Trasig paj och trasig självkänsla

Yasmine E.L 2009

- Fan mamma.
- Vad är det?
Jag stirrar ned på min tallrik, delade pajbitar ligger lite varstans och självförakt ligger lite varstans också.
- Jag är så elak, jag har förstört pajen. Jag åt den inte fint, och nu hatar den mig.
Mamma skrattar medlidsamt och försöker få fram att pajen är en död maträtt på en tallrik, pajer blir inte ledsna. Jag vill tro henne, men självföraktet är för starkt.

En paj. Vem fan känner sig elak för en liten jävla paj? Det gör mig ännu mer värdelös. Och så spinner det på...

Vi gick på promenad, det var några dagar sedan nu. Vi hade precis träffat mammas fina vän, och gick hem då vi följt henne en bit. Jag frågade mamma om jag varit otrevlig. Hon sade nej. Är du säker? Ja. Helt? Ja! Jag pratade inte så mycket på vägen... Det gör ingenting, det är inget konstigt, man behöver inte hela tiden prata. Du sade det inte så säkert. Nej, men hur ska jag säga då? (Och så blir det som när du var liten, då du städat ditt rum, och ville göra om hela "visa - mamma och pappa - proceduren", då vi inte säkert sade att det var fint. Minns du?) Ja, jag minns. Nu byter självföraktet riktning. Jag har förstått att man inte behöver prata hela tiden för att inte verka otrevlig. Nu förbannar Mr självförakt mig för att jag snärjt mig in på ett spår utan återvändo, är - du - helt - jävla säker, - ju - mer - jag - frågar - desto - mer - trasslar - jag - in - mig. Nu är det det jag är värdelös för. För att jag trasslar in mig. Aldrig kan göra saker enkelt. Röster från det förflutna talar; "Yasmine är så jobbig, får jag vara med er istället?". Jobbig. Fan, vad jag är jobbig. "Jag är så JÄVLA värdelös" morrar jag och vänder blicken bort. Hemma gråter jag. Ännu mer patetiskt. Fan vad du är patetisk.

Och så längtar man in i smärtans lugnande vrår, kan jag inte få skada mig, bara lite? Snälla, jag städar upp?
Inte det, nej. Tänk om det inte fanns några konsekvenser... Men nu finns det det, och vet ni?
Jag gjorde det inte. 1 - 0 till mig.

Idag är jag inte fullt lika värdelös. Och jag äter hur fan jag vill.