommer jag finna väldigt mycket ljus i detta, det är jag säker på. När jag lärt mig att hantera detta. De senaste två åren har jag fått uppleva den ljusa sidan - och mer därtill i den mörka sidan. Jag känner ständigt av andras - alltså, levande människors - energier. Jag vet före mamma om hon kommer få ont i huvudet. Jag har kunnat läsa av djur på bild, brutna ben och sjukdomar. Är någon berusad på en fest behöver inte jag ha druckit en droppe - jag blir full ändå. Och känner av andras bakfylla dagen efter, lika starkt. Detta gör att jag haft svårt att vistas i folkmängder. Då jag har ofta ont i magen, ångest, känner sorg från någons - vem det nu kan vara - bortgång och har säkerligen ett antal krämpor från människor kring mig.
Ingen behöver tro, jag dömer ingen. En dag önskar jag att ingen dömmer mig. Idag ÄR det tabu att höra röster utan att just det kommer från en sjukdom. Jag hoppas och tror att det är upplysningens tidevarv. Jag vill vara en del i det.
Blessed be, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar