Bättre måltider - check!
Mer rutiner - check!
Jag börjar kunna det här med att överleva, och nu gör jag det även med stil.
Eller något.
Under veckan som var/varit har jag umgåtts med vänner jag inte sett på länge, skrivit, målat, julpysslat, promenerat, umgåtts med släkt/familj, fikat, läst (...) städat, tränat... och så jäkligt mycket vidare.
Ibland hinner verkligheten ifatt och jag sätter mig ned och vältrar i allt som är för ett par minuter. Vältrar mig i allt jag missat, allt jag missar och allt jag kommer missa. Vältrar mig i sorg, rädsla, ångest och tomhet. Under en viss period av ens liv får man faktiskt göra det. Man får älta, upprepa, sörja, beklaga. Men jag gör idag ett aktivt val varje gång jag tänker en negativ tanke som lika gärna kunnit vara positiv. För det mesta väljer jag att sopa bitterheten under mattan, bitterheten som är farlig, giftig, och ser en mening i det mörka, hur få ljus som än bländar. Ser jag en mening i ett ljus, tänds flera nya. Det gör att jag överlever. Det är mitt recept på överlevnad. Att inte trycka ned det som redan är djupt nere. Har man ett val; händelsen, minnet är detsamma - men du kan se det antingen med ögon som upprepar det negativa och fyller ut det - eller med ögon som är genuina men ljusglimtande. Aldrig behöver man ljuga, du bara väljer att se det ur en annan synvinkel. Vita lögner är inte alltid fel, inte ens för dig själv.
Exempel:
Min mobil försvann. Spårlöst borta, poff och så låg den inte där längre. Helvetes jävla (...) och så vidare.
Min tanke först: allt är försvunnet. Allt. Hela mitt liv ligger i någon ödslig gränd och utger signaler som ingen hör. Jag måste hem. Jag borde nog ta mitt liv. Jag kan inte leva utan detta. Och alla nummer... Nu måste jag höra av mig till personer jag knappt längre pratar med, kommunen, psyk, ALLA och tala om att mitt nummer är borta här och hej har du mitt nya. (...)
..
..
..
- Jag tänker ett ex antal svordomar och negativa tankar, innan ett frö börjar gro i samma stund som mamma säger -
- Yasmine, tänk efter, fanns det inte en mening med detta också?
Jag tycker först att hon är dum i huvudet (ta det inte så bokstavligt mamma som läser, det var ett exempel Helge) och HÄR ÄR FAKTISKT MIN ALLRA KÄRASTE ÄGODEL BORTA!!! osv.
Men vänta..?
Alla sms som låg kvar sen ett år tillbaka, 1200 stycken, svåra att läsa och oerhört påfrestande att kasta iväg, jag hade länge funderar hur jag skulle göra. Bråk med en vän, skenet bedrog, och jag var inte längre nåbar, behövde inte oroa mig. Kanske var detta livets sätt att säga: Yasmine, du måste lägga det bakom dig?
Just det gjorde jag. Jag påbörjade att lägga en del av mitt liv bakom mig.
Hela mitt liv ligger i en ödslig gränd och suckar sina sista toner innan den dör ifrån mig och blir mitt gamla liv.
Jag tänker inte längre en tanke som enbart är negativt, inte för länge, inte för tillitsfullt. Att tänka positivt är svårt - oerhört svårt - och det krävs träning. Jag ville inte tänka positivt. Det hade blivit en trygghet att alltid tänka negativt - att aldrig bli besviken - men det drev mig också nedåt. Jag har släppt bitterheten. Jag är inte bitter över ett liv jag förlorad. Jag är arg, det är jag, konstruktivt arg - och tacksam. Tacksam att jag fått uppleva saker som sätter mig tio år framåt i tiden inom dessa erfarenheter. Jag har verktygen när livet faller för mig i framtiden. Det kommer ge mig men för livet. Men också kunskap för livet, som senare kommer vara till min vinst. Jag är inte glad att jag blev sjuk. Men jag ser större kontraster - och kommer vara desto mer full av liv - då jag blir frisk.
(Har du läst SHEDO-bloggen? Jag är en av redaktörerna och skrev en vecka i våras om tankegångar om förbättringar, detta handlade lite om detta)
Det är inte fel att sörja. Det är A och O. Och jag kan vara jävligt ledsen och besviken. Inget fel i det.
Men jag tänker aldrig mer låta det bli en del av mitt liv. Mitt nya liv.
* ---- * ---- *
Rösterna måste bort. Det finns inte ett handling, ingen tanke som sker i mitt huvud utan att de ska styra och kommentera, och göra det upp för mig att rätta till. Jag är beredd. Fit for fight. De får inte ta mitt liv på riktigt denna gång.
Värme och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar