En tanke här
Och en här
Nästa här
Hit och dit, stora och små.
Går inte att särskilja från varandra, och den ena dyker upp i samma stund som nästa håller på att ta slut.
Det vill säga... mycket förvirrad.
Tankarna är tyvärr min värsta fiende. Det är lite i tankarna som sjukdomen sitter. Den klänger sig fast i en den ena en den andra tanken, och är inte direkt ivrig att ge sig iväg... Har lust att strypa mina tankar ibland för att vara helt ärlig och lite halvt mordisk. Det är en frustrerande och jäkligt obehaglig känsla då man upptäcker att fienden finns inom en själv, och är något som inte går att fly. Du kan inte sluta tänka. Du kan inte fly dig själv. Mina tankar kan smyga sig fram i ultrarapid eller spurta sig fram så jag inte hinner med, innan nästa tanke intar sin position. Vad var det jag skrev?
Eh...
Eh...
Eh...
Jag tänkte skriva ett långt inlägg om mina tankar och hur det går då man inte längre kan kontrollera...
Jag vet inte hur jag ska få ur mig mer.
Får fortsätta imorgon.
Nu ska jag vila mina tankar.
Eller
Eh...
Så kan det gå.
Mina tankar får gå beteendeterapi under natten så de lär sig veta hut!
Borde nog inte skriva mer.
Godnatt.
Fina du. Jag känner igen mig så väl i det där. Visst är det skitjobbigt, man vet liksom inte vad man ska ta sig till. Efter en lång tid brukar de ge sig, åtminstone för en stund. Hoppas att du kunde sova bra sen i alla fall.
SvaraRadera