Inlagd // ja, doktorer har ju alltid rätt

Möte hos doktor Jag Kan Allt:

- Hej Yasmine.
- Hej! *skakar hand*
- Vad gör du här? (öööh?)
- Jag mår dåligt, hör mycket röster.
- Jag ser att du har diagnosen schizoaffektiv sjukdom.
- ... ja.
- Vad får du för hjälp?
- Jag har jättebra hjälp nu *lyser upp* har en jättebra behandlingsenhet.
- Vad gör de där?
- Nu arbetar vi mycket med min PTSD.
- PTSD?
(...)
- Posttraumatisk stressyndrom?
(Läkaren ser på mig oförstående)
- Vad har du gjort på armen?
- Eh... skadat mig.
- Gör du det ofta?
- Inte så mycket på senaste *lyser upp*
- Hur gör du då?
- *svarar lite kortfattat*
- Inget allvarligt?
- *svarar mer utförligt utan att underdriva*
- Då hjälper ju inte din behandling?
- Jo...
- Ja men, i fyra år har du fått hjälp utan resultat (jag blickar upp på honom med höjda ögonbryn). Jag ser många som skadar sig, och de blir friska. Du kommer aldrig kunna sluta skada dig, det är kroniskt, du kommer alltid vara sjuk.
(...)

Där någonstans gick jag bara chockad ut efter att ha skakat hand och gick och tänkte på hur hopplös jag var och vilket kroniskt psykfall jag är. Väldigt effektiv förhöjning av ens välmående, och boost för ens självkänsla. Jag trodde jag var fånig. Men efter att ha pratat med 5-6 personer om det förstår jag hur OERHÖRT fel det var.

Vad tycker ni man bör göra?
Man behandlar inte någon så.

Slutsumma: ja, vissa doktorer har ju alltid rätt. När de inte har fel. Men har det fel gäller fortfarande det föregående påståendet. Och jag, jag är ju bara patient. Ett kroniskt psykfall. Vad har jag att säga till om?

Våga säga emot! Du är inte "bara" patient, du är den viktigaste personen på varje läkarsamtal. Att vara sin egen doktor är ur många aspekter fel. Men den krassa verkligheten är att doktorer har faktiskt inte alltid rätt...

Se dig i spegeln och möt den som bär sanningen.

Kärlek och värme, Yasmine